2009 överfördes den största delen av Kooperativa förbundets bibliotek till ARAB. Du kan söka efter materialet i vår bibliotekskatalog.
Co-operation holds such an important place in the world that it has become impossible to understand the social and economic reality today without studying Co-operation
Paul Lambert (1963), s. [26]
(for who has a right to tolerate anything?)
The National, a library for the people (1839), s. 135
1.
Vi gör så gott vi kan. Vi köper in ny litteratur och gör den tillgänglig. Vi tar emot gåvor från privatpersoner och organisationer och gör dem tillgängliga. Vi försöker göra våra äldre samlingar mer tillgängliga. Vi efterlyser och tar emot tryck utgivet av arbetarrörelsens egna organisationer och gör det tillgängligt.
Under de första åren av 2000-talet började vi dessutom ta emot Sveriges arbetares centralorganisations bibliotek och det är nu till största delen inkorporerat i våra samlingar.
För inte så länge sedan bestämde vi oss för att även ta emot Kooperativa förbundets bibliotek. En starkt bidragande anledning till detta var att den största delen av biblioteket inte hade någon annanstans att ta vägen.
En annan anledning var att det gav oss en möjlighet att återta vårt tredje ben. För det är ju så det står i Nationalencyklopedin, under uppslagsordet Arbetarrörelsen: ”Till arbetarrörelsen räknas fackföreningar, politiska organisationer och ursprungligen även den konsumentkooperativa rörelsen – arbetarrörelsens ’tre ben'”. Och på många sätt kan Kooperativa förbundets bibliotek och arkiv och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek sägas ha rört sig på parallella spår sedan begynnelsen.
2.
År 1927 fattar Kooperativa förbundet beslutet att grunda ett kooperativt centralbibliotek och arkiv under ledning av Axel Påhlman. Då, 1927, hämtar Kooperativa förbundet mycket inspiration från Arbetarrörelsens arkiv (ännu utan ”och bibliotek”) och Oscar Borge bidrar med erfarenhet och expertis och skänker dessutom ”med stor iver och under lång tid en mängd kooperativt arkivmaterial till KF:s arkiv.” (Michael Hagström, KFBibliotek – 75 år i konsumentkooperationens tjänst [pdf], Stockholm 2002, s. 8f.)
Och år 2009, 89 år senare, överförs således den allra största delen av biblioteket till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Nu kommer biblioteksmaterialet att bli tillgängligt både via Libris, vilket det tidigare inte varit, och via vår egen bibliotekskatalog. Vi börjar med det engelskspråkiga materialet, delvis beroende på att det var där, i England, alltsammans började med Robert Owen och med Rochdale Pioneers Equitable Society (1844). För mer information om Robert Owen se exempelvis J. F. C. Harris, Robert Owen and the Owenites in Britain and America, Aldershot (1994) och om Rochdale se exempelvis George Holyoake, The history of the Rochdale Pioneers, London (1893). Information finns också på The Rochdale Pioneers Museums webbplats.
Därefter tar vi itu med det tysk- och franskspråkiga.
Men samtidigt, när jag nu står i vårt Runömagasin och skummar denna mängd skrifter med blicken eller bläddrar i någon av dem, tänker jag: Det finns något här, något värt att fundera över… Nedanstående kan inte sägas vara dessa funderingar, snarare då dessas upphov. Skissartat, slumpmässigt, impressionistiskt rentav.
3.
”Kooperation” kommer av det latinska ordet för samarbete, cooperatio. Detta bibliotek lämpar sig naturligtvis ytterst väl för studier av detta samarbete, denna kooperation. Skrifter om skapandet av, manualer rörande driften av, historiker om bankkooperationer, jordbrukskooperationer, producentkooperationer, försäkringskooperationer, konsumentkooperationer, byggnadskooperationer fyller upp hyllmeter efter hyllmeter. Till detta kommer en stor mängd verksamhetsberättelser från olika kooperativa föreningar och företag, protokoll och annat material från nationella såväl som internationella kongresser och långa eller korta sviter av tidskrifter. Från i stort sett hela världen.
