Hvad vil Sosial-Demokraterna?

 in From our collections by

Manuskriptet till August Palms föredrag på Hotell Stockholm i Malmö den 6 november 1881, det första offentliga talet om socialismen i Sverige.

Manuskriptets förstasida

August Palm: Hvad vil Sosial-Demokraterna (manuskriptets förstasida)

Hela manuskriptet

Hvad vil Sosial-Demokraterna?
(Pdf, 8 MB, öppnas i nytt fönster)
Ur: August Palms arkiv, volym 3.

Manuskriptet består av 28 handskrivna sidor i en anteckningsbok – ungefär den första hälften är skriven med bläck, resten med blyerts. Texten illustrerar i hög grad Palms knapphändiga skolgång samt hans många år i Danmark och Tyskland.

1932 utgav Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap en renskrift av manuskriptets första hälft, det vill säga så långt man av tidningsreferaten från 1881 förstod att han hållit talet.

Här publiceras hela manuskriptet som pdf-fil och (längre ned på sidan) med AKS-utgåvans renskrift. Var och en är därefter välkommen att ta sig igenom formuleringarna i talets andra del.

Originalmanuskriptet är slitet och nött och nedtecknat på dåligt papper men finns fortfarande att läsa i August Palms arkiv.

“Minne Herrer!”

August Palm. Fotograf: Okänd. Fotot finns i Gustav Gerhard Magnussons arkiv, volym 2, löpnummer 173.

Det är den 6 november 1881, Gustaf Adolfsdagen. Platsen är hotell Stockholm i Malmö, och i lokalen sitter omkring 130 åhörare – faktiskt till största delen härrörande från borgarklassen – och i talarstolen står den 32-årige skräddarmästaren August Palm för att förklara vilka socialdemokraterna är och hur de vill förändra samhället.

Palm utgår i sitt föredrag från att auditoriet redan tagit del av den diskussion som fördes i Danmark och Tyskland och han vill bemöta de felaktiga föreställningar man kan ha fått, troligtvis är talet komponerat utifrån en tysk förlaga. Socialdemokraterna vill inte dela, det är kapitalisterna som berikar sig genom att dela resultatet av arbetet, socialdemokreterna vill inte avskaffa äktenskapet och införa den fria kärleken men vill underlätta skilsmässor i olyckliga äktenskap som i synnerhet tär på parterna i arbetarfamiljerna, de saknar inte fosterlandskärlek men älskar hela mänskligheten desto mer och vill verka för att alla skall betrakta varandra som hörande till samma samfund, socialdemokraterna är inte religionsförnekare men de vill skilja kyrkan och staten åt och göra religionen till den samvetsfråga de anser att denna är.

Han avslutar sitt anförande med att uppmana arbetarna att bilda föreningar, delta i det politiska arbetet, starta arbetartidningar och agitera för allmän rösträtt. Efter ytterligare några offentliga möten i Malmö och inrättandet av en agitationskommitté far Palm den 14 december vidare upp i landet för att agitera för socialismen. Detta var inte en helt lätt sak. Framemot jul beskrev han svårigheterna i ett brev till hustrun att “arbetarna här äro mycket frihetssinnade, men det är inte möjligt att få lokal i hela Stockholm. Polisen har varit hos alla, som har lokaler att hyra ut, och skrämt dem, men andra juldag så håller jag ett möte vid Lill-Jans.” Han urskuldar sig också, beklagar att han måste lämna familjen ensam under en så lång period men “tro inte, att jag är en hård fader, nej, du känner mitt inre och vet att jag kämpar för arbetarens, för de fattiga och undertrycktas sak så att de kan få rättfärdighet och bröd.”

Arbetarklassen växer fram i Sverige

Det skulle dröja fram till 1889 innan det Socialdemokratiska arbetarepartiet bildades i Sverige som ett i raden av socialdemokratiska partier som uppstod i Europa under 1870- och 1880-talen. Den svenska arbetarklassen växte under 1800-talet fram, till största delen på landsbygden (gruvor, bruk, skogsindustri m.m.) men snabbast i städerna (främst inom elektroteknisk och mekaniska verkstäder). Redan under 1860- och 1870-talen bildades olika typer av arbetareföreningar startats bestående av personer ur både borgar- och arbetarklass och präglade av en positiv inställning till kapitalism och fosterland och det var dessa arbetareföreningar som inspirerade till bildandet av de tidiga fackföreningarna. Organisationer baserade på klassamhörighet och klassmedvetande kom först senare. August Palms föredrag i Malmö 1881 räknas som det första offentliga talet om socialismen i Sverige.

