Albert Viksten och Elf Norrbo var tidiga arbetarförfattare och tidningsmän. Båda hade varit skogsarbetare och rallare, och det var från den miljön de hämtade motiv till många av sina romaner. Men de skrev också om ämnen som pacifism, nykterhet och natur.
Albert Viksten: Striden för livet: berättelser från Norrlands skogar, Framtiden (1917), 130 s
Albert Viksten (1889-1969) föddes i Vojen i Ångermanland, där hans far var skomakare och arrendator. Han utbildade sig på Hola folkhögskola, för att sedan arbeta som skogsarbetare, rallare och sjöman innan han blev journalist på Nya Norrland och Norrskensflamman. Han föreläste också inom Folkbildningsförbundet och gjorde vidsträckta resor. 1924 gifte han sig med Lisa Brolin, paret bosatte sig i Färila i Hälsingland, och köpte 1939 ett torp vid sjön Ängratörn tack vare en penninggåva från några författare och konstnärer på Albert Vikstens 50‐årsdag. Torpet blev sedan en mötesplats för svenska kulturpersonligheter. När Viksten dog blev hans aska blev strödd för vinden vid Ängratörns strand, och där finns det också en minnessten.
Albert Viksten skrev under åren ett femtiotal böcker, varav de flesta räknas som arbetarlitteratur. Många var romaner om män i hård norrländsk eller ishavsmiljö, men han skrev också om djur och natur. Han debuterade 1917 med novellsamlingen Striden för livet, där djurens liv och naturens skiftningar står i centrum för skildringen. De delvis grymma berättelserna antyder en darwinistisk syn på tillvaron där människan är ett djur bland andra.
Till Vikstens mer kända böcker hör Bäverbäcken från 1923, Eld och bröd från 1948 och Pälsjägarnas paradis från 1955. Viksten var en tidig miljödebattör med Tankar vid en dödsdömd sjö (1956) och Nybyggare i Barbarskogen (1961). I Mitt paradis (1959) sammanfattar han sina tankar om livet vid Ängratörn och om vikten av naturupplevelser för ett meningsfullt liv
Elf Norrbo: I norrsken och sol, Åhlén och Åkerlunds förlag (1913), 168 s
Johan August Törnblom föddes i Skogs socken i Hälsingland 1862, och arbetade först som skogsarbetare, flottare, rallare och brädgårdsförman. Han var även spelman liksom sin far. Senare blev han journalist och arbetade bland annat 1903-1928 på Öresunds-Posten. I fyrtioårsåldern inledde han ett skönlitterärt författarskap under pseudonymen Elf Norrbo. Fram till sin död i Helsingborg 1933 hann han ge ut 31 böcker med skiftande innehåll.
Norrbo beskriver framför allt scener ur folklivet, med motiv i första hand från Norrland. Porträtt av skogsindustriarbetare och rallare växlar med bilder från bondgårdar, bruksmiljöer och lantliv. Hans propagerande mot barnarbete och barnmisshandel samt agitation för nykterhet i novellsamlingarna Miserere : skri ur barnahelveten och Brännvin, båda från 