{"id":106,"date":"2008-11-07T16:48:58","date_gmt":"2008-11-07T15:48:58","guid":{"rendered":"https:\/\/arbark.se\/?p=106"},"modified":"2023-01-11T12:36:21","modified_gmt":"2023-01-11T11:36:21","slug":"hinke-bergegren-och-under-rod-flagg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arbark.se\/en\/hinke-bergegren-och-under-rod-flagg\/","title":{"rendered":"Hinke Bergegren och Under r\u00f6d flagg"},"content":{"rendered":"

Av: Jenny Edlund (praktikant h\u00f6sten 2008)<\/strong><\/p>\nngg_shortcode_0_placeholder\n

Hinke Bergegen (1861-1936) har gjort sig k\u00e4nd som agitator<\/strong>, men verkade som b\u00e5de journalist, sk\u00e5despelare och f\u00f6rfattare. Han var redaktionssekreterare p\u00e5 Social-Demokraten under 1890, gav ut Prolet\u00e4ren 1891-92 och Brand 1904-06.<\/p>\n

Bergegren var en av den tidiga socialdemokratins radikalaste r\u00f6ster. P\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt var han en f\u00f6rgrundsgestalt inom kvinnofr\u00e5gan samt barnbegr\u00e4nsningsdebatten. Ett st\u00e4llningstagande som arbetarkvinnorna \u00e5terg\u00e4ldade inte minst vid hans begravning. Gatorna kantades av stora m\u00e4nniskoskaror, och sj\u00e4lva katafalken drogs av arbetarkvinnor i r\u00f6da blusar. Idag \u00e4r han uppm\u00e4rksammad framf\u00f6rallt f\u00f6r sin koppling till anarkismen, trots att han slutade sin politiska bana inom den kommunistiska r\u00f6relsen.<\/p>\n

Under r\u00f6d flagg<\/h3>\n

Tidskriften Under r\u00f6d flagg utgavs \u00e5r 1891 i nio nummer, fr\u00e5n mars till juni. Medverkarna i tidskriften skrev i de alla flesta fall under pseudonym. Detta upplevdes, vid sidan av sj\u00e4lva inneh\u00e5llet, som oerh\u00f6rt provocerande. Bergegrens meningsmotst\u00e5ndare menade att just denna skrift var sj\u00e4lva det organ som anarkismen verkade genom.<\/p>\n

Taktikfr\u00e5gan<\/h3>\n

En genomg\u00e5ende debatt inom socialdemokratin under en stor del av dess tidiga existens, r\u00f6r fr\u00e5gan om vad som b\u00f6r v\u00e4ga tyngst och p\u00e5 vilken spelplan huvuddelen av verksamheten b\u00f6r bedrivas: parlamentarism eller utomparlamentariska aktioner. Under 1890-talets inledande \u00e5r kom denna stridsfr\u00e5ga att i h\u00f6g grad personifieras av Hjalmar Branting och Hinke Bergegren.<\/p>\n

I februari 1891 h\u00f6ll Bergegren ett offentligt f\u00f6redrag d\u00e4r han talade om en tendens inom socialdemokratin i Europa att n\u00e4rma sig de borgerliga. (Soc.-D. 2\/2 1891) Redakt\u00f6r Hjalmar Branting gav ett snabbt svar i en artikel i Social-Demokraten i mars 1891: “Den s.k. taktikfr\u00e5gan \u00e4r efter v\u00e5r uppfattning alls icke n\u00e5gon ‘fr\u00e5ga’ bland socialdemokrater inb\u00f6rdes. […] Vi ha […] f\u00f6r v\u00e5r del icke velat f\u00e4sta n\u00e5got vidare avseende vid de f\u00f6rs\u00f6k, som av n\u00e5gra personer h\u00e4r p\u00e5 senaste tiden gjorts att utan skymt av n\u00e5gon yttre eller inre anledning med all gewalt driva fram en strid om partiets taktik.” (Soc.-D. 9\/3 1891). En vecka efter Brantings artikel s\u00e5g veckorevyn “Under r\u00f6d flagg” sitt ljus. Bergegren stod som redakt\u00f6r och utgivare.<\/p>\n

Lyktgubben och Branting<\/h3>\n

Efter den inledande programmatiska “F\u00f6rbannelsens treenighet, privat \u00e4gander\u00e4tt, religionen, \u00e4ktenskapet” i f\u00f6rsta numret av Under r\u00f6d flagg, den 15 mars 1891, svarade Branting med en artikel i Social-Demokraten (Soc.-D 17\/3 1891). Branting f\u00f6rklarade att Bergegren tydligt tagit avst\u00e5nd fr\u00e5n socialdemokratin och partiet. Han menade d\u00e4remot att socialdemokratins m\u00e5l och medel stod klara och att man d\u00e4rf\u00f6r inte beh\u00f6vde “fr\u00e5ga efter om i tr\u00e4sken vid sidan av den fasta v\u00e4gen en orolig lyktgubbe far av och an, icke ens om han viftar med en ‘R\u00f6d flagg'” ( Soc.-D. 1891 17\/3). Bergegren var d\u00e4remot inte sen att svara. I Under r\u00f6d flaggs andra nummer publicerade han sin svarsartikel “Socialdemokratens senaste irrbloss”, skriven av signaturen “Lyktgubben i tr\u00e4sket”.<\/p>\n