Frågor av typen Hur startas ett kooperativ, varför startas ett kooperativ, hur drives ett kooperativ kan således besvaras av detta material. Naturligtvis borde även frågor av mer komplex natur kunna besvaras genom att vända sig till innehållet i detta bibliotek. Såsom exempelvis vad det sammanslagna värdet av all denna kooperativa verksamhet är, om den syftar till och strävar efter något mer än till samarbete och kontroll över vissa marknadsmekanismer på mikronivå.
4.
År 1920 ger Beatrice och Sidney Webb ut boken A constitution for the socialist commonwealth of Great Britain. Anledningen är att de, och andra, fått en förfrågan från Andra internationalen om att förfärdiga en rapport över hur socialismen fortskrider i medlemsländerna och att utarbeta en socialistisk konstitution för varje land (s. v). För paret Webb, som tar sig an Storbritannien, är socialism en fråga om demokrati. Och vad gäller frågan om demokrati, påpekar de, är tre aspekter av särskild vikt: Människan som konsument, människan som producent och människan som medborgare (s. xvii).
Människan som konsument – det är där den kooperativa rörelsen kommer in och det är den som författarna berättar om i den första delen av sin bok. Kooperationen, vars medlemmar nästan uteslutande består utav arbetare, driver företag och gör så utan inblandning från kapitalister eller banker andra än dem som de driver själva och som dessutom lyckats eliminera profitdelen i prisbildningen (s. 6f).
Det som är allra mest fel med kapitalismen är inte de fattigas fattigdom eller de rikas rikedom, skriver Sidney och Beatrice Webb i sitt förord. Det allvarligaste felet är den makt som ges den lilla minoritet som kontrollerar produktionsmedlen, en makt över medmänniskor och över kommande generationer. Denna lilla minoritet åtnjuter inte bara en stor personlig frihet utan även personlig makt över andra människor liv; detta då underklassen finner sin personliga frihet begränsad till att välja mellan att vara anställd av en oansvarig herre, vars enda intresse är hans egna nöjen eller hans egen vinst, eller att vara utan utkomst för sig själv och sin familj. Samtidigt korrumperar denna ojämlikhet i maktförhållande hela samhället, dess möjligheter, dess styrelsesätt, dess press… (s. xif).
5.
Som det exempelvis tedde sig för Harriet A. Kidd. När hon är 17 år gammal, ber hennes arbetsgivare, ”a gentleman of good position and high standing in the town”, henne att komma hem till honom. Istället för att, som han sagt, skänka henne en del böcker våldtar han henne. Kidd föder en son, men hennes arbetsgivare tvingar henne att hålla tyst och även om hennes föräldrar anar sammanhanget håller även de tyst, eftersom de är anställda av samme man (Life as we have known it, 1931, s. 76f). Senare engagerar sig Kidd i Women’s Cooperative Guild, där hon blir anställd som kontorist. Genom föreningen för hon en kamp för kvinnors rätt att bestämma över sitt eget liv, för jämlikhet och rösträtt.
Kidds biografi ingår i boken Life as we have known it med undertiteln By co-operative women. Boken handlar om medlemmar i Women’s Cooperative Guild, en organisation som startade 1883.
En kvinna, mrs Layton, skriver om hur hon och hennes man gemensamt bidrar till makens fackföreningsavgift när denne går med i Railwaymen’s Trade Union på 1880-talet. Hon, som arbetar som tjänarinna, står för hela medlemsavgiften när maken blir medlem i en kooperativ förening. Vid den tiden, skriver hon, vet hon lite om fackföreningsrörelsen och det enda hon är intresserad av rörande kooperationen är den återbetalning som kommer familjen till del. Men hon lär sig, bland annat när hon besöker möten som anordnas av den kooperativa föreningens utbildningskommitté.
Med viss tvekan låter hon sig övertalas att gå med i Women’s Cooperative Guild, där hon snart kommer att tillhöra de ledande. Med tiden utbildar hon sig till barnmorska. Under första världskriget, när styrelsemännen i Prinsen av Wales’ fonden bestämmer sig för att inte längre ge understöd åt ogifta mödrar då de anser att det skulle uppröra respektabla gifta mödrar är det Mrs Layton som, i egenskap av representant för kvinnogillet, talar med den ansvarige ministern:
Jag förklarade att jag representerade Kvinnornas kooperativa gille, en organisation med 30.000 medlemmar, bestående av framförallt respektabla gifta kvinnor, och att gillet starkt motsatte sig uttalandet att gifta kvinnor skulle bli upprörda (…) och bad dem att inte glömma bort att för varje gång en kvinna föll, föll även en man.
