Stockholm 7 december 2012
Under efterkrigstiden har historiker, statsvetare, politiska kommentatorer och inte minst politiker ofta menat att politik och känslor inte hör ihop. Detta politikbegrepp etablerades under 1800-talet och fördjupades under 1900-talet. Jürgen Habermas gav uttryck för det i sin teori om den borgerliga offentligheten, enligt vilken det offentliga samtalet skulle vara en plats för rationella överväganden. Politiska emotioner hör, enligt detta synsätt, hemma inom de ideologiska extrempositionerna och är ingalunda något eftersträvansvärt.
På senare tid har emellertid detta ideal blivit allt mera ifrågasatt. Västerlandet motiverade sin världshegemoni utifrån en evolutionär berättelse om succesivt tilltagande rationalisering och förnuft, men i och med att upplysningsarvet och den rationella världsåskådningen under de sista 30-40 åren förlorat mycket av sin trovärdighet har också känslornas roll i politiken kommit att omvärderats.
Många menar nu att känslor i politiken är helt nödvändiga: De behövs för att skapa engagemang och gemenskap samt för att avgöra val mellan olika handlingsalternativ. Historiker, statsvetare och andra forskare har därför börjat undersöka känslornas roll i politiken. Vissa forskare är framförallt intresserade av hur politiska system normerar vad människor bör känna samt hur känslor skall uttryckas. Andra vill förstå vad känslor betyder för människor när de intresserar sig för, eller deltar i, politiska processer och rörelser. Viktiga är också de frågor som handlar om vad känslorna gör med oss som politiska subjekt samt hur känslor används för att skapa, etablera och sprida politiska beteenden, normer och förhållningssätt.
Vi vill med detta bjuda in till en diskusson om känslor och politik. Seminariet har för avsikt att belysa känslornas roll i politiken samt att diskutera kring ovan nämnda frågor. Inte minst är det vår ambition att gemensamt fundera kring de knepiga metodfrågorna. Vad är egentligen detta fenomen som vi kallar känslor och hur skall vi bära oss åt för att få syn på dem i politiken? Hur skall vi göra dem analytiskt hanterbara utifrån ett historiskt källmaterial? På vad sätt kan det emotionella perspektivet hjälpa oss att bättre förstå vad som händer i politiken? Behöver man som politisk historiker ett emotionellt perspektiv?
Seminaret riktar sig inte bara till modernhistoriker. Vi vill även utifrån långa historiska perspektiv diskutera om historisk föränderlighet och kontinuitet i synen på, och normerna kring, politik och känslor. Inte heller skall vi i snäv mening begränsa oss till arbetarrörelsens historia utan söker en bred diskussion om politik och känslor.
Tid och plats
- Seminariet äger rum den 7 december 2012 på ARAB. kl. 09.00-17.00. Vi räknar med cirka 25 deltagare.
- Abstracten ska vara inlämnade senast den 2 maj 2012, färdiga bidrag vill vi ha senast den 1 november 2012.
- Hjärtligt välkomna med frågor och intresseanmälan till Silke Neunsinger, silke.neunsinger [at] arbark.se
Med vänlig hälsning
- Silke Neunsinger, ARAB
- Jens Ljunggren, Historiska institutionen, SU
- Ylva Waldermarsson, Samtidshistoriska Institutet, SH