Lennart Värmby. Fotograf: okänd. Norrskensflammans arkiv, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
Lennart Värmby avled i söndags morse efter en tids sjukdom i cancer. Han föddes 28 september 1944, död 17 september 2017, var en svensk vänsterpartistisk politiker. Värmby var mellan 1998 och 2002 riksdagsledamot för Kronobergs läns valkrets på plats 123.
Han var suppleant i näringsutskottet och skatteutskottet. Senare var han ledamot i landstingsfullmäktige i Kronoberg och arbetade som en av regeringensvindkraftsamordnare.
Lennart har besökt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek vid flera tillfällen och i vår tidning Arbetarhistoria berättade han om när han blev den siste invalde medlemmen i Frihetskämparnas förening.
Lennart Värmby var regionråd i Kronoberg för vänsterpartiet och den sist invalde medlemmen i Frihetskämparnas förening. Frihetskämparnas förenings arkiv finns hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Ur Arbetarhistoria: nr 152
»Frihetskämparnas förening lades ned, men frihetskampen är evig»
För min del började det 1965. Det var då jag i maj månad vägrade bära vapen och göra mina tio månaders värnplikt på T2 i Skövde. Det resulterade i en första fängelsedom på en månad. Den månaden gjorde jag i februari 1966. Var inhyst i en barack och det var kallt och snöigt. Det året var jag enligt Dagens Nyheter så gott som den ende av ett hundratal vapenvägrare, som inte var religiös.
De flesta var i maranatarörelsen eller andra kyrkliga grupper. Återigen inkallad 1966 i maj, vägrade och blev dömd till två månader. En advokat i Borås, för övrigt reservofficer, som var min offentlige försvarare, lyckades med det otroliga att få mig benådad! Ny lag var på gång som öppnade för vapenfri tjänst därav nåden från Kunglig Majestät.
Namnteckningen under var Rune B Johansson, inrikesminister. 1968 inkallades jag enligt nya lagen efter noggrann prövning. Jag var godkänd som »samvetsöm». Ny placering blev räddningstjänsten på Arlanda. Som övertygad totalvägrare vände jag hem redan efter ett dygn. Åtal med dom på tre månader följde.
Lennart Värmby. Foto Mats Samuelsson. Norrskensflammans arkiv, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
Jag var sedan 1966 verksam i arbetskollektivet Emmaus Björkå i Småland. Vi hade fullt upp med att samla in kläder, loppis och annat för att stödja flyktingar och befrielserörelser runt om i världen. Jag överklagade och hann bli inkallad en fjärde gång och vägra även då, innan Göta Hovrätt avslog överklagan. Den 23 september 1969 kunde jag inte hålla mig undan längre. Dagen efter den värsta stormen i mannaminne anlände jag rejält försenad av nedfallna träd till Singeshult, öppen anstalt mellan Ljungby och Halmstad.
I maj det revolutionära året 1968 hade jag och en kamrat till mig, Tage Ström, mångfaldigat och spridit ett flygblad med rubriken »Medborgare! Vägra värnplikt!» Det skedde med Björkå som bas runtom i Småland, till Eksjö med många militärer, till samtliga tidningar i Småland, till beslutsfattare i riksdag, landsting och kommuner. Genomslaget var enormt! Det skedde ju samtidigt med studentrevolten i Paris och världen.
Trots det och trots att Tage Ström angett sin adress, kunde polisen inte hitta honom! Helgen efter den första raiden satte vi oss i vår Volvo PV för att täcka östkusten med vårt blad. Det slutade i Oskarshamn på lördagkvällen. Vår Volvo vägrade rulla vidare. På morgonen häktades vi av polisen och fick tillbringa dagen med förhör.
När de konstaterat att det inte förelåg någon fara för väpnad revolution utan snarare tvärtom, släpptes vi fria. De tre månaderna på Singeshult avverkade jag genom att med traktor och plog lägga de vackraste fårorna i Småland.
Med min skrivmaskin skrev jag permissionsansökningar åt medfångar och blev snabbt anstaltens populäraste fånge! Kom ut dagen före julafton med en helsida i Borås Tidningsom bonus!
I januari 1970 dömdes jag sedan skyldig till en fjärde vägran, men straffet räknades in i de tre månaderna jag precis hade avtjänat.
Senare blev jag åtalad för ”medhjälp till uppvigling”. Domen blev att jag var skyldig och straffet dagsböter. Tage Ström, uppviglaren, skrev till tidningen VI sommaren 1969 och frågade: Är vi inte lika inför lagen? Detta med anledning av att Jan Myrdal medverkat i boken Vägra döda – Vägra värnplikt!(Zindermans 1965). Jan Myrdal svarade bland annat:
»De etablerade vill inte förlora sin position. Det som för oss är frihet är för dem subversion. Så blir orden till uppvigling.»
Lennart Värmby. Fotograf: okänd. Norrskensflammans arkiv, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
Tage Ström försvann från scenen genom att han tog sitt liv. För min del blev det en fortsättning, eftersom Per Francke, chefredaktör för Ny Dag, VPK:s tidning, när han fick veta min historia som vapenvägrare och uppviglare frågade om jag ville bli medlem i Frihetskämparnas förening. De behövde lite yngre medlemmar sa han. Jag blev invald, men aldrig aktiv.
Man kan lugnt säga att föreningen självdog. De gamla kämparna vandrade vidare till sällare marker.
Vi fanns och vi finns med eller utan förening. Av det enkla skälet att friheten ständigt måste erövras och försvaras.