Under r\u00f6d flagg – s\u00e5gad av alla?<\/h3>\n

Inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt pr\u00e4glades “Under r\u00f6d flagg” av en str\u00e4van att sammanf\u00f6ra olika id\u00e9er och tankeg\u00e5ngar fr\u00e5n socialdemokratins utkanter. Den svenska socialdemokratin var i detta skede byggd p\u00e5 marxistisk grund, vilket \u00e5terspeglas i Under r\u00f6d flagg, om \u00e4n i radikaliserad form. Anarkistiska, marxistiska och anarko-kommunistiska tong\u00e5ngar blandades och presenterades i fr\u00e4na ordalag. Som i \u00f6ppningsskriften “F\u00f6rbannelsens treenighet”, d\u00e4r den privata \u00e4gander\u00e4tten, religionen och \u00e4ktenskapet f\u00f6rklarades vara kapitalismens grundstenar.<\/p>\n

B\u00e5de Hjalmar Branting och Axel Danielsson kom att \u00f6ppet s\u00e5ga den nya veckotidskriften d\u00e5 de tolkade den som ett revolutionsromantiskt slyngelutspel som kunde komma att splittra partiet. Danielssons betyg till den nya tidskriften l\u00f6d: “utstyrseln \u00e4r elegant, inneh\u00e5llet tarvligt, tonen n\u00e4rg\u00e5ngen, utsikterna skrala” (Arbetet 17\/3 1891).<\/p>\n

I efterhand har orsaken till den h\u00e5rda kritiken gentemot tidskriften m\u00e5nga g\u00e5nger ansetts vara just pragmatism. Taktiskt sett uppfattades det inte som r\u00e4tt i tiden med en flammande agitationsskrift. \u00c4ven om tidskriften publicerade anarkister s\u00e5som Peter Kropotkin, pr\u00e4glades tidskriften i h\u00f6gre grad av en allm\u00e4n misstro gentemot parlamentarism. Vilket var grundmots\u00e4ttningen gentemot partiledningen. N\u00e4ra sammanl\u00e4nkad med taktikfr\u00e5gan var fr\u00e5gan om storstrejk. Generalstrejk ans\u00e5g av revolution\u00e4rerna inom partiet vara det medel som stod till buds f\u00f6r att inleda revolution f\u00f6r att inf\u00f6ra socialism. Partiledningen s\u00e5g d\u00e4remot generalstrejk snarare som ett medel f\u00f6r successivt makt\u00f6vertagande.<\/p>\n

Pseudonymer och skribenter<\/h3>\n

Det som samlade skribenterna till tidskriften var den antiparlamentariska h\u00e5llningen och fr\u00e5gan om generalstrejk. Vilket framg\u00e5r i all sin tydlighet i nummer fem av Under r\u00f6d flagg d\u00e4r allm\u00e4n strejk lyfts fram som det m\u00e4ktigaste vapnet till arbetarklassens f\u00f6rfogande. Ett annat exempel \u00e4r det tredje numret d\u00e4r det f\u00f6rekommer en kort liten satir: “En ‘lustresa’.” En nidbild av reformism, d\u00e4r reformv\u00e4gen utm\u00e5las som genv\u00e4gen, som snarare \u00e4r en senv\u00e4g.<\/p>\n

Anarkistiska tankeg\u00e5ngar utnyttjades ofta i tidskriften med socialdemokratin som polemisk motpart. Domen \u00f6ver den senare var alltid h\u00e5rd och provokationen d\u00e4ri tydlig. I de fyra f\u00f6rsta numren av Under r\u00f6d flagg f\u00f6rekom en serie under titeln “Anarkismen”, skriven av pseudonymen Michael. En artikelserie som var en form av historik \u00f6ver anarkismen och dess grundsatser. Ett m\u00f6jligt f\u00f6rs\u00f6k till att b\u00e4ttra p\u00e5 dess rykte.<\/p>\n

Det fanns en rad skribenter som verkade under eget namn bland annat Gustaf H:son-Holmberg, Carl Natanael Carleson och Gustaf Sj\u00f6holm. Med anledning av att de tre anarkisterna L. Chr. Nielsen, Nils Wessel och N. O. Wester utesl\u00f6ts ur Malm\u00f6 socialdemokratiska f\u00f6rening under v\u00e5ren 1891, publicerade sig \u00e4ven de under eget namn i Under r\u00f6d flagg nummer fem. En uteslutning som \u00e4ven kommenterades av Gustaf H:son-Holmberg under rubriken “Fria ord” i nummer sex.<\/p>\n

