Mark Leier: Bakunin : the creative passion. Thomas Dunne books. 350 s. : ill. Uri Gordon: Anarchy alive! Anti-Authoritarian politics from practice to theory. Pluto press. 183 s.
Michail Bakunin (1814-1876) brukar kallas “anarkismens fader”. Han lämnade sin välbeställda tillvaro som rysk adelsman och inspirerades på resor i Europa av Marx och försocialisten Proudhon till en lära som byggde på personlig frihet, antiauktoritet, småskalig socialism och frihet från överstatlighet. Bakunin dömdes till döden två gånger vid oroligheterna 1848, och satt som fången i Sibirien i tio år, innan han fick återvända till Europa för att delta vid den första Internationalens kongress 1868. En konflikt med Marx skulle komma att tragiskt splittra Internationalen och leda till dess upplösning 1876.
Paul Maclaughlin, som själv skrivit om Bakunins filosofi, kallar Leiers biografi “the finest work on Bakunin in the English language”. Simon Sebag Montefiore, som skrivit flera böcker om Josef Stalin, kallar den “entertaining, scholarly, and fresh”. Leier har i boken velat återupprätta Bakunins frihetliga anarkism, och dess grundläggande idéer om frihet och jämlikhet, som länge överskuggats av tidningarnas rubriker om “anarkism” i form av stenkastande, glaskrossande och våldsbenägna ungdomar, maskerade i rånarluvor.
Den israeliske aktivisten Uri Gordon är journalist och statsvetare, och skrev sin avhandling i Oxford om anarkismens politiska idéer. Han är medlem i ett flertal av dagens anarkistiska organisationer som Dissent, People’s global action, och Anarchists against the wall. Boken har en diger bibliografi och vill visa på den globala anarkismens betydelse i dagens politiska klasskamp
Richard Jändel: Kibbutzen : från utopi till verklighet. Sekel. 405 s. : ill.
Författaren och journalisten Richard Jändel har tidigare bl.a. intervjuat svenskarna som deltog i spanska inbördeskriget. Han har själv bott på kibbutz, och skildrar i boken dessa socialistiska pionjärläger, som även var den israeliska arbetarrörelsens “spjutspetsar”. Jändel skildrar kibbutzen som ett försök att praktisera äkta kommunism i småskaligt format fullt ut. Han jämför den med de första kristna gruppernas sammanslutningar, eller de anarkistiska spanska kollektivjordbruken. Här praktiserades verkligen devisen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Kibbutzrörelsen var inte heller samhällsfrånvänd, som många kristna och försocialistiska grupper, utan en viktig del i Israels ekonomiska liv. Till antalet var “kibbutznikarna” förhållandevis få, men ideologiskt spelade de en stor roll. I det första israeliska parlamentet 1948 utgjorde de tjugo procent av ledamöterna. Den socialistiske historikern Howard Fast menar att i en tid av “hämningslös konsumtion och girighet”, är kibbutzens exempel av största betydelse. Idag är dess existens hotad i konfliktens Israel, både av politiska skäl men också på grund av den nyliberala ekonomins strupgrepp.
Rosemary Sayigh: The Palestinians : from peasants to revolutionaries. With a new foreword by Noam Chomsky. Zed books.
Författarinnan är socialantropolog och har bott i Beirut en längre tid för att studera krigets inverkan på de palestinska flyktingarna där. Denna bok kom ursprungligen 1979. 1994 gav Zed books ut av samma författare Too many enemies. The Palestinian experionce in Lebanon. Boken bygger främst på intervjuer hon gjort med palestinier i flyktinglägren, som funnits i Libanon ända sedan fördrivningen ur Israel (“Nakba”) 1948.
Inside Lebanon : journey to a shattered land. Edited by Assaf Kfoury. With Noam and Carol Chomsky. Monthly review press.
Paret Chomsky besökte Libanon i maj 2006, två månader innan Israel startade nya beskjutningar av södra Libanon. De besökte flyktingläger och israeliska fängelser och tortyrcentra. De diskuterar med politiker från alla läger. Boken är illustrerad.
