{"id":2634,"date":"2012-01-31T16:50:05","date_gmt":"2012-01-31T15:50:05","guid":{"rendered":"https:\/\/arbark.se\/?p=2634"},"modified":"2017-03-14T15:11:27","modified_gmt":"2017-03-14T14:11:27","slug":"elektrikerforbundet-avdelning-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arbark.se\/en\/elektrikerforbundet-avdelning-1\/","title":{"rendered":"Elektrikerf\u00f6rbundet avdelning 1"},"content":{"rendered":"

Svenska Elektrikerf\u00f6rbundet avdelning 1:s arkiv str\u00e4cker sig\u00a0fr\u00e5n bildandet 1895 till och med\u00a02010. Avdelningen har omfattat Stockholmsregionen och senare \u00e4ven Gotland. H\u00e4r\u00a0presenteras utsnitt ur dess historia:\u00a0den ideologiska kampen, f\u00f6rh\u00e5llandet till pressen, strejker och strejkbrytare,\u00a0fr\u00e5gan om hur man b\u00e4st organiserar facket, och slutligen\u00a0om avdelningens studieresor till \u00f6st.<\/strong><\/p>\n

Av: Pelle Pettersson, praktikant h\u00f6sten 2011.<\/strong><\/p>\n

Historia, strejker och kamp<\/h3>\n
\"Elektriker<\/a>

Elektriker i arbete, 1920-tal. (Foto: ok\u00e4nd. Refnr 1288\/F\/2\/1)<\/p><\/div>\n

Den ideologiska kampen har historiskt sett varit ett naturligt inslag i den fackliga verksamheten. \u00c4ven avdelning 1:s arkiv vittnar om detta. Fr\u00e5gor kring hur man definierar sig, och hur man blir definierad, \u00e5terkommer st\u00e4ndigt. Kampen om att beskriva verkligheten, b\u00e5de inom fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen och i ett bredare sammanhang har satt sina sp\u00e5r p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen i arkivet.<\/p>\n

Avdelningen tog upp denna kamp p\u00e5 flera olika s\u00e4tt, till exempel genom att nedteckna sin egen historia. Tv\u00e5 historiker har givits ut, en 1945 och den andra 1982. Den senare sammanst\u00e4lldes av \u00c5ke T\u00f6rnros, med ett l\u00e5ngt f\u00f6rflutet som ombudsman i El-ettan och dessf\u00f6rinnan i avdelning 34.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta, Minnesskrift till Svenska elektriska arbetaref\u00f6rbundets avdelning 1:s 50-\u00e5rsjubileum 1945<\/a><\/em>, t\u00e4cker inte bara avdelningens historia utan ger ocks\u00e5 en bild av elektricitetens och elektrikeryrkets framv\u00e4xt i Sverige. \u00c4ven om det \u00e4r en jubileumsskrift \u00e4r det inte bara en behaglig sk\u00f6nm\u00e5lning av historien utan texten \u00e4r informativ p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Man redog\u00f6r \u00e4ven f\u00f6r n\u00e5gra kortlivade fackliga f\u00f6reg\u00e5ngare som man menar \u00e4r v\u00e4rda “v\u00f6rdnad och tacksamhet” \u00e4ven om de, som det uttrycks, “var framsprungna mera ur en skr\u00e5betonad k\u00e5randa \u00e4n ur klassm\u00e4ssigt fackliga synpunkter…”(s.19) Historiken ger en systematisk redog\u00f6relse f\u00f6r avdelningens historia och ber\u00e4ttar om strejker, avtalsr\u00f6relser och visar \u00e4ven ofta hur avdelningens verksamhet uppfattades i pressen. I samband med en strejk 1924-1925, som inte hade st\u00f6d i f\u00f6rbundsledningen eftersom den br\u00f6t mot b\u00e5de avtal och stadgar, beskrivs i historiken hur “strejken [inte hann] bli dagsgammal innan borgarpressen … b\u00f6rjade lamentera \u00f6ver avtalsbrottet” (s. 172). Exempelvis G\u00f6teborgs Handels- och sj\u00f6fartstidning beklagade dessa “sjukdomstendenser i fackf\u00f6reningsv\u00e4rlden”.<\/p>\n