Life as we have known it, 1931, s. 37ff
Liknande berättelser bidrar mrs Wrigley, mrs F. H. Smith, mrs Scott, mrs Yearn och andra med i denna bok. Berättelserna skildrar den roll som arbetarnas egna organisationer har i det vardagliga livet, skriver Margaret Llewelyn Davies, som verkar som kvinnogillets ordförande under 32 år. Dessa rörelser skiljer sig helt från filantropiska och sociala reformrörelser, fortsätter hon. Fackföreningsrörelsen och kooperationen ingår i arbetarnas själva liv. Fackföringsfolket kämpar för bättre lön. Kooperatörerna kämpar för kontroll över de egenhändigt tillverkade varorna, för att på så sätt få kontroll över näringslivet för folket av folket. Och utbrister: Ekonomer och andra begriper inte att detta är början på en stor revolution! (Life as we have known it, 1931, s. ix)
Om Women’s Cooperative Guild, se även exempelvis Catherine Webb, The woman with the basket : the story of the Women’s Cooperative Guild, Manchester 1927.
6.
Life as we have known it ges ut av Leonard och Virginia Woolf 1931. Virginia Woolf skriver ett försiktigt förord till boken. Jag avskyr att skriva förord, böcker bör stå för sig själv och jag tar hellre livet av mig än skriver ett, skriver hon inledningsvis. Istället för ett förord skriver hon ett brev till Llewelyn Davies, men skillnaden tycks mig hårfin. Hursomhelst är brevet/förordet tänkvärt. Inte minst för att Virginia Woolf är mycket väl medveten om att hon är född in i en annan del av samhället, en annan del av en och samma verklighet och att hon, hur mycket hon än sympatiserar med och stödjer dessa kvinnliga kooperatörer, förblir någon som står vid sidan av.
”De vill ha badrum och pengar”, skriver hon. Att förvänta sig att vi, vars tankar, såsom de nu ter sig, kan fladdra fritt på grund av vårt innehav av kapital, skulle vara villiga att återgå till en sådan begränsad horisont vad gäller begär och längtan är omöjligt. Vi har redan badrum och pengar. Hur mycket vi än sympatiserar är därför vår sympati mestadels fiktiv. Estetisk sympati, ögats och fantasins sympati, inte hjärtats och nervernas sympati. (Life as we have known it, 1931, s. xxvf)
7.
Det finns onekligen något visst med bibliotek. När man står inne bland hyllorna tränger sig skrifterna, d v s den text som finns inuti allt detta som står uppställt på dessa hyllor, på. Man står inuti en laddning, inuti ett mummel som vill göra sig förståeligt. Varenda skrift harklar sig lite försynt och säger Läs mig. För annars finns det ingen mening med mig. Somliga skrifter vrålar samma sak.
Inget bibliotek växer fram ur själva marken av sig självt, organiskt likt något ogräs. Eller ramlar ned från himmelen. Bibliotek är uppbyggda av människor, av personer. När det gäller privatbibliotek är detta självklart. Men det är även uppenbart när det gäller åtminstone vissa mindre forskningsbibliotek. Detta av den enkla anledningen att personalstyrkan är liten och bibliotekets innehåll därför blir mer eller mindre hårt knutet till enstaka personers arbetsinsatser, kunskaper och vilja att göra texterna tillgängliga för så många som möjligt. Som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Som Kooperativa förbundets bibliotek.
Jag tittar mig omkring bland hyllorna och ser detta; inte att detta bibliotek på något sätt eller vis skulle vara slumpmässigt sammansatt, men fastmer att förvärvet grundat sig på stor ämnesmässig kunskap, intresse och, ja, entusiasm. Inte minst går detta att utläsa av det stora inslag av äldre litteratur som står runtomkring mig.
