Platserna som Kjellgren passerade lämnade avtryck. Slå upp hans diktsamlingar på måfå och sannolikheten är stor att du landar på en kaj, kastas in i en fabrik, snurrar runt på en larmande gata eller – blickar ut över Stockholm. Hur ser det ut idag på några av platserna han beskriver? Vi provar att följa honom i spåren.
Du kan via boktitlarna klicka dig vidare till vår bibliotekskatalog för att låna böckerna. Du kan också hoppa till en lista med alla våra böcker av Kjellgren.
Hoppa direkt till citaten och platserna:
Amsterdam, Hamburg, London, Madrid, Mariehamn, Middlesbrough, New York, Stockholm.
Kort om Josef Kjellgren (1907-1948). Han föddes på ett arrendeställe på Mörkö och växte upp på Söder i Stockholm, arbetade med olika småjobb innan han gick till sjöss, varvat med luffande i utlandet. Kjellgren debuterade i bokform med den kända diktantologin Fem unga (1929) och skrev såväl poesi och prosa som mer dokumentärt. Han skildrade arbetslivet, bland annat i kollektivromanen Människor kring en bro (1935), om bygget av Västerbron i Stockholm. Kjellgren drabbades av tuberkulos i mitten av 1930-talet vilket präglade återstoden av hans liv.
Amsterdam, Nederländerna
Från dikten “Waterloopleins dagliga marknad” i diktsamlingen Occident (1933), s. 40:
[…]
Ja, ni har rätt, det här är en loppmarknad, ett
avskrädesställe.
Men jag måste säga: Waterlooplein ligger ändå i
Europas mitt
och tusentals människor har funnit glädje av det
som strömmat ut från denna plats.
Jag har dränkt Amsterdam i lump och trasor
men jag har även öppet förnekat de holländska
slätternas bördighet,
och jag står här som det eviga trotset mot prakten
och vällukten som strömmar ut från blomstertorgen.[…]
Hamburg, Tyskland
Från diktsamlingen Fyrsken (1931), s. 42:
På knogar av sten och stål
lyfter du dej själv,
Hamburg,
över det ögonsönderskärande Elbe.Människorna följer efter.
Ser på dej
och beundrar sej själva.
London, Storbritannien
Från Themsen flyter förbi : en londonbok (1937), s. 62:
Men Cristobal vid Panama och Port Said vid Suez passeras bara. London är målet. Och från London Bridge har vi hela skådespelet upplagt och ständigt återupprepat i all sin brokiga mångfald.
Themsen är ännu världens rikaste vattengata. Endast här på London Bridge i raden av sysslolösa dagdrivare, kan man ana hur ett imperium vuxit fram och blivit till.
Madrid, Spanien
Från Spansk odyssé (1932), s. 140:
Som sagt. Jag kände mej berusad och frigjord av staden. Genast vid järnvägsstationen dök jag ner i en metrotunnel och steg återigen av vid en station som affischerades som Puerta del Sol. Från resebeskrivningarna visste jag att det var centrum och samlingsplats, stadens hjärta dit allt människoblod strömmade. Där borde jag känna mej hemma bland gatureklam och larmande trafikanter.
Mariehamn, Åland, Finland
Från Pank och fågelfri : på luffen genom 8 länder : Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike (1941), s. 109:
Särskilt den åländska huvudstaden visar på ett säreget och beklämmande sätt att det var ångan som slog ut depressionens vinge över världen. Ty på Mariehamns redd ligga de världsbekanta åländska snabbseglande fullriggarna och rida för hårt spända ankarkättingar, medan dagarna likgiltigt rinna förbi. För länge sedan hade de sin regelbundna trade från Afrika och Australien till Europa.
Middlesbrough, Storbritannien
Från dikten “Möte med människan” i diktsamlingen Occident (1933), s. 23:
[…]
Novemberhimlens kraftlösa måne
uppslukades av den brinnande horisontens eld:
konvertrarna i Middlesbroughs stålverk
kräktes ut sin vulkaniska magma,
förvandlande universum till ett hav
av sot och eld och flammor.
New York, USA
Från dikten “Episod” i Fem unga : unglitterär antologi (1929), s. 40. Även publicerad med titeln “Intermezzo” i Folkets Dagblad Politiken 16/3 1930:
[…]
Det gick fort,
vem kunde tänka något sådant,
om stålet i remskivan hållit
hade han till hösten blivit åttio år.Nu är han död
och ingen skall minnas honom
och ingen, ingen av de tusen människor
som just nu trafikerar Brooklynbron
skall veta att han någonsin funnits till
eller att han på denna bro,
som är varje amerikanares stolthet,
i sin ungdom nitat samman hundrafjorton plåtar
i omedelbar närhet av landfästet vid Manhattan.
Stockholm, Sverige
Från romanen Människor kring en bro (1935), s. 104:
Själva arbetet nere på bron var nästan en befrielse. Då kände han ingen osäkerhet, ingen svaghet, ingen inre hjälplöshet. Från stålkolondrarna som reste sig högt ur de vid graniten förankrade betongdubbarna, sköt brobanedäckets järnbalkar på ömse sidor ut över Riddarfjärdens vatten. Hundra meter från vardera stranden slutade deras långa antenner i tomma luften. Däremellan var det en djup avgrund som skulle överbyggas. Och det var han som höll på med det arbetet tillsammans med något hundratal andra. Nu, när han stod i parken och tände ännu en cigarrett medan han väntade på att Sonja skulle komma, kände han att hans händer darrade.