International review of social history, Volume 61, special issue 24, Cambridge University press 2016, 284 s.
ARAB har ca 130 löpande tidskrifter på svenska, norska, danska, franska, tyska, holländska, portugisiska och engelska. Det svenska och engelska materialet överväger, från Sverige finns alla de vanliga veckotidningarna och politiska tidskrifterna, från t.ex. LO, LO:s förbund, och SAP, SAC och V. De är ett viktigt komplement till vårt övriga bestånd av arkiv och biblioteksmaterial, och används inte minst på nationell nivå i vår fjärrlåneverksamhet till andra forskande institutioner och universitet/högskolor.
En av de mest renommerade tidskrifterna är International review of social history (IRSH), en vetenskaplig forskningstidskrift som utges av vår systerorganisation i Amsterdam, International institute of social history (IISH). Den behandlar framförallt arbetarhistoria i internationellt och globalt perspektiv, och utges sedan 1956. Den utges med tre tjocka nummer per år, plus ett s.k. ”special issue”, 2016 års specialnummer behandlar ”Conquerors, employers and arbiters: States and shifts in labour relations, 1500-2000” (not: ”Arbiter-Arbitration=Skiljedom”).
Här presenteras i elva uppsatser arbetarhistoria ur olika perspektiv, inte minst ”långa”, från Kina, Ryssland (på 1700-talet), gruvarbete i Bolivia, Mozambique, kolonialismen i Nederländerna, den japanska kolonialismen under 1900-talet, kolonialismen i Spanien i historisk kontext, Turkiet, ”prekariatsarbete” i dagens Portugal, och slutligen en uppsats om arbete och välfärd i Sverige visavi EU, av Max Koch från Lunds universitet. Specialnumret är på 284 sidor, motsvarande en normal bokantologi!
Philippe Bourrinet, The Dutch and German communist left (1900-68) : ”Neither Lenin nor Trotsky nor Stalin!” ” All workers must think for themselves!” / Leiden : Brill, 2017, 639 s.
Denna bok följer på ett minutiöst sätt en strömning inom den europeiska kommunismen i spåren, en strömning som genererar andra strömningar, lösligt sammanknutna eller i opposition mot varandra utifrån liknande utgångspunkter. Det tog sin början i Holland med det lilla partiet Sociaal-Democratische Partij (SPD), vars medlemmar kom att kallas ”tribunister” efter den tidskrift, De Tribune, som partiet gav ut. Partiet var antireformistiskt och antirevisionistiskt och dess ledande företrädare var Herman Gorter (1864-1927) och Anton Pannekoek (1873-1960), den förstnämnde en av marxismens främsta populisatorer, den sistnämnde en av dess främsta teoretiker. De samarbetade nära med det tyska radikala kommunistpartiet Kommunistische Arbeiter Partei Deutschlands (KAPD) och byggde mycket av sin propaganda och teoretiska styrka på socialistisk internationalism och rådskommunism. Lenins skrift Kommunismens barnsjukdomar riktade skarp kritik mot rörelsen och 1921 uteslöts de ur Komintern. Bourrinet leder oss vidare i denna strömnings alla flöden och kan bland annat konstatera att det mytomspunna 1968 ledde till en renässans för dess skrifter och teorier.
Holger Weiss, red.: International communism and transnational solidarity : radical networks, mass movements and global politics, 1919-1939 / Leiden : Brill, 2017, 375 s.
Komintern, eller Tredje internationalen, grundades 1919 och upplöstes 1943. Organisationen var ett uttryck för arbetarinternationalism och förespråkade genomdrivandet av en världsrevolution enligt rysk revolutionsmodell. Samtidigt var den ett propagandainstrument för Sovjetunionen. Under den stalinistiska tiden, då strategin kom att vara revolution i ett land och utrensningarna florerade, inleddes dess nedgång. Denna bok låter oss studera dess internationella arbete i detalj. Fram tonar en rik flora av rörelser som verkar transnationellt under mellankrigstiden och som mer eller mindre lösligt knyter an till Komintern. Internationella arbetarhjälpen, Röda hjälpen, The League Against Imperialism, The International of Seamen and Harbour Workers, The International Trade Union Committee of Negro Workers för att bara nämna några.
I ett förord kan tre av antologins författare, Bernhard Bayerlein, Kasper Braskén och Holger Weiss, skriva att något som var genomgående i dessa organisationer var en radikal internationalistisk solidaritet, som ofta kombinerade en radikal syn på kön, ras och klass med anti-kapitalism, anti-imperialism och anti-fascism.
Yulia Gradskova och Monica Quirico (red.), Solidariteten med Chile 1973-1989 / Huddinge: Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola, 2016, 78 s.
Vad som borde kallas det första 9/11 eller ”11 september” inträffade i och med 1973 års militärkupp, när den demokratiskt valda presidenten Salvador Allende tog sitt eget liv. Allende efterträddes av Augusto Pinochet, vars militärdiktatur tog slut efter knappt 17 år. Under denna långa period torterades, dödades och ”försvann” tusentals människor. Hundratusentals chilenare flydde från sitt hemland. Mot bakgrund av dessa händelser framväxte en av 1900-talets största solidaritetsrörelse, där den svenska som bekant var en av de största.
Under det förlidna året hölls ett vittnesseminarium där människor som när det begav sig var engagerade i solidaritetsrörelsen för Chile. Panelen bestod av fem personer däribland musikartisten Jan Hammarlund och Anna Rydmark Venegas, som var en av Chilekommitténs grundare. Denna bok är i huvudsak av en transkription av seminariet, som i sin tur består av samtal om hur det var att vara aktiv i den solidaritetsrörelse som på ett eller annat sätt förenar de medverkande. Detta är alltså ett dokument över ett källskapande seminarium, som Håkan Blomqvist nämner i inledningen. Han fortsätter:
Då förstår ni att det inte är så att vi ska gå till källorna för att få veta vad som egentligen hände, utan det här är vad den här panelen just idag anser hände. Men det fiffiga och spännande är att det ofta leder till forskningsuppslag, alltså att man får många idéer när man kan gå igenom sånt här material, till ingångar i forskningen. Det är så det här formatet, vittnesseminariet, är. (s. 11)
Alexander Berkman, Anarkismens ABC / Stockholm : Anarkistiska studier, 2016, 145 s.
1920-talet var ett mörkt årtionde för den anarkistiska rörelsen. Bland annat hade hundratals anarkister utvisats ur USA 1919 (däribland Emma Goldman och Alexander Berkman) och i den nya staten Sovjetunionen hade en stor mängd anarkister antingen fängslats eller avrättats. År 1926 bad den New York-baserade Jewish Anarchist Federation nyssnämnde Berkman att skriva en introduktion till anarkismen och dess tankegångar ämnad för en bred allmänhet. Givetvis ser världen idag inte ut som den gjorde 1929, när boken först publicerades. Men alldeles oaktat detta fungerar boken som en utmärkt introduktion till den som vill förstå det tidiga 1900-talets anarkokommunistiska tankegångar.