Tage Erlander: Dagböcker, 1960. Utgivna av Sven Erlander. Gidlund. 246 s. : ill.
Tage Erlanders uppskattade och uppmärksammade dagböcker, utgivna av sonen Sven Erlander med hjälp av Leif Andersson, har hunnit till året 1960. Det var ett år präglat av tövädret mellan USA och Sovjetunionen, kärnvapenkapprustning, avkolonialiseringen i Afrika, jordbävningen i Agadir, Sharpevillemassakern i Sydafrika.
Socialdemokraterna når stora framgångar i andrakammarvalet i september, Erlanders främsta politiska motståndare var Bertil Ohlin, folkpartiet, och den förre allierade, centerpartisten Gunnar Hedlund. Han omväljs med acklamation vid partikongressen, och i det nya partiprogrammet tonas socialiseringsfrågorna ner, och efter krav från kvinnoförbundet avskrivs tanken på svenska kärnvapen.
De internationella kontakterna är fler än någonsin, med resor till Indien/Pakistan/Iran, Italien och Tunisien, odlande av nordiska kontakter och mottagande av utländska delegationer.
Sällan kommer man en känd politiker så nära som i Erlanders dagböcker. Hans arkiv förvaras hos oss på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB).
Henrik Berggren: Underbara dagar framför oss : en biografi över Olof Palme. Norstedts. 713 s. : ill.
Bland den allt rikare Palmelitteraturen hamnar nu även historikern och DN-journalisten Henrik Berggrens tjocka biografi som följer Olof Palme från vaggan till graven, med en stor bilaga illustrationer. Berggren framhäver liksom andra författare motsägelserna hos Palme: hans aristokratiska bakgrund, motsättningarna: mellan individ och kollektiv, mellan hans beundran för USA och kritiken av Vietnamkriget, antikommunismen och den ambivalenta inställningen till Castros Cuba, som avspeglade Palmes goda rykte bland länderna i tredje världen. Berggren sätter in Palme i det ”korta 1900-talet”, från första världskrigets slut 1918, till kommunismens sammanbrott 1989. ”Han var mer delaktig i dess avgörande konflikter, än någon annan svensk av sin generation.”
Kunskap för egenmakt : minoritetskvinnor och folkbildningen (NAMIS-serien / Forum för nationella minoriteter i Sverige, 2010:4, utgivna av Uppsala universitet, Hugo Valentin-centrum). 223 s.
ARAB samlar bland mycket annat också litteratur i kvinnofrågor och feminism, som kan avläsas i vårt senaste projekt, WOW (Worlds of women). I denna rapport från Hugo Valentin-centrum (tidigare Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet) presenterar några forskare: Satu Gröndahl, Leena Huss och Karin Kvist Geverts, behovet av riktade utbildningsinsatser för kvinnor som tillhör nationella minoriteter i Sverige.
Här presenteras de nationella minoriteternas nuvarande situation: judar, samer, romer, sverigefinnar och tornedalingar, samt utbildningsmöjligheterna för kvinnor som tillhör etniska minoriteter: läromedel, tillämpade program för datorer, hinder och möjligheter till samarbete mellan institutioner. De nämnda minoritetsgrupperna har enligt riksdagsbeslut förklarats ha rätt till särskilda insatser på det språkliga området. (Centrum för multietnisk forskning har också publicerat en översikt av forskning om romer i Sverige, av Laura Palosuo, som inköpts till ARAB.)
Bjarne Stenquist: Den vita segerns svarta skugga. Atlantis. 252 s.
Den svenske journalisten har bevakat finländsk politik sedan 1970-talet. I boken tar han upp den känsliga frågan om det finska inbördeskriget 1918. Han jämför det med det spanska inbördeskriget, och resultatet är förskräckande för Finland: 5000 vita dog i striderna, ca 30.000 ”röda” varav 5.000 i strid, 10.000 arkebuserades efter kriget, och 15.000 avled i fångläger. Syftet var att ”dra upp socialismen i Finland med rötterna”, så som skedde i Spanien och Tyskland, och som skett t.ex. i Chile eller Indonesien på senare år.
