Utställning : Demokrati i rörelse

Under Demokratidagarna 2013 i Huddinge kommun anordnar vi i samarbete med Huddinge kommuns kultur- och fritidsförvaltningen seminarier samt en utställning. Denna kommer att visas samtidigt på tre ställen, hos oss i Flemingsberg, på Skogås bibliotek och på Huddinge Huvudbibliotek.

Demokrati i rörelse

Demokratin handlar inte enbart om rösträtten. Den är något vi kämpat oss till och som berör våra liv i grunden: vad vi får möjlighet att lära oss, hur vi lever och skulle kunna leva våra liv. Samtidigt befinner den sig i ständig utveckling.

Denna utställning har ett tvåfaldigt syfte: att bidra till en belysning av begreppet Demokrati och att visa hur våra samlingar kan bidra till en ökad förståelse av demokratins innehåll.

*

Arbetarrörelsens historia är i grund och botten historien om organiseringen av de som står utanför men vill in, de som inte har men vill ha en plats och en röst. Och när vi säger ”röst” handlar det inte enbart om att ”rösta” utan lika mycket om att kunna ge röst åt något, att göra sin röst hörd.

*

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek grundades 1902 av arbetarrörelsen självt. Det fanns en farhåga: Om vi inte samlar in, bevarar och tillgängliggör vårt eget material, de protokoll, anteckningar, fanor, skrifter med mera som producerats och produceras av våra egna organisationer, kommer ingen annan att göra det. Och de egna organisationerna var de organisationer som grundats av de som ville ha en plats. Dessutom betonades att denna arkiv- och biblioteksinstitution skulle ombesörja att även skrifter utgivna utanför landets gränser införskaffades. Detta då arbetarrörelsens ambition var internationell.

Kamrater! Vi sakna tillgång på litteratur, vi sakna skolor, och om vi ägde dessa skulle vi sakna tid till läsningen och om vi äfven ägde allt detta skulle vi likväl nödgas taga lärarens omdömen färdiga till föga gagn för oss. Därför skall våra fackföreningar vara de skolor där man hufvudsakligast får erforderliga kunskaper genom det fria tankeutbytet. I dessa skolor samlas vi så snart en ledig stund gifves och sysselsätta oss där med allt, som kan bli föremål för menskliga tankar.(1)

Så skriver Frans Otto Björkman (1854-1913), Svenska järn- och metallarbetareförbundets förste heltidsanställde förtroendeman, i en skrift med titeln Något om fackföreningarnes ”skynda långsamt” år 1891. Det finns här en tanke och en tradition som ingår som ett fundament i arbetarrörelsens historia: Om vi inte lär oss själva kommer vi att förbli okunniga, om vi förblir okunniga kommer andra att styra oss.

*

Demokrati tillhör inte de saker som någonsin vare sig varit eller är självklara. Inte heller någonsin varit något som givits som en gåva eller fallit ned från himmelen alldeles av sig självt.

Som en fransk filosof påpekar:

Hatet mot demokratin är definitivt ingen nyhet. Det är lika gammalt som demokratin, av en enkel anledning: ordet självt är ett uttryck för hat. Det var ursprungligen en förolämpning som uppfanns i det antika Grekland av de som i mängdens onämnbara styre såg alla legitima ordningars förfall. Det förblev liktydigt med en styggelse för alla de som tyckte att makten av rätt tillhörde de som var ämnade för den av börd eller kallade till den i kraft av sina förmågor. (2)

Rösträtten exempelvis. Dess historia kan sägas handla om en gradvis minskning av antalet uteslutna/utestängda. 1909 års rösträttsreform breddar sålunda antalet rösträttsberättigade, men fortfarande är endast män äldre än 24 år röstberättigade och av dessa män var cirka en femtedel fråntagna rätten att rösta av ett eller annat skäl.

Först 1921 hålls det första valet med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Det skall påpekas att detta gäller val till riksdagens andra kammare, dess första kammare tillsätts fortfarande med hänsyn till inkomst och förmögenhet. Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att en revolution bryter ut i Ryssland 1917 – det går inte att bortse ifrån att hotet från av vad som skulle kunna hända spelar in här.

*

Och fortsätta:

Här stå vi vid rösträttens svaga punkt, den som proletären pekar på, när han säger att folket svälter i rösträttsländerna också. Låt oss alltid akta oss att av ett medel i frigörelseverkets tjänst, ett gott och inom sitt område ovärderligt medel, göra ett universalmedel, ett arcanum, som skulle kunna uträtta allt och bota allt! Den som tillskriver rösträtten en hart när obegränsad förmåga att omskapa samhället, han förbiser att den politiska likställigheten icke är detsamma som verklig likställighet. (3)

I sammanhanget kan det förtjäna att påminnas om att även om arbetarrörelsen kämpar hårt för att driva genom den allmänna rösträtten, är man redan tidigt medveten om att rösträtt inte är allt. Sålunda kan Hjalmar Branting i en skrift från 1890 plötsligt utbrista: ”Stopp dock här litet!”

*

Alltså och sålunda: Att demokrati inte är något som bara en dag finns där, som genom ett trollslag, och sedan finns där för alltid – det är något vi försöker visa med denna utställning.

Också att demokrati inte enbart handlar om rätten att rösta. Utan handlar om vår vardag, hur vi lever våra liv, makten över våra liv, våra livs möjligheter. Och samtidigt också om alla människors liv – detta då ingen människa är en ö och ingen kan leva opåverkad av sin omgivning, av andra människors pågående liv. Därmed handlar det också om det materiella, om arbetet, om kunskap och lärande, om andra länder, om internationalism.

Om demokrati som rörelse. Något som pågår och något som utvecklas och vidgas, inte av sig självt utan för att vi vill det och vill verka för det.

Som Olof Palme en gång uttryckte det: ”Demokratin bygger på lojalitet, öppenhet, pulserande liv. Den måste därför ständigt vinnas på nytt.” (4)

Eller Daniel Bensaid: ”Demokratin är skandalös eftersom den i slutänden ständigt och på alla områden måste försöka utvidga tillgången till jämlikheten och medborgarskapet. Den är därför sig själv först när den är fullt ut skandalös.” (5)

Fotnoter

1. Frans Otto Björkman, Något om fackföreningarnes ”skynda långsamt”, 1891.
2. Jacques Rancière, Hatet mot demokratin, Stockholm : Tankekraft, 2007, s. 9.
3. Hjalmar Branting, Den allmänna rösträtten i socialismens ljus, Stockholm 1890, s. [2]. Arcanum = läkemedel vars sammansättning hålls hemlig av tillverkaren (NE). Hjalmar Branting (1860-1925) var partiledare för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1907-1925, finansminister 1917-1918, statsminister 1920, 1921-1923, 1924-1925, tilldelades Nobels fredspris 1921. Hans personarkiv finns hos oss.
4. Olof Palme, Solidaritet utan gränser, Stockholm : Atlas, 2006, s. 100 (tal ursprungligen hållet 1971). Olof Palme (1927-1986) , 1969 vald till partiledare för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, statsminister 1969-1976, 1982-1986. Mördad på öppen gata 1986. Hans personarkiv finns hos oss. Vi administrerar även sajten http://www.olofpalme.org/.
5. Daniel Bensaid, Vad innebär det att vara demokrat, Stockholm : Tankekraft, 2010, s. 52.