Martin Breaugh, The Plebeian experience : a discontinuous history of political freedom / New York : Columbia University Press, 2013, xxvi, 316 s.
NE:s definition av begreppet plebej lyder: ”medlem av lägre samhällsklass urspr. i antikens Rom” och ” numera utvidgat underklassare ibl. med tonvikt på brist på förfining o.d.” I en engelsk-svensk ordbok förekommer ord som underklassig, simpel, tarvlig, underklass, hop.
När jag läser Martin Breaughs bok kommer jag att tänka på något Franz Kafka skrev någon gång:
– Du betvivlar alltså kejsarens gudomliga härkomst?
– Ja, jag kan inte annat än betvivla den … (Till frågan om lagarna, s. 55)
För det är som Breaugh visar någonstans där, vid en avmystifiering av verkligheten, en rörelse påbörjas. När dessa plebejer tar ett, eller flera steg fram, när de visar sig och gör sig tydliga för sig själva och inte minst, för andra. Exempelvis den härskande klassen. När således dessa plebejer tar steget in, eller snarare pressar sig in, på arenan.
Som under den romerska republiken – då de av patricierklassen förtryckta och föraktade plebejerna år 494 f. k. i samlad trupp, (och vilket Breaugh särskilt framhåller) utan någon ledare begav sig till Aventinen; en av Roms sju kullar, och slog läger där. En form av tidig generalstrejk som lamslog Rom och tvingade den härskande klassen att förhandla med och böja sig för en klass som tidigare varit utesluten och i patriciernas ögon, knappt mänsklig.
Breaugh följer tråden från Aventinen, lyfter fram Ciompiupproret i Florens 1378, karnevalen och upproret i Romans 1580, Masaniellorevolten i Neapel 1647, sansculotternas erfarenheter under Franska revolutionen, den engelska underklassens strider under 1700-talet och Pariskommunen 1871.
Här i dessa uppror och händelser, i denna kamp för en plats, finns den plebejiska erfarenheten. ”Annan tid, annan plats, samma kamp” (s. 11). Det rör sig inte om nångra långvariga segrar, men inte heller att börja om från början varje gång – den plebejiska erfarenheten är ett minne och just en erfarenhet, en kraft att komma ihåg.
Att boken stannar vid Pariskommunen, betyder inte att den plebejiska erfarenheten upphör där. Detta då den erfarenheten är, som Breaugh nogsamt påpekar, intimt förknippad med begrepp som frihet, demokrati och jämlikhet. Så länge de idealen inte bara är eftersträvansvärda utan även nödvändiga att eftersträva, äger den plebejiska erfarenheten bestånd.
Harsha Walia, Undoing border imperialism / Edinburgh : AK Press, 2013, 321 s.
Denna bok börjar så här: ”Denna bok handlar om att ta bort gränser – ta bort de fysiska gränser som tvingar fram ett globalt apartheidsystem och ta bort de begreppsmässiga gränser som håller oss åtskilda.” (s. 2) Dess författare, Harsha Walia har fått dessa gränsdragningar med modersmjölken och känt dess effekter på sin egen kropp. Sedan många år tillbaks har hon som aktivist, debattör och organisatör informerat om och bekämpat dessa alltmer begränsande och utestängande pennstreck på kartan. Boken utgår från det arbete som bedrivs av organisationen No One Is Illegal, som även finns i Sverige under namnet Nätverket Ingen Människa är Illegal och blandar akademiska studier med vittnesbörd från illegala immigranter och redogörelser för rörelseorganisatorisk praxis. Boken ingår i serien Anarchist interventions.
Rosemary Hennessy, Fires on the border : the passionate politics of labor organizing on the Mexican Frontera / Minneapolis : Univ. of Minnesota Press, 2013, 301 s.
Maquiladoras är namnet på mexikanska monteringsfabriker för exportvaror. De ligger längsmed gränsen till Förenta staterna och ägs av amerikanska, japanska eller europeiska företag. Många av dem är ”sweatshops” där lönerna är låga, arbetsmiljön usel eller obefintlig och arbetsdagarna långa. Till det kommer usla levnadsvillkor även i övrigt.
En kvinna anställd i en Sony-ägd fabrik i Nuevo Laredo kan säga: ”När du arbetar i fabriken vet du inte vad som gör mest ont, din kropp eller att du är vid medvetande. När klockan ringer, när du börjar arbeta – från den stunden börjar din kropp smärta.” (155) Men arbetarna organiserar sig mot alla odds.
Boken ställer ytterst frågan: Vad är det som gör att människor handlar för varandra och för en gemensam sak? Affekt, känslor, stiger fram som ett centralt begrepp. Som Hennessy skriver har ”affektteori” vuxit fram och blivit något av en akademisk trend, en redan vikande sådan enligt henne. Själv anser hon det nödvändigt att gå vidare och borra djupare för att se den roll affekter spelar när det handlar om att organisera den mänskliga viljan till ett annat liv. Samt för att motarbeta kapitalismens allt hårdare angrepp mot och grepp om våra känslor i syfte att profitera på dem. Rosemary Hennessy är professor i engelska och en av de ledande i Center for the Study of Women, Gender, and Sexuality vid Rice universitetet i Texas.
Panitch, Leo, Albo, Greg & Chibber, Vivek (red.), Registering class / London : Merlin Press, 2013, 335 s. (Socialist register; 2014)
”Socialist Register såg dagens ljus på en fantastiskt solig söndag den sjunde april 1963, på en lunch.” Så står det på Socialist Registers webbplats. Det första numret gavs ut 1964, vilket innebär att tidskriften, som kommer ut med ett nummer per år, fyller femtio år i år.
Deltagare vid denna aprillunch var John Saville, Lawrence Daly, E. P. Thompson, Ralph Miliband och Marion Kozak. Samtliga dessa personer utgjorde några av de viktigaste aktörerna bakom bildandet av det som skulle komma att kallas Nya vänstern i Storbritannien.
Nikita Chrusjtjovs tal vid det sovjetiska kommunistpartiets kongress 1956, den ungerska revolten och Suezkrisen samma år, spänningsläget under Kalla kriget, kritik av imperialism och kolonialism, kärnvapenmotstånd ingick i det spänningsfält som förenade och väckte ett behov av en vänster utifrån delvis andra premisser, inte minst intellektuella, än den rådande.
I det första numret deklarerade de båda redaktörerna, Miliband och Saville, att tidskriftens syfte var att utgöra ett självständigt forum för ”socialistisk analys och diskussion” och att behovet av en sådan analys inte enbart är evig, utan även att möjligheterna för en fruktbar diskussion år 1964, var större än på länge. Medvetenheten om att vare sig dogmatiskt rabblande eller krass empiricism kan erbjuda några lösningar på dagens problem sägs sprida sig och Socialist Register hoppades kunna understödja och fördjupa denna medvetenhet.
John Saville och Ralph Miliband delade på redaktörsskapet till en bit in på 1980-talet. Till dessa slöt sig Marcel Liebman 1984 och något år därefter gavs även Leo Panitch en plats. Panitch är fortsatt medlem av redaktionen, i vilken numera även Greg Albo och Vivek Chibber ingår. Den senaste årsvolymen har fått titeln Registering class och undersöker hur klasserna formerar sig i dagens värld, nationellt, transnationellt, internationellt. Perspektivet är genomgående nedifrån och uppåtblickande.
Se i bibliotekskatalogen skrifter av och om:
John Saville