Att en stor del kvinnor skulle haft en nyckelroll i den ryska revolutionen 1917 tillhör inte den gängse föreställningen kring denna politiska omvandlingsprocess. Framförallt är det män som Vladimir Lenin och Lev Trotskij som lyfts fram som centralfigurer, vilket har bidragit till att kvinnornas insats hamnat i skymundan.
Judy Cox har med denna bok dock medverkat till att förändra denna bild. Boken är en berättelse om hur de ryska kvinnorna frigjorde och organiserade sig, hur de gjorde allt från att kämpa vid barrikaderna till att råna tåg och smuggla vapen för att bekämpa det ryska tsarväldet så att ett nytt kommunistiskt samhälle kunde byggas.
Genom personporträtt på kända och mindre kända kvinnliga revolutionärer kan Cox lyfta fram hur kvinnorna som deltog i revolutionen teoretiserande kring hur detta nya samhälle skulle kunna bli av med den rådande misogynin och bli mer jämställt och fritt för alla.
Pierre Alayrac, L’Internationale au milieu du gué : de l’internationalisme socialiste au congrès de Londres (1896) / Rennes : Preeses universitaires de Rennes, 2018, 222 s.
Kongressen i London 1896 var den fjärde av sammanlagt nio kongresser som anordnades av Andra internationalen. 768 personer deltog varav två var svenskar, Hjalmar Branting och Charles Lindley.
I centrum för Alayracs snarast sociologiska utredning står inte vad som avhandlades vid kongressen utan dessa 768 deltagare. Han undersöker kongressens själva logistik och kan konstatera att delegaterna förs samman nationsvis, något som han menar i sig tenderar att försvaga kongressens internationalistiska ambitioner för att istället falla tillbaks på och förankra en nationalistisk struktur.
Han gör ett ambitiöst försök att fastställa delegaternas klasshemvist och finner att 43,5% tillhör de övre klasskikten, 24,9% småborgerligheten/medelklassen och 31,6% klasskikten därunder.
Vidare visar han att kongressens yngste deltagare var 19 år och att den äldste var i 80-årsåldern medan medelåldern var 39 år. Endast 11% av deltagarna var kvinnor. Bokens tredje och avslutande kapitel kan sägas visa på delegaternas svårighet att på grund av inte minst nationalistiska och teoretiska skäl enas om någon form av gemensam strategisk riktning.
Åke Sandberg (red.), Arbete & välfärd : ledning, personal och organisationsmodeller i Sverige / Lund : Studentlitteratur, 2019, 547 s.
24 överskådliga, koncisa, analyserande och faktaspäckade kapitel om Sverige med fokus på arbete , välfärd och konkurrenskraft. Verket är uppdelad i tre sektioner: Arbetsliv och arbetsmarknad, Ledning och styrning i organisationer och Arbetets organisation. Skrivna av 27 forskare med anknytning till olika ämnen: sociologi, arbetsvetenskap, pedagogik, kriminologi, organisationsvetenskap och ekonomi.
Några exempel på kapiteltitlar:
Den svenska partsmodellen utmanad – facket, arbetsgivarna och lönebildningen av Anders Kjellberg; Klasstruktur och arbetets organisering av Magnus Hörnqvist; Arbete i Sverige från 1970-tal till 2010 – ojämlikhetens omvandling i skärningspunkten mellan klass och genus av Carl le Grand och Michael Tåhlin; Arbetsmarknaden – integration, segregation och diskriminering av Moa Bursell; Välfärdspolitikens positiva spiral av Irene Wennemo; Organisation, arbete och makt av Göran Ahrne; Ledning och genus i organisationer av Anna Fogelberg Eriksson; Arbetsplatsmotstånd – mellan revolt och cynism av Roland Paulsen; Arbetarkollektivets skilda motståndsformer av Jan Ch. Karlssson och Egil Skorstad, En grundbok.
Mario Tronti, Workers and capital / London : Verso, 2019, 364 s.
Operaismo. Hur översätta detta begrepp till svenska? ”Arbetarism”? Onekligen klumpigt. Tillbaka till ett ursprung. Arbetarklassen i centrum. En Karl Marx med kraft att tränga in i och förändra det rådande, nuvarande tillståndet. Till detta, inte minst hos Tronti, en kritik av Gramsci, som sågs som alltför idealistisk.
Skriften tillhör klassikerna, en del liknar den med en annan sådan, Györgi Lukács’ Historia och klassmedvetande. Ursprungligen utgiven i Italien 1966 och här översatt till engelska från andra upplagan (1971). Dess inflytande på den vänsterradikala våg som bröt fram i Italien under denna tid kan knappast överskattas. Arbetarklassen som händelsernas centrum, dess ursprung, en annan och ny kunskapsnivå och mening. Har inspirerat många, bland annat Michael Hardt och Antonio Negri.