Maurizio Lazzarato, The making of the indebted man : an essay on the neo-liberal condition / Los Angeles : Semiotext(e) 2012, 199 s.
Den som är satt i skuld är icke fri. Så döpte Göran Persson en av sina böcker. Lazzarato, på 70-talet medlem av italienska Autonomia Operaria, numera i exil i Frankrike, skulle ha kunnat använt sig av den tiden. Han skildrar en kapitalism, vår tids kapitalism, baserad på skuld och ränta, något som gett finansmarknaden dess maktposition. En skuldekonomi. Skuld, ränta och kredit genomsyrar hela byggnaden och väger tyngre än exempelvis handel, utbyte, kunskap och produktion när det gäller denna byggnads utformning och innehåll. Ett specifikt maktförhållande ges näring härur: Den skuldsatte sätts i ett undergivet förhållande till den som sätter i skuld och tar ränta. Anpassning, beroende, rädsla, osäkerhet, kontroll blir följden för den skuldsatte. Den som sätter i skuld vinner även makt över framtiden, då den skuldsattes manöverutrymme och uppförande begränsas av de skuldvillkor som han eller hon inträtt i. Därmed innebär skuldekonomin ett cementerande av status quo, en frysning såväl som en utvidgning av rådande maktförhållanden. Under nuvarande förhållanden har skuldproblemet sprängt alla privata gränser och blivit ett problem för Staten. Olika stater har, menar Lazzarato, lämnat över enorma penningsummor till banker, försäkringsbolag och liknande institutioner för att täcka dessas förluster och garantera deras vinstmarginaler. Notan betalas ytterst av löntagare, socialförsäkringstagare och fattiga. Dessa stater, skriver Lazzarato, ”har inte räddat en funktionell struktur för en finansiering av en reell ekonomi, utan snarare ett instrument för dominans och exploatering som är specifikt för den moderna kapitalismen. Och denna återetablering av exploatering och dominans kommer, cyniskt nog, att betalas av offren”. (s. 115) Bland de som Lazzarato samtalar med i denna bok återfinns Marx, Nietzsche, Foucault, Deleuze och Guattari.
Hobsbawm, Eric, Fractured times : culture and society in the twentieth century / London : Little, Brown, 2013, 319 s.
Att den i fjol avlidne marxistiske historikern Eric Hobsbawm (1917-2012) hade ett genuint och vittomfattande kulturintresse kan knappast ha undgått någon som närmare bekantat sig med hans liv och gärning. I den postumt utgivna Fractured times serveras läsaren ett tjugotal essäer, tillkomna under en period om nästan 50 år, i vilka Hobsbawm insiktsfullt behandlar diverse konst- och kulturyttringar i relation till en vidare samhällelig och historisk kontext. Alltifrån musikfestivaler till mytbildningen kring den amerikanska cowboyen hamnar i fokus i de olika essäerna, men även om dessa skrivits som från varandra fristående texter finns det en övergripande tanke med den sammanställning som här presenteras. En genomgående frågeställning är nämligen vad som hände (och händer) med konsten sedan den borgerliga kultur som frodades under 1800-talet successivt kom att upplösas, utmanas och ta nya former under vad Hobsbawm en gång kallat ”det korta 1900-talet”.
Räthzel, Nora & Uzzell, David (red.), Trade unions in the green economy : working for the environment / London : Earthscan, 2013, xvi, 266 s.
Klimathotet och utarmningen av jordens resurser har länge beskrivits som problem som kräver akuta åtgärder, men i praktiken fortsätter rapporterna att bli alltmer alarmerande. Miljörörelsens strävan efter att nå en hållbar utveckling har ofta inte endast hamnat i konflikt med den globala kapitalismens drivkrafter, utan många gånger även mött motstånd inom fackföreningsrörelsen. En inte ovanlig föreställning har varit, att det finns en intressemotsättning mellan kampen för naturen och kampen för arbete och drägliga livsvillkor. Även om klyftan mellan de röda och de gröna rörelserna på många håll håller på att överbryggas tenderar den miljöforskning som bedrivs att hållas åtskild från arbetslivsforskningen och vice versa. Denna antologi, som innehåller internationella bidrag av dels akademiker från ett flertal olika discipliner, dels fackförenings- och miljöaktivister, är ett medvetet försök att ringa in och belysa ett länge åsidosatt forskningsområde.
The way in which nature and labour are intrinsically linked and equally threatened by globalising capital provides the theoretical rationale, while the development of environmental trade union policies worldwide provides the empirical rationale for an area of study that we suggest calling environmental labour studies. (s. 10)
Razmig Keucheyan, The left hemisphere : mapping critical theory today / London : Verso 2013, 264 s.
”I begynnelsen var nederlag. Alla som vill förstå det samtida kritiska tänkandets natur måste utgå från detta faktum.” (7) Så inleder den franske sociologen Razmig Keucheyan denna bok. Att tänka om, tänka om på nytt, utifrån ett nederlag. En ny kritisk teori är en teori, skriver han vidare, inte blott en analys eller en tolkning, inte blott att tänka över det som är, inte blott att utgå från empiri. Utan också, inte minst, sätta vad som är önskvärt på kartan. Vilket ger teorin ett politiskt innehåll. Någon ”värdeneutralitet” blir det således inte tal om. Så: kritiska teorier är teorier som på ett mer eller mindre sammanhängande sätt utmanar den rådande ordningen; inte bit för bit, inte en kritik av exempelvis skatteuttag eller pensionsreformer, utan i sin helhet. Del ett av boken innehåller översikter med titlar som Det kritiska tänkandets nederlag (1977-93), En kort historia rörande den ”nya vänstern” (1956-77) och Samtida kritiska intellektuella: en typologi. Därefter, i de båda nästföljande avdelningarna, följer täta och ytterligt intressanta genomgångar av vår tids kritiska intellektuellas tankevärldar och teorier: Hardt, Negri, Leo Panitch, David Harvey, Wang Hui, Habermas, Benedict Anderson, Agamben, Arrighi, Balibar, Rancière, Badiou, Zizek, Judith Butler, Laclau och Jameson…