Stockholmskonferensen 1917


Protokollen från Stockholmskonferensens organisationskommitté under tiden april 1917 till januari 1918 har bearbetats som en del av källeditionsprojektet »Socialistiska internationalen 1914-1918«.

Socialistiska internationalens historia under första världskriget är ett i forskningen väl behandlat ämne. Men i motsats till perioden före 1914 och bortsett från tids- och ämnesmässigt mycket begränsade dokumentationer saknas en omfattande källpublikation för denna period.

Därför startades ett internationellt källeditionsprojekt, Socialistiska internationalen 1914-1918 av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm (ARAB) och Internationaal instituut voor sociale geschiedenis i Amsterdam (IISG).

Nu föreligger deleditionen om Stockholmskonferensen 1917 där Dr Martin Grass, arkivarie vid ARAB, har bearbetat (transkriberat och kommenterat) protokollen från konferensens organisationskommitté under tiden april 1917 till januari 1918.

Editionen är tillgänglig på den externa webbadressen:

Mer om konferensen och editionen

Efter ryska februarirevolutionen verkade förutsättningar gynnsamma för ett sammanförande av internationalen och för dess fredsaktion. Internationalens (provisoriska) holländska exekutivkommitté inbjöd till en allmän socialistkonferens i Stockholm och flyttade tillsammans med internationalens sekreterare i slutet av april 1917 tillfälligt till Stockholm.

Det bildades en organisationskommitté för Stockholmskonferensen, Holländsk-skandinaviska kommittén, med Hjalmar Branting (Sverige) und Pieter J. Troelstra (Holland) samt Camille Huysmans (Belgien, internationalens sekreterare) i spetsen. Kommittén utökades från och med juli till Holländsk-skandinavisk-ryska kommittén, som var verksam fram till början av januari 1918.

Organisationskommittén förberedde konferensen genom att möta delegationer från de till internationalen anslutna organisationerna och andra delegationer i separata förhandlingar. Delegationerna formulerade sina ställningstagande och krav. Men den planerade, stora och allmänna Stockholmskonferensen kom aldrig till stånd.

De separata mötena som pågick från maj till oktober och organisationskommitténs övriga verksamhet, inklusive dess sammanfattade fredsutkast i oktober, utgör det som kallas för Stockholmskonferensen.

Kommittémöten redovisas i detalj

Hela detta arbete redovisas i editionen. För första gången dokumenteras separatkonferenserna i detalj genom protokoll, kompletterande anteckningar av några kommittémedlemmar, organisationskommitténs kommunikéer och andra rapporter. 31 delegationer hade möten med Holländsk-skandinaviska kommittén, därtill kommer möten med enbart kommittén samt övriga möten med delegationer eller personer som var på väg till/från Petrograd.

Sammanlagt dokumenteras drygt 75 kommittémöten. Delegationerna kommer inte bara från socialistiska partier i många länder, både stora och små, bland andra flera från Sydosteuropa (Ungern, Bulgarien, Serbien, Bosnien, Kroatien, Grekland, Ukraina), utan också som representanter för olika nationaliteter, främst muslimska grupper, till exempel från Egypten, Marocko, Tunisien, Algeriet, Turkestan, Persien, Indien.

På dessa möten behandlades i huvudsak de nationella frågorna, självbestämmanderättens utformning och konkreta territoriella krav – frågor som är högst aktuella igen och delvis fortfarande olösta, till exempel för folken på Balkan, i Kaukasusområdet och Mellanöstern.