Strejkens orsaker<\/h3>\n

Denna strejk utbr\u00f6t p\u00e5 grund av flera faktorer, varav den fr\u00e4msta tycks ha varit att installationsmont\u00f6rernas l\u00f6ner inte hade h\u00f6jts i samma takt som f\u00f6r de \u00f6vriga byggfacken. “En icke yrkesutbildad byggnadsarbetare hade omkring 50 procent h\u00f6gre l\u00f6n \u00e4n en fullt utbildad elektriker, n\u00e5got som \u00e4ven medgavs av annars rabiata arbetsgivaretidningar,” som historiken uttrycker det (s. 166). Eftersom avtal g\u00e4llde kunde avdelningen inte ta till de strids\u00e5tg\u00e4rder man ville utan att bryta mot avtalet. En l\u00f6sning som diskuterades var att helt enkelt uttr\u00e4da ur f\u00f6rbundet. D\u00e4rmed ans\u00e5g man sig inte l\u00e4ngre vara bundna av avtalet. I ett f\u00f6rslag fr\u00e5n klubb nr 6 (Luth & Ros\u00e9ns firmaklubb) lades det fram: “Som vi p\u00e5 inga villkor under avtalstiden f\u00e5 tala vid arbetsgivarna om n\u00e5gra l\u00f6ner utan att bli kallade avtalsbrytare, s\u00e5 finnes f\u00f6r oss ingen annan r\u00e5d \u00e4n att skiljas fr\u00e5n f\u00f6rbundet som har avtal med dem, och det kan v\u00e4l ingen bestrida, att s\u00e5 fort vi \u00e4ro skilda d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4ro vi kvitt avtalet.” (s. 168)<\/p>\n

S\u00e5 blev det emellertid inte, men strejkbeslutet togs p\u00e5 ett extram\u00f6te den 8 augusti. En sluten omr\u00f6stning h\u00f6lls och trots att man inte uppn\u00e5dde den kvalificerade majoritet som beh\u00f6vdes enligt stadgarna, beslutade man att g\u00e5 vidare med strejken (s. 170).<\/p>\n

Julbelysningen drabbas<\/h3>\n

Strejken p\u00e5gick \u00e4ven i december 1924 vilket drabbade julmarknaden p\u00e5 Drottninggatan. Enligt tradition ville man dekorera gatan med “girlander, i vilka elektrisk belysning monterades” (s. 178). Inomhusarbetet hade redan utf\u00f6rts av arbetsvilliga. Strejkkommitt\u00e9n meddelade dock att julbelysningen endast skulle bli av om inomhusarbetet revs ned och uppf\u00f6rdes igen av de strejkande, vilket \u00e4ven g\u00e4llde arbetet utomhus. Man f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e5 f\u00e5 f\u00f6nsterputsarna att utf\u00f6ra arbetet, men de ville inte eftersom arbetet var “smittat” (s. 179). Enligt historiken blev det ingen julbelysning det \u00e5ret.<\/p>\n

Denna incident ges en lite annorlunda beskrivning i arkivet. D\u00e4r finns anteckningar av en av ledam\u00f6terna i strejkkommitt\u00e9n, Oskar Lundberg (ref. kod 1288\/F\/2\/1<\/a>). Han har skrivit ned sina minnen fr\u00e5n denna strejk, d\u00e5 han hade som uppgift att organisera strejkvakten, och n\u00e4mner bland annat episoden vid Drottninggatan. Det \u00e4r oklart n\u00e4r anteckningarna gjorts, men det kan vara s\u00e5 sent som p\u00e5 1980-talet. Lundberg skriver (texten \u00e4r n\u00e5got redigerad f\u00f6r l\u00e4sbarhetens skull):<\/p>\n

Julskyltningen p\u00e5 Drottninggatan f\u00f6rs\u00f6kte vi stoppa men det gick vi bet p\u00e5. Hela avdelningens strejkande medlemmar patrullerade natten i fr\u00e5ga p\u00e5 Drottninggatan men n\u00e4r ingenting h\u00e4nt kl 3 p\u00e5 natten gick de flesta hem. Kl. 4 kom en m\u00e4ngd bilar med brytare och girlanger. Bevakningen var en d\u00e4ckare eller arbetsk\u00f6pare f\u00f6r varje svartfot. F\u00f6rs\u00f6k gjordes att stoppa dem men vi var f\u00f6r f\u00e5 kamrater kvar s\u00e5 vi m\u00e5ste ge oss. Det hindrade inte att alla girlanger var nedryckta n\u00e5gon kv\u00e4ll senare.<\/p><\/blockquote>\n

F\u00f6rutom anekdoter av denna typ skriver Oskar Lundberg \u00e4ven om de bitvis aggressiva metoder som brukades av b\u00e5de strejkvakter, strejkbrytare och polis.<\/p>\n

Strejkbrytarna kontrolleras – och g\u00f6r avb\u00f6n<\/h3>\n
\"Strejkbrytarkort<\/a>

Strejkbrytarkort med anm\u00e4rkningen: Brytare vid Luten 1924. sam 1925 vid Graham. korta tider p\u00e5 b\u00e5da platserna. fullst\u00e4ndigt oduglig. en skruv l\u00f6s. f\u00e5tt sparken. Erh\u00e5llit avb\u00f6n den 24\/4 1934.<\/p><\/div>\n

Strejkkommitt\u00e9n anv\u00e4nde sig av flera metoder f\u00f6r att kontrollera strejkbryteri. I arkivet finns registerkort \u00f6ver strejkbrytare under perioden 1922-1925 (ref. kod 1288\/F\/2\/1<\/a>). I den m\u00e5n det \u00e4r m\u00f6jligt med uppgifter om f\u00f6delsedatum, adress, arbetsplats, tiden f\u00f6r strejkbryteriet och eventuellt tidigare fackligt engagemang. Har det funnits n\u00e5gon angivare finns uppgifter om denna ocks\u00e5 nedtecknade p\u00e5 korten. En mer avancerad och f\u00f6r den tiden imponerande metod var att utnyttja kameror. I ett kuvert m\u00e4rkt “Individer som gjort sig f\u00f6rtj\u00e4nta av allas f\u00f6rakt” finns en samling fotografier p\u00e5 strejkbrytare. Oftast har brytarna fotograferats mot en neutral bakgrund, men vissa av fotografierna \u00e4r tagna medan arbetet utf\u00f6rs. De uppt\u00e4ckta ser ibland suddiga ut vilket antyder att fotografierna tagits “i farten”. Ibland f\u00f6rs\u00f6ker de d\u00f6lja sina ansikten.<\/p>\n

Strejkbrytare som \u00f6nskade \u00e5terintr\u00e4de i f\u00f6reningen fick ans\u00f6ka om avb\u00f6n. En stor m\u00e4ngd s\u00e5dana ans\u00f6kningar finns ocks\u00e5 bevarade fr\u00e5n perioden 1921-1939 (ref. kod 1288\/F\/2\/2<\/a>). M\u00e5nga \u00e4r ganska kortfattade och f\u00f6ljer samma m\u00f6nster. Somliga \u00e4r dock mer uttrycksfulla och kan ange f\u00f6rklaringar till bryteriet. En ans\u00f6kan fr\u00e5n 1927 lyder:<\/p>\n

H\u00e4rmed f\u00e5r jag v\u00f6rdsamt anh\u00e5lla om avb\u00f6n f\u00f6r mitt handlingss\u00e4tt under senaste strejk, vartill jag l\u00e4t mig f\u00f6rledas, dels av vidriga omst\u00e4ndigheter, ej enbart ekonomiska, dels av bristande k\u00e4nnedom om fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen. Jag har aldrig varit organiserad arbetare, och inom facket hade jag f\u00f6rut ej arbetat \u00e5 platser, varest organisation kommit i fr\u00e5ga. D\u00e5 jag av intresse f\u00f6r yrket \u00f6nskar forts\u00e4tta som arbetare, och nu v\u00e4djande till medlemmarnas godhet s\u00f6ker komma in under organisationens h\u00e4gn, lovar jag p\u00e5 heder och samvete att bliva en hederlig kamrat, om denna min b\u00f6n beviljas.<\/p>\n

