Alain Badiou, Judith Balso, Bruno Bosteels mfl, Kommunismens idé, 316 s.
I inledningen, författad av Slavoj Zizek och Costas Douzinas, konstateras att “Vänsterns långa natt närmar sig sitt slut” (9). I en tid när anspråk på social solidaritet och rättvisa övergivits och kapitalismen krisar så till den grad att den övergår i politisk kris, ökar människors distans till den kapitalistiska ideologin. Socialismen som i Latinamerika redan har utvecklat gångbara vägar är ett av bevisen på att en ny radikal aktivism är i varande. I den här samlingsvolym har 15 teoretiker från vänstern gett sin syn på kommunismen som begrepp. Förhoppningen är en möjlig återuppväckning av kommunism som politisk och filosofiskt verktyg för att motverka kapitalismens kriser. Ursprungligen var de medverkande författarna involverade i konferensen “Kommunismens idé”, London 2009, där huvudfrågan var just legitimiteten av begreppet “kommunism”. “Detta namn har förmåga att inte bara uttrycka den Idé som vägleder radikalismen utan också kasta ljus över 1900-talets katastrofer, inklusive vänsterns katastrofer” (11).
Matthew B. Karush och Oscar Chamosa, red., The new cultural history of Peronism : power and identity in mid-twentieth-century Argentina, 309 s.
Peronismen (Peronismo eller Justicialismo) är en politisk rörelse från Argentina, baserad på president Juan Perón och dennes maka Eva Peróns tankar och program. Argentina som nation har i modern historia dominerats starkt av radikalism, militären och peronismen. Peronismen har sitt ursprung rent ideologiskt i korporativism och fackföreningsrörelsen men har omfattat vitt skilda grupperingar både socialt och politiskt. Peróns politik och styre (1945-55) har sedan 40-talet setts som dels en populistisk rörelse som kom att omdana Argentinas ekonomiska och politiska maktstruktur (med stor polariserande påverkan på befolkningen) dels själva självbilden av Argentina som nation. Få studier av Argentinas historia och speciellt peronismen har innan detta verk, tagit ett vidare grepp om den argentinska kulturen och dess förändring till följd av peronismen. Ämnen såsom masskultur, folkmusik, arkitektur och andra folkliga nöjen vävs samman för att: “illuminate the connections between the state and popular consciousness”.
Moshik Temkin, The Sacco-Vanzetti Affair : America on trial, 316 s.
En av historiens mest kända rättsfall, Sacco-Vanzetti affären, ges här en ny internationell belysning av Moshik Temkin. De två italienska immigranterna tillika anarkister, dömdes till döden för stöld och mord och kom att drastiskt förändra synen på USA. Den internationella genomslagskraften i den rättsröta som ledde fram till vad som kommit att bli känt som politiskt mord, hade aldrig tidigare sett sin like. Temkin diskuterar hur omvärldens intresse i fallet, inte bara kom sig av att männen framstod som oskyldiga och dömda framförallt för sina politiska tillhörigheter, utan även som en reaktion på det globala företräde som USA hade uppnått efter första världskriget. Den oantastliga rollen av världsdomare och -ledare var något omvärlden i allra högsta grad värjde sig mot, menar Temkin, och en reaktion som direkt kom att påskynda domen och avrättningarna. Upp till granskning och diskussion är därför hur och varför dessa män kom att dömas, det nationella och internationella spelet och hur USA:s roll till omvärlden kom att förändras i grunden.
Anna Larina, This I cannot forget : the memoirs of Nikolai Bukharin’s widow, 384 s.
Anna Larina lär ha varit en av få älskarinnor till de sovjetiska ledarna som överlevde och fick möjlighet att publicera sina memoarer. Då ska man däremot inte glömma Nadezhda Krupskayas Reminiscences of Lenin (1926), Lenins älskarinna och fru. En annan memoar som tangerar samma tid och ämne är även Svetlana Allilujevas Tjugo brev till en vän (1967), dotter till Josef Stalin och Nadezjda Allilujeva som berättar om hur det var att växa upp i Sovjetunionen som dotter till en av världens då mäktigaste män. Anna Larinas verk behandlar som i de andra två exemplen inte bara det egna levnadsödet, utan är nära sammanvävt med den politiska utvecklingen i Sovjetunionen och inte minst Nikolai Bukharins öde. Han var en av många män som avrättades i de så kallade Moskvarättegångarna och hade fram till sin död varit en av de mest framstående bolsjevikiska ledarna. Larina var 26 år yngre än Bucharin men kom med tiden att gifta sig och skaffa barn med honom. This I cannot forget, tillkom efter att hon spenderat närmare 20 år i arbetsläger och exil, en tid hon spenderat åtskild från hennes och Bucharins barn. Larina följde rättegångarna som följde Stalins upprensningar, men var sedan länge sänd till Gulag när domen över Bucharin väl föll. Bucharins rättegång och fängelsetid är en av de mer omskrivna, och han lär ha fått utstå både misshandel och tortyr. Han lyckades däremot skriva under sin fängelsetid och dessa verk kom att postumt utges under 1990-talet efter att de hittats i Stalins personliga arkiv: How it all began, Philosophical Arabesques och Socialism and Its Culture. Vid samma tid återfanns även det brev Bucharin skrev till Larina dagen innan avrättningen och domslutet över honom lästes upp. Detta brev nådde Larina först 1992 och finns med i slutet av boken. För en fullständig träfflista på material av och om Bucharin i vårt biblioteks webbkatalog, se här.
