Del 2/2
Elsa och Gunhild Höglunds arkiv har förtecknats färdigt under våren 2020. Det betyder att det nu går att ta del av material om såväl Zeth Höglund själv som om hans döttrar. Totalt består arkiven av över 300 volymer om tre personer som varit med och skapat Sveriges politiska historia under 1900-talet.
Elsa Greta Höglund, Zeth och Gunhild Höglunds äldsta dotter, föddes den 27 juni 1909.
1929 tog hon studenten från Wallinska skolan, en flickskola vid Tegnérlunden i Stockholm. Hon var politiskt verksam, först i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen och senare bland annat inom Västerleds socialdemokratiska förening, där hon hade flera styrelseposter.
1939 kom hon som kontorist och sekreterare till Fredrik Ström, som 1938–1942 var Stockholms stadsfullmäktiges och stadskollegiums ordförande. Anställningen fortsatte under dennes efterträdare Carl Albert Anderson samt stadskollegiets ordförande Bertil Eriksson och Oskar Samuelsson.
Som finansborgarråd i Stockholm 1940–1950 skötte Zeth Höglund stadens ekonomiska förvaltning och framhärdade i att värna både sin och stadens självständighet. Elsa kom på så sätt att arbeta nära sin far.
Elsa Höglund var under andra världskriget engagerad i flyktinghjälpen, bland annat Finlandshjälpen. Framför allt tjänstgjorde hon som sekreterare i Landskommittén för Norgehjälpen, där Fredrik Ström var ordförande. Mellan åren 1942 och 1950 deltog hon också i Stockholms stads hjälpverksamhet för danska, finska och norska medborgare.
Hennes dotter Gullan Margrethe Zetha, med tilltalsnamnet Margrethe, föddes den 4 februari 1948.
Elsa Höglund dog den 3 oktober 1975 vid 66 års ålder. Ungraren Martin Weiss, som kommit som judisk flykting till Sverige med hennes hjälp 1944, tackade henne i en dödsruna å sina och andra flyktingars vägnar för hennes oförtröttliga och osjälviska arbete för flyktingars liv och välbefinnande.
Reportern Gunhild Höglund
Zeth Höglunds yngsta dotter Ruth Gunhild Zetha föddes den 13 maj 1916, samtidigt som Zeth Höglund avtjänade straff på Långholmen för pacifistiska uttanlanden.
År 1940 började Gunhild Höglund arbeta som reporter på Social-Demokraten. Det var samma år som Zeth Höglund hade blivit utmanövrerad därifrån efter ett antal inopportuna ledarartiklar riktade främst mot den tyska nazistregimen. Han hade varit chefredaktör för Social-Demokraten sedan 1936,
Hon inledde sitt författarskap 1951 med boken Stridbar kvinna: några blad ur Anna Visborgs liv och svensk kvinnorörelse. Boken är en utförlig redogörelse för bryggeriarbeterskan Anna Johansson-Visborgs liv och verksamhet som fackföreningskvinna, socialdemokratisk kommunalpolitiker samt fastighets- och biografägare, invävt i en frikostig rundmålning av svensk kvinnorörelse under förra hälften av 1900-talet, med tonvikt på rösträttsrörelsen samt kvinnors fackliga och politiska strävanden.
Zeth Höglund hade under årens lopp författat en mängd tal, artiklar, broschyrer och böcker, bland annat diktsamlingar och en biografi över Hjalmar Branting. Efter sin pensionering från Stockholms stadsfullmäktige ämnade han ge ut sina minnen. Tre delar hann ges ut innan Zeth Höglund dog i Stockholm den 13 augusti 1956. Till en fjärde del efterlämnade han en stor mängd utkast och anteckningar.
Zeth Höglunds hustru Gunhild dog ett år senare. Deras dotter Gunhild, som i någon mån ärvt sin faders retoriska förmåga, höll vid båda deras jordfästningar långa känslomättade tal med inslag av hennes personliga skämtlynne.
Avslutade Zeths självbiografi
Gunhild avslutade senare faderns arbete med självbiografin Minnen i fackelsken. Den fjärde delen fick enligt ett av Zeth Höglunds förslag heta Moskva tur och retur: en dramatisk period i Zeth Höglunds liv. Den kom ut 1960. Titeln syftar dels på de Moskvaresor Zeth gjorde tillsammans med vännen Fredrik Ström åren 1921–1924, dels på deras politiska utveckling under ungefär samma tid.
Huvudkällorna är Zeth Höglunds och SKP:s arkiv samt den dagbok Fredrik Ström kort före sin död överlät åt Gunhild. Boken är en lågmäld men samvetsgrann och skrämmande skildring av hur Stalin och hans anhängare gradvis tillvällar sig makten med allt grövre metoder, samt hur detta återverkar på svenska förhållanden.
Efter faderns död 1956 inledde Gunhild Höglund en egen politisk karriär för Socialdemokraterna. Hon var en flitig motionsskrivare och talare i Stockholms kommunfullmäktige, och representerade också partiet i kommunstyrelse och landsting. Gunhild Höglund var en skarp polemiker med ironiska och humoristiska drag.
Social-Demokraten, den tidning Zeth Höglund länge gynnat och skapat uppmärksamhet kring med omstridda artiklar, hade 1944 döpts om till Morgon-Tidningen, men upplagorna hade förblivit låga, och 1958 lades tidningen ned. Efter 18 år som reporter övergick Gunhild Höglund till SL som sekreterare i dess företagsnämnder och redaktör för personaltidningen Spårväg och Buss.
Efter att avslutat sin fars självbiografi fortsatte Gunhild Höglund att arbeta politiskt, jämsides med sin anställning på SL. Emellanåt skrev hon artiklar och höll föredrag, ofta om Zeth Höglund eller svensk kvinnorörelse. Ett odaterat manuskript med titeln Från Lenin till Branting, politisk biografi över Zeth Höglund 1916-1956 finns bevarat men tycks inte ha blivit avslutat.
Flitig brevskrivare
Zeth och Gunhild Höglund upprätthöll en livlig korrespondens med släkt, vänner och bekanta. Efter Zeths död upprätthöll Gunhild faderns epistolära umgänge, om än med större koncentration på familjekretsen. Hon brevväxlade speciellt flitigt med Angelica Balabanoff, vars brev är skrivna på en blandning av franska, tyska och svenska, några av de språk den italiensk-ukrainska Balabanoff snappat upp under sitt händelserika liv och som hennes svenska vänner antogs förstå.
År 2005 påbörjade Gunhild Höglund en självbiografisk skiss kallad Minnen: Åsiktsförbrytarens barn. Hon dog 91 år gammal den 22 november 2007.
En längre artikel om Zeth Höglund finns i Arbetarhistoria nr 140 (2011:4), s 10-27.