Anna Jörgensdotter, Solidärer / Stockholm : Bonniers, 2017, 375 s.
De som prenumererar på den månatliga tidskriften Arbetaren har på dess webbplats kunnat läsa tidningens frilansande medarbetare Anna Jörgensdotters senaste skönlitterära verk Solidärer som följetong. Under 2018 första månad blev romanen högst välförtjänt belönad med såväl Moa Martinson-priset som Tidningen Vi:s litteraturpris. Numera bosatt i Gävle är hon bland annat engagerad i stadens Joe Hill-gård, belägen i samma 1700-talshus där Joe Hill, född Joel Emmanuel Hägglund, och hans familj flyttade in runt ett år efter dennes födelse 1879. Drygt 20 år senare utvandrade Joel tillsammans med sin storebror till ”the land of the free”, där hans som kringflackande diversearbetare upptäckte att friheten i landet snarare var vikt åt den ägande klassen än åt befolkningen i stort.
Kring slutet av 1900-talets första decennium löneslavade Joel som hamnarbetare och anslöt sig till den internationella och radikala fackföreningen IWW, vilken bland annat kämpar för att lönesystemet skulle avskaffas. Det var troligen i samband med detta som han bytte namn till Joseph Hillstrom (därav artistnamnet Joe Hill). Om detta stämmer finns det skäl att tro att han i och med sitt ökade engagemang inom arbetarrörelsen skaffat sig antagonister som han i och med namnbytet hoppades kunna hålla på avstånd. I början av 1911 tog Joe Hill till vapen i syfte att störta Porfiriatet under inledningen den så småningom misslyckade mexikanska revolutionen.
Ganska exakt tre år senare, på kvällen den 10 januari 1914, sköts två personer till döds i en slakteributik, och på mycket med tvivelaktiga grunder dömdes Joe Hill till att mista livet medelst arkebusering. Dödsdomen verkställdes i gryningen den 19 november 1915. Sedan dess har Joe Hill förmodligen blivit den svensk som betytt allra mest för populärmusikens utveckling, vilket möjligen delvis kan förklara varför han ofta har kallats ”mannen som aldrig dog”.
Även om Jörgensdotters roman tilldrar under tiden för det spanska inbördeskriget, lite drygt 20 år efter Joe Hills avdagatagande, är mannen som aldrig dog frekvent närvarande. En av de två centrala romanfigurerna, Ingemar Bäckström, såg dagens ljus i Hills födelsestad, samma dygn som denne avrättades. Ingemar arbetar, likt Hill, som hamnarbetare, han är fackligt engagerad i Syndikalisterna och bestämmer sig tidigt för att även han ta till vapen, i detta fall genom att som en av omkring 600 svenska spanienfrivillig trotsa statens förbud att delta på republikanernas sida. Solidaritet, resonerar han, betyder att vi även måste våga börja dö för varandra – ytterligare en av många röda trådar som spinns mellan honom och Hill. Kvar i Gävle, då en storstad i sin egen rätt, lämnar Ingemar kärestan Klara, som utan hans vetskap väntar deras gemensamma barn.
I Barcelona möter vi den andra huvudpersonen, den kvinnliga soldaten Conxa Hernandez, vars vägar vad det lider kommer att korsas med Ingemars i krigets Spanien. Som skildring av inbördeskriget följer Solidärer inte den gängse mallen, där tyngdpunkten läggs på att redogöra för historiska fakta och händelseutvecklingen följer en kronologisk tidslinje. Visserligen gestaltar Jörgensdotter inbördeskrigets grymhet i likhet med många krigsromaner, men bilden av den ”goda” sidan tecknas här på ett minst sagt problematiserande sätt. Det förekommer stalinister som torterar meningsmotståndare som de ska strida sida vid sida med, och även barn som säger sig stå på nationalisternas sida avrättas.
Förutom den uppbrutna kronologin växlar romanen mellan händelserna i Spanien och i Gävle, där skildringen av staden även den sammanblandas med minnena av stadens hädangångne protestsångare. Här får vi följa Klaras kamp för tillvaron och får oss till livs närmast kärleksfulla beskrivningar av dåtidens Gävle, som numera också råkar vara Jörgensdotters hemstad.
