Fanor i Antikrundan

I Antikrundan 8/4 2010: Margareta Ståhl visar några av våra fackliga fanor och standar. Titta på inslaget direkt och ta del av utförligare information om fanorna: material, teknik, konstnär, tillkomsttid och storlek.

På SVT Play kan du även se ett inslag om Arbetarkonst på Cassels i Grängesberg.

Den röda fanan — en introduktion

Arbetarrörelsens främsta symbol är den röda fanan. Fanan ägs av en förening och förmedlar ett budskap. När den svenska fackföreningsrörelsen började anta socialismen som sin ideologi på 1880-talet skapade fackföreningarna ett nytt bildspråk som förenade den internationella socialismens röda färg och politiska symboler med det lokala arbetet.

De politiska bildsymbolerna är socialismens internationella frihetsgudinna iförd en frihetsmössa, framför en soluppgång som visar att den nya dagen gryr. Hon står på internationalismens jordglob ovanför broderskapets handslag. De fackliga bilderna visar den egna erfarenheten i arbetslivet. Hantverksföreningarna kunde ha en arbetssymbol i form av ett verktyg eller en arbetsprodukt, grovarbetarnas fanor visade det kollektiva arbetet och alla visade vikten av gemensam kamp för bättre arbetsvillkor och demokratiska rättigheter. På fanan målades också politiska deviser och föreningens stiftelsedatum, ej att förväxla med fanans tillkomsttid. Det kunde ta många år att samla in medel för att ha råd att skaffa en fana.

Fanans motiv bestämdes av föreningen som sedan lät en fankonstnär måla fanduken. Fankonstnär blev ett yrke mot slutet av 1800-talet då efterfrågan på både arbetarrörelsefanor och andra folkrörelsefanor var stor. De kunde vara dekorationsmålare eller fotografer i botten.

Materialet i fanorna var till en början siden men det sköra materialet ersattes ibland av ylle som var mer hållbart i demonstrationernas hårda vindar. Målningen var i allmänhet oljefärg på en grund av äggvita men flera fanmålare konstruerade egna färgsammansättningar. Några fanor broderades av en brodös. Toppemblemet i form av en arbetssymbol för föreningen tillverkades ibland av en medlem, åtminstone så länge toppemblemen snidades i trä. Gjutna toppemblem förekom också.

De vanligaste deviserna under fackföreningsrörelsens pionjärtid var:

Enighet ger styrka
Frihet Jämlikhet Broderskap
Organisation är makt

Nedan följer en beskrivning på ett urval av de fanor som förvaras i magasinet hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Grängesberg. Den som vill veta mer om fackföreningarnas fanor kan titta i boken Vår enighets fana.

Stockholms Båt- och Pannplåtslagarefackförenings fana

ARAB nr 701.

Stockholms Båt- och Pannplåtslagarefackförening bildades 1896. En av de första frågorna föreningen diskuterade var att skaffa fana. Den skulle bekostas med insamlade medel från medlemmarna. De största summorna kom från Bergsund och Finnboda.

Den 17 april 1897 invigdes den röda sidenfanan i Enighet & Wänskaps lokal på Regeringsgatan i Stockholm. Fanan, som är målad på rött siden av stockholmsmästaren Frans Wilhelm Franzén, kostade 209 kronor och 50 öre. Motivet är ett framrusande tåg över en stockholmsbro och ett fartyg som seglar under den moderna brokonstruktionen. Ångan från fartyget och lokomotivet symboliserar framåtskridandet mot soluppgången och framtiden. Till fanan finns två toppemblem, det ena i form av en rödmålad ångpanna i miniatyr.
Devisen säger: Solidariteten är vår makt!

Läs mer i Vår enighets fana, s. 26-28, och i artikeln “Den röda fanan” här på webbplatsen.
Annat material från Stockholms Båt- och Pannplåtslagarefackförening återfinns hos oss i Svenska metallindustriarbetareförbundet avd. 35:s arkiv.

Fabriksträarbetarefackföreningen i Södertälje

ARAB nr 383.