En cykelfabrik och alla dessa Monarkare : en viktig del av Varbergs utveckling 1908-2008. Redigerad av Gunnar Carlsson, Ture Isaksson och Gunder Karlsson. 232 s. : ill.
1 oktober 1908 grundade Birger Svensson Svenska cykeldepoten i Varberg. Det blev den helt dominerande verkstadsindustrin i Varberg, föregångaren till Svenska cykelfabriken Monark, och Monark-Crescent aktiebolag. Tusentals människor har genom åren haft sin försörjning av cykelfabriken i Varberg, som fortfarande existerar, nu som en del av Cycleurope-koncernen och Salvatore Grimaldi industry group. Boken skildrar främst alla de som arbetat på företaget, från direktörer som Birger Svensson-Warborn, hans söner Tage, Lennart och Thor, och till arbetare som Gunnar “Spjälllet” Lindgren, John “Paganini” Johansson, och sedermera ministern Ingemund Bengtsson, född i Varberg.
Monarks verkstadsklubb bildades 1917, Metall hade då en avdelning på Varbergs mekaniska verkstad, och redan 1920 utbröt en konflikt om arbetsförhållandena och de låga lönerna på cykelfabriken. 1925 var det dags igen, under den s.k. verkstadslockouten, som slutade med att flera arbetare uteslöts ur fackföreningen på grund av “illojalitet”. Sittstrejken 1947 brukar också nämnas i fackets historieskrivning. Under ordförande Kurt Jalmarsson (ordf. 1933-1962) blev metallavdelningen det dominerande fackförbundet i Varberg. Cykelfabriken hade då närmare 1200 anställda, och dessutom flera fabriker i Sydamerika. Boken är fylld av illustrationer från cykel- och mopedproduktionen, men också från den s.k. Toboskidans epok.
Lewis H. Siegelbaum: Cars for comrades : the life of the Soviet automobile. Cornell university press. 309 s.
Den amerikanske historieprofessorn (Michigan state university) Lewis Siegelbaum har intresserat sig för sovjetisk industrihistoria, för det som Sven-EricLiedman kallat modernitetens “hårda upplysning”. Med detta menas tekniska framsteg, tung industri, vapen- och rymdindustri, historiska innovationer som bilen, tåget och flyget. Det var ett område Sovjetunionens ledare satsade stort på. i en kapprustning med USA och västvärlden, och som till slut också knäckte ryggen på det sovjetiska imperiet. Här presenteras Laika, Volga, Moskovitj, VAZ, ZIS, Lada och Togliatti, den senare bilen framställd genom samarbete med italiensk bilindustri, bilen döpt efter Italiens kommunistledare. Siegelbaum inventerar skämtpress, filmarkiv (där bilen framställdes propagandistiskt som det moderna Sovjets särskilda ikon), biografier och brev, produktionssiffror och populära schlagers. Han avslöjar att amerikanska bilföretag som Studebaker exporterade bilar till Sovjet, och att partiet hade stora problem med bilens popularitet som individualistisk symbol. För en vanlig sovjetmedborgare var bilen en dyr lyxvara, och en livlig svartabörshandel uppstod, även runt bensin och reservdelar. Partiets förklaring var att medborgaren stödde “sovjetisk industri” genom att köpa en bil, ofta belönades partitrogna arbetare efter lång och trogen tjänst med en ny Lada eller VAZ.
Mot slutet av sovjetepoken blev det allt svårare för en vanlig rysk arbetare att unna sig en bil. Till detta följde svårigheter att få tag i livsmedel över huvud taget. Den allt mer globala “moderniteten”, satte i själva verket krokben för den sovjetiska regimen, och när ekonomin kollapsade följde den sovjetiska bilen med i fallet.
Apropå bilar: se även Martin Grass uppsats om svenska politiska “Bilar i färg”!