Länkarna leder till vår bibliotekskatalog Kata.
Av: Kalle Laajala och Mats Myrstener.
Tjänsteflickan / Mary Andersson, 1984
Självbiografisk roman om 18-åriga Anna som under sommaren 1946 tar tjänst som barnflicka hos stockholmsprofessorskan, i badorten Torekov. I bokens efterskrift har författaren återvänt till orten och minns tillbaka:
Herrskapen är kvar, jag hör dom stimma på stockholmsdialekt. De blåvitklädda tjänsteflickorna är däremot borta. De har gått till kollektivet. De är idag verksamma som hemsamariter, dagisfröknar, sjukvårdsbiträden m m och har ordnad lön och ledighet. Herrskapen går själva och handlar och lagar mat. Kanske drömmer de om forna dagars banketter och garden parties. […] Med Tjänsteflickan bevisar jag att en tjänsteflicka inte nödvändigtvis behöver vara dummare än herrskapet.
(s. 223ff)
Den vingabrödna / Mary Andersson, 2009
Självbiografi (inte skönlitteratur i strikt mening), i vilken författaren vid nära åttio minns tillbaka på de omkring femtio olika jobb hon provat på genom åren. Genom kortare (och några aningen längre) texter får läsaren följa hennes väg genom en lång rad yrken. Hon beskriver bland annat tiden som frielev vid Margareta hushållsskola, tiden som ”hembiträde hos familjen Nilsson”, arbetet som tjänsteflicka i Torekov, samt vikariatet som hemsamarit.
Jungfru skär / Helga Bergvall, 1975
Roman. Hon är tio år när vi träffar henne första gången på gatan uppe vid Maria kyrka. Det är om Helga och hennes mor Kristina den här boken handlar. Den berättar om två kvinnoöden, från början av vårt eget sekel. Om ett fattig-Sverige som ter sig overkligt och avlägset. Vi får följa Helgas arbete som lill-piga i en Stockholms- familj. Helga Bergvall var 68 när hon debuterade, boken följdes av en fortsättning Jungfru vart tog du vägen?.
Vägen till staden / Anna Bondestam, 1957
Roman. Anna Bondestam (1907-1995) var en finlandssvensk författare från Jakobstad. Hon hade arbetarbakgrund men fick möjligheten att studera vidare, och hon har genom sina böcker bland annat skildrat finlandssvensk arbetarklass. Med Vägen till staden inleder hon berättelsen om Mia och Ida och Idas barn. Tiden när folk började söka sig till städerna från fattig landsbygd, när fabrikerna började locka. Bokens karaktärer hankar sig fram på olika sätt. Mia blir piga hos en kapten:
När hon kom till Fina Bomans stuga den dagen och sa att nu hade hon fått tjänst som lillpiga hos kapten Öhrgren gick ryktet som en löpeld genom gränden och alla sa: ”En sån svindlande tur.” Och så hade hon tyckt själv också ända tills de började fråga: ”Va får du i lön”?
I lön? Det hade inte alls varit tal om nån lön, hon hade inte ens begripit att fråga. Då drog gummorna i gränden på munnen och sa att jojo, kapten Öhrgren förstår nog att ordna för sej.(s. 49f)
Dialogen är till stor del skriven på dialekt. Stadens bröd (1960) utgör den andra delen i denna romansvit.
Moster Vera / AnneMarie Hellström, 1997
Ruth har varit jungfru hos Oskar Andersson i snart ett år. Hon bor i en liten kammare innanför köket och har en enda önskan här i livet: Att bli gift. Hon håller som bäst på att diska middagsdisken. Nu när hon är ensam kan hon njuta av musiken som strömmar ur radion. Hon drömmer om att bli gift med en man som gillar jazzmusik. Då ska hon ha en ny modern vevgrammofon. Fru Andersson skäms för jungfruns dåliga smak och tycker inte om att Ruth går på bio. Ruth går tillsammans med hembiträdet hos föreståndaren på Kooperativa. Signe och Ruth älskar musik båda två, och Signe vill också bli gift.
Maja i Dalarna / Maj Hirdman, 1930
Novellsamling. Ur novellen ”Daniel, Tig och Lid”:
Julimorgonen var så strålande vacker. Klockan var fem när Maja gick till lagårn med sina hinkar, och klöverdoften slog henne i näsan så att hon måste nysa. Slogen hade nyss gått fram över ängarna, och Karins kristning skedde samtidigt med slåtterkalaset… Nu stodo hässjorna dignande under sin sköna och doftande börda, och i morgonsolen surrade bin och humlor.
Alla mina gårdar / Maj Hirdman, 1958
Roman. Skildring av arbetet som bondpiga på olika gårdar i Dalarna.
