2019 kallas ett märkesår. Det är 100 år sedan den allmänna rösträtten till riksdagen beslutades. När detta uppmärksammas står ofta liberala kvinnor i centrum medan arbetarrörelsens kvinnor faller i glömska.
När kvinnor kunde väljas till kommunfullmäktige 1910 blev tre socialdemokratiska kvinnor invalda Maria Qvist Gävle, Gertrud Månsson Stockholm och Anna Stenberg i Malmö.
Det var emellertid i kommunalvalen 1919 som de socialdemokratiska kvinnorna blev många. I filmen visas några av alla dessa kvinnor.
Det var också i detta val som den första socialdemokratiska kvinnan valdes till ett landsting, Edit Sköld i Malmöhus läns landsting.
De socialdemokratiska kvinnorna organiserade arbetande kvinnor och därför blev arbetarskydd och yrkesinspektion centrala krav, liksom sociala frågor som till exempel de ogifta mödrarnas rättigheter.
I rösträttsfrågan hade man i partiet ett programmatiskt stöd för kravet på allmän rösträtt, men det parlamentariska läget gjorde att det socialdemokratiska partiet 1905 gav sitt stöd till den liberala stadsministerns förslag vilket innebar ”männen först, kvinnorna sedan”, men detta ställningstagande fick inte stå oemotsagt. Kappsömmerskan Ruth Gustavsson ansåg:
”att vi ej hade något att vänta af arbetarklassens män om också deras kraf bleve tillgodosädda, bäst att taga vårt öde i egna händer”. Hon pekade på att kvinnorna gjorde motstånd, ”i fast förvissning, att en halvmesyr aldrig följes av en verklig lösning”.
1) En grupp bland de socialdemokratiska kvinnorna – på initiativ av Agda Östlund – startade 1906 en namninsamling som krävde att en extra partikongress skulle inkallas.
2) Ruth Gustavsson var i likhet med andra arbetarkvinnor medlem i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). På LKPRs möte 1909 krävde hon avskaffandet av det så kallade ”fattigvårdstrecket”. Fattigvårdsstrecket gjorde att en person som erhöll fattigvårdsunderstöd förlorade sina medborgerliga rättigheter. Gustavsson argumenterade för att LKPR skulle arbeta för dess avskaffande eftersom det drabbade kvinnor i högre utsträckning än män. Hon fick inget gehör för detta, med hänvisning till stadgar vilka sade att föreningen skulle arbeta för rösträtt på samma villkor som män. Ruth Gustavsson lämnade då organisationen.
3) De socialdemokratiska kvinnorna var internationalister vilket upprörde LKPR:s Anna Whitlock som i början av 1911 kritiserade de socialdemokratiska kvinnorna för att de splittrade ”enhetstanken” mellan kvinnor med olika politiska ståndpunkter genom att delta och skriva under internationalens uttalande i Köpenhamn från 1910. Man stod för ett krav på allmän rösträtt utan några begränsningar gällande egendom, skattebetalning, bildnings ståndpunkt eller andra betingelser, som utestänga det arbetande folkets medlemmar.
Detta innebar att man inte kunde verka i en borgerlig kvinnorörelse som stod för en rösträtt på samma villkor som för männen.
Anna Whitlock argumenterade att klasskillnaden i Tyskland var betydligt större än i Sverige. Vilket de svenska socialdemokratiska kvinnorna stod frågande inför och de svarade: Hade LKPR verkligen viljan till att arbetar för ”rösträtt åt alla Sveriges kvinnor” så borde den icke ständigt upprepa narrspelet, att hos högerväldets statsminister underdånigast bedja ”om rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som männen nu ha”, alltså den Lindmanska rösträtten med dess fattigvårdsstreck och övriga klassgarantier. Genom denna taktik menade de socialdemokratiska kvinnorna att de borgerliga kvinnorna snarare vidgade än att minska klyftan mellan klasserna i Sverige.
4) Konflikten mellan de socialdemokratiska kvinnorna och de borgerliga kvinnorna i Sverige hade tydliga internationella referenser. De centrala internationella aktörerna var den socialdemokratiska Andra Internationalen som på sina kongresser i Stuttgart 1907 och i Köpenhamn 1910 krävde allmän rösträtt för alla. Den internationella rörelsen för kvinnlig rösträtt, International Women Suffrage Alliance (IWSA) på den borgerliga sidan som på sin kongress i London 1910 krävde rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män.
5) På sommaren 1911 övergav LKPR den så kallade ”enhetstanken” och bestämde att man i fortsättning endast skulle understödja partier som upptagit kvinnans politiska rösträtt på sina program och arbetat för den inom riksdagen.
(6) Relationen mellan LKPR och de socialdemokratiska kvinnorna blev därefter sund och de socialdemokratiska kvinnorna arbetade aktivt tillsammans med LKPR. Bland annat genom arbete med den 1913 genomförda namninsamlingen för Kvinnornas opinionsyttring för politisk rösträtt och valbarhet.
REFERENSER:
1) ”Från Alva till Ulla Stockholms allmänna kvinnoklubb – de första 50 åren 1892-1942” sid 38, Red Ingrid Olinder m.fl. Stockholm 2011.
2) ”Socialdemokratisk kvinnogärning” sid 190, utgiven av Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Stockholm, 1951
3) ”Politikens genusgränser” sid 88, Josefin Rönnbäck, Avesta, 2004
4) Morgonbris, nr 2 1911
5) ”Gendered Money Financial Organization in Women´s Movements. 1880-1933”, sid 198ff Pernilla Jonsson och Silke Neunsinger, New York, 2012
6) ”Politikens Genusgränser” sid 128f
LJUD:
Freesound: 453161, Inspiration_Pop_music, PapaninKasettratat
”Oberoende vad fursten säger är du fri” (Hansson de Wolfe United)
Arr: Viba Femba
Framförd av Uppsalakören OKAPI
BILDER:
Morgonbris, Kvinnornas fackförbund och Tidens förlag.
Fotografier kolorerade med Algorithmia.
Film:
Första maj 1939, Stockholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet