William Hinton: Through a glass darkly : US views of the Chinese revolution. Monthly review press. 287 s.
Amerikanen William Hinton kom till Kina redan 1953 och tillbringade sju år i byn Fanshen, dokumenterat i boken Fanshen : a documentary of revolution in a Chinese village. Han återvände till USA där han blev en känd vänsteraktivist samtidigt som han drev jordbruk i delstaten Vermont. Här angriper han USA:s fördomsfulla bild av Kina och den kinesiska revolutionen, som han menar bygger på en rad missuppfattningar. Han pekar också på hur den kinesiska revolutionens ideal idag har förråtts av den nyrika klassen i Kina.
Ulrika Sax och Stig Dedering: Till hyresgästernas bästa : Stockholmshem under sju decennier. Stockholmia. 260 s. : ill.
De allmännyttiga bostadsbolagen startade sin verksamhet i Stockholm på 1930-talet, ett av dessa, AB Stockholmshem, fyllde förra året sjuttio år. De första husen som producerades var s.k. ”Barnrikehus” eller ”Myrdalshus”, byggda för arbetarfamiljer med stora barnkullar, i Traneberg, Gröndal, Hammarbyhöjden och Kristineberg. Det allra första bostadskvarteret som Stockholmshem byggde låg dock på Östermalm, i den s.k. Körsbärshagen. Här hade tidigare legat förslummade s.k. nödbostäder. Författarna har intervjuat Bernt Jonasson som 1937 flyttade in på Stickelbärsvägen i en familj på sex personer. ”Det var som att komma till himmelriket” säger han. I hyreskontraktet ingick att hyresgästerna skulle städa trapp och offentliga utrymmen själva. Bolagets förste VD Erik Norman var aktiv i KFUM och scouterna, och handplockade själv alla ”vicevärdar” till fastigheterna. Vicevärden bodde i området och hade ett kortregister där alla hyresgäster fanns noggrant noterade. Men: ”Det var alltid hyresgästens bästa som gällde”. Lägenheterna hade varmt vatten och badrum och hyrorna finansierades med bostadsbidrag från Stockholms stad.
Till boken medföljer CD-skivan ”Barnrikebarn på Stickelbärsvägen”. Boken är rikt illustrerad.
Roland Spånt: Kapitalets revansch – kan löntagarna komma tillbaka? Premiss. 111 s.
TCO:s chefsekonom Roland Spånt beskriver löntagarnas situation i en tid av globalisering och högervind. Han hävdar t.ex. att lönernas andel av företagens vinster sjunkit från 67 till 57 procent inom EU, och detta trots att vinsterna inte minskat. Istället går en allt större del av vinsten ner i direktörernas och aktieägarnas egna fickor. I kapitlet ”en facklig globaliseringsstrategi” kritiserar han lönedumpning, fri och oreglerad arbetskraftsinvandring, begreppet ”försörjningskvot” som bygger på att pensionerna urholkas, och föreslår ett nytt sätt att beräkna BNP, ur ett löntagarperspektiv.
Robin Archer: Why there is no labor party in the United States. Princeton university press. 348 s. : ill.
Förf. är verksam som lärare i politisk sociologi vid London school of economics and political science. I boken jämför han arbetar- och fackföreningsrörelse i Australien och USA, och försöker förklara varför det aldrig lyckats etableras ett stort arbetarparti i USA. Svaren han ger är delvis annorlunda än tidigare forskning, med en betoning på decentraliseringen, det multikulturella och multireligiösa, svårigheterna för den amerikanska vänstern att enas, avsaknaden av ett stort socialistiskt politiskt parti, och den svåra repressionen från fackföreningsrörelsens motståndare, som gjorde att ledare som AFL:s Samuel Gompers aldrig vågade på allvar utmana företagsledarna med en storstrejk, som de stora fackföreningarna i Europa kunde göra.
Tarek Y. Ismael: The rise and fall of the Communist party of Iraq. Cambridge university press. 338 s. : ill.
