Israel och Palestina : 60 år i våra röda hjärtan. Ulf Bjereld och Ulf Carmesund, red. Hjalmarson & Högberg. 194 s.
Förra året var det sextio år sedan staten Israel bildades. De svenska socialdemokraterna stödde från början Israels rätt till statsbildning, med arbetarpartiet Mapai i regeringsställning och dess ledande politiker David Ben-Gurion, Golda Meir och Yitzhak Rabin. Efter sexdagarskriget 1967 kom samarbetet med den palestinska minoriteten i Israel och de ockuperade områdena på Västbanken och Gazaremsan att utvecklas och där SAP blev en förmedlande länk mellan den israeliska regeringen och PLO och dess ordförande Yassir Arafat. Efter Olof Palmes död har stödet för Israel inom SAP åter ökat. Ingvar Carlsson besökte Israel 1993 inbjuden av Yitzhak Rabin, och Göran Persson stödde öppet Israel som Mellanösterns “enda demokrati”.
Författare i boken är Evert Svensson, ordförande i Broderskapsrörelsen som aktivt engagerat sig i Israel-Palestinafrågan, Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Ann Linde, Göran Holmberg, Thomas Hammarberg, Viola Furubjelke, Sigbert Axelsson, verksam inom bl.a. Svenska Missionsförbundet, och redaktörerna Ulf Bjereld och Ulf Carmesund.
Han Dongping: The Unknown cultural revolution : life and change in a Chinese village. Monthly review press. 186 s.
Författaren är född i Kina, och verksam som lärare vid Warren Wilson college, North Carolina. Han pekar på vilka framsteg som gjordes på landsbygden under den ofta starkt kritiserade kulturrevolutionen i Kina 1966-1976. Hans undersökning av Shandong-provinsen visar att den stora omdaningen av Kinas landsbygd inleddes under dessa år, med en stor satsning på utbildning och socialt arbete, på ekonomiska framsteg och lokal demokrati. Den ger en delvis annorlunda bild av kulturrevolutionen: för de intellektuella och oppositionella en katastrof, men för den vanlige kinesen ett steg mot större materiellt välstånd.
Louis Adamic: Dynamite : the story of class violence in America. AK Press, 355 s.
Arbetarrörelsens framväxt i USA på 1800-talet var kantad med våld. Journalisten Louis Adamic kom från Slovenien (Österrike-Ungern) till USA 1913, arbetade på fabrik i några år för att sedan slå sig på journalistik. Boken om arbetar- och fackföreningsrörelsens framväxt i USA utkom första gången 1931, här fullständigt återgiven, med ett senare tillägg av Adamic. Det är en skildring av mord och våld, från arbetsgivarnas sida, men också från arbetarnas, i desperata motaktioner, vilda strejker, blockader och upplopp. Historiken, som betraktas som den första i sitt slag över amerikansk arbetar- och fackföreningsrörelse, och amerikansk klasskamp, slutar 1935 med CIO:s bildande. Adamic föll själv offer för det politiska våldet i USA. 1954 mördades han på sin gård i New Jersey, i McCarthy-erans slutskede – ett påstått “självmord” som aldrig uppklarades.
Wie aktuell ist Erich Mühsam? (Schriften der Erich-Mühsam-Gesellschaft. 31) 122 s.
Ett av många glömda författarskap är Erich Mühsams (1878-1934), men det lever vidare i det sällskap som varje år ger ut en bok med uppsatser i Mühsams anda. Journalisten och författaren som deltog aktivt i den bayerska rådsrepubliken 1918-19 (tillsammans med författaren B. Traven, som han kände), och sedan blev en populär diktare av cabaretvisor och dagsverser i tidskriften Simplicissimus. Mühsam, som närmast var anarkosyndikalist, fick tidigt nazisternas ögon på sig, och han avled i koncentrationslägret Oranienburg 1934. I vårt arkiv finns några handskrifter av Mühsam, bland annat en dikt, samt i biblioteket romaner och politiska texter.
Waiting for the barbarians : a tribute to Edward W. Said. Ed. by Gürsoy Sökmen and Basak Ertür. Verso. 204 s.
