Fabrice Bensimon, Qentin Deluermoz, Jeanne Moisand (red.), ”Arise ye wretched of the Earth” : the First International in a global perspective /Leiden: Brill, 2018, 404 s.
Första internationalen (Internationella arbetarassociationen) grundades i London i september 1864; i november samma år publicerades dess stadgar, vars författare var Karl Marx. Organisationen sammanslöt fackföreningar, kooperationer och individuella arbetare med hemvist i framförallt Europa och Amerika i en transnationell kamp för bättre villkor och frigörelse för arbetarklassen. Snart nog kom organisationen att ses som ett hot mot den rådande ordningen.
Nio kongresser hann gå av stapeln innan organisationen gick i graven i september 1877. I en kort kronologi i bokens slut placeras omväxlande begreppen ”Centralist” eller ”Autonomist” inom parentes vad gäller kongresserna från 1873 och framåt, detta då organisationen splittrades 1872. Denna innehållsrika bok är indelad i tre olika avdelningar, ”Organisation and debates”, ”Global causes and local branches”, ”Actors and ideologies”.
24 forskare har bidragit med artiklar som tar upp bland annat ämnen som förhistorien, Internationalens arbete på internationell såväl som nationell nivå, aktiviteterna under Pariskommunens dagar, repressionen från det rådande, Internationalen och feminismen.
Kateřina Lišková, Sexual liberation, socialist style : communist Czechoslovakia and the science of desire, 1945-1989 / Cambridge: Cambridge University Press, 2018, 281 s.
Sexologi. Innebar övergången till kommuniststyrda stater i Östeuropa även en förändrad inställning till sexualitet, familjepolitik, emancipation?
Denna väl underbyggda bok svarar ja på den frågan. Alltför länge, menar författaren, har det förts fram som en självklarhet att den östeuropeiska kommunismen, och kommunister i stort, var asexuella, pryda personer som försökte förtrycka alla sexuella uttryck. Lika ofta har detta kontrasterats mot en västerländsk version som kopplar samman sexuell frigörelse med konsumerism, p-piller och diverse sociala rörelser. Denna version identifierar dessutom frigörelse som något som kommer underifrån och ser med stor misstro på en frihet förmedlad per dekret från ovan.
I denna bok, som, det förtjänar att återigen poängteras, har en stabil grund i väldokumenterad forskning, ifrågasätts en hel del av dessa snarast förutfattade meningar. Efterkrigstidens kommunistregimer satte jämlikheten och kvinnans frigörelse i högsätet. Nya utbildningsvägar öppnades upp, självständigheten och oberoendet vidgades när arbetsmarknaden öppnades upp, det skapades en barnomsorg, familjelagstiftningen skrevs om för att ge kvinnor och män lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, möjligheten för kvinnor att ta ut skilsmässa förenklades.
Samtidigt växer något som vi skulle kunna kalla ”sexologiindustri” fram. Manualer och hjälpböcker ges ut i mängd för att hjälpa och instruera befolkningen vad gäller skapandet av ett gott och sunt sexliv; en expertis tar plats och spelar en allt viktigare roll vad gäller sex och samlevnad. Genom att studera dessa och andra dokument från 1945 till 1989 kan författaren även utläsa och analysera hur synen på sexualiteten och jämlikheten mellan könen skiftar över tid.
”Det är viktigt för oss att förstå hur våra genusbaserade och sexuella själv har uppstått”, skriver Lišková i bokens avslutning. ”Inte nödvändigtvis för att vi skulle förstå oss själva bättre. Vad som är viktigt är hur vi tänker över dåtiden, med vilken struktur och nyans. Detta inte enbart för att undvika upprepandet av samma gamla misstag, men även för att kunna se möjliga alternativ till det-som-är. Om vi när vi ser tillbaks på en historisk period som höll fram en alternativ modernitet, faller tillbaks på, eller in i, substanslösa klichéer, berövar vi oss själva möjligheten att finna kreativa sätt och vägar på vilka vi kan utmana och förändra den värld vi lever i idag.” (s. 260)
Christophe Jaffrelot, Narender Kumar (red.), Dr Ambedkar and democracy : an anthology / Oxford University Press, 2018. 263 s.
Doktor B.R. Ambedkar (1891–1956) kom själv från den ”kastlösa” klassen (daliter) i Indien. Han är idag en känd auktoritet på frågor om kastsystemet i Indien, demokrati, social exkludering och kolonialism. The Indian institute of Dalit studies i New Delhi har gett ut flera av Ambedkars texter, till exempel 2009, Perspectives on social exclusion and inclusive politics. I denna bok har redaktörerna, där Narender Kumar är professor vid Centre for political studies vid Jawaharlal Nehru University i New Delhi, samlat texter av Ambedkar om demokrati, liksom en sammanfattning av Ambedkars tankegångar av de båda redaktörerna.
Här exemplifieras hans tankar om demokrati som ett ”sätt att leva”, med respekt för politiska minoriteter, och ett utvecklat pacifistiskt sätt att leva, i Gandhis efterföljd. ”Essänsen av demokrati”, skriver professor Sukhadeo Thorat i bokens förord, enligt Ambedkar var begreppet ”one man, one value”, eller ”one man, one vote”. Det inkluderade social och ekonomisk demokrati som förutsättningar för ”politisk demokrati”. Diskussionerna fördes på 1940-talet mellan Ambedkar och Nehru om hur långt statlig socialism skulle föras.
Uppsatserna i boken sträcker sig från 1919 till 1956. Ambedkar hävdade att inslag av socialistiskt styrd ekonomi i Indien skulle främja demokratin. Han menade också att det förlegade kastsystemet i Indien borde ersättas med mer ”buddhistiskt tänkande”.
Ambedkar var en av de viktigaste inspirationskällorna till den indiska konstitutionen, som antogs i januari 1950. Den garanterade också rättigheter för landets minoriteter. I boken hävdas att Ambedkars texter också profetiskt förebådar de problem som uppstod mellan etniska och sociala grupper i Indien efter självständigheten 1947.