August Palm

August Palm föddes 1849 i Skåne. Redan som tolvåring hade han förlorat båda sina föräldrar och sattes i lära hos en barsk och mycket strängt religiös skräddarmästare i Kattarp. Från detta hem flyttade Palm efter konfirmationen, fullbordade sin utbildning i Malmö och erhöll som 18-åring gesällbrev varefter han för en längre period lämnade landet för att arbeta som skräddaregesäll i Danmark och Tyskland.

Han etablerade sig som skräddarmästare i mitten av 1870-talet trots att han sedan flera år engagerat sig för de socialistiska idéerna. Han utvisades ur Tyskland efter att ha engagerat sig i valrörelsen 1877 och levde därefter några år i Danmark – en tillvaro präglad av olika arbetsplatser och politisk aktivism för socialdemokraterna. Efter att ha blivit nedslagen av en meningsmotståndare och dessutom fått avslag på ansökan om danskt medborgarskap återvände han till Malmö.

Palm var mycket medveten om betydelsen av att för framtiden bevara arbetarrörelsens handlingar. Efter att Arbetarrörelsens arkiv hade inrättats 1902 propagerade han för att arbetarrörelsens organisationer skulle lämna sitt material dit. Hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek finns också August Palms eget arkiv och det mesta materialet däri är inlämnat av honom själv. Det gäller dock inte manuskriptet till detta första tal. Det förblev i hans ägo och påträffades hos ett av barnen 1931, nio år efter hans död och inför en utställning på institutionen som skulle uppmärksamma att femtio år då hade gått sedan talet först hölls.

Renskrift av de 13 första sidorna (av 28) i manuskriptet

Hämtad från Hvad vil sosialdemokraterna? : föredrag i Malmö den 6 november 1881 / August Palm ; med inledning och kommentar av John Lindgren. – 1932

Hvad vil Sosial-Demokraterna?

Minna Herrer! Her er väl ingen här närvarande som intet mera eller mindre har hört Sosial-Demokraterna omtala, och så har väl de ärade närvarande också hört uttalelser om hvad det er at So:Demokraterna vil, hvad Sos.D. vil, vil jag gjöra eder bekant med, då jag er överbevist om at de flästa af eder här är närvarande endast har hört hvad S.D. vil af motståndarnas berättelser, men vil man dömma i en sak och dömma opartisk så er det jo nödvändigt at höra bege parters framstäning, och aldra nödvändigast är det jo at höra huvud partens framstälning, Sosial Demokratiets motståndare de säger så myket om oss, men om det som de säger om os er der flera Punkter som jeg nu särskild vil beröra. hvad säger då motståndarna om oss, jo de säger blant annat at vi vil dela, at vi icke vil respektera egendomsrätten, at vi vil uphäva äktenskappet och införa den fria kärlek, at vi förnekar Fäderneslandskärleken, at vi vil hava al Relion bort o.s.v. och när man hörer alla dessa tildels vanvitiga beskylningar så er det i sanning intet så förunderligt at ännu den största del af Folket ställer sig så fientliga emot os S.D. änskönt at vi S.D. er det parti som Folket det värkliga arbetande folk kan vänta sig Reformer genomförda utaf. men låt oss nu se dessa beskyldningar

[s. 2:] efter motståndarna säger alt så för det första at vi vil dela, ja när der var tale om at endast dela den klingande mönt så kunde det väl låta sig genomföra, men så var man nödsakat til at företaga delningen hvarje dag när man altid skulle hava lika myket, för naturlikt vis kunde man jo intet bestämt pasa at bruka lika myket hvärje dag, men när der säges at S.D. vil dela så menas der naturliktvis at alt skulle delas, Jorden kunde det jo bätre gå at styka ut, men der er jo mycket annat som skulle delas til eksempel Jernvägarna, hur skulle man bära sig åt dermed? en vile jo så få en Jernbane skena at löpa med, en annan et stykke af Lokomotivet, en tredje et Hjul, en fjerde en dör, och så vidare. men en hvar förnuftig meniska kan jo väl nog inse at det inte kunde låta sig göra och ingen her er närvarande vil väl för alvar tro at nogot Politisk Parti kunde vara så galna, at sätta en sådan ting som delningssystemet på sit program, nej mina Herrar det er omöjelikt at kunna tro det, det er i heller intet så, det er endast en stor och ryslikt dum lögn som S.D. motståndare har påljuget SD. S.D. vil intet dela men di vil forbjuda Stormännen Kapitalisterna at dela, och Kapitalisterna de delar dageligen med sinna arbetare när de intet gjorde det så kunde dessa kolosala förmögenheter intet samlas på enkelta händer som de nu gör, at det er Kapitalisterna der dageligen delar med arbetarna och at det er S.D.

[s. 3:] som vil förbjuda detta delningssystem det vil jag her vid ett eksempel påvisa. en arbetare han kan arbeta hela sit liv, han kan vara så flitig och ordentlig som hälst, han vil ändå aldrig upnå at driva det til mera än i häldigaste tilfälde et ordentligt utkomme, och skulle han vid särskilda lykeliga omständigheter upnå at få sammanspart några Hundrade kronor så er det det aldra högsta, men man känner jo många förätningsmänd der så at säga ingen ting hade at begynna med, men som vid forskälliga lykeliga omständigheter kunde driva up deras förrätning som när de begynte den kanhända endast hade 4 man i arbete, til 50, a 100 man, så länge at denna övannämda förrätningsman endast hade de 4 man i arbete ja så kom han så at säga ingen väg, men när han vid förskäliga lykeliga omständigheter hade drevet sin förrätning up til 100 man så blev han rik, hvarför tror de minna Herrar at han blev rik, jo det blev han för det at han dagligen fik utbetalt som förtjenst 1. Kr 50 öre 2 Kr eller 2,50 öre så förtjente de 2 kr 2,50 öre och 3 kr. och kanhända mera, men mina Herrar när nu en sådan förrätningsmand dagligen utan den förtjenst han alt har beräknat utaf hvarje Arbetares förtjenst stiker 50 öre eller en krona och kanhända mera i sin egen lomma så minna Herrer er det jo indlysande at han med tiden vil bliva miljonär,

[s. 4:] han vil på sinna arbetares bekostning kunna leva kräsligt, viner af den ädlaste sort behöver intet at fattas på hans midagsbord, aftonsälskaper kan han afhålla när han synas, hvarje Sommar kan han taga til et eller annat berömt bade ställe, kort sakt han kan på vad sät han vil roga och förnöja sig, och när han bliver gammal så kan han leva et behageligt liv utan näringssorger och bekymringar, se så ledes kan arbetsgivaren kapitalisten leva, och alt för det at han dagligen har delat med sina arbetare, så länge han endast hade 4 arbetare at dela med så blev han intet rik men när han först fik 50 a 100 eller flera ja så blev det til nogot. men arbetaren hur går det honom, låt oss se åt, han har vil vi nu antaga 2 kr om dagen, han er ordentlig och flitig altså läger han hvarje vekka nogot tilside af sin vekko lön, men det er jo intet got at meniskan är allena, altså han gifter sig med en flika af sin stand pengerna han hade upsparat brukar han til at sätta bo för i begynelsen går det got, han kan ännu en tid sätta några kroner hän men hans hustru skänker honom hvart och hvartannat år en Son eller dotter och när de har varet gifta i 10 år så har de 6 eller 7 barn, men nu kommer många utgifter til, föda, kläder, skolepengar, sjukdommar infinner sig kanhända ochså af ock til, nu er der ingen tale om at läga flera Pengar til sida tvärtemot vist han har några så bliver di optagna

[s. 5:] han begynner också at bliva åldrig altså begyner hans förtjenst at taga utaf och innan han vet af det er han gammal och oarbetsduglig, men hur går det honom så? jo en tid kämpar han en hård kamp med nöden och til sist bliver han kastat på fatighuset lika som man kastar et gammalt skräp i en krok, se minna Herrar således går det arbetaren, han der så länge han var arbetsduglig dagligen berikade sin arbetsgivare. af denna skildring som vist ikke kan bestridas vil de alt så se minna Herrar at det inte er S.D. der vil dela men tvärtemot er det dem som vil förbjuda detta delningssystem som nu dagligen utövas af Kapitalisterna, Sos.D. vil at arbetarna skal hava alt överskottet af sit arbete men det får de intet förän den fria Konkurense bliver afskaffat och staten ordnar arbetet, antingen vid at overtaga produktionen, det er tilvärkningen, eller vid at förskaffa Arbetarasosionerna lån, hvilket vil vara lät för staten at gjöra utan at risikera nogot nemlig vid at övertaga Rentegarantien. se nu tror jag at hava slaget denna Lögn til Jorden som der er udspred om S.D. hvad delningssystemet angår der kunde ännu sägas mykket der om men jag fruktar för at tiden er för knap, jag vil derför gå över til de andra punkter, der säges för det andra at vi intet vil respektera eganderätten, se der har också våra motståndare vänd up och ner på sanningen, vi S.D. vil fuldt ut respektera eganderätten men när eganderätten er til hindring för meniskohetens för industriens, och för Statens intelektuele och ökonomiska framgång,

[s. 6:] ja så vil vi hava den bortskaffat och det nuvarande Samfund de respekterar jo intet egendomsrætten på nogot annat sät, staten kan jo nu när den vil och statsmyndigheterna enas derom fråntaga enhvar man sin Egendom emot at den bliver värderat och derefter betalt, men ingen här kan bevisliggöra at S.D. vil uphäva egendomsrätten på nogot annat sät än här anfört. så säges der om os S.D. at vi vil uphäva äktenskapet och införa den fria kärlek, ja det er ochså en af Storborgarnas och dens präses lögner om os änskönt denna lögn er väl fräk, för der er vist ingen der hyller den fria kärlek mera än Storborgerna som har utspred ryktet. är det inte Storborgerna som håller dammer i staden montro jo vist så, om storborgeren intet kan komma så got utaf det med sin Hustru det väkker intet sådan upsikt som när Arbetaren intet kan komma got utaf det med sin, när Storborgaren intet er på reser förrätnings eller förnöjelsers, så sitter han på sit Kontor notabena när han intet går sin motion eller er i Kluben, och om aftenen, när han kommer him, ja så har han sinne sit eget sovekammare egna rum som han kan bruka som han kan benyta nota bena när han intet företräker at sova i stan vid dammen han håller. annorledes forhåller det sig med arbetaren, han er henvist til at dela ondt och got, både rum och säng med sin hustru, så det bliver en stor skildnad om de lever got tilsamman gör de intet det

[s. 7:] ja så vil det jo för dem sjelv bliva et helvete och barnen de har vil vid at dageligen vara vittne til sinna Föräldrars usla sammanlevnad bliva morisk fördärvade. Nej, S.D. vil intet afskaffa äktenskapet, men de vilja at det skal kunna uphöra hurtigare än det nu er tilfället, när äktefolkena intet kan leva kärleksfult och got i sammans för vi påstår och ingen rätvis meniska kan bestrida det, at det föder och framkallar omoralitet och forargelse at de som har ingåt äktenskap och så intet kan leva lykelikt tilsamman at de skal vara nödgade til at vara förenade, se derför begärer vi S.D. at lagen skal forändras således at skilsmäsa hurtigare kan upnås än den nu kan, vi fördömmer et hvart äktenskap som er blivet afslutat af någon annan grund en gensidig kärlek, at S.D. upfattelse til äktenskaps frågan er korekt och mera stämmande med moralen en som det nu er inrättat tror jag ikke kan af nogon bestridas. så säges der om oss S.D. at vi ingen Fäderneslandskärlek har, ja at S.D. er internationale er fulkomligt sant men at de förnekar Fäderneslandskärleken er intet sant, men vi sätter Kärleken til hela världen över Kärleken til Fäderneslandet, Historien visar oss jo också at Nationaliteten har framkalt N.H. og N.H. har splittrat folkena åt ock framkalt desa blodiga kriger der har varit et hån mot Sivilisationen och en förbandelse mot meniskoheten, der för vil S.D. arbeta på at få Folkene til at betrakta hvarandra som hörande til et samfund och endast i denna Ädle och skjöna lära kan frälse finnas, men er det ikke det samma som den

[s. 8:] Kristna läras förkunnare Kristus lärde. lärde han intet sinna apostlar til at gå ut i hela verlden ock lära ock Prädika kärlekhetens ock broderlighetens prinsiper til alla folkeslag, lärde han intet at alla meniskor skulle vara brödrar ock systrar, men hur kan vi så hata vår broder eller slå honom i hjel på komando, dessa Kriger och massamord som som de förskeliga Kaisare ock Konungar med sinna statsmän har varit uphov til, de har i regelen blivet ivärksatte för at befästa deras vaklande troner, eller för at undertryka folkena; se der för säger vi S.D. bort med denna nationalstolthed der endast föder nationalhat, hvad tungomål vi också talar Svensk eller Fransk, Tysk eller Dansk, så låt oss intet glömma at vi er satte på Jorden intet för at hata och slå i hjel på komando, utan för at skapa fred och for at inrätta samfundet således så alla har nog men ingen for litet, men synes i intet minna Herrar at detta er et ädelt och sjönt mål at sträva efter. Så säges der om oss S.D. at vi ingen Relion vil hava at vi er fritänkare och Gudsförnekare o.s.v. mina Herrer vi S.D. vil intet Relionen til livs; men vi vil at Relionen skal vara det den er nemlig en Hjertesak, vi vil intet at staten skal blande sig deri vi vil intet hava någon statsrelion, vi vil at det skal bliva hvar mans ock kvinnas sak vad de vil tro, vi vil at der intet som nu skal kunna påtvingas oss Präster af en bestemt Relion, vi vil intet hava våra barn uplärda i Relion i skolan utan det bliver en hvars egen sak at lära deras barn hvad relion de önskar, kort sakt vi vil at

[s. 9:] Kyrka och stat skal skjiljas åt, för vi säger at kan intet en Relion bestå på annat vis än at staten skal hålla den uppe på konstikt sät så är der intet myket vid den, vi respekterar och aktar en hvars tro och överbevisning men der för begärer vi också at staten skal göra det, så at der intet skal givas någon stats relion, nej låt det bliva frit så vil där bliva mera sanning i Relionen än der nu är, vi vil intet då som nu få at se så många feta och förätna Präster där lever stort på statens och vår bekostning, och som i regelen har gjort Relionen från sin sida til et matfråga, de utförer jo intet så at säga en enda Prästlig handling utan klingande mönt medfölger, vakra Herdar for den kristna Hjord! se minna Herrar så vil vi hava det i Relios henseende och när det bliver genomfört så vil vi intet bliva vittne til så myket förargelse som nu. Heraf kan de altså se mina Herrar at Sosial.D. i stället för at som våra motståndare säger om oss at villa dela i stället vil förbjuda detta delningssystem som nu dagligen föregår, kort sakt vil förbjuda kapitalisterna at dela med arbetarna. vi vil intet som der säges om oss afskaffa egendomsrätten utan tvärtemot respektera den, men arbetet det er arbetarens endaste egendom derför vil vi at sådana lagar skal vidtagas som beskytar Arbetarens endaste Egendom, nemlig hans arbetskraft. vi vil intet bortskaffa äktenskapet, men vi vil at äktenskapet

[s. 10:] skal vara grundat på det, det uprindelig har varet grundat på, nemlig på gensidig Kärlek ock aktelse och när den intet finnas mera, eller uphörer så skal också äktenskapet uphöra, kort sakt Kärleken och Aktelsen skal vara de endaste band der samman binder Äktefolkene när de er brustna så skal äktenskapet ock så uphöra. Vi S.D. förnekar intet fädernes[lands]kärleken nej också vi älskar Fäderneslandet, kanhända högre än de der har utburit detta rykte om os, men över Kärleken til Fäderneslandet sätter vi kärleken til hela meniskoheten, men är det intet Ädlare och sjönare at älska hela världen än at inskränka sin kärlek til en liten fläk som statsmän efter behag kan inskränka eller utvidja. vi förnekar intet Relionen, men vi vil at Relionen skal vara det den er bestemt til at vara nemlig en hjerte sak, vi vil at kyrka och stat skal skjiljas åt först då vil Relionen kunna svara til sin bestämmelse nemligen at hugsvala de lidande, ock trösta de bedrövade. Ja som jag her har utviklat det för eder ställer S.D. sig til desa övannämda spörgsmål, och S.D. huvud grundsätning kan med få ord sammanfattas i detta nemlig Arbetets ökonomiska ordning af Staten, staten bör träda beskytande til överför det utbytningssystem som arbetarna nu er utsatta för från kapitalisternas sida, ty staten har en annan förpliktelse en som Ferdinand Lasalle har sakt, at vara “Natväktare för kapitalisternas Pengapåsar” först när Staten sätter sig som upgåve at beskyta arbetet som så länge har varit pri[s]givet i kapitalens våld kan arbetaren komma til sin rät.

[s. 11:] Ja jag vet väl at der säges at den sosiallistiska rörelse är en af Agitatören kunstig frambrakt rörelse, men nej, och åter nej, Sosialismen er en Folkerörelse och den hörer med til kulturutviklingen och Kulturen det er Framskrittet det vil altid gå framåt det vil intet stanna det visar verkdshistorien oss, och en hvar som kan lära han borde af de Reliösa förfölgelsers historia lära at det er dårskap at försöka på at föra kulturutviklingen tilbaka. Sosialismen den bliver af de nuvarande makthavare lika så hensynslöst bekämpat som Kristendommen i begynelsen blev bekämpat af dåtidens makthavara, men likasom kristendomen segrade lika vist vil också Sosialismen segra trods det hån, trods de förvisningar ock fängslingar som sosialismens talsmän er utsatta för, och hvarför? jo ty Sosialismen er de fatiges de undertryktes de i årtusende förorätades endaste rädning, den säger de fatige hurledes at de her på Jorden kan upnå menskliga tilstånde. och är det intet ryslikt at tänka sig at medan laderna och magasinerna er fulla af Spanmål så gives der många som lides hunger och medan kol och bränsel platserna er fulla så er der många som fryser, mina Herrar tror i at det behövde vara så när at samfundet var rätfärdigt inrättat? nej, och åter nej, men bätre och rätfärdigare tilstånde vil Arbetaren och den fatige upnå vid at de slutar sig i sammans i enighet och stiftar föreningar hvar de kan komma tilsammans och taga sin undertrykta stälning under övervägelse, ja er det intet ryslikt at tänkta sig at imedans arbetaren han frambringer alla värdier så lider han och hans nöd. men eder plikt arbetare, både män ock kvinder, er det at sluta eder samman och som för sakt stifta föreningar var i kan diskutera eder stälning, det kan intet nyta at i er likgiltiga och tänker som så vad kan det nytta det bliver intet

[s. 12:] bätre, ock kanhända också några hvars stälning intet er fult så förtviflat vil tänka som så, “a det kan jo gå an således som jag har det,” nej det kan inte nyta i skal också tänka på edra barn, och vet, det er af stor betydning när i får upnåt förbätrelse i eder stälning ty det vil jo också komma edra barn til godo, altså slut eder samman, och tag eder sosiala stälning under övervägelse och när hela den svenska arbetare stånd har slutit sig tilsamman och organiserat så var överbevist om at makthavarna nog skal taga notis om eder begäran, nemligen at få reformer genomförda der beskytar eder endaste egendom arbetet, samt skaffar eder när i er upslitna en sorgfri ålderdom så i intet som nu när i er upslitna i det almänna väls tjenst bliver kastade på fatighuset. och intet skal i vara rädda för at bliva kallade S.D. ty det er ingen skam at vara sosialist, vet at Sosialist det betyder samfundsförbätrare och vad kan väl vara skjönare en at vara med til at förbätra detta samfund der er rutet, detta samfund der er grundat på lögn och består af orätvisa. och til eder her er närvarande och intet hörer til arbetsstanden, til eder vil jag läga den strängt kristelige Professer Roschers ord på hjertat han säger i sin National ökonomiske historia “Enhvar motståndare af Sosialismen han skulle samvetsfult undersöka om han när han levde i hoplös fatigdom och förnedrelse också då ville vara en motståndare af Sosialismen”.

[s. 13:] ja glöm intet dessa Roschers ord, glöm intet at pröva i edert eget indre om ikke samfundet som det är nu är orätvist, och har vi först kommet til den överbevisning ja låt oss så alla vara med til at få det reformerat til at få infört humanare och rätfärdigare tilstånde i nästa föredrag vil jag närmare påvisa vad väg Arbetarna bör gå för at få andra tilstånde införta…

  1. sluta sig samman och bilda föreningar –
  2. vid alla lägenheter deltaga i det Politiska lif –
  3. se at få uprättat arbetare blade –
  4. Kraftigt agitera för både i tale och skrift at få almän valrät infört. – altså måste först arbetarna sluta sig tilsammans i Föreningar den bekante Tyske vittenskapsman Johan Jakoby har en gång sakt “uprätandet af den minsta Arbetare Förening vil för Framtidens historieskrifare hava mera betydning än slaget vid Sadova som bekänt det stora slag emelan Preusar och Österrikare år 1866 för säger han Arbetareföreningarna bärer sprian i sig till de nya ideer som en gång vil komma til at behärska värden.

Se även

På andra webbplatser

Alexandra Coelho Ahndoril har skrivit romanen Mäster som handlar om August Palm