Södertälje Fabriksträarbetarefackförenings fana

Södertälje Träarbetarefackförening bildades 1896 men ändrade namn efter ett par år till Södertälje Fabriksträarbetarefackförening. Det var viktigt att det nya namnet målades på den röda fanan som föreningen invigde år 1900. Motivet visar fabriken i vinterskrud med bolmande rök som symboliserar framtidstron för den industri som så småningom kom att heta Scania. Passare och vinkelhake var träarbetarens verktyg.

Fanan är målad av Ida Mellgren i Trollhättan. Hon var fotograf och fankonstnär och levde mellan 1853 och 1918. Efter första världskrigets utbrott målade hon inga fanor eftersom hon då inte kunde importera siden från Frankrike. Men materialet i just den här fanduken är ylle och storleken på fanan är 220 x 175 cm.

Annat material från Södertälje Fabriksträarbetarefackförening återfinns hos oss i Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 51:s arkiv.

Stockholms grundläggeriarbetarefackförening

ARAB nr 52.

Stockholms grundläggeriarbetarefackförening bildades 1888 och ombildades tio år senare. Den här fanan av en okänd konstnär invigdes 1899 men kan vara ommålad och äldre. Grundläggeriarbetarna hade en annan fana tidigare, kanske är det samma fanduk men med ett nytt motiv. Målningen visar det kollektiva arbetet som symboliskt bygger grunden till det nya samhället. Deviserna talar sitt tydliga språk: Ned med förtrycket! Upp med människovärdet!

Grovarbetare som grundläggare och hamnarbetare hade ofta kollektiva arbetsbilder på sina äldsta fanor. Materialet är ylle och storleken 255 x 145 cm.

Läs mer i Vår enighets fana, s 127.
Stockholms grundläggeriarbetarefackförenings arkiv har arkivnr 281 och utgör 18 volymer.

Kaveltorps gruvarbetarestandar

ARAB nr 624 och 935.

Kaveltorps gruvarbetarefackförening i Bergslagen bildades 1906. Föreningens första standar invigdes 1908. Motivet är en frihetsgudinna målad av Viktor Lindblad i Örebro. På standaret syns gruvarbetarnas emblem: en gruvring med en nedåtgående pil runt en slägga korsad med ett tjärbloss och en fackla. På baksidan står devisen För frihet och bröd. Storleken är 105 x 215 cm och materialet troligen halvsiden med inslag av bomull.

1930 skaffade föreningen, som då hette Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 84, ett nytt standar. Även det målades på Lindblads ateljé i Örebro men av en okänd konstnär eftersom Viktor Lindblad själv dog 1920. Hans ateljé hade övertagits av hustrun Ida och hade flera anställda konstnärer. Motivet är en gruvkorg i ett gruvlandskap. Skissen till standaret hade utförts av en medlem i förbundet, kassören Hjalmar Blomberg från Kopparberg. Standaret kostade 450 kronor. Deviserna på 1930 års standar lyder: Enighet ger styrka, och, Frihet Jämlikhet Broderskap. Storleken är 135 x 240 cm.

Till invigningen den 4 januari 1930 skrevs en sång som också trycktes i förbundstidningen Gruvindustriarbetaren och vars sista vers lyder:

Höj, gruvfolk, höj er fana högt i striden!
Slå vakt om den, och följ den vart den går!
I gruvans mörker under arbetstiden,
den minna skall om folkets röda vår.
Dess friska färg skall komma er att ana
en segerns dag, fast striden rasar än.
Stå och sjung, ni gruvans sega män
en högstämd hymn till folkets röda fana!

Läs mer i IF Metalls fanbok Vår röda fana!, s. 28 och 150-151.

Kvinnornas Fackförbund

ARAB nr 628.

Kvinnornas Fackförbund bildades 1902 och upphörde 1908. Anledningen var att sömmerskorna inte beviljades inträde i Skrädderiarbetareförbundet. Även andra grupper än sömmerskor gick med i förbundet. 1904 skaffade kvinnorna sin fana som är broderad på ylle av fankonstnären Selma Sandberg. Storleken är 220 x 140 cm.

Läs mer i Vår enighets fana, s. 344.

Stockholms Maskinarbetare

ARAB nr 633.

