Arbetarrörelsens arkiv och biblioteks remissvar på kulturutredningen, som överlämnades i förra veckan, är på flera punkter starkt kritiskt till utredningen.
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) ställer sig skeptiskt till den strukturreform inom myndighetssfären som föreslås av kulturutredningen. ARAB kan inte se att den motiveras av slutsatserna i analysdelen, och saknar en konsekvensanalys av åtgärderna. “Att placera arkiv och “historia” i olika sfärer vittnar antingen om en uppenbar brist på insikt i arkivväsendet eller också om en alltför kort betänketid”, heter det.
ARAB avvisar det föreslagna samgåendet mellan Riksarkivet och KB, som riskerar att slå sönder väl fungerande strukturer utan at några klara motiv framkommer. Vinsterna av ett samgående är oklara, och någon konsekvensanalys görs inte heller av utredningen. Den mest naturliga vägen för att stärka integrationen inom ABM-sektorn är att satsa på ett uppgraderat ABM-centrum, anser ARAB.
ARAB delar vidare den oro som framförs från bl.a. Folkrörelsernas Arkivförbund (FA) och lokala folkrörelsearkiv om att den föreslagna portföljmodellen i kombination med en regionalisering kommer att leda till arkivsektorn splittras och de lokala arkiven hamnar ännu mera i skymundan än idag.
Däremot instämmer ARAB i förslaget att sammanföra Riksarkivet och landarkiven till ett sammanhållet arkivverk. Ett nationellt arkivverk kan öka helhetssynen på de splittrade arkivfrågorna. ARAB tillstyrker också att KB får ett utökat uppdrag för de nationella biblioteksfrågorna.
Kulturpolitikens största problem är enligt ARAB:s uppfattning den långsamma men lagbundna urgröpning av verksamheten som följer av otillräcklig kompensation för pris- och löneökningar. Institutionen finner det olyckligt och oacceptabelt att utredningen inte förhåller sig till denna problematik. “Att återställa en inflationssäkrad finansiering av kultur- och minnesinstitutioner med statlig huvudmannaskap eller statsbidrag borde därför vara en primär kulturpolitisk uppgift”, hävdas det i remissvaret.
ARAB påpekar i detta sammanhang det stora behovet av resurser för att kunna anta den utmaning som den pågående digitaliseringen av kultur och kulturarv ställer minnesinstitutionerna inför. För många enskilda arkiv är någon omfattande digitalisering inte möjlig av ekonomiska skäl:
“Vi finner det svårbegripligt att utredningen, trots att man i sin analysdel ger stor uppmärksamhet åt övergången från industrisamhället till ett tjänste- eller informationssamhälle, inte för något principresonemang om digitaliseringens möjligheter och problem för kultursektorn, långt mindre för fram några konkreta förslag.”