Nikolai Bukharin, The prison poems of Nikolai Bukharin : transformation of the world (verse about thee ages, and about people) / London: Seagull books, 2009, liii, 531 s.
Nikolaj Ivanovitj Bucharin (1888-1938) föddes och dog i Moskva och var en man med många strängar på sin lyra, för att uttrycka det milt. Han var en högt uppsatt person inom Bolsjevikpartiet, en marxistisk teoretiker, skönlitterär författare, en inte oäven tecknare samt lyriker. Lenin själv sägs för övrigt ha kallat Bucharin för hela Bolsjevikpartiets favorit.
Vidare var han en berest herre, som även uppehöll sig i Sverige under tiden för det första världskriget. Här var han bland annat medarbetare i den vänsterpolitiska tidskriften Stormklockan. Under de sista åren av 1920-talet stod Bucharin i opposition mot Stalin, vilket ledde till att han fängslades och sedermera avrättades under den stora utrensningen.
Bucharin var mycket produktiv under sin tid som inspärrad, och som framgår av bokens titel skrev han bland annat poesi – närmare bestämt knappt 180 dikter på sex månader under 1937! Dessa finns, i utmärkt översättning av George Shriver, samlade på sidorna i denna omfattande diktsamling, och för alla som törstar efter politisk poesi är den närmast ett ymnighetshorn. Ett bra exempel är dikten ”Adversaries”, daterad den 7 augusti 1937:
”One stands with haughty gaze, wearing armour, bearing a sword, Labour’s hangman, worldwide thief, but there’s a bad cut on his shoulder. He has behind him a solid record, whole centuries of evil plunder. Trembling with demonic malice, he stands there, gloomy and foreboding.
The other wears a steel-starred hauberk. He’s bold and cheerful, young and brave, playful ripples his powerful muscles, unyielding as a boulder great. Stern years of battle he has known and bears the scars of heavy wounds. Our epoch awarded him a medal. It honours the triumphs of labour, the hero.” (s. 251)
Laboria Cuboniks, The xenofeminist manifesto : a politics for alienation / Brooklyn : Verso, 2018, 95 s.
The Xenofeminist Manifesto (skrivet av författarkollektivet Laboria Cuboniks) behandlar dels intersektionell feminism dels socialistisk teori, men lyckas sammanbinda ämnena till en sammanhängande helhet om än boken består av endast korta texter.
I stället för att lämna klasspolitikens problem och utnyttjandet av arbetarklassen åt sidan och säga att detta automatiskt kommer att läggas till rätta när könsdiskriminering och kvinnans ställning i samhället har åtgärdats, binds dessa båda ihop med rasdiskriminering och sexuell diskriminering. Allt måste således betraktas som symptom på samma grundläggande problem för att kunna avskaffa det globala förtrycket:
Xenofeminism understands that the viability of emancipatory abolitionist projects – the abolition of class, gender, and race – hinges on a profound reworking of the universal. The universal must be grasped as generic, which is to say, intersectional. (s. 57)
Manifestet talar genomgående om att vår teknologi inte är ett hinder för befrielse, utan att teknologin, och internet, kan och borde användas för att förändra samhället. Samtidigt påpekar författarna att internet har förändrats. Från den frihet det inledningsvis gav att definiera och bygga nya sammanhang för kön och kroppar till att istället brutalt påtvinga normer, även för queera:
If ‘cyberspace’ once offered the promise of escaping the strictures of essentialist identity categories, the climate of contemporary social media has swung forcefully in the other direction, and has become a theatre where these prostrations are performed. […] Valuable platforms for connection, organization, and skill-sharing become clogged with obstacles to productive debate positioned as if they are debate. (s. 47)
Det här är en snabbläst bok, trots att språket är lite väl esoteriskt ibland (författarna har definitivt valt ord som i vissa ställen kunde ha varit mycket enklare och tydligare för förståelsen av innebörden). Boken skulle definitivt även göra sig bättre som en längre bok, med mer förklaringar och utläggningar. Den är trots detta intressant, och binder ihop idéer med den teknologi som finns i dagens samhälle. Inte som ett hinder, utan som en bärare för förändring och nyskapande. Naturen, både vår egen och allt runt omkring oss, kan och borde förändras för att skapa en mer jämställd värld:
Ultimately, every emancipatory abolitionism must incline towards the horizon of class abolitionism, since it is in capitalism where we encounter oppression in its transparent, denaturalized form; you’re not exploited or oppressed because you’re a wage labourer or poor; you are a labourer or poor because you are exploited. (s. 55)
Avslutningsvis bör även nämnas att den grafiska formgivningen i denna lilla bok är mycket tilltalande, så att bara bläddra igenom den är något av en njutning i sig.
Andreas Bergström (red.) och Lars Calmfors (red.), Framtidens arbetsförmedling / Stockholm : Fores, 2018, 341 s.
