”Frihet för mig och slaveri för dig är slaveri för båda. / Ta inte hissen. Ta makten / Egendom är stöd och den som äger är en tjuv. / Socialism utan frihet är som att göra lumpen. / Att stå ut med ledarna är plågsamt men att välja dem är värre.”
Alarm : gemensamt organ för Sveriges anarkistgrupper (Första maj 1972)
”De vaggade oss till ro och lugn med fraser om hänsyn och sån’t
Och vi glömde att samlas varenda en på en enad kampberedd front.
Fienden har till sitt försvar bland annat en stark armé.
Men vad har vi? – Blott demokrati! Ja, nog kan borgarna le.”
Av signaturen Sig.
Folkets maj 1936, s 17
”De stora städerna av järn och sten
och millioner sammanträngda mänskors stackars hem
med livets smuts och nöd – jag älskar också dem!
Jag älskar genomströva dem en sen
och regnig kväll, då lyktornas elektriskt vilda skenmot fuktig asfalt kastas i ändlöst perspektiv.
Spårvagnar tindra, strålkastarljuset från bilar
upprispar gatan som en gyllne kniv.
Högt mellan mörka hus, som skaka, ilar
Mörkt dånande på järnbron bråda radenav svagt upplysta, gungande vagonger —
( … )
De stora städerna av järn och sten,
jag älskar dem, trots synd och smuts och skam.
Se, skenet över dem är segersken,
ty genom dem går mänsklighetens uppåtbana fram.”
Harry Blomberg. Majflamman 1922, s 7f.
”Medborgarekamrater vår fana är röd,
den lyser emot solen som brinnande glöd.
Den stoltaste av fanor, som vindar spelat i,
den skönaste, den renaste av fanor äger vi.
( … )
Medborgarekamrater, de tusens bataljon,
de hundratusens här, millioneras nation,
de flockas under fanan – vår fana är röd,
den lyser emot solen i en löftesfager glöd.”
Hannes Sköld: Röd flagg. Stormklockan, Första maj-nummer 1914
”Bastrumman var världarnas hjärta,
den pumpade blod i fanorna,
i de ilskna knappnålsrosorna,
den gav leden stadga,
Sviktade stegen.
I fjärran, i teten
bar den revolutionerna
och förtrycket på sin mäktiga skuldra.
Klockklang gav den åt den förstulna sången.
Tills blodet stillnade och någon
talade med försilvrad röst
om kamp.
Då upphörde den att slå.
( … ).
Sen manskören med vibrerande tenorer
skänkt frihet åt slaven
trädde han fram, talaren,
som delade ut bröd åt alla i bänkarna.
Sådant var hans ämne.
En flicka i fanborgen svimmade och
talaren
sneglade som om hon trampat på hans
manus.
Därefter flög vårfåglar ut ur tenor-
struparna
och slog ner vid läskedrycksståndet.
Majdagen öppnade stängslet mot
sommaren”
Stig Sjödin: Första maj (minnesbilder från ungdomen)
Första maj 1953.