Hos Danil fanns något som inte fanns i någon vrå på den rika gården. Han hade några böcker i ett skrin. Omkring ett tjog, nötta och fula, men med en inre rikedom som ingenting senare i livet kunnat överträffa. Där var två rätt tjocka böcker som hette Reskamraterna och var en samling sagor. Vad skulle man inte ge för att hitta de böckerna, men de finns inte mer. De öppnade världen för mig, de lyfte mig mot himlen. Då jag stod hos den drösiga separatorn — som alltid gått för sakta — var Reskamraterna med mig. Jag slöt ögonen och var i ett saligt rus. Jag har senare undrat om fyllan, supandet, ger denna berusning.
(s. 96f)
Om det kommer till det värsta / Bo R. Holmberg, 2000
Den fanns på natten. I pigkammaren låg hon. Vintertid var rummet utkylt men höll inte kylan henne vaken så höll tanken det. Tanken på vem det skulle bli…
Just när hon öppnade dörren ropade bonden till henne. – Du ska veta, sa han, att jag är nöjd med dig. Hon höll i dörrhandtaget och neg. -Riktigt nöjd, sa han och reste sig. Han kom nära henne. – Jag vet inte hur jag skulle klara barna och det om du inte hade … Han var för nära henne. Hon ville gå, hon öppnade dörren, neg en gång till, och smet ut.
Apelsinflickan / Lena Kallenberg, 1997
Roman/ungdomsroman. Utspelar sig i början av 1880-talet. Signe får vid femton års ålder lämna barnhemmet för att bli piga hos en bonde på Värmdö utanför Stockholm. Hon får arbeta hårt. När husbonn våldtar henne rymmer hon in till staden. Hon minns pappans varningar, att hon aldrig får bli en ”apelsinflicka”, en prostituerad. Det är inte lätt att leva under rådande förhållanden. Signe återser sin gamla vän Alice, som är statligt prostituerad.
Signe ser ner på det söliga golvet där matrester, aska, råttlort och husbonns spottloskor blandar sig. Medan hon far omkring med björkkvasten sneglar hon på kung Oscar. Hans porträtt hänger i ett oljetryck ovanför utdragssoffan, som på dagen står uppbäddad hög och bullig av madrasser och sängkläder. Kung Oscar följer Signe med blicken.
(s. 21)
Pigmamma / Moa Martinson, 1928
Följetong i tidskriften Brand 1928-1929.
Att Klara måste göra skäl för lönen fick hon nogsamt erfara. Det var ett slit som hon knappt trott vara möjligt. Hon hade tyckt sig mången gång förr under sin pigtid utfört allt arbete, som på en dag kunde vara möjligt av en kvinna. Men här på Stensta fanns inga gränser. Och maten var så dålig att Klara i det egna torftiga hemmet aldrig behöft äta dylikt. Korngröt och skummjölk om morgonen. Sill och potatis och ’skärkarlsströmming’ och kålrötter på middagen, och så på kvällen åter gröt och blå mjölk… Och husbonden var som besatt av djävulen. Ibland talade han inställsamt och vänligt för att nästa minut håna, svära och förbanna… Nej om jag kom åt, tänkte Klara, skulle jag ge’n. Spöa en, så folk såg hur han fick stryk av ett fruntimmer…
Se även Martinsons självbiografiska trilogi Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor.
Piga utan betyg / Birgitta Thunqvist, 1998
Roman, fortsättning på Jorden hon älskade (1998). Maria, som kommer från en starkt religiös familj, har växt upp och börjar som piga, till en början i Norrbottens hemmiljö. Så småningom kommer hon till Stockholm och tjänstgör i dess överklassmiljöer. Tiden är kring Andra världskriget.
Ulla kom frampå kvällskröken, och vi firade min födelsedag med att ta en långpromenad och fantisera om vad det nya vi hört om en hembiträdeslag skulle innebära för oss. […] Nu var det bara frågan om när vi skulle våga tala med våra ”fruar” om vad som var i görningen. Ulla var förhoppningsfull. Hennes ”fru” var mycket snäll och förstående på många sätt men hade ändå hållit hårt på en begränsad ledighet. Ulla hade i likhet med mig ledigt var tredje söndag och en eftermiddag i veckan.
(s. 146f)
Hjärtblad / Aino Trosell, 2010
Roman som handlar om Hulda från Malung, från 1870-talet och framåt. Om den knappa tillvaron och skötseln av korna vid fäbodarna. Hur hon, likt många andra vandringskullor, beger sig ner till Mälardalen för att sälja varor. Senare får Hulda tjänst hos ett herrskap på Norrmalm i huvudstaden, på rekommendation av Orsakullan Bälter Kerstin.
Denna första vinter i Stockholm utgör en omvälvande och stärkande tid. Hulda arbetar från fem på morgonen till åtta eller nio på kvällen, någon gång även längre ifall herrskapet har gäster. Detta gör hon sex dagar i veckan och ibland även söndagen om det behövs. För det får hon i så fall ingenting extra, hon är ju ändå där och vad kan hon ha för sig, vare sig pengar eller ägodelar att ägna sig åt eller att göra av med. Hon sitter väl ändå mest på sin säng och har tråkigt?
Hårt arbete och svek till trots, utmynnar det i en berättelse om självständighet och ett slags frigörelse i en omvälvande tid.