Sagostundsrörelsen och tidningen Solstrålen

 in From our collections by

Den socialistiska sagostundsrörelsen blev på kort tid mycket populär. Den 1 januari 1904 kallades arbetarbarnen i Malmö till Folkets hus festsal för den första sagostunden. De följande åren startade Sagostunden på flera andra platser: Stockholm, Göteborg, Eskilstuna och Helsingborg. 

Av Daniel Lagerkvist

Stor barnfest anordnas vid Söderbrunn. Affisch XXL 1906:022.

Stor barnfest anordnas vid Söderbrunn. Affisch XXL 1906:022.

En försummad del av den svenska arbetarrörelsens historia är den som rör arbetarbarnen och deras anslutning till och organisering i olika politiska verksamheter, näraliggande eller anslutna till SAP eller SKP, hävdade Eva-Mari Köhler 1979. Som exempel på sådana verksamheter nämner hon de socialistiska söndagsskolorna under 1890-talet, sagostundsrörelsen från 1903 och framåt samt barngillena – arbetarbarnens förbund.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti grundades 1889 och 1897 bildades partiets ungdomsförbund, Socialistiska Ungdomsförbundet. Tage Lindbom skriver i sin studie Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen i Sverige att det socialistiska ungdomsförbundets fjärde kongress 1903 kom att skilja sig från de tidigare. Medan de tidigare kongresserna i stort sett gått i enighetens tecken, fanns det på 1903 års kongress en opposition i praktiskt taget alla principiella frågor. Det gällde frågor om militarism och framför allt ungdomsförbundets förhållande till moderorganisationen, SAP. Majoriteten av kongressen riktade skarp kritik mot partiet, som beskylldes för att ha svikit sina idéer och anklagades för byråkratisering och strävanden att undertrycka “den fria inre diskussionen” (Lindbom, s. 58).

Början i Malmö 1903

Enligt Lindbom stred mot centralkommittén och kongressmajoriteten en minoritet, med sitt starkaste fäste i Malmöklubben, som mer lojalt ville ställa ungdomsrörelsens krafter till det socialdemokratiska partiets förfogande. Då 1903 års kongressbeslut fick konsekvensen att ungdomsförbundet klippte de ideologiska banden med det socialdemokratiska partiet beslutade sig Malmöklubben strax efter kongressen därför att utträda ur förbundet. Grunden lades därmed för ett nytt förbund, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet, som fick sin tyngdpunkt i Malmö. I Berättelse öfver Socialdemokratiska ungdomsförbundets verksamhet från mars 1903-maj 1905 heter det att

Malmö socialistiska ungdomsklubb, på grund af det socialistiska ungdomsförbundets afståndtagande från partiprogrammet och den ovederhäftighet som präglade dess organ, utträdde ur detsamma. Och man kan säga, att detta beslut om utträde utgjorde begynnelsen och upphofvet till den socialdemokratiska ungdomsrörelsen.

(s. 1)

Initiativ från Ossian-Nilsson

Författaren Karl Gustav Ossian-Nilsson blev vald till ordförande i centralkommittén för det nya ungdomsförbundet. Han hann under sin korta tid i ungdomsförbundet vara med och starta Sagostundsrörelsen, som i början kallades för de socialistiska söndagsskolorna. Han sägs också ha varit den som myntade namnet Sagostunderna (Köhler, Den proletära barnrörelsen i Sverige 1890-1917).

Ossian-Nilsson berättar själv i sina memoarer O gamla klang och jubeltid att

[d]et segrande namnet skapades också av mig – nämligen Sagostunderna. Själv älskar jag in i ålderdomens år sagan som litterär genre

(s. 137, kursiv i originalet).

Ossian-Nilsson hävdar även att förslaget hade en “polemisk udd”, och meningen var att sagostunderna skulle ersätta “de sektreligiösa söndagsskolorna”, men att syftet inte var någon “antikristlig propaganda”. Han ansåg istället att

de små borde förskonas för varje slags religiös, antireligiös eller politisk påtryckning. Barnen skulle växa upp i en friskare och dogmfriare luft, än den sekterna unnade dem

(s. 137)

Det är intressant att kontrastera denna beskrivning av verksamheten med den som förekommer i Berättelse öfver Socialdemokratiska ungdomsförbundets verksamhet från mars 1903-maj 1905, där det heter att

Sagostundsidén har genom förbundet gjorts aktuell här i Sverige… det är af stor vikt att skaffa en motgift mot de religiösa söndagsskolorna och redan från barnaåren fostra den blifvande kämpen för proletariatets frigörelse

(s. 6).

