Mark P. Worrell: Dialectic of solidarity : labor, antisemitism and the Frankfurt school. Haymarket books. 346 s.
Flera forskare ur den radikala s.k. Frankfurtskolan, som 1933 upplöstes av Hitlers nazister, emigrerade till USA, bland dessa Max Horkheimer, Erich Fromm och Theodor W. Adorno. I USA genomförde forskare knutna till Frankfurtskolan i exil (Institute of social research) en undersökning 1944-45 om den amerikanska arbetarklassens inställning till demokrati, jämlikhet och solidaritet. Upprinnelsen var den förfäran forskarna sett när arbetare i Tyskland till synes utan protester marscherade ut under nazistiska fanor.
Den amerikanska undersökningen, som aldrig publicerades, visade också på en del förfärande resultat, inte minst vad gällde inställningen till judar, svarta afroamerikaner och till immigrantarbetare. Mark P. Worrell, amerikansk sociolog, använder sig i denna bok av den opublicerade undersökningen av amerikanska arbetares värdegrund och frågar sig hur dessa amerikaner kunde slåss för demokrati i utlandet, men inte på hemmafronten.
I tidskriften Populär historia (2009:8) refererar Ulf Zander till några andra nyutkomna böcker som belyser USA:s inställning till de förföljda judarna i Tyskland. Det gäller den nya antologin Refugees and rescue – the diaries and papers of James G. MacDonald, där det pekas på president Roosevelts medhjälp till att över 27.000 judiska immigranter fick en fristad i USA före andra världskriget, bland dom många kända konstnärer, artister och vetenskapsmän. Men när väl kriget brutit ut, och de tyska koncentrationslägrens fasor blivit till fullo kända, svalnade USA:s intresse. Nu kom nationalistiska hänsyn i första hand, särskilt efter USA:s inträde i kriget 1941.
Götz Aly: Hitlers folkstat : rån, raskrig och nationell socialism. Daidalos. 455 s.
Den tyske nazistforskaren Götz Alys bok väckte stor uppmärksamhet när den utkom i Tyskland 2005. Han lyfter fram hur den nazistiska staten byggde på rån och stöldi, där privat (främst judisk) egendom exproprierades, också stora judiska bankkonton i utlandet. Dessa pengar hjälpte till att bygga upp den tyska ekonomin, och kom alla “vanliga” tyskar till del. Dessa valde att blunda för var pengarna som byggde upp Tyskland kom ifrån. Samtidigt fördes enorma tillgångar över till Tyskland från de ockuperade områdena i Tjeckoslovakien, Polen, Baltikum och Ukraina. Aly menar att denna ekonomiska sida av nazismens framgångar i Tyskland inte får underskattas när man analyserar krigets bakgrund. “Moralen”, för att citera Brecht, kom ständigt i andra hand.
Peter Øvig Knudsen: Blekingegadeligan D. 1-2 (Den danska cellen, Den hårda kärnan). Översättning Margareta Norlin. Karneval. 349+414 s. : ill.
Gudrun Ensslin: “Zieht den Trennungsstrich jede Minute” : Briefe. Konkret Literatur Verlag. 198 s. : ill.
Ulrike Meinhof: Die Würde des Menschen ist antastbar : Aufsätze und Polemiken. Verlag Klaus Wagenbach. 188 s.
Alois Prinz : Lieber wütend als traurig : die Lebensgeschichte der Ulrike Meinhof. Suhrkamp. 328 s. : ill.
Tre nya böcker i den allt större floran med litteratur om den beryktade Baader-Meinhof-ligan har vi förvärvat, dels Alois Prinz biografi över Ulrike Meinhof, som samtidigt blir en exposé över det tumultartade 1960- och 1970-talet i Västtyskland, dels två böcker med texter av Meinhof och hennes medbrottsling Gudrun Ensslin. Meinhofs texter är främst från tidskriften Konkret, vars redaktör hon var 1962-64, och ger en bild av hennes åsikter som också ger en bakgrund till den personliga katastrof som utvecklas sedan hon lärt känna Baader och Ensslin 1968.
Ensslins bok består av brev hon skickade från fängelset Stammheim till sin syster Christiane och brodern Gottfried de sista åren för hennes död i oktober 1977.
En betydligt mindre känd terroristgrupp verkade i Danmark på 1970-och 80-talet, den s.k. Blekingegade-ligan i Köpenhamn. De skickligt iscensatta bankrånen gäckade länge polisen. Först 1989 avslöjades förövarna, som visade sig vara politiska aktivister. Pengarna från de olika rånen hade skickats till befrielseorganisationen PFLP i Palestina. Efter dödsskjutningen av en ung polis 1988 rullades hela det märkliga dramat upp, skildrat i två tjocka böcker av politiske journalisten Peter Øvig Knudsen.
Per Dannefjord: Organisationspraktiker och målförändring : exemplet svensk socialdemokrati. Arkiv. 326 s.
En avhandling om den svenska socialdemokratin tillhör inte vanligheten. Författaren, sociolog från Växjö, utgår här från organisationsteorin och frågeställningen: Varför förändras organisationens mål över en längre tid? Är det, som sociologen Max Weber en gång konstaterade, att alla organisationer följer samma lagar och utveckling, när de tillslut blir fångna i sin egen “järnbur av föreställningar”?
Han undersöker olika målformuleringar i SAP:s partiprogram från 1889, 1905, och 1933, och följer partiets utveckling fram till 1944. Han sätter in utvecklingen i sitt historiska sammanhang, formulerat i ett antal olika “praktiker” och “arenor”. En organisation utvecklas alltid i samspel med sin omgivning, i samarbete med andra aktörer på den politiska och samhälleliga arenan. Så kan man förklara SAP:s politiska utveckling, som en rad mer eller mindre medvetna beslut och ställningstaganden: från ett revolutionärt proletärt parti i opposition, till ett reformistiskt och statsbärande och (värdemässigt) allt mer “medelklassigt” parti.