September månad år 1917 kom i stor utsträckning att behandla efterspelet till vårens hungerkravaller i Sverige, val i både Stockholm och andrakammarval till riksdagen med efterföljande bråk mellan partierna. För att inte nämna den politiska kalabalik som rådde i Ryssland. Följ nyhetsrapporteringen i Social-demokraten under september 1917.
Social-Demokratens redaktion 1917: Fr.v. Nils Horney, Ivar Ljungqvist, Bengt Sjöberg, Sven Backlund, Otto Johansson, Johan Danielsson, Gottfrid Björklund, Per Albin Hansson, Kaj Andersson. Fotograf: Victor Malmström. ARAB Fotosamlingen 3331, löpnr 192, neg.nr 270, serie 1, volym 2
1 september 1917
Hårda domar i hungerkravallernas (5/5), på Södermalm i Stockholm, efterspel. 4 personer döms till 2-5 månaders straffarbete. Andrakammarvalen inleds med början i Skåne. Mjölkpriset höjs m 8 öre/litern. Mjölkbrist rapporteras i tidningarna.
3 september 1917
Erik Hedén, Socialdemokratiska vänsterpartiet (SVP), angriper Branting i en artikel i Folkets Dagblad-Politiken (FDP), och får kraftigt mothugg i Social-Demokraten (SD). Man plockar kottar till bränsle, skriver Social-Demokraten.
5 september 1917
Stearinljus ransoneras. Tyskland intar Riga och närmar sig Petrograd.
6 september 1917
Oppositionella i Ryssland arresteras.
11 september 1917
Sverige påstås ha vidarebefordrat tyska krigstelegram från svenska Utrikesdepartementet, vilket avslöjas av amerikansk underrättelsetjänst. Det blir pinsamt för högerregeringen, som lovar upphöra. Kupp i Ryssland av general Kornilov, som har framgång i början, men snart stoppas. Sveavägen byggs, och har nått Kungsgatan. Hårda utfall i SD mot Socialdemokratiska vänsterpartiet.
12 september 1917
”Arbetarrörelsens arkiv, Folkets hus, 4 tr., hålles öppet ons. och lör. 1-3, övriga dagar 6-8.” Arkivet var beläget i några rum i Folkets hus vid
Regeringskrisen september 1917. Fr.v. Arvid Lindman, Allmänna valmansförbundet. Nils Edén, Liberala samlingspartiet, Ernst Trygger, Första kammarens nationella parti (”Förstakammarhögern”), Hjalmar Branting. Fotograf: Axel Malmström. ARAB Fotosamlingen 3331, löpnr 473, vol. 5.
Norra bantorget, i samma lokaler som Stockholms arbetarebibliotek.
13 september 1917
Kalabalik råder i Ryssland efter general Kornilovs uppror. Haparanda blir nu en viktig knutpunkt för handel och utväxlande av fångar mellan Ryssland och Tyskland. Den fackliga internationalen håller möte i London. Beslutas att det internationella sekretariatet flyttas från Berlin.
15 september 1917
Stor bostadsbrist i Stockholm, med hyreshöjningar som följd.
16 september 1917
Stor freds- och valdemonstration av Socialdemokratiska arbetarpartiet i Stockholm. Tal från fyra podier på Gärdet av Branting, Herman Lindqvist (LO), Erik Palmstierna, P.A. Hansson, Gustav Möller, Ivar Vennerström, Knut Tengdahl. Även SDV håller demonstration, med tal av Carl Lindhagen, Fabian Månsson, Ivar Vennerström, Z. Höglund. Ca 15.000 deltagare deltar i SAP:s tåg. Andrakammarvalet fortsätter under hela månaden med framgångar för SAP. Krigsmobilisering i USA. Stor rysk politisk konferens i Moskva.
21 september 1917
Val hålls i Stockholm. Bygget av Stadshuset fortgår och de ökade kostnaderna för detta diskuteras i stadsfullmäktige. Den så kallade ”Folkhushållningskommissionen”, som bevakar ransoneringen av olika varor, bestämmer priset på potatis och uppmanar att detta följs i alla led.
Nils Edén och Hjalmar Branting i andra kammaren, 1917. Foto: Axel Malmström. ARAB, Fotosamlingen 3331, löpnr 2972, vol. 18.
27 september 1917
Den 27 september 1917 grundade svarta och vita radikaler en revolutionär fackförening vid namn Industrial Workers of Africa (IWA), inspirerad av IWW (Industrial Workers of the World). Kommittén bestod endast av afrikaner och hade som slogan ”Sifuna Zonke!” (”Vi vill ha allt!”).