De yrkesstolta maskinarbetarna var så tidiga med att bilda en förening och skaffa sig ett samlingstecken att fackföreningsrörelsen och den röda färgen ännu inte hade hunnit slå igenom. Stockholms Maskinarbetareförening bildades 1875 och var då en yrkesförening av bildningskaraktär. Året därefter ändrades namnet till Stockholms Maskinarbetareförening. Det är det årtal som står på maskinarbetarnas vita standar som invigdes 1878.

På den vita sidenduken syns arbetets symboler med en röd propeller i en grå mutter och föreningens initialer i form av verktyg och maskindelar, allt inom en blågrå kätting.
Standaret användes i liberala processioner men när den första förstamajdemonstrationen genomfördes 1890 deltog maskinarbetarna med sitt vita standar. Materialet är siden och storleken 120 x 170 cm.

Stadens renhållningsarbetares förenings fana

ARAB nr 450.

Stadens renhållningsarbetares Förening i Stockholm bildades i 1899 och skaffade sin fana efter ett par års verksamhet. Emblemet visar en gatsopare med sin kvast i broderi och applikationsteknik inom den sköld som senare kom att bli Kommunalarbetareförbundets emblem. Sannolikt är fanan gjord av Selma Sandberg. Devisen Frihet Jämlikhet Broderskap är broderad på ylleduken som mäter 230 x 130 cm.

Läs mer i Vår enighets fana, s. 210.

Svenska Sjömansunionens standar

ARAB nr 206.

Svenska Sjömansunionens praktfulla vita sidenstandar med röda bårder är tillverkat av Axel W Bergqwist 1916. Motivet med ett skepp för fulla segel är infällt i en ek- och lagerkrans ovanför broderskapets handslag och upplysningens facklor. En kätting med ett ankare ser ut att ramla ut ur duken.

Bergqwist hade sin fanateljé i Göteborg och var utbildad dekorationsmålare, socialdemokrat och fackföreningsmedlem. Han målade fackföreningsfanor och andra folkrörelsefanor i sin speciella teknik, axwebertekniken, med en färg som sögs upp av duken. Hans fanor är ofta enkelsidiga och målade på tunt fint ylle. Han är en av de få fankonstnärer som signerade sina fanor. Standarets storlek är 153 x 247 cm.

Läs mer i Vår enighets fana, 309.

Spårvägsmannaförbundets avdelning tre i Stockholm.

ARAB nr 77.

Södra Spårvägspersonalens Fackförening i Stockholms standar

Den 24 april 1908 invigde Södra Spårvägspersonalens Fackförening i Stockholm sitt standar. Med sin ursprungliga text fick standaret bara vara i bruk något enda år. 1909 kom storstrejken och den fackligt aktiva personalen utestängdes. Men spårvägsmännen var så stolta över sitt vackra fackföreningsstandar att de ville fortsätta att använda det i demonstrationer och på fester. Därför lät de måla dit ett F D – före detta – framför namnet och så behöll de standaret. När avdelningen lades ned 1911 övergick standaret till den nybildade spårvägsmännens kamratförening.

Standaret som mäter 150 x 300 cm är målat på Flaggfabriken Svea i Stockholm. Materialet är siden.

Läs mer i Vår enighets fana, 29.

Stockholms Tapetserarefackförenings fana

ARAB nr 321.

Stockholms Tapetserarefackförenings fana invigdes 1931. Den är utförd i textil intarsiateknik och broderi av textilkonstnärinnan Elsa Gullberg. Till skillnad från de flesta andra fanor är duken enkel och tapetserarnas emblem infällt i duken. Materialet är sidenrips och storleken 175 x 137 cm.

Fanan visades på utställningen Framtidens Folkets Hus på Nationalmuseum 1941 tillsammans med tre andra fanor som Elsa Gullberg hade tillverkat för att “förädla” smaken som det hette då. De gamla fanorna med sina traditionella politiska arbetarrörelsemotiv i form av frihetsgudinnor och soluppgångar ansågs föråldrade och smaklösa. Men Elsa Gullbergs fanor tog lång tid att tillverka och blev därför också mycket dyra och någon massproduktion blev det inte tal om. Idag känner vi till 6 fanor från Elsa Gullbergs firma i Stockholm.