Immanuel Ness, Southern insurgency : the coming of the global working class / London: Pluto Press, 2015, 226 s.
Arbetarklass. Försök har gjorts, görs ständigt, att förneka dess existens, förklara den död och ersatt av någon form av ”kunskapsarbetare”. I bästa fall visar dessa försök prov på en snävhet i såväl tänke- som synsätt. Samt provinsialism. I sin senaste bok visar Immanuel Ness med all önskvärd tydlighet och med en stor mängd empiriska studier, att kapitalismens behov av en arbetarklass, en underbetald sådan, är fortsatt stort. Ness visar på den fortlöpande utsugningen av arbetare, många av dem migranter, i det som tidigare gick under namnet Tredje världen, och fokuserar framförallt på Indien, Kina och Sydafrika. Men han visar även på att utsugningen skapar motstånd och organisering och framväxten av en kraftfull utmaning mot den internationella kapitalismen. Detta under en tid då fackföreningsrörelsen i andra delar av världen lider av stagnation och även tillbakagång.
Se även fler titlar av Immanuel Ness i vår bibliotekskatalog.
(edited by Katie Meehan and Kendra Strauss), Precarious worlds : contested geographies of social reproduction / Athens: Georgia University Press, 2015, 190 s.
Den sociala reproduktionen är det arbete som bedrivs bakom kulisserna, det arbete som, för att tala med Marx och Engels, utförs för att säkerställa att arbetarna kan ta sig till fabriken. Det handlar om barnafödande, barnuppfostran, matlagning, städning. Det handlar även om ett arbete som oftast är oavlönat eller lågavlönat. Det handlar om könsrelationer, om utnyttjade migrantarbetare och till stor del handlar det om kvinnor. Flertalet av artikelförfattarna är geografer och artiklarna är fallstudier som spänner över större delen av världen. De grundläggande utgångspunkterna är tre:
- Den könsuppdelade arbetsfördelning som äger bestånd i de flesta samhällen baserar sig ej på något av naturen givet eller på de biologiska skillnaderna mellan kvinna och man, utan är skapade av historiska och sociala skäl och föränderliga.
- Det som äger rum för att vidmakthålla och reproducera det vardagliga livet, är inte enbart att se som uttryck för något biologiskt och instinktivt, som något slags naturenligt familjeliv, utan utgör ett uttryck för ett arbete bestämt av regionala historiska, politiska, ekonomiska och sociala förhållanden.
- Detta arbete är inte något som enbart hör till den privata sfären, utan arbete som är samhälleligt nödvändigt och av yttersta vikt för skapandet av försörjning och välstånd i vilket samhälle som helst. I den kapitalistdominerade ekonomi som de flesta lever i, är detta arbete av största vikt för all kapitalackumulation.
(Sarah Bormann, Jenny Jungehülsing, Shuwen Bian, Martina Harting, Florian Schubert, Hrsg.), Last call for solidarity : Perspektiven grenzüberschreitenden Handelns von Gewerkschaften / Hamburg: VSA Verlag, 2015, 221 s.
Kapitalismen är global och transnationell, den tar inte hänsyn till några gränser. Så för att försvara sina intressen, måste löntagarna organisera sig i enlighet därmed, se bortom nationsgränserna och agera kollektivt på ett globalt och transnationellt plan. Grundläggande blir således en transnationell solidaritet. Organiseringen och kampen för och försvarandet av rättigheter, måste ses i ett vidare perspektiv än det rent nationella, måste länkas samman i en global förståelse och tolkas utifrån det. Ett gränsöverskridande samarbete måste grundas genom konkreta projekt, diskussioner och aktioner mellan olika nationella aktörer för att på så sätt skaffa sig kunskap om varandra; för att vinna kunskap om att det finns gemensamma intressen och erfarenhet av den kraft som finns i samarbete och uppsättandet av gemensamma mål. Det handlar även om övervinnandet av de skillnader som finns, skillnader inte minst vad gäller organisationsstruktur, språk, etnicitet. Det handlar även här om att gå över gränser. Och det handlar om att lära sig av varandra. Som Sarah Bormann och Jenny Jungehülsing poängterar i denna bok:
Finns inte viljan att lära hos aktörerna, så förblir de fjättrade av sin egen historia, sina egna handlingsmönster och identiteter. En perspektivväxling, som erkänner den andre som likvärdig och söker gemensamma intressen och handlingsstrategier, är därför absolut nödvändig. (s. 33, min övers.)
Boken består av två delar. Den första är av teoretisk natur och försöker ringa in begreppet transnationell solidaritet. Del två strävar efter att belysa begreppets användning i konkreta situationer.
Kate Evans, Red Rosa : a graphic biography of Rosa Luxemburg / London: Verso, 2015
Rosa Luxemburg har ägnats många biografier. Denna är dock något annorlunda eftersom den är tecknad. Och det var länge sedan jag såg och läste något så bra! Som en av de sista sidorna, där en teckning föreställande Luxemburgs grav och en sittande nutida kvinna med mobiltelefon är försedd med en text från ett av hennes brev till Mathilde Jacob – ungefär så här i en förkortad version på svenska:
Jag vill inte ha några pompösa fraser på min gravsten. Bara två ord: Tsvee-tsvee. Det är ljudet från en av de där mössen som jag kan härma så bra att de kommer fram till mig med en gång. Och i det ljudet har det under de senaste dagarna tillkommit en liten drill. Och vet du vad det betyder? Att våren har börjat sitt intåg.