I maj 1917 fortsatte demonstrationerna och köerna ringlade långa i handelsbodarna. För Sveriges del var den konstituerande kongressen för det Socialdemokratiska Vänsterpartiets en stor händelse. Denna månad var även då Zeth Höglund blev utsläppt från Långholmen och tillsammans med de andra dömda talade för 10.000 människor.
1 maj 1917
Den första maj i Stockholm gick demonstrationen under parollen ”För freden mot kriget och dyrtiden. För fred och bröd.” Demonstrationen blev lugn och imponerande med 50-60 000 i tåget över 100 000 på mötet. I talarstolarna fanns Hjalmar Branting, Arthur Engberg, Rut Gustafsson och Per Albin Hansson för Arbetarepartiet. För vänstern talade Carl Lindhagen och Karl Kilbom. Ordningen bland demonstranterna var mönstergill delvis tack vare att polisen fått order att hålla sig passiva. I Göteborg deltog 20 000 i tåget och I Malmö 15 000.
5 maj 1917 – “Vi behöver inte lyda några polisdjävlar”
Under lördags eftermiddagen och kvällen utlöstes kravaller på Södermalm i Stockholm. I tidningarna denna morgon står det att läsa att kvinnorna i Norrköping hade stormat och plundrat butikerna.
Det hade också gjorts inventeringar av olika varulager och en handlare Carlsson som uppenbarligen ljugit sitt innehav av potatis tvingades sälja potatisen till de hungrade. När potatisen var slut utbröt kravaller som pågick under eftermiddagen och kvällen. sjutton personer anhölls varav fyra kvinnor som tagit mycket stor del i uppträdet.
En av dem var Clarry Ählström som liksom många andra vägrade att tro på att handlaren inte hade någon potatis. Hon anklagades för delaktighet i upploppet och för att ha ”uppträdt som anstiftare” genom att upprepade gånger säga ”här finns potatis och vi gå icke härifrån”.
6 maj 1917 – Zeth Höglund åter till friheten
Det var en solig söndag då Zeth Höglund lämnade Långholmen efter att ha varit fängslad sedan 22 mars 1916. Han häktades tre dagar efter Socialdemokratiska Ungdomsförbundets fredskongress och han anklagades i den så kallade ”förräderiprocessen” för anstiftan och stämpling till landsförräderi. I de andra åtalade Erik Heden och Ivan Oljelund anklagades för landsförräderi.
Domen föll den 3 maj 1916 och de tre dömdes till straffarbete: Höglund tre år, Oljelund 18 månader och Erik Hedén ett år.
Dessutom dömdes de till förlust av medborgerligt förtroende, ett så kallat vanfrejdsstraff i ett år efter avtjänat straff. Domarna överklagades straffen korrigerades men inom stora grupper ansågs domarna och själva processen som varande en rättsskandal. I Södra folkparken. där Zeth Höglund och de andra dömda talade inför 10.000 människor.
Processen var ett politiskt mordförsök, riktat mot antimilitarism och vänstern inom arbetarrörelsen.
9 maj 1917
Lördagen den 5 maj hade det varit tumult i hörnet mellan Skånegatan och Södermannagatan i Stockholm. Om detta kunde läsas i måndagens Folkets Dagblad ”Svåra hungerkravaller i Stockholm” Dagen efter kunde man läsa en berättelse från ”det svältande söder”. Men den 8 maj kom det en långkärra med knöliga säckar till grönsaksbutiken på 44:an Den första sändningen var på 1500 kg potatis och grönsaksbodens ägare O.F. Johansson hade själv i flera dagar flackat om kring i Mälardalen för att göra uppköp vilket resulterade i 8 000 kg. Hälften såldes i hans egen affär och hälften i butiken Skånegatan 80.
Att hitta och köpa potatis hade varit svårt. Arbetarna på landsbygden såg honom som ”jobbare” och lantbrukarna ville ha en extra slant utöver maximipriset för frakt. När potatisen sedan kom till Stockholm stod det en kö av ombud för restauranter och kaféer vilka frestade med höga anbud. Men Johansson ville inte sälja sin potatis och Socialdemokraten skrev: ”Heder åt honom”.
11 maj
Det första mötet med den Holländsk- skandinaviska kommittén skedde i Stockholm den 10 maj.
Denna kommitté bildades efter en maning från arbetar och soldatrådet i Petrograd, vilka önskade att en internationell Socialistkongress skulle genomföras i Stockholm under augusti månad.
Den Holländsk- skandinaviska kommittén skulle försöka organisera denna kongress. Under de följande månaderna besöktes Stockholm bland annat av Holländarnas ledare Troelstra, van Kol och Albarda, Stauning från Danmark och internationalens sekreterare belgaren Huysmans.
Den 21 maj utsändes ett manifest och under fyra månader pågick förberedelserna. Förhandlingar pågick oavbrutet, under ständiga sammandrabbningar mellan olika länders socialdemokrater och mellan olika riktningar inom samma land. Man kunde inte nå en samsyn.
Den 14 Juli utsändes ett manifest om en socialistisk konferens i Stockholm den 15 augusti. Ententländerna vägrade att ge sina länders delegater pass vilket omöjliggjorde ”stockholmskonferensen”. Först i februari 1919 skulle den andra internationalen samlas.
13-16 maj 1917 – Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress
Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress 13-16 maj hölls i Viktoriasalen Tunnelgatan 19 i Stockholm. På kongressen samlades vänsteroppositionen inom det socialdemokratiska partiet. Dessa hade förlorat viktiga omröstningar på den socialdemokratiska partikongressen i februari 1917.
- Ungdomsförbundet skulle fortsättningsvis ”samarbeta i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut”.
- Riksdagsgruppens disciplinstadga skulle gälla.
- En principiellt försvarsnihilistisk ståndpunkt avvisades.
Organisatoriskt kan man knyta vänsterns partibildande tillbaka till när den socialdemokratiska riksdagsgruppen splittrades våren 1916. Den 5 maj 1916 finns ett protokoll med representanter för SAP:s partistyrelses minoritet, SAP:s riksdagsgrupps minoritet samt Socialdemokratiska ungdomsförbundets arbetsutskott sammanträder.
Fram till partiets kongress i februari rådde dock osäkerhet om det skulle bildas ett nytt parti. På vänsterns kongress deltog ungefär 200 deltagare och där fanns också ett antal prominenta utländska socialister som Robert Grim, Karl Radek och Angelica. Vänsterpartiet räknar sina kongresser från denna kongress.