I f\u00f6rbig\u00e5ende ber jag f\u00e5 p\u00e5peka, att den st\u00e4llning jag de sista \u00e5ren innehaft, bibringat mig en odelad sympati f\u00f6r organisationen.<\/p>\n

H\u00f6gaktningsfullt, [namnteckning]<\/p><\/blockquote>\n

I en bilaga till denna ans\u00f6kan meddelas att den tillstyrkes, men “med reservation f\u00f6r eventuellt f\u00f6rut beg\u00e5ngna ej k\u00e4nda bedrifter”.<\/p>\n

Aftontidningen – arbetarpress eller en tidning som alla andra?<\/h3>\n

En debatt som inte \u00e4r helt fr\u00e4mmande i v\u00e5ra dagar \u00e4r den r\u00f6rande pressens f\u00f6rh\u00e5llande till monarkin. Vid ett medlemsm\u00f6te 1947 uppm\u00e4rksammades en eller m\u00f6jligen flera rojalistiska artiklar i Aftontidningen, som tillh\u00f6rde arbetarpressen. Utifr\u00e5n protokollet \u00e4r det oklart exakt vad f\u00f6r text det r\u00f6r sig om. Episoden illustrerar ett dilemma f\u00f6r en press som \u00e5 ena sidan har till uppgift att f\u00f6ra arbetarklassens talan men samtidigt m\u00e5ste verka p\u00e5 en marknad d\u00e4r man upplever att man m\u00e5ste anpassa sig. Det visar ocks\u00e5 p\u00e5 avdelningens engagemang i de vidare ideologiska och politiska fr\u00e5gorna.<\/p>\n

Ur m\u00f6tesprotokoll 28\/10 1947 (ref. kod 1288\/A\/1\/6<\/a>):<\/p>\n

Ordf. uppl\u00e4ste en skrivelse fr\u00e5n klubb 39 d\u00e4r det p\u00e5talas det kungafj\u00e4sk som fackf\u00f6reningsorganet Aftontidningen visat vid det danska kungabes\u00f6ket nyligen. De anse det borde vara of\u00f6renligt f\u00f6r en arbetartidning att medverka i den reaktion\u00e4ra klassens rojalistiska uppt\u00e5g. I protesten inst\u00e4mma \u00e4ven klubb 9. Styrelsen har, meddelade ordf., enh\u00e4lligt tillstyrkt protesten med till\u00e4gget att den inte publiceras. M\u00f6tet besl\u00f6t i enlighet med skrivelsen och med styrelsens till\u00e4ggsyrkande.<\/p><\/blockquote>\n