Transnationalism på tapeten
Transnationella studier, eller transnationalism, är inte alldeles lätt att avgränsa som akademisk disciplin utan utgör mer ett forskningsområde där många olika discipliner möts. Antropologi, historia, internationella relationer, sociologi, internationell ekonomi etc. har alla som ämnen betraktat berikat forskningsområdet. De tidigaste bruket av termen transnationalism rör senare tiders grupperingar av immigranter, men termen har så småningom kommit att inkludera även andra grupperingar av människor och aktiviteter som “rör sig över gränser”. På många sätt kan man se transnationalism som en ekonomisk process där globalisering har möjligtgjort ett nationsöverskridande vad gäller produktion och arbetskraft. Inte särskilt sällan handlar det om en från arbetsgivarnas sida önskan om att minska produktionskostnaderna. Transnationalism kan även förstås i allmänna termer av globalisering där ökad global kommunikation och transport, samsas med tal om människo- och idéströmmar inom specifika regioner. Transnationalism ses i den belysningen som ett naturligt led i globaliseringsprocessen, och då är de nya migrationsmönsterna här värda att lyfta fram. Människor har länge flyttat dit arbetet finns, arbetsmigration är i sig inte en ny företeelse, däremot ser migrationen numera annorlunda ut än tidigare. Fler punkter berörs, fler gränser och fler gränsöverskridningar. Det är inte längre tal om en utflyttning från ett hemland till ett specifikt “utland”. Själva grundbegreppet “nation” är fortsättningsvis ett ämne som många forskare inom disciplinen uppehållit sig kring samt den nära sammankopplingen mellan transnationalism och kosmopolitanism. För att ta del av bibliotekets material inom detta forskningsområde (transnationalism/transnational), se följande titlar. Nedan följer två nyförvärvade titlar.
Leon Fink red., Workers across the Americas – the transnational turn in labour history, 466 s.
Detta verk förespås redan vara ett kommande standardverk över (den amerikanska) arbetarhistorien utifrån ett globaliseringsperspektiv. Genom att placera den amerikanska arbetarhistorien i ett internationellt sammanhang presenteras begrepp såsom transnationalism, internationalism och internationalisering. Verket inleds med en inledning där den transnationalistiska vändningen eller perspektivet på arbetarhistoria undersöks. Därefter följer 15 essäer; vitt hållna kring ämnena arbete, internationell feminism, arbetskraftsrekrytering, immigration, transnationella arbetspolicys och arbetsinternationalism. Essäerna är bidrag av amerikanska, kanadensiska, mexikanska och latinamerikanska och karibiska forskare som utan att tappa sitt nationella fokus, hålls samman tematisk av de så kallade “supra- och subnationella aspekterna”.
Tamara Kay, NAFTA and the politics of labor transnationalism, 310 s.
Upprinnelsen till denna bok är NAFTA (North American Free Trade Agreement) från 1994. En överenskommelse mellan Kanada, Mexico och USA vars mål var att eliminera handels- och investeringsgränserna mellan de tre länderna. NAFTA:s effekter har kommit att beskrivas som både positiva och negativa, för långrandiga att mer än kort sammanfatta här. Den negativa kritiken har framförallt genomsyrats av en rädsla att multinationella företag ska utnyttja NAFTA för att i vissa regioner sänka levnadsstandard, inkomstnivåer och orsaka förorenad natur och lokalt besmittad mat, och därigenom endast gynna företag och inte nationernas befolkning. I Mexiko skrevs exempelvis konstitutionen om och den artikel som försvarat indianers markäganderätt ansågs vara ett hinder för NAFTA. Positiva effekter av NAFTA har å andra sidan beskrivits med en generell levnadsstandardhöjning i Mexiko och ett nämare samarbete mellan fackföreningsrörelserna i de tre länderna. Om just denna positiva effekt uppehåller sig Tamara Kay i detta verk: hur NAFTA kom att påverka och utveckla transnationella relationer mellan de tre länderna fackföreningsrörelser i motsats till de stridigheter som NAFTA:s kritiker hade väntat sig. De mexikanska arbetarna har inte heller som väntat, hängts ut som den billigaste arbetskraften som med hjälp av NAFTA ta anställning i USA och Kanada och därigenom dumpa lönerna. Istället har NAFTA oväntat nog stimulerat arbetstransnationalism och motverkat rasistiska tendenser och oenigheter mellan fackförbunden. Globalisering ses i Kays ögon, inte vara något som underminerar arbetarrörelserna, utan istället som något som kan påverka fackföreningsrörelserna till samarbete och enighet i hur den globala ekonomin skulle kunna se ut.