Edward W. Said (1935-2003) var kanske den mest kände palestinske intellektuelle på sin tid, professor i litteratur vid Columbia university, och livligt engagerad i den palestinska frågan i Mellanöstern. Här har två unga kvinnliga litteraturforsklare från Turkiet samlat 20 uppsatser, från ett seminarium om Said som hölls i Istanbul 2007. Frågor som behandlas är bl.a. hans begrepp “orientalism” (från hans mest kända bok), som tar upp västvärldens syn på “orientalen”, med rötter tillbaka till 1500-talet och skräcken för en invasion från Turkiet. Vidare en uppsats om hur Said balanserade offentligt och privat i sitt arbete som forskare och politiskt intellektuell. En uppsats sätter in Said i den litterära traditionen i Istanbul med namn som Erich Auerbach (som under kriget skrev sin berömda skönlitterära analys Mimesis här) och Orhan Pamuk. De intellektuellas ställning i dagens Palestina behandlas, liksom religion och modernitet. Bokens titel är för övrigt hämtad från en roman av J.M. Coetzee, som tar upp Saids problematik med en hegemoniskt stark kulturs syn på en annan. Det är också en dikt av den grekiske poeten Kavafis, en annan “intellektuell i exil”, som hela sitt liv levde i Alexandria i Egypten.
Der Rest ist Österreich : das Werden der Ersten Republik. Helmut Konrad, Wolfgang Maderthaner, hrsg. Gerold’s. 392 + 303 s.
Europas 1900-talshistoria är fascinerande och omvälvande. Ett av de länder som genomgått stora förändringar är Österrike, som vid förra sekelskiftet var ett jätterike (dubbelmonarkin Österrike-Ungern), ett kejsardöme med en sexhundraårig historia som förintades fullständigt efter första världskriget. I askan uppstod den första österrikiska republiken, en kulturell och etnisk smältdegel, som i praktiken upphörde i och med Dolfuss statskupp 1933.
I ett digert tvåbandsverk skildras Österrikes omvandling från konservativ kejsarstat till modern parlamentarisk demokrati, åren 1918-1922. Redaktörer är professor Helmut Konrad och hans kollega Wolfgang Maderthaner, verksam bl.a. vid Karl-Renner-Institut och Verein für Geschichte der Arbeiterbewegung, en systerorganisation till ARAB.
Ett antal författare skildrar den unga österrikiska republikens mångfald: gränstvisterna med de omkringliggande staterna, den judiska frågan, arbetarkulturen, arkitektur och konst, viktiga socialdemokratiska politiker som Karl Renner och Otto Bauer, företrädare för den s.k. Austromarxismen. Den svåra inflationen efter kriget bidrog till konflikterna mellan den katolska befolkningen, bönderna på landsbygden och arbetarna i miljonstaden Wien, de sovjetinfluerade marxisterna, och de många invandrargrupperna; men också ämnen som sport, teater, nationalekonomi, och masspsykologi behandlas. Böckerna är rikt illustrerade, och kartplanscher visar på de många gränsdragningarna efter kriget när den moderna staten Österrike uppstod.
Lars Furuland: Mina dagsverken : minnen från folkhögskolor, folkbildning, universitet, och möten med arbetarförfattare. LaGun. 288 s. : ill.
Den åttioårige professorn emeritus i litteratursociologi i Uppsala har i den här boken nedtecknat sina “dagsverken”, som är ganska omfattande. Lars Furuland studerade för den samhällsintresserade marxistiske litteraturforskaren Victor Svanberg, och kom under sitt långa liv som forskare att intressera sig för skilda aspekter av litteratur och författare med samhällsanknytning, från arbetarförfattare som Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson, Jan Fridegård och Lars Ahlin, till barnlitteratur, svensk-amerikanska författare, den litterära miljön i Dalarna, bibliotek, bokhandel och förlagsverksamhet.
I ett kapitel kallat “kulturbärare” ger han korta glimtar av ett antal folkbildare som han mött: den originelle läroverksadjunkten Carl Cederbladh, folkbibliotekspionjären Greta Renborg, författarna Ivar Lo-Johansson och Gustav Hedenvind-Eriksson, syndikalisten Ragnar Oldberg, barnbokshistorikern Mary Ørvig, och många fler.