Enligt Köhler kom inspirationen till verksamheten dels från de socialistiska söndagsskolorna vid slutet av 1800-talet, dels från liknande verksamhet i England (Köhler, Arbetarrörelsearkiv och arbetarbarn).

Malmö var först

Den 1 januari 1904 kom 800 arbetarbarn till Folkets hus festsal i Malmö för allt delta i den första sagostunden. Det var både barn i skolåldern och deras yngre syskon. Vid sagostunderna blev barnen, enligt en rapport i Solstrålen, roade med “deklamation, sång, musik och sagoberättelser”. De äldre barnen fick också höra föreläsningar med “skioptikonbilder”. En kommitté utsedd Socialdemokratiska Ungdomsklubben ledde sagostundsverksamheten. Fram till 1906 hade den anordnat 61 sagostunder. 

Socialdemokratiska ungdomsklubben, Socialdemokratiska Partiet, flera fackföreningar och tidningen Arbetet gav bidrag till verksamheten.

Eskilstuna och Helsingborg

Under de följande åren startade Sagostunden i flera andra städer, till exempel Stockholm, Göteborg, Eskilstuna och Helsingborg. 

I Stockholm hölls den första Sagostunden långfredagen den 13 april 1905 i Folkets hus A-sal. Fredrik Ström höll ett föredrag om sagostundsidén, medan barnen blev underhållna med sång, musik, deklamation och sagouppläsning. Arbetarkommunen upplät gratis lokal, fackföreningarna lämnade ekonomiskt bidrag och kvinnoklubben broderade en fana. En välkänd person för Sagostunderna i Stockholm var Olle Olsson, också känd som Sagostunds-Olle.

I Göteborg startade Sagostunden en avdelning 1906. Verksamheten fanns på minst tre platser i Göteborg: Lindholmen, Olshagen och Majorna. Ett tusental barn verkar ha varit anslutna. Verksamheten blev nedlagd efter några år, men startade på nytt 1914.

Samarbete med Unga Örnar

Lokala grupper startade snart på flera andra orter. Enligt Köhler var verksamheten som mest intensiv dels från starten 1903  fram till 1915-1917, dels under 1920-talet. I de lokala organisationerna upplevde man att det fanns problem med att samordna verksamheten. I Stormklockan pågick 1910 en diskussion om behovet av ett särskilt Sagostundsförbund. Det ledde till tillkomsten av De ungas freds- och sagostundsförbund, med program och stadgar från 1916. Organisatoriskt fanns enligt Köhler fortfarande en kontakt med partiet. DUF fick bidrag från Socialdemokratiska partiet, Socialdemokratiska ungdomsförbundet samt Svenska freds- och skiljedomsföreningen. DUF blev dock upplöst redan 1918 och en Centralkommitté med säte i Malmö bildades istället.

1937 slöt sagostundsverksamheten ett samarbetsavtal med Unga Örnar och i juni 1944 slogs de båda organisationerna samman.

Sagor och utflykter

Det viktigaste inslaget i Sagostundsrörelsens verksamhet var just de sagostunder som gett namn åt rörelsen. Grupperna samlades under en till två timmar på söndagsförmiddagen, vid ungefär samma tidpunkt som de religiösa söndagsskolorna. Någon eller några vuxna läste sagor, berättade, sjöng eller trollade för ett hundratal barn i Folkets hus.

På somrarna anordnade man även utflykter till exempelvis Folkets park och tågresor till näraliggande systerorganisationer. 

