Båda de tidiga arbetarförfattarna Maj Hirdman och Ivan Oljelund gick kort tid i skolan och arbetade från barnsben, som piga och lilldräng. De var ungsocialister men sökte samtidigt sin egen sanning.
Ivan Oljelund: I ny jord : en gammal historia ånyo berättad, Tidens förlag (1920), 368 s
Lars Ivan Oljelund föddes 1882 i Sala. Fadern, som var typograf, dog tidigt i TBC och Ivan bodde sedan på barnhem och i fosterhem, där han var tvingad att arbeta och inte fick gå färdigt skolan. När modern hade gift om sig flyttade han till hennes nya familj i Eskilstuna. Där blev han aktiv i Ungsocialisterna och började skriva artiklar för tidningen Brand, 1916–1918 som dess redaktör. 1916 blir han indragen i den så kallade förräderiprocessen efter att ha deltagit i en fredsmanifestation i Folkets hus i Stockholm. Ivan Oljelund blir, tillsammans med Zeth Höglund och Erik Hedén, dömd för högförräderi till drygt ett års fängelse. Straffet avtjänar han på Långholmen.
Efter fängelsetiden påbörjade Ivan Oljelund romanen I ny jord, som blev hans litterära genombrott 1920. Romanen skildrar hur journalisten Daniel Utmark tillsammans med två medåtalade blir dömd till fängelse i en farsartad rättegång, där en ålderdomsförvirrad domare dömer ut straff utifrån referat han högläser ur nationalistiska högertidningar. Utsläppt ur fängelset blir Utmark först hyllad av sina meningsfränder, men fängelsetiden har förändrat honom och att skriva arga artiklar och resa runt och hålla revolutionära tal känns inte längre meningsfullt. Han börjar tala för försonlighet och humanism som alternativ till den dåtida yttersta vänsterns sekterism och dogmatik, men ses då som avfälling i de revolutionära kretsarna. I stället flyr han ut i naturen och söker en ny livshållning.
Ivan Oljelund skildrar tiden som ungsocialist även i romanen Gröna riddare (1926). Han skrev fem självbiografiska romaner: Det hände på Kungsholmen, Stockholmsbarn, Arbetarbohem, Dans med stormen och Avfällingen. Han avled 1978 på Södermalm i Stockholm.
Maj Hirdman: Människoträsket, Tidens förlag (1922), 165 s
I novellsamlingen Människoträsket (1922) skriver Maj Hirdman med medkänsla och socialt patos om barn och mödrar som blir utsatta för omänsklig behandling, ofta av någon med makt eller pengar, och går tragiska öden till mötes. Språket är poetiskt men historierna nattsvarta, fastän ibland med någon liten ljusglimt.
Novellen Snärjd handlar om hur en kvinna får låna pengar av sin hyresvärd för att betala en skuld för ett tygstycke. För varje möte med hyresvärden pressas hon längre och längre. I en annan av novellerna, I en summa ett för allt, tar lagerarbetaren Josua och hans fru Johanna emot ett fosterbarn för att få pengar till en mangel så att Johanna kan arbeta. När mangeln brinner och nöden står för dörren ser Johanna ingen annan utväg än att ta emot ännu ett barn. Hon sätter ut pojken som redan bor hos dem i isande kyla så att han dör.
Här finns också en hjärtskärande historia om en kvinna som mördar sitt barn, Det enda som blev skrivet. Den novellen skapade hårda diskussioner och Maj Hirdman fick ta emot fördömande ord.
Maj Hirdmans far var gruvarbetare i Norberg, Bergslagen, men dog tidigt. Hemmet var fattigt och vid 13 års ålder tar Maj anställning som piga i Hedemora. Efter något år flyttar hon till Avesta, där hon arbetar som hembiträde. Där möter hon också sin blivande make Gunnar Gustavsson, industriarbetare och senare studierektor för Arbetarnas bildningsförbund, ABF.
1911–13 går Maj Hirdman på lärarinneseminarium i Göteborg. Så kommer barnen: 1914, 1916 och 1922. Hon publicerar dikter och noveller i Brand, Social-Demokraten och Idun. 1921 kommer så debutromanen Anna Holberg, som skildrar en ung arbetarflickas utveckling från agitator till mor.
Maj Hirdman gav ut 17 böcker. För sin roman Uppror i Järnbäraland, en skildring av Norbergsstrejken, fick hon Tidningen VI:s litterära pris 1945.
Maj Hirdmans arkiv (nummer 166) finns hos ARAB. Läs mer om arkivet här.