Andrakammarvalet 1917
I andrakammarvalet i september går högern kraftigt tillbaka. Socialister och liberaler får majoritet, men svenske kungen Gustaf V säger att han inte kan acceptera Hjalmar Branting i Sveriges regering. Han vill i stället se en högerministär, varvid parlamentarismen i Sverige ställs på prov.
Andrakammarvalet medförde en stark tillbakagång för Högerpartiet, från 86 till 58 mandat. De två bondepartierna fick tillsammans 11 mandat. Liberalerna ökade från 57 till 62, socialdemokraterna blev kammarens största parti med 87 mandat, Socialdemokratiska vänsterpartiet 11. (Endast män hade rösträtt, dock gav förmögenhet flera röster, ett av flera så kallade ”rösträttstreck”.)
Efter förhandlingar under slutet av september bildar liberalen Nils Edén regering 1.10 tillsammans med socialdemokraterna. Fyra socialdemokrater utnämns till ministrar: Hjalmar Branting, finansminister, Värner Rydén, ecklesiastikminister (skola, kyrka), Erik Palmstierna, sjöminister (med ansvar för flottan), och Östen Undén, konsultativt statsråd (Undén var jurist). På regeringsprogrammet står fortsatt neutralitet i kriget, lika kommunal rösträtt för alla väljare (utan ”inkomststreck”), kvinnlig rösträtt. En av de första åtgärderna blir frigivning av de så kallade ”Amalthea-männen”, Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern.
Den nya regeringen kritiseras omgående av Socialdemokratiska vänsterpartiet för för många eftergifter till det liberala partiet. SV kritiserar den fortsatta spekulationen med livsmedel med höjda priser för vinstmaximering, av så kallade ”gulaschbaroner”. Partiet kräver kamp mot bostadsbristen, inga militäranslag, amnesti åt ”politiska fångar” från hungerkravallerna, totalt rusdrycksförbud, författningsreform, stöd till folkbildning, socialförsäkrings- och arbetsskyddslagstiftning mm. Verksamhetsberättelsen 1917 slutar: ”Den frigörelse vårt och alla folk i sin skriande nöd längtar efter, finner de emellertid först i sin egen vakenhet och vilja till hänsynslöst utnyttjande av sin revolutionära kraft mot den härskande kapitalistiska samhällsordningen. Nu mer än någonsin gäller det gamla socialistiska ordstävet:
”Arbetareklassens befrielse måste vara dess eget verk.”
I regeringsfrågan går riksdagen på en annan linje än kungen Gustaf V som inte velat acceptera en regering med socialdemokratiska ministrar. Därmed har parlamentarismen på allvar slagit igenom i Sverige. Den gamla högerregeringens tyskvänlighet byts mot en mer positiv ställning visavi Storbritannien.
Inför valet i september turnerade SDV i den så kallade ”röda bilen” (se bild), 66 möten hölls runtom i Sverige mellan 16 juni och 23 juli.
Bilturné inför valet 1917 med den så kallade ”Röda bilen”. I bilen bland annat Kata Dalström. Foto: Victor Malmström. Z. Höglunds arkiv, 256, löpnr 20.
Partiets tidningspress var omfattande: Folkets Dagblad Politiken, Norrskensflamman (Luleå), Nya Norrland (Sollefteå), Västerbottens Folkblad, Dalarnes Folkblad, Norra Småland (Huskvarna), Östgöta-Folket (Linköping), Skånes folkblad (Malmö), Nya Värmland (Karlstad), samt ungdomsförbundets tidning Stormklockan, med en sammanlagd upplaga på 82.000 exemplar.
Till stöd för småbönder, arrendatorer, torpare och statare inom jordbruket bildade SDV tillsammans med två mindre jordbruksorganisationer Sverges Demokratiska Jordbrukareförbund, med uppgift att arbeta för ”jordfrågan” om en demokratisk fördelning av åkerjorden, under parollen ”Arbetets frukter åt dem som arbetar.”
Den så kallade tredje Zimmerwaldkonferensen, där Socialdemokratiska vänsterpartiet deltog, hölls i Stockholm 3-7 september. Från partiet deltog Ture Nerman, C.N. Carleson och Zeth Höglund. Konferensen slutade i upplösning, där SV tog det ryska bolsjevikpartiets sida gentemot de parlamentariska socialistpartierna. Partiets förhållande till bolsjevikerna i Ryssland var gott, och man gav dem sitt samlade stöd. Zeth Höglund och Karl Kilbom besökte efter revolutionen i början av 1918 ”det socialistiska Ryssland” för att ”framföra partiets hälsningar”.
