(red: Ilshammar, Lars,) ABF hundra år : och sedan? / Stockholm : Kata, 2012, 139 s.
På initiativ av Richard Sandler bildades Arbetarnas Bildningsförbund 1912 och har alltsedan dess förvaltat en lång tradition av folkbildning. Tiderna har däremot förändrats och inte minst rörelsen som sådan. Folkbildandet ser inte ut idag, som det gjorde igår, vilket ställer större krav på rörelsen. Bland annat efterfrågas ett ökat mångkulturellt perspektiv. Erfarenheten finns redan av möten med såväl individer som grupper, men en av många viktiga frågor som väcks i verket är om det traditionella bildningsidealet varit gränsöverskridande och uppmärksammat till den ”Andre”? (s. 138, av Lisbeth Eriksson). Verket rymmer i sin helhet flertalet nära skildringar om arbetet inom rörelsen och personliga erfarenheter som ”folkbildare”. Daniel Suhonen avlivar bland annat myten om just epitet ”folkbildare” i sitt bidrag: ”Att kalla sig folkbildare är liksom att avliva hela idén med bildningsarbete: nämligen att det är vanliga människors egen bildningssträvan som är kärnan.” (s. 47). ABF:s arkiv förvaras även hos oss på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Davis, Angela Yvonne, Angela Davis : an autobiography / New York : International Publishers, 2008, 400 s.
Denna självbiografi, tryckt för första gången 1974, är en politisk självbiografi. Den är politisk i och med att den inte bara fokuserar på det personliga utan samtidigt kopplar dels till Davis eget politiska engagemang, dels till det politiska livet som skedde kring henne. Davis, intellektuell medborgarrättsaktivist med bakgrund i såväl amerikanska kommunistiska partiet och Svarta Pantrarna, kom under just de årtionden som självbiografin fokuserar på: 60- och 70-talet, att profilera sig som en av de starkaste feministiska rösterna i USA. Hon var likaså en av de mest omstridda. Davis har i flera verk påtalat den kollektiva massans möjlighet till att påverka och förändra, något som även gör sig påmint i detta verk.
Fraser, Nancy, Honneth, Axel (översättning: Golb, Joel, Ingram, James Wilke, Christiane), Redistribution or recognition? : a political-philosophical exchange / London : Verso, 2003, 276 s.
Vad är skillnaden mellan ”omfördelning” (redistribution) eller ”erkännande” (recognition), och vad menas egentligen med uttrycken och hur ser relationen ut mellan den två begreppen? Boken är i sig en filosofisk uppgörelse mellan den nordamerikanska filosofen, Nancy Fraser och den tyska filosofen, Axel Honneth. Honneth menar att den moraliska kategori som är grundläggande och överordnad är erkännande. Fraser menar att omfördelning och erkännande är lika grundläggande som kategorier. Det som debatteras är inte bara hur ett rättvist socialt liv bör te sig utan handlar i grunden om hur en kritiskt teoribildning i en kapitalitiskt kontext ska lyckas omfatta social rättvisa, politik och ett många gånger filosofiskt angreppssätt. I ett transnationellt perspektiv är detta verk av stort intresse.
[Grant, Cattis: text- och bildredigering:], Hyllade kroppar : idrotten i arkiven / Stockholm : Riksarkivet, 2012, 293 s. : ill.
Gall, Matei, ( översättning: Pagu, Petre; red.: Auzas, Marie-Jeanne & Auzas, Thierry), Rescapé : de la Shoah au stalinisme / Paris : Imago, 2011, 278 s.
Matei Gall, rumän av judisk börd, deporterades och och sattes bland annat i fångläger. Av olika anledningar lyckades han däremot undkomma och överleva för att väl tillbaka bland sina kamrater bli misstänkliggjord som förrädare. Gall kom så småningom att emigrera och har kommit att bli en tydlig röst för överlevarna för både Förintelsen och stalinismen. Denna bok är tillägnad och handlar om överlevarna från Förintelsen och stalinismen och bär vittnesbörd om två av 1900-talets grövsta övergrepp mot mänskligheten. Hur ska man leva och hur ska man överleva och hur berättar man om sådana erfarenheter? Verket är på franska.
Lapavitsas, Costas ; [introduktion: Kouvelakis, Stathis], Crisis in the Eurozone / London : Verso, 2012, 243 s.
Den stora kreditkrisen, när Europas nationer drabbades av kollektiv ekonomisk kris och otaliga regeringar fick ingripa för att rädda sina banker, är en kris som kommer att gå till historien. Följden blev att den gemensamma valutaunionen för euro kom att belasta vanliga medborgares privatekonomi hårt. Lapavitsas pekar på att ju mer man skär ned i de offentliga desto värre kommer skulderna djupna på längre sikt. Frågor väcks om hur man kan förena en radikal socialistisk politik och politisk ekonomi för euroområdet och Lapavitsas är tydlig i sin dom: fattiga länder har inte råd att vara styrda av euron. Att frångå euron är enda sättet att bli skuldfria eller bromsa den nedgång som eurokrisen orsakat.