En smärre del av detta bestånd, som alltså av nödvändighet måste ha tillkommit efter bibliotekets grundande 1927, har vi redan nu katalogiserat. Exempelvis The philanthropic repertory of plans and suggestions for improving the condition of the labouring poor : comprising part I, Hints and plans relating to popular education ; part II, Benevolent provident institutions ; part III, Plans and suggestions for benefit institutions of a general nature av John Hull (1835), An essay on the external corn trade : with an appendix on the means of improving the condition of the labouring classes av Robert Torrens (1829), The working man’s way in the world : being the autobiography of a journeyman printer av Charles Manby Smith (1853) samt The social condition and education of the people in England and Europe av Joseph Kay (1850).
Så vänder jag mig helt om och tar av en slump ut The National, a library for the people, en volym på 368 sidor, redigerad av W. J. Linton 1839.
To the spirit that first taught and ever teacheth to choose good out of the press of evil – to the beautiful and loving – this work is inscribed. Så står det på en av de första sidorna. När jag bläddrar i skriften hittar jag texter och/eller dikter av Shelley, Leigh Hunt, Keats, William Godwin, Robert Southey, Mary Wollstonecraft. Redan vid en genombläddring som denna upptäcker man en lång rad texter som fördömer förtryckandet av kvinnan, arbetaren och slaven och är kritiska mot religionen. Himlastormande. Romantiskt. Kanske utopiskt. Fast å andra sidan…
8.
Det finns åtminstone två sorters utopier, menar Michel Foucault: En socialistisk, proletär sådan och en kapitalistisk. Med en märkbar grimas tillägger han att den första typen aldrig någonsin lyckats vinna fotfäste, medan den andra haft den olyckliga tendensen att förverkligas. (Michel Foucault, Truth and juridical forms. I: Essential works of Foucault 1954-1984, vol. 3, London 2002, s. 75)
Flertalet av de tankar som framlades av de som brukar etiketteras som ”utopister” grundar sig på tankebanor som verkar som motvikter mot dessa mer eller mindre förverkligade kapitalistiska utopier. Rikedomens utspridning på många istället för på få, en prioritering av gemensamma behov istället för enskildas behov, kollektivism och samarbete istället för individualism. Robert Owen (1771-1858) och Charles Fourier (1772-1837) är två tydliga exempel på sådana utopister. Båda dessa kan dessutom sägas ingå i såväl kooperationens som arbetarrörelsens kanon över inspirationskällor. (Om ”kooperativa utopier” se exempelvis Paul Lambert, Studies in the social philosophy of co-operation, Manchester 1963.)
Så vad är egentligen ”utopism”? Något väldigt vidlyftigt eller blott något synonymt med all tankeverksamhet som försöker gå utanför det som är, om än det allra minsta? Och kan det sägas finnas, som alltså exempelvis Foucault hävdar, förverkligade utopier? Sådana frågeställningar skulle kunna tänkas staga upp ett kunskapsprojekt som kanske skulle kunna ha en annan tanke av Foucault som en form av ledstjärna:
Om den intellektuelles arbete skulle jag också vilja säga, att det på ett sätt är fruktbart att beskriva det som är genom att få det att se ut som något som inte behöver vara, eller inte behövde vara som det är.
Res Publica 1985:3, s. 70.
9.
Låt oss avslutningsvis återvända till detta med arbetarrörelsen och kooperationen. I Sveriges nationalencyklopedi kan man, som tidigare nämnts, under uppslagsordet arbetarrörelsen läsa att denna består av fackföreningar och politiska organisationer. Samt ”ursprungligen” av den konsumentkooperativa rörelsen. För ganska länge sedan och inte längre alltså. Frågan blir då naturligtvis när det tredje benet tog ett kliv bort. Jag går ner i vårt biblioteksmagasin på Upplandsgatan och plockar på måfå ut 1975 års årgång av Kooperatören, den kooperativa rörelsens organ i Sverige. Jag slår upp en artikel av Åke Blid med titeln ”Samarbetet inom arbetarrörelsen – ett programförslag” och i den kan jag läsa en hel del om vilka problem detta samarbete står inför, men jag kan inte finna något om att kooperationen inte anser sig vara en del av arbetarrörelsen. (1975:1, s. 52ff.)
Även detta synes mig som något värt att utreda.