\"Elektrikerna,<\/a>

Elektrikerna, avd 1: Uttalande 1948.<\/p><\/div>\n

N\u00e4sta m\u00f6te den 25\/11 1947 n\u00e4rvarar redakt\u00f6ren f\u00f6r Aftontidningen, i protokollet endast ben\u00e4mnd Lundvik, p\u00e5 avdelningsm\u00f6tet, i syfte att “redog\u00f6ra f\u00f6r principen i redigeringen av en kv\u00e4llstidning i allm\u00e4nhet och f\u00f6r A.T. i synnerhet”. I protokollet \u00e5tergivs Lundviks redog\u00f6relse. Han menar att en tidning f\u00f6r arbetarklassen m\u00e5ste arbeta realistiskt och d\u00e4rmed m\u00e5ste den \u00e4ven ta h\u00e4nsyn till sin ekonomi. En kv\u00e4llstidning som Aftontidningen m\u00e5ste dagligen konkurrera med de borgerliga tidningarna i kampen om att s\u00e4lja flest l\u00f6snummer. P\u00e5 grund av det har fackliga och kulturella fr\u00e5gor hamnat i skymundan till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r nyheter och sensationsjournalistik. Enligt protokollet konstaterade han ocks\u00e5: “… att f\u00f6r att vinna sitt m\u00e5l att sl\u00e5 ut borgarpressen ur arbetarhemmen m\u00e5ste en arbetartidning f\u00f6lja den allm\u00e4nna journalistikens principer, aktuellt nyhetsstoff fr\u00e4mst.” Protokollet forts\u00e4tter: “Red. Lundvik ber\u00f6rde \u00e4ven den solidariska betydelsen f\u00f6r arbetarpressen, men beklagligt nog har inte det arbetande folket vuxit samman med sin press utan den har fortfarande den st\u00f6rsta f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r den borgerliga pressen. Och folkets flertal vill \u00e4nnu ha sensationer hellre \u00e4n ledare – hellre serier \u00e4n debatter i sociala, ekonomiska och kulturella sp\u00f6rsm\u00e5l.”<\/p>\n

Vid ett senare m\u00f6te (26\/10 1948) har styrelsen utarbetat ett f\u00f6rslag till uttalande. Uttalandet finns ocks\u00e5 bevarat i arkivet (ref. kod 1288\/E\/7\/2<\/a>). Lundviks redog\u00f6relse verkar inte ha \u00f6vertygat avdelningen. Att d\u00f6ma av det ganska fr\u00e4na spr\u00e5ket verkar missn\u00f6jet med tidningens redigering ist\u00e4llet ha \u00f6kat under \u00e5ret.<\/p>\n

Fackets organisation: representantskap eller direktdemokrati<\/h3>\n

Omkring tjugo \u00e5r senare, 1967, menade somliga att den mediala utvecklingen p\u00e5verkat den fackliga verksamheten negativt. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 inf\u00f6rde avdelningen ett representantskap. Medlemmarna \u00f6verl\u00e4t med andra ord sin r\u00f6str\u00e4tt p\u00e5 valda ombud men hade n\u00e4rvaro- och yttrander\u00e4tt p\u00e5 m\u00f6tena. I avdelningens andra historik \u00e5terfinns tv\u00e5 inl\u00e4gg i en debatt om huruvida detta var r\u00e4tt v\u00e4g att g\u00e5. (Historikens titel \u00e4r Svenska elektrikerf\u00f6rbundet, avdelning 1, Stockholm 1945-1980: en kr\u00f6nika i text och bild, sammanst\u00e4lld av \u00c5ke T\u00f6rnros.) I ett inl\u00e4gg signerat Lars Frisk p\u00e5pekas att deltagandet vid avdelningsm\u00f6tena har dalat under l\u00e5ng tid. Som f\u00f6rklaring anges bland annat att tr\u00f6tta och utslitna arbetare efter en ordinarie arbetsdag inte orkar med \u00e4ven fackligt arbete i form av medlemsm\u00f6ten, klubbm\u00f6ten o.s.v. Ist\u00e4llet finns radio och TV i varje hem. “Den moderna m\u00e4nniskans behov av avkoppling har riktats till dessa”, skriver Frisk. Frisk menar att representantskapsformen fungerar hos andra fackf\u00f6reningar och att det ger kunnigare och mer engagerade medlemmar. F\u00f6rhoppningen var att detta skulle \u00f6ka medlemsaktiviteten och st\u00e4rka klubbarna. I ett annat inl\u00e4gg inv\u00e4nder Arne Siwert mot representantskapsformen eftersom den ist\u00e4llet passiviserar medlemmarna och leder till byr\u00e5kratisering. Det borde finnas andra l\u00f6sningar f\u00f6r att \u00f6ka aktiviteten, menar han. (s. 172)<\/p>\n