Till denna rika romans centrala teman hör förstås solidaritet, kamp och kärlek i en vid bemärkelse och den kan inte rekommenderas nog. Och även om inbördeskriget, precis som den mexikanska revolutionen, inte slutade på det sätt som Ingemar respektive Joe Hill hade önskat är drömmen om en bättre värld alltid värd att försvara.
”Det var de förtryckta som reste, och slogs. Från andra länder kom intellektuella, men inte från Sverige. […] Frihet och demokrati och sånt kommer inte till oss från början, som en naturlag. Vi kan inte bara räkna med det. Och det vill jag nog framförallt få sagt, för det är många som beklagar oss, tänker väl att det var meningslöst att vi for, men det var inte förgäves, inget av det här har varit i onödan.” (s. 368)
Jonathan Wolff, Varför läsa Marx idag? / Göteborg : Daidalos, 2017, 182 s.
Jonathan Wolff, professor i politisk filosofi vid Oxford university, fick 1986 i uppdrag att överta en kurs om Marx av sin lärare Jerry Cohen. Redan då hade intresset för Karl Marx i västvärlden börjat svalna och ersatts av andra idoler. Wolff trodde inte att någon student skulle vara intresserad, men erkänner att han tog fel. Kursen blev välbesökt, och har så varit sedan dess. 2002 skrev han ner innehållet i kursföredragen i den lilla boken Why read Marx today?, som nu kommit i svensk översättning.
Varför intresset för Marx idag? Wolff besvarar frågan med att erinra om Sovjetimperiets fall 1989-1990. Men det ”onda imperiets” filosofer var i grunden inga onda människor. De ville i första hand befria mänskligheten från ett omänskligt system som suger ut människor fysiskt och psykiskt – kapitalismen. Men vad skulle komma istället? Wolff menar att Marx aldrig besvarade den frågan. Visst talar han om ”det klasslösa samhället”. Men hur skulle det egentligen organiseras. På Marx tid var den ekologiska medvetenheten liten. Men enligt Marx suger kapitalismen också ut naturens tillgångar till bristningsgränsen. 1856 skrev han:
Maskinerna har fått den underbara makten att göra människans arbete kortare och fruktbarare, men se hur de [i stället] svälter och tröttar ut oss. De nyfångna rikedomskällorna förbyts genom någon ond trolldom till upphov för nöd. Vetenskapens segrar tycks köpas med karaktärens förlust.
Utopisternas tro att maskinerna i sig skulle befria människorna tror Marx inte på. Det är de som styr maskinerna på en ”högre nivå” som skriver agendan. Idag har postindustrialismen i västvärlden lämnat ”maskinstadiet” och blivit ett datoriserat informations- och kunskapssamhälle. Men de grundläggande frågorna, vem det är som styr samhällets färdriktning, är lika gällande idag som när Marx levde under andra hälften av 1800-talet? Därför är han lika aktuell idag som för 150 år sedan, menar Wolff.
Den ännu ej avslutade utgåvan av Marx/Engels samlade verk (som ska omfatta över 100 volymer) finns idag tillgängliggjord i nätarkivet www.marxists.org. Här kan man t.ex. läsa den 17-årige Marx studentuppsats, ”En ynglings tankar inför yrkesvalet”! Men även dikter som han tillägnade sin trolovade Jenny von Westphalen, vid nitton års ålder. Som ung ägnade han sig åt klassiska språk, rättsfilosofi, konst och vetande. Hans avhandling i filosofi behandlar två grekiska filosofer. Därefter tillkommer i landsflykt, först i Paris, sedan Bryssel, sedan London, hans betydelsefulla skrifter i politik, ekonomi och filosofi. De stora revolutionsoroligheterna 1848 skulle göra hans situation än mer prekär, och sammanfalla med publiceringen av den berömda pamfletten Kommunistiska manifestet.
Jonathan Wolff gissar att ingen annan författare av facklitteratur har givits ut i så många upplagor som Marx, möjligtvis undantagande Bibelns författare. I Varför läsa Marx idag? presenteras lättfattligt hans ungdomsverk, storverket Kapitalet i tre band (de två sista publicerade efter Marx död, redigerade av Engels), och hans övriga viktigaste skrifter, som bland annat bestod i en omfattande polemik mot hans politiska motståndare, inte minst inom den kommunistiska rörelsen. Boken avslutas med exempel på vidare läsning, litteraturförslag, och en omfattande litteraturförteckning.