Andra f\u00f6rekommande skribenter, \u00e4r som redan n\u00e4mnt Peter Kropotkin som bidrog med tre alster. “Till de unga prolet\u00e4rerna” i tv\u00e5 delar, utkom i Under r\u00f6d flagg nummer fem och sex. I nummer fyra publicerades ett yttrande om Pariskommunen, \u00e4ven en text om kvinnof\u00f6rtryck i nummer fem. \u00c9lis\u00e9e Reclus f\u00f6rekommer med en artikel i nummer sju. En text om sambandet mellan avskaffandet av privat \u00e4gande och framv\u00e4xandet av sund offentlig moral. Under rubriken “Fria ord” fick bland annat namn s\u00e5som D.F. Duhamel och John Stuart Mill utrymme f\u00f6r att citeras om begreppet frihet. Andra namnkunniga skribenter var Karl Kautsky, Friedrich Engels och Hinke Bergegren sj\u00e4lv, utan pseudonym.<\/p>\n

Under r\u00f6d flagg – en enad socialdemokrati<\/h3>\n

Utgivningen av Under r\u00f6d flagg skulle kunna ses som en fortsatt inlaga i fejden mellan Branting och Bergegren. I det stora hela \u00e4r det d\u00e4remot ett dokument som vittnar om en djupg\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndring inom socialdemokratin. Trots Brantings offentliga avbasningar hade Bergegren kvar anh\u00e4ngarna i det socialdemokratiska f\u00f6rbundet. Med \u00f6verv\u00e4ldigande majoritet hade han valts som ombud vid partikongressen v\u00e5ren 1891.<\/p>\n

Branting svarade med att g\u00f6ra upp med vad han kallade det bergegrenska projektet under maj m\u00e5nads partikongress i Norrk\u00f6ping. Bergegren och hans ungsocialister, unghinkarna, stod emot de retoriskt kunniga Hjalmar Branting och Axel Danielsson. Det socialdemokratiska f\u00f6rbundet hade d\u00e4remot fortfarande stark p\u00e5verkan av anarkisterna. Bergegren sj\u00e4lv kommenterade den stundande kongressen i nummer \u00e5tta med att citera Social-Demokratens \u00f6ppningsord till 1889 \u00e5rs konstituerande kongress: “vi hoppas att \u00e4fven d\u00e5 de skilda \u00e5sikterna som lifligast bryta sig mot hvarandra, alla likv\u00e4l skola minnas att vi \u00e4ro ett parti, som h\u00e5ller tankens och ordets frihet i h\u00e4lgd” (Under r\u00f6d flagg 16\/5 1891).<\/p>\n

I Under r\u00f6d flagg nummer nio, lite mindre \u00e4n en m\u00e5nad efter kongressen, skrev Bergegren att ledarna hade f\u00f6rs\u00f6kt att styra upp kongressen s\u00e5 “blaskigt moderat och riksdagsenligt som m\u00f6jligt”. Bergegren innehade fortfarande ordf\u00f6randeposten i socialdemokratiska f\u00f6rbundet, n\u00e5got som Branting med flera opponerade sig emot. Deras \u00f6nskan var att Bergegren skulle avs\u00e4ttas och f\u00f6rbjudas att tala i det socialdemokratiska partiets namn. \u00c4nnu en tid efter kongressen fortsatte det att storma mellan tidningen Social-Demokraten med dess redakt\u00f6r Branting, och det socialdemokratiska f\u00f6rbundet. En konflikt som s\u00e5 sm\u00e5ningom svalnade efter det att Bergegren avsade sig ordf\u00f6randeskapet och tilltr\u00e4dde tj\u00e4nsten som redakt\u00f6r f\u00f6r Prolet\u00e4ren. I samband med detta lade han ned Under r\u00f6d flagg och skickade ut ett flygblad som sade att: “det aldrig varit hans mening att f\u00f6rs\u00f6ka st\u00e4lla till split eller brytningar (annat \u00e4n meningsbrytningar) inom partiet” (Waldemar Bernhard, Ban\u00e9rf\u00f6rare, 1950).<\/p>\n

Under r\u00f6d flagg i digital form<\/h3>\n

Vi har digitaliserat alla nio nummer, exklusive omslaget. L\u00e4s dem i pdf-form nedan. F\u00f6r varje nummer finns ocks\u00e5 en kort inneh\u00e5llsbeskrivning.<\/p>\n

Observera! <\/strong>Fel i pagineringen alternativt i trycket, i nummer sju. Sidan 64-65 saknas, d\u00e4remot \u00e4r tidskriften h\u00e4ftad och ingen sida verkar saknas ur det specifika exemplaret. Till nummer 5 saknas dessutom “F\u00f6ljetong: Arbetsl\u00f6s”.<\/p>\n

Under r\u00f6d flagg 1891:1<\/a><\/h4>\n