Det tog lång tid innan frågan kunde debatteras öppet i Finland, Väinö Linnas torpartrilogi som utkom med start 1959 inledde en smärtsam debatt om det stora antalet döda på den röda sidan. Professor Heiki Ylinkangas avslöjande skildring av inbördeskriget i boken Vägen till Tammerfors (1994) spädde på bränslet i debatten, och Ylikangas utsattes för en hätsk och negativ presskampanj i Finland. När Bjarne Stenquist 2008 i Helsingin Sanomat publicerade sina 18 teser om mörkläggningen av den vita sidans grymheter under inbördeskriget ökade debatten i Finland till närmast stormstyrka. 2006 redovisade dock den finska staten en genomlyst undersökning av de många röda som dött: var, när och hur. Många som velat sörja sina döda anhöriga hade tidigare inte haft möjlighet. De ovannämnda siffrorna bekräftades.
Jean-Paul Sartre: Typhus. Transl. by Chris Turner. Seagull books. 200 s.
Denna bok är något så ovanligt som ett filmmanuskript av Sartre, som han skrev 1943-44 för det franska filmbolaget Pathé. Handlingen utspelas i Malaysia under den brittiska kolonialmakten, där en tyfusepidemi utbryter. Huvudpersoner är en nattklubbssångerska på dekis, Nellie, och den f.d. läkaren Georges. Handlingen har klara drag gemensamma med Albert Camus’ roman Pesten (1947) och med Sartres helvetesdrama Lyckta dörrar..
Filmen spelades aldrig in, och Sartre förlorade därmed intresset, för annat arbete. Men i Yves Allégrets film Les Orgueilleux (”De stolta”) finns stora likheter med Sartres manus. Filmmanuset presenteras här av hans adoptivdotter Arlette Elkaïm-Sartre.
Marie-Pierre Ulloa: Francis Jeanson : a dissident intellectual from the French resistance to the Algerian war. Translated by Jane Marie Todd. Stanford university press. 359 s.
Francis Jeanson (1922-2009) var en filosof och motståndsman, en gång Sartres älsklingslärjunge, aktiv inom motståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget, och aktiv i motståndet mot Frankrikes krig i Algeriet 1954-1962. Boken behandlar Jeansons tid som motståndsman under åren 1939-1962. Liksom Sartre tog han som intellektuell öppet strid mot kolonialism och imperialism, och han startade ett vittförgrenat nätverk bland motståndarna till kriget i Algeriet, som var betydelsefullt för krigets utgång.
The Bataille reader. Edited by Fred Botting and Scott Wilson. Blackwell. 353 s.
En annan fransk filosof som vi nyförvärvat är den märklige bibliotekarien, pornografen och essäisten Georges Bataille (1897-1962). Mest känd med romanen Ögats historia (1941), hävdade han bl.a. att människans stora problem inte var bristen på stimuli, utan överflödet. Han kände personligen de kända surrealistiska konstnärerna i Frankrike och Spanien och har producerat sig inom en rad olika genrer, bl.a. som kontroversiell konstkritiker.
Se även: Visions of excess, selected writings, och Georges Bataille, an intellectual biography.
Boris Souvarine 1895-1995. Les cahiers d’histoires sociale, 1996:4. 190 s.
Som exempel på vårt franska förvärv kan också nämnas detta tidskriftsnummer om den stridbare franske trotskisten Boris Souvarine (född som Boris Liepchitz i Kiev 1895). Souvarine var en av Trotskijs anhängare och flydde i exil till Paris när Stalin tog makten i Sovjetunionen 1929. Han blev en av de tongivande i det franska kommunistpartiet, men uteslöts sedan han publicerat en kritisk bok om Stalin 1935, och han ledde därefter flera trotskistiska tidskrifter från sin exil i Paris. Han avled, 99 år gammal 1994.
Howard Zinn: Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse. Karneval. 247 s.
Den amerikanske historieprofessorn som avled tidigare i år (se notis på vår hemsida) skrev åren före sin död en kortare självbiografi. Här argumenterar han för att man inte kan vara ”neutral” på ett tåg i rörelse. Han förklarade för sina studenter att den som inte engagerar sig ger sitt stöd åt den färdriktning samhället har. Själv var han ett exempel på en politiskt engagerad forskare, och han sa att även stora sociala rörelser i historien började med några få individers till synes meningslösa aktioner.
Jeff Conant: A poetics of resistance : the revolutionary public relations of the Zapatista insurgency. AK Press. 384 s. : ill.
Som ett exempel på Zinns tes kan nämnas denna nya bok om den Zapatistiska motståndsrörelsen bland Chiapas indianer i Mexiko, som i tio år kämpat mot korrumperade politiker, militärer och knarklangare i regionen. Conant hyllar och tillägnar Howard Zinn sin bok: ”who taught so many of us that history is made down below”.