Fr\u00e5gan om representantskapets f\u00f6r- och nackdelar hade varit p\u00e5 tapeten \u00e4ven tidigare, vilket kan f\u00f6ljas i arkivet. P\u00e5 ett medlemsm\u00f6te den 26\/9 1939 (ref. kod 1288\/A\/1\/6<\/a>) diskuterades hur man skulle arbeta f\u00f6r b\u00e4ttre bes\u00f6kta m\u00f6ten:<\/p>\n

\u00a716 Ang. ‘b\u00e4ttre bes\u00f6kta m\u00f6ten’.
\nStyrelsen hade enligt uppdrag fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende m\u00f6te, meddelade ordf. dryftat fr\u00e5gan upprepade g\u00e5nger men hade likv\u00e4l ej funnit n\u00e5gon definitiv l\u00f6sning av problemet. Tanken p\u00e5 n\u00e5got slag av premiering stod fortfarande kvar, musik eller annan underh\u00e5llning, film och f\u00f6redrag hade talats om och \u00e4vens\u00e5 inr\u00e4ttande av n\u00e5gon form av representantskap men det hela kunde kanske l\u00f6sas genom tills\u00e4ttande av en kommitt\u00e9 som i samr\u00e5d med styrelsen forts\u00e4tter utredningen. Esaias Andersson yrkade bordl\u00e4ggning p\u00e5 grund av det ringa deltagandet p\u00e5 m\u00f6tet, vilket G\u00f6sta Johansson inte ville vara med om. Oskar Lundberg framf\u00f6rde klander mot styrelsen f\u00f6r att inget direkt f\u00f6rslag var framl\u00e4mnat men kunde g\u00e5 med p\u00e5 tills\u00e4ttande av kommitt\u00e9 redan p\u00e5 detta m\u00f6te. Lundgren framh\u00f6ll att n\u00e5gon form av representantskap m\u00f6jligen skulle vara en l\u00f6sning d\u00e5 d\u00e4rigenom klubbarna skulle bli b\u00e4ttre informerade i avdelningens arbetsuppgifter och tillstyrkte f\u00f6rslaget om kommitt\u00e9val i vilket sistn\u00e4mnda \u00e4ven Hammarberg inst\u00e4mde. \u00c5berg ans\u00e5g att det var de politiska fackklubbarnas fel, det hela, d\u00e5 var och en p\u00e5 sitt s\u00e4tt agitera f\u00f6r sina synpunkter, och Berg framh\u00f6ll att inf\u00f6rande av representantskap skulle betyda diktatur och medlemmarna bli betalande nummerh\u00e4star vilket han f\u00f6r sin del aldrig kunde g\u00e5 med p\u00e5. Efter en l\u00e4ngre debatt enade sig avdelningen om att tills\u00e4tta en kommitt\u00e9 som i samr\u00e5d med styrelsen skulle forts\u00e4tta utredningen …<\/p><\/blockquote>\n

Vid n\u00e4stkommande m\u00f6te den 24\/10 1939 hade kommitt\u00e9n kommit fram till att inte inf\u00f6ra n\u00e5got representantskap, utan ist\u00e4llet ha f\u00e4rre och mer koncentrerade m\u00f6ten samt en t\u00e4tare kontakt med klubbarna. F\u00f6rst 1968 blev det allts\u00e5 verklighet, men antagligen inte med de dramatiska konsekvenser som Berg t\u00e4nkte sig.<\/p>\n

Facklig aktivitet<\/h3>\n

Centraliseringen inom fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen i stort lyftes dock fram som ett problem senare. Problemet med kulturklimatet och det som i protokollen fr\u00e5n 1947 beskrevs som allm\u00e4nhetens “f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r den borgerliga pressen” \u00e5terkommer p\u00e5 s\u00e4tt och vis ocks\u00e5 i rapporten Facklig aktivitet<\/em> <\/a>(1974). Rapporten var avsedd som en “probleminventering” p\u00e5 omr\u00e5det facklig aktivitet och unders\u00f6kningen utf\u00f6rdes av forskare p\u00e5 Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet med Lars Joelson som projektledare. Det var avdelningen sj\u00e4lv, i form av dess aktiveringskommitt\u00e9, som tog initiativ till unders\u00f6kningen d\u00e5 man ville f\u00f6rb\u00e4ttra den fackliga aktiviteten bland medlemmarna. I rapporten beskrivs den samtida kulturen och kulturkonsumtionen, i form av exempelvis “TV-serier och detektivromaner” som individualiserad och kommersiell. Det \u00e4r en kultur som rapporten menar pr\u00e4glas av passivitet och verklighetsflykt. (Joelson 1974, s. 22)<\/p>\n