Stockholmskonferensen i september
Under intryck av ryska revolutionen i mars 1917 och den amerikanske presidenten Wilsons därpå följande fredsförslag bildades i maj 1917 i Stockholm efter nederländskt initiativ en nederländsk-skandinavisk kommitté, som i samarbete med Andra internationalens sekretariat skulle försöka sammankalla en allmän socialistisk fredskonferens. Internationalen hade då redan i praktiken upphört i o m första världskrigets utbrott. I samband med ”oktoberrevolutionen” lämnade Sovjetunionen internationalen för att grunda en egen kommunistisk international (Komintern).
I kommittén ingick bland annat de socialdemokratiska ledarna P.J. Troelstra, Nederländerna, Thorvald Stauning, Danmark, Jakob Vidnes, Norge, Hjalmar Branting, Gustav Möller och Ernst Söderberg, Sverige. Branting utsågs till ordförande och Internationalens sekreterare Camille Huysmans till sekreterare med Arthur Engberg som biträdande sekreterare.
På inbjudan av kommittén, till vilken senare de ryska mensjevikerna men inte Lenin och bolsjevikerna anslöt sig, hölls sommaren 1917 en rad förberedande konferenser med representanter för både majoritets- och minoritetsriktningar från de socialdemokratiska partierna i ett tjugotal krigförande och neutrala länder. Kommittén utlyste en allmän internationell socialistisk konferens i Stockholm till 15 augusti, senare uppskjuten till 9 september 1917. På grund av att ententens regeringar, England, Frankrike och USA, vägrade utfärda pass till de socialistiska delegaterna från dessa länder, kunde Stockholmskonferensen 1917 inte genomföras. Bolsjevikrevolutionen i Ryssland i november 1917 skrinlade definitivt tankarna på att samla hela Andra internationalen i Stockholm 1917.
Genom de separata konferenserna och det material från dessa som utgavs fick Stockholmskonferensen 1917 likväl stor betydelse. Med plattform i ett neutralt land kunde det svenska socialdemokratiska partiet med Branting i spetsen göra en internationellt uppmärksammad fredsinsats.
Tyska delegationen vid Stockholmskonferensen 1917. Fotograf: Axel Malmström. ARAB, Holländsk-skandinaviska kommittén (samling), 1917:35, vol. 3.
Det var den tredje så kallade Zimmerwaldkonferensen som hölls under första världskriget i Andra kommunistinternationalens regi. I konferensen deltog från början även Lenin, de tyska socialdemokraterna Bernstein och Friedrich Ebert.
Källförteckning och litteratur:
Ingvar Flink: Hungerdemonstrationerna i Västervik 1917 (Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, årsbok, 1969, även
Folkrörelsehistoria, 2, utg av Norra Kalmar läns folkrörelsearkiv)
Sigurd Klockare: Svenska revolutionen 1917-1918
Knut Bäckström: Arbetarrörelsen i Sverige 2, 1963
Björn Wilho Hallberg: Seskaröspelet 1984 (Br67/3306)
Jonas Oscarsson: ”Idag är staden vår” (Söderhamn), teaterprogram, 1995 (Br67/5811)
Eric Sjöqvist: Det röda Ådalen växer fram, 1996 (67/16892)
Tage Lindbom: Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen i Sverige, 1945
Die Internationale 1914-1918, Eine Dokumentation. T.1: Die Stockholmer Konferenz von 1917 (Bearb. von Martin Grass) manuskript, ARAB, 2004 (även på CD-skiva)
Gunnar Gunnarson: Arbetarrörelsens krönika i ord och bild, 1881-1938 (1970)
Socialdemokratiska vänsterpartiet: Verksamhetsberättelse (1917)
Social-Demokraten september 1917
Hjalmar Branting och P.J. Troelstra under Stockholmskonferensen 1917. Foto: Axel Malmström. ARAB, Holländsk-skandinaviska kommittén (samling), 1917:8, vol. 3.
Nationalencyklopedien: ”Stockholmskonferensen”
Arkivmaterial hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek om Stockholmskonferensen
Arkiv: Indiska nationalkommittén, Stockholm (refkod 34)
Hjalmar Brantings arkiv: Handlingar rörande socialistiska internationalen (refkod 91:4:1:2)
Carl Lindhagens personarkiv: Manuskript och brev (refkod 360:1)
Arkiv: Socialistiska internationalen (samling) (refkod 1209)
Arkiv: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Handlingar rörande utställningar och projekt, Stockholmskonferensen 1917 (refkod 1228:F:5:8-9)
Arkiv: Holländsk-Skandinaviska kommittén (samling) (refkod: 1917)