Hur står det till med den svenska Arbetsförmedlingen egentligen och vilka är de största utmaningarna för denna myndighet? Detta är två spörsmål som ur olika perspektiv stöts och blöts i antologin Framtidens arbetsförmedling.
I boken framgår det att den största prövningen för Arbetsförmedlingen och Sveriges ekonomi just nu är att se till att utomeuropeiskt födda, personer som saknar gymnasiekompetens, äldre och personer med funktionsnedsättningar får ett arbete. Jämsides med detta har många företag svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Det finns således ett visst glapp mellan arbetstagarna och arbetsgivarna som måste minskas.
Hur Arbetsförmedlingen skulle kunna arbeta för att komma till bukt med dessa problem är således vad de olika kapitlen i denna antologi handlar om.
Förutom redaktörerna Andreas Bergström och Lars Calmfors inledande kapitel består boken av sju delar, alla skrivna av olika författare med särskild bakgrund eller specialkunskap inom de områden de avhandlar. I boken finns det fyra områden som framhålls som särskilt centrala för att kunna förbättra Sveriges arbetsmarknadspolitiks effektivitet menar Bergström och Calmfors.
Till exempel behöver de olika programmen som drivs i Arbetsförmedlingens regi ses över för att bedöma om till exempel subventionerade anställningar och arbetsmarknadsutbildning är ett effektivt sätt att få ut folk i arbete. Dessutom måste även Arbetsförmedlingens interna arbete revideras för att se om de tar tillvara på medarbetarnas kompetens. Ett annat viktigt område som boken lyfter fram är hur olika gruppers etablering på arbetsmarknaden kan främjas på bästa sätt. I boken diskuteras även huruvida Arbetsförmedlingen skall finnas kvar i den form och regi som den är nu. Allianspartierna vill lägga ner denna myndighet om de kommer till makten. Likt många andra länder vill de outsourca arbetsförmedlingstjänsterna till privata aktörer medan en reformerad myndighet tar över Arbetsförmedlingens myndighetsutövning.
I dagens politiks klimat är en bok om arbetsförmedling högaktuell. Det är ett stort ansvar för de politiker som sitter vid makten att detta åliggande förvaltas väl. Denna bok kan således bidra med viktiga perspektiv till den ständigt aktuella frågan om arbetslösheten i Sverige och hur vi på bästa sätt skall kunna motverka den.
Gunilla Carlstedt & Annika Forssén, Arbete för livet : kvinnor berättar om svenskt 1900-tal / Stockholm : Carlssons, 2018, 272 s.
I boken Arbete för livet får vi följa tjugo sverigebosatta kvinnors hela livsöden. Författarna och läkarna Gunilla Carlstedt och Annika Forssén har använt sig av djupintervjuer för att fånga dessa kvinnors minnen och erfarenheter. Kvinnorna som intervjuas kommer från olika samhällsklasser och geografiska områden. Genom dessa demografiska skillnader har författarna kunnat måla upp en levande bild av hur kvinnors uppväxt, hälsa, arbetsliv och hemförhållanden kunde se ut för kvinnor i ett 1900-talets Sverige där kvinnors rättigheter, villkor och möjligheter i samhället sakta började förändras.
Gemensamt för de olika kvinnoöden vi får följa i boken är dock att oavsett var kvinnorna bodde eller vilken social- eller ekonomisk status de hade så var deras handlingsutrymme i både hemmet och samhället begränsat på grund av deras kön.
Kvinnorna hade dessutom mycket dåliga kunskaper om den kvinnliga anatomin vilket ofta innebar att kvinnorna både led av stor ohälsa samt upplevde en stor skamkänsla kring sitt kön, sin kropp och dess funktioner. Detta var något som bokens två författare själva har sett prov på under sin läkargärning.
Den medicinska vården prioriterar inte kvinnor eller de åkommor och problem som kan drabba den kvinnliga kroppen. Det saknades upplysningar till kvinnor och de symtom som kvinnor beskrev togs inte på allvar eller förklarades bort som exempelvis något hormonrelaterat eller något som är “naturligt” för kvinnor. Detta har lett till att många kvinnor blivit felbehandlade och således inte fått den vård de behövde, menar författarna.
De tror även att en bidragande orsak till vårdens brister rörande kvinnor kan ha sin grund i samhällets okunskap kring kvinnors situation i vardagen samt omfattningen av kvinnors arbete i både hemmet och utanför. Till exempel menar författarna att den tunga bördan av obetalt arbete i hemmet samt barnafödande är något som osynliggjorts i samhället och således inte i tillräcklig utsträckning tagits i beaktande av instanser som vården. Denna högst relevanta bok bidrar till kunskapen om både folkhälsan och kvinnors tillvaro och livsvillkor.