De la Reguera, Erik, Gränsbrytarna : den globala migrationen och nationalismens murar / Stockholm : Norstedt, 2014, 423 s.
Journalistiska reportage om människor i migration finns det 13 på dussinet vid det här laget. Det är nästan så du kan ana genremönster i beskrivningarna av en av vår samtids stora frågor. Varför någon väljer att lämna hem, familj, barn och lägga sitt liv i händerna på nätverk av smugglare och fixare, i förhoppning om att nå det där jobbet med den där inkomsten i det där förlovade landet: det är starka berättelser om starka personer i en extremt utsatt situation, som tar makten över sina liv och försöker göra något. Till slut drunknar jag som läsare i floden av alla dessa levnadsöden, jag känner mig otillräcklig för att jag inte berörs lika starkt varje gång jag möter dem, som jag vet att jag borde. Till stor del beror det på att författarna hemfaller åt enkla problembeskrivningar, schablonbilder eller helt enkelt blivit så drabbade av det människoöde de skildrar att de inte klarar av att lyfta blicken och sätta in det i ett större sammanhang.
Men Erik de la Reguera har gjort något mycket mer än ”bara” skildrat några migranters resor. Han har satt hela migrationen i ett sammanhang och ställer en rad obekväma frågor till oss som läsare och som medborgare i stater dit människor vill migrera. Med en pedagogisk, folkbildande penna visar han oss på den rad av systematiska orimligheter som utgör hindren för människors fria rörlighet. Hans bok är indelad i tolv ”pusselbitar”, som tillsammans utgör en klar bild av helheten. Kolonialismen, nationalstaternas framväxt, passystemets ursprung, gränsen som fysiskt hinder och de fria entreprenörerna som hjälper människor att resa dit de inte har lov. Asylsystemets historia, legaliseringen av den papperslösa arbetskraften vi är beroende av för att kapitalismens hjul ska snurra vidare – allt vävs samman med historierna om Normas resa genom Latinamerika mot USA, med Jamals väg från Afghanistan mot Europa och med Abous flykt från Elfenbenskusten mot Lampedusa.
Väldigt välskriven och faktaspäckad. En ögonöppnare även för den som läst mycket på området.
Andra titlar i samma ämne:
Fabrizio Gatti, Bilal på slavrutten
Aviva Chomsky, Undocumented : how immigration became illegal
Oscar Martínez, The beast : riding the rails and dodging narcos on the migrant trail
Sharam Khosravi, ‘Illegal’ traveler: an auto-ethnography of borders
Ilse van Liempt, Navigating borders: inside perspectives of human smuggling into the Netherlands
W. Rand Smith, Enemy brothers : socialists and communists in France, Italy, and Spain / Updated ed., Lanham, MD : Rowman & Littlefield, 2014 [2015], 293 s.
Det här verket skildrar den relation av kamratlighet och rivalitet som alltsedan 1920-talet präglat samröret mellan de socialistiska och kommunistiska partierna. Både i Europa och resten av världen. Fokus är däremot på Spanien, Frankrike och Italien och hur dessa relationer har utvecklats över tid. Huvudspåret skildrar den kris som 1970-talet innebar, både politiskt och ekonomiskt och hur detta tvingade partierna till ett kritiskt avgörande: samarbete eller att ställdas emot varandra. I dessa olika partiallianser understryks bland annat partiernas partikultur och ledarskap.
Boken består av breda undersökningar och intervjuer från de tre länderna och framhåller de nära banden mellan de två lägren och hur de formats dels av respektive externa och interna historia.
In summary, fieldwork in France, Spain, and Italy during the past four decades has taught me a fundamental fact: for most of the past century, relations between Socialists and Communists have crucially shaped the fate of the Left in these nations and thereby the course of politics more generally. […] Communists and Socialists have not simply gone their own way. […] They must, in some fashion, continue to deal with each other. (s. 6).
Anne Alexander & Mostafa Bassiouny, Bread, freedom, social justice : workers and the Egyptian Revolution / London : Zed Books, 2014. – xiv, 387 s.
Det börjar redan att kännas som om det var länge sen den Arabiska våren svepte in över arabländerna i Nordafrika och Arabiska halvön. 2011 är däremot endast 4 år bort, men mycket har hänt sedan dess och flertalet böcker har publicerats på ämnet. Den boken lyfter däremot inte fram det som vanligtvis skildras: hur ungdomar organiserade sig, hur social media-användningen både spred informationen utåt men även inom den sammansatta rörelsen samt inte att förglömma, taktiken för ockupationen av Tahrir torget. Det den här boken snarare vill lyfta fram är de organiserade arbetarna och deras roll i revolutionerna i bland annat Tunisien och Egypten. Läs boken om du är intresserad av upprinnelsen till dessa revolutioner som var kulmen på flera års strejker och revolter. De sista strejker mot de då sittande Zine El Abidine Ben Ali (president i Tunisien till 2011), samt Mubarak (president i Egypten till 2011) var till följd av organiserade arbetare. Vidare talar författarna om avsaknad av revolution och förändring i just Syrien var just på grund av en ickeexisterande organisationen bland arbetarna. Historieutvecklingen i Syrien sker här och nu och detta tidsdokument kommer nog att följas av fler under åren som kommer.
Auderset, Patrick [mfl.], Sous le drapeau syndical 1845-2014 : Les syndicats vaudois et leurs emblèmes / Lausanne : Musée cantonal d’archéologie et d’histoire, 2014, 150 s.
Detta verk är tillkommet som en del av en utställning på Musée cantonal d’archéologie et d’histoire, med anledning av att Vaud kantons arkiv deponerade en stor samling fackliga fanor till museet. Utställningen i sin tur arrangerades i samarbete med l’AEHMO (Association pour l’étude de l’histoire du mouvement ouvrier). Vaud – en kanton i sydvästra Schweiz, den del som är framförallt franskspråkig. Boken täcker in emblem och fanor från arbetarrörelsen i Vaud mellan år 1845-2014, samlingen beskrivs som unik då den har anor från 1873 till slutet av 1920-talet speglar mer än ett århundrade av arbetarklasskamp. Boken gör intressanta nedslag både i kronologisk ordning samt uppdelat på de olika yrkeskategorier, men ger även intressant information om konservationsarbetet med äldre tygfanor. Själva symbolspråket presenteras likaså : slagord och patriotiska, såväl som yrkesspecifika verktyg och arbetarrörelseanknutna symboler såsom den knutna näven, mössor och specifika färger, allt blandat med internationalistiska värderingar och allmänna kampattribut. Verket är på franska. Boken rymmer en välkänd ordalydelse som även går igen i den svenska arbetarrörelsens och i vår egen institutions tillblivelse (ARAB). Om man inte värnar om den egna historien, vem ska då göra det? Om man inte kan sin egen historia, kommer man heller inte att förstå nutiden.
“Si on ne connaît pas sa propre histoire, on comprend mal le présent”