Men det \u00e4r inte medierna och den passiva kulturkonsumtionen som ligger i fokus f\u00f6r rapporten. Unders\u00f6kningen bygger p\u00e5 intervjuer med medlemmar, b\u00e5de i avdelningsstyrelsen och ute i klubbar, varav somliga har stor aktivitet och andra mindre. I rapporten pekas bland annat utvecklingen inom fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen ut som en orsak till bristande aktivitet. Den byr\u00e5kratisering som Arne Siwert varnade f\u00f6r verkade enligt rapporten ha blivit verklighet, d\u00e5 f\u00f6rfattarna menar att stora avdelningar och en beslutsr\u00e4tt som flyttas allt h\u00f6gre upp bidrar till att motverka fackligt engagemang p\u00e5 den lokala niv\u00e5n. (Joelson, s. 22-23)<\/p>\n

Rapporten orsakade en viss kontrovers. I arkivet finns pressklipp bevarade som illustrerar hur rapporten togs emot och hur \u00e5sikterna kunde skilja sig \u00e5t p\u00e5 olika niv\u00e5er inom facket (ref. kod 1288\/\u00d6\/1\/2<\/a>). Artiklar i Folket i bild<\/em> (nr. 7 1975), \u00d6rebro-kuriren<\/em> (den 14\/2 1975) och f\u00f6rbundstidningen Elektrikern<\/em> (nr. 11\/74) ger tre delvis olika bilder av problemet. I Folket i bild<\/em> citeras avdelningens ombudsm\u00e4n, som menar att unders\u00f6kningen ger en bra modell f\u00f6r det framtida fackliga arbetet och bekr\u00e4ftar gjorda erfarenheter. I \u00d6rebro-kuriren<\/em> d\u00e4remot fick f\u00f6rbundsstyrelsen komma till tals, som reagerade negativt och menade att rapporten var ett ovetenskapligt “best\u00e4llningsjobb” avsett att skapa splittring inom fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen. F\u00f6rbundsordf\u00f6randen Stanley J\u00e4mtsved citeras \u00e4ven i Folket i bild, och menar d\u00e4r att ombudsm\u00e4nnens sympatier f\u00f6r kommunisterna l\u00e4r ha p\u00e5verkat unders\u00f6kningens riktning. Fr\u00e5n avdelningens h\u00e5ll menade man att den politiska tillh\u00f6righeten var oviktig, s\u00e4rskilt som socialdemokrater var i majoritet i styrelsen och lika m\u00e5nga som kommunisterna i aktiveringskommitt\u00e9n. I Elektrikern<\/em> kritiserades rapporten p\u00e5 m\u00e5nga punkter f\u00f6r vad man menade var felaktigheter. Rapporten pekade p\u00e5 en distans mellan medlemmarna och f\u00f6rbundsledningen (Joelson, s. 202). Ledningen \u00e5 sin sida menade att objektiviteten undergr\u00e4vdes av det faktum att man i rapporten sade att man ville vara kommitt\u00e9ns “verktyg” (Joelson, s. 2).<\/p>\n

Studieresor till \u00f6st<\/h3>\n

Avdelningens ombudsm\u00e4n och medlemmar \u00e5kte p\u00e5 ett flertal studieresor till Polen och Sovjetunionen mellan \u00e5r 1937 och 1959. Fem resor finns dokumenterade i arkivet: tre resor till Sovjetunionen 1937, 1950 och 1951 samt tv\u00e5 resor till Polen 1949 och 1959 (ref. nr 1288\/F\/4\/8<\/a>). Dessa handlingar \u00e4r intressanta att studera d\u00e5 de \u00e4r skrivna vid en tid d\u00e5 Sovjetunionen syntes ha en framtid som arbetarstat och var en given ideologisk motpol till v\u00e4st. Ett s\u00e5dant samh\u00e4lle var naturligtvis av intresse f\u00f6r de svenska ombudsm\u00e4nnen, oavsett egen ideologisk inriktning.<\/p>\n

Resorna blev av efter inbjudningar fr\u00e5n det polska byggnadsarbetaref\u00f6rbundet eller fr\u00e5n den sovjetiska landsorganisationen. Resorna f\u00f6retogs i allm\u00e4nhet tillsammans med deltagare fr\u00e5n andra svenska fackf\u00f6reningar p\u00e5 byggnadsomr\u00e5det. P\u00e5 den tre veckor l\u00e5nga resan till Sovjetunionen 1950 deltog representanter f\u00f6r Stockholms byggnadsfackf\u00f6reningars samorganisation. I delegationen ingick El-ettans ordf\u00f6rande Humbert Hammarberg. I ett uttalande beskriver man sina upplevelser av Leningrad, Moskva, Stalingrad och Voronesj.<\/p>\n

Deras upplevelser pr\u00e4glas f\u00f6rst\u00e5s av andra v\u00e4rldskrigets konsekvenser och det \u00e5teruppbyggnadsarbete de bevittnar. I uttalandet konstaterar man ocks\u00e5 att “p\u00e5 grund av delegationens sammans\u00e4ttning har helt naturligt det st\u00f6rsta intresset r\u00f6rt sig omkring landets byggnadsproduktion”. Man har bes\u00f6kt en m\u00e4ngd olika byggnadsplatser, b\u00e5de bostadshus och offentliga byggnader. Man n\u00e4mner \u00e4ven “metron med sina palatsliknande och gediget utf\u00f6rda stationer”, och syftar gissningsvis p\u00e5 tunnelbanan i Moskva. Uttalandet \u00e4r pr\u00e4glat av en stor respekt f\u00f6r det arbete som kr\u00e4vs f\u00f6r att bygga upp landet, och \u00e4ven f\u00f6r landets byggnadstekniker, “… trots sm\u00e4rre brister i detaljer n\u00e4r det g\u00e4ller bostadshus, s\u00e5som k\u00f6ksinredningar o.d…”<\/p>\n

Under resan har man \u00e4ven tagit del av det kulturella livet och “… har \u00e4ven h\u00e4r konstaterat samma brinnande entusiasm och skapargl\u00e4dje som besj\u00e4lade folket i det dagliga arbetet.” Med undantag f\u00f6r anm\u00e4rkningen om k\u00f6ksinredningarnas kvalitet vittnar uttalandet om en helt positiv upplevelse, och man framh\u00e4ver de sovjetiska arbetarnas fredsl\u00e4ngtan och g\u00e4stfrihet. Uttalandet \u00e4r ocks\u00e5 menat som ett tackbrev till de sovjetiska v\u00e4rdarna, vilket pr\u00e4glar inneh\u00e5llet.<\/p>\n

I andra handlingar \u00e4r bilden inte lika sj\u00e4lvklar…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Elektrikernas avd. 1:s arkiv omfattar tiden 1895-2010. H\u00e4r presenteras utsnitt ur dess historia: om ideologisk kamp, f\u00f6rh\u00e5llandet till pressen, strejker och strejkbrytare, organisationen samt \u00e4ven n\u00e5got om studieresorna till \u00f6st.<\/p>\n","protected":false},"author":5,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[3155,3110,3157,3159,3161],"class_list":{"0":"post-2634","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-ur-vara-samlingar","7":"tag-elektriker-sv","8":"tag-resor-sv","9":"tag-strejkbryteri-sv","10":"tag-strejker-sv","11":"tag-svenska-elektrikerforbundet-sv","12":"czr-hentry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2634","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2634"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2634\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10992,"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2634\/revisions\/10992"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2634"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2634"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2634"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}