I Frankrike har folket rest sig. Arbetarna och studenterna har tagit makten i fabrikerna och på universiteten. Revolutionära arbetarråd har bildats. Vi anser att detta är ett efterföljansvärt exempel. Studenter har ockuperat kårhuset i Stockholm. Vi litar inte längre på kårbyråkrater, remissvar och mygel med statsapparatens företrädare. Vi har tagit makten i våra egna händer. Vi kommer att kämpa för våra intressen efter vårt eget huvud och vår egen praktik. Låt oss förena oss i vår gemensamma kamp.
DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR.
På baksidan av det stencilerade flygblad där arbetare och studenter uppmanades att komma till ett massmöte i Spökparken mellan Drottninggatan 95 och Holländargatan 32 i slutet av maj 1968 har Olof Palme gjort några praktiska anteckningar om tågtider till Dalarna: “16.24 Skinnskatteberg, 16.43 Fagersta … 18.14 Borlänge, 18.34 Falun” och om några andra hållpunkter “1) Facklig information i Linköping, 2) Yrkesskola i Valdemarsvik”. Noteringar som får stå för hans dagliga politikerarbete i Sverige.
Historien är fylld av årtal som är förknippade med revolutioner och uppror: 1789, 1830, 1848, 1905, 1917, 1959, 1968, 1974 … och litteraturen om dessa händelser är i det närmaste oöverskådlig. Också 1968 börjar nu få allt fler uttolkare i forskningen, där man försöker sätta in det årets händelser i ett bredare sammanhang. För att nämna några intressanta böcker från senare tid:
- Kjell Östberg: 1968 : när allting var i rörelse : sextiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna (Stockholm, 2002)
- Mark Kurlansky: 1968 : The Year that Rocked the World (New York, 2004)
- Ulf Bjereld och Marie Demker: I Vattumannens tid? : en bok om 1968 års uppror och dess betydelse i dag (Stockholm, 2005)
- Thomas Etzemüller: 1968 : ein Riss in der Geschichte? (Konstanz, 2005)
Av dessa har Bjereld och Demker, liksom Etzemüller, som i sin bok gör en detaljerad jämförelse mellan Sverige och Västtyskland, och Östberg använt sig av litteratur och arkivhandlingar i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Några dagar efter den så kallade Kårhusockupationens upplösning höll Olof Palme den 30 maj ett anförande på Skansen i Stockholm, där han kommenterade studenternas revolt:
Den s.k studentrevolten upplöstes i ynkedom och har nu nått det skede där ledarna och uppviglarna försöker skylla ifrån sig på de studenter de själva lurade till dumheter. Den s.k. revolten avslöjade att kommunisterna på sina listor har personer som förordade ockupation av regeringsbyggnaden, sände iväg ungdomar på skadegörelse i Stockholms City och anslöt sig till våldsmetoder för att störta den svenska demokratin. Att de i efterhand söker förneka och skylla ifrån sig visar bara feghet. Hr Hermanssons veliga undanflykter understryker att han för att tillfredsställa en liten klick våldsanhängare bland studenterna är beredd att gå emot de svenska arbetarnas intressen.
Försöken att med våldsmetoder störta den svenska demokratin misslyckades skändligen. Diktaturens idéer har inget gensvar hos oss. Revolutionsparollerna hade inte något fotfäste i den sociala verkligheten. Demokratin har i vårt land visat handlingskraft för att lösa människornas sociala problem. Vi skall även i framtiden befästa demokratin genom en radikal reformpolitik som syftar till en utjämning av levnadsvillkoren, en ökad trygghet och en förstärkning av demokratins arbetsmetoder på samhällslivets olika områden.(Ur: Olof Palmes arkiv, volym 2.4.0 : 013)