Tre tidningar

Tidningar som gavs ut av rörelsen var

Solstrålen innehöll såväl indiska sagor, folksagor och sagor av H.C. Andersen som sagor om prinsessor och kungar. Tidningen innehöll även rapporter om sagostundsverksamhet från olika delar av landet. Något som kanske kan verka förvånande för en nutida läsare är att en relativt liten del innehållet är socialistisk eller partipolitisk propaganda. Ett politiskt budskap går dock att hitta i julnumret 1907, där Fredrik Ström medverkar med en berättelse, De femhundrades tåg, om en första maj-demonstration.

Tio moraliska bud finns publicerade i februarinumret 1908:

  1. Älska dina skolkamrater, ty de bliva i livet dina arbetskamrater.
  2. Älska dina studier, ty de äro din andliga näring: var lika tacksam mot dina lärare som mot dina föräldrar.
  3. Helga varje dag med goda och nyttiga gärningar.
  4. Ära de goda, var vänlig mot varje människa, böj din rygg för ingen.
  5. Hata ingen, tala icke illa om någon: var icke hämndlysten, men stå för din rätt och värj dig för förtryck.
  6. Var icke feg. Var vän med de arma och älska rättvisa.
  7. Tänk på att alla goda ting i världen äro komna hit genom arbete. Den där beder en annan arbeta för sig han stjäl sitt bröd.
  8. Var uppmärksam och tänk på målet – att söka sanningen. Tro inte vad som motsäger förnuftet: fly varje frestelse att bedraga dig själv eller andra.
  9. Tro icke att den, som älskar sitt fäderneland skall hata och förakta andra länder eller att man måste älska kriget emedan det är en röst från barbariet.
  10. Tänk på den dag då alla män och kvinnor äro fria medborgare i sitt eget fädernesland och kunna leva tillsammans som syskon i fred och rättskaffenhet.

Dialog om lönearbete

Enligt Eva-Mari Köhler innehåller julinumret 1907 det enda riktigt tydliga tecknet på att Solstrålens läsare och sagostundsbarnen tillhörde arbetarklassen. I det numret finner man nämligen följande dialog:

  1. Vad är du, kära barn? Svar: Ett arbetarbarn.
  2. Vad vill det säga – ett arbetarbarn? Min far arbetar för lön och är fattig.
  3. Varför äro lönarbetarna fattiga? Därför att de ha en liten lön och därför endast kunna köpa litet.
  4. Varför få lönarbetarna en liten lön? Inte därför att de arbeta litet, utan därför att arbetsgivarna vilja dra en stor vinst av deras arbete.
  5. Erhåller lönarbetaren inte hela avkastningen av arbetet? Nej, arbetaren erhåller endast en del av arbetets avkastning, den andra delen behåller arbetsgivaren.
  6. Varifrån får alltså de rika herrarna sin rikedom? Helt och hållet av de fattigas arbete, åt vilka man icke ger vad de frambragt genom sitt arbete och egentligen skulle förtjäna.
  7. Är det rätt att somliga leva i stort överflöd, andra i nöd och elände? Nej, det är en stor orättvisa att många, som arbeta hela livet igenom, leva i nöd och elände, medan andra, även om de ingenting göra, förfoga över alla möjliga lyckors håvor.

Socialistiskt hot

Eva-Marie Köhler försöker i artikeln Den proletära barnrörelsen i Sverige 1890-1917 bland annat utröna huruvida barnen som deltog i sagostundsverksamheten erhöll en “partipolitiskt förankrad fostran”. Hon har talat med flera personer som var så kallade sagostundsbarn på 1920-talet, men uppgifterna hon får är motstridiga. Vissa av de intervjuade förnekar helt att sagostunderna skulle ha haft någon politisk inriktning, medan andra menar att sagostunderna i allra högsta grad uppfostrade i socialism och ledde till ett politiskt engagemang inom arbetarrörelsens organisationer. Enligt Köhler är det dock uppenbart att en konservativ opinion uppfattade sagostundsverksamheten som hotande under de första åren.

Köhler pekar också på den betydelse som sagostundsverksamheten förefaller ha spelat för de intervjuade tidigare sagostundsbarnen, för de lärorika utflykterna och för förmågan att få barnen att känna stolthet över sitt arbetarursprung.

Referenser

Tidskriften Solstrålen

ARAB har digitaliserat Solstrålen 1906-1909 (pdf-er).