Den kanadensiske professorn i statskunskap (Calgary) Tarek Ismael, växte upp i Irak. Han har i tidigare böcker behandlat kommunistpartierna i Egypten, Syrien och Libanon, samt en övergripande bok om kommunismen i arabvärlden som utkom 2005 (se KATA). Han pekar på det faktum att kommunistpartiet i Irak länge var undertryckt och förföljt av det regerande national-socialistiska Baathpartiet, men att det hade stöd av intellektuella inom alla samhällsklasser och etniska grupper, även i Kurdistan, och bar en internationell prägel. Efter Saddam Husseins fall har resterna av kommunistpartiet återfått en del makt, men nu som stöd åt den amerikanska ockupationsmakten.
Paul Mason: Live working or die fighting : how the working class went global. Vintage books. 304 s.
Den brittiske journalisten Paul Mason försöker förklara vad som hänt med ”arbetarklassen” sedan millennieskiftet 2000. Han besöker arbetsplatser i tredje världen som Irak, Indien, Nigeria och Kina, samtidigt som han drar paralleller till hur arbetarklassen behandlades förr. Han tar fram historiska paralleller från The Peeterloo massacre 1819, då textilarbetare mejades ner i Manchester av inkallad militär efter en strejk, Pariskommunen 1871, och silkesvävarrevolten i Lyon 1831, och jämför med hur arbetarklassens förhållanden är idag i tredje världen. Att klassfrågorna idag blivit globala ser han som både en nackdel och en fördel. Han pekar på att motstånd är möjligt, t.ex. när arbetare i Argentina tagit över fabriker som varit nedläggningshotade.
Susanne Köpsén: Från revolution till reträtt : lärande i en fackförenings vardag. Linköping studies in behavioural science, Linköpings universitet. 271 s.
Beteendevetaren Susanne Köpsén har i ett år följt ett verkstadsföretag i mellansverige, kallat Triby, med 150 anställda, där man arbetar vid ett löpande band. Hon har studerat verkstadsklubben, dess styrelse, och arbete. Väsentligt i hennes avhandling är begreppet ”livslångt lärande”, som en process inom arbetslivet. Det gäller också det fackliga arbetet. Eftersom kunskaper inte förs vidare från gamla till nya fackmedlemmar, så tappar facket i styrka, menar författaren. Hon talar om 2000-talet som en ”reträtt” vad gäller facklig aktivitet, och det sista kapitlet i boken om verkstadsklubben i Triby har rubriken: ”Fortfarande kaos och konflikter med arbetsgivaren”. Hon talar om ”Makt, kunskap och lärande” dvs att lärande leder till kunskap, som leder till ökad makt, och att detta är väsentligt för en ”lärandeprocess” inom fackförbundens verksamhet.
Erkki Tuomioja: Ett stänk av rött : två systrar i revolutionens tjänst. Leopard. 378 s.
Erkki Tuomioja är statsvetare och historiker, men också socialdemokratisk riksdagsman, som varit både handels-, industri-, och utrikesminister. Här följer han sin mormor Hella Wuolijoki och hennes syster Salme i spåren, från barndomen i Estland, till livet och arbetet i Finland och utomlands. Hella Wuolijoki kom genom sina språkkunskaper att bli en framgångsrik medarbetare i importföretaget Kontro & Kuosmanen. Genom sina kontakter med vänsterintellektuella vid tiden för ryska revolutionen blev hon också en viktig kontakt mellan Finland och Sovjetunionen. Både hon och systern skrev prosa och journalistik, och Hella skrev tillsammans med Bertolt Brecht pjäsen om Herr Puntila och hans dräng Matti. Under vinterkriget 1939-42 satt hon i fängelse, dömd för landsförräderi på grund av sina kommunistiska sympatier, efter kriget var hon bl.a. chef för finska radion.
Systern Salme gifte sig med den indiske kommunisten Rajani Palme Dutt, vars mor var Olof Palmes släkting Anna. Hon levde ett äventyrligt liv som hemlig agent i London och tillhörde tillsammans med sin man de ledande inom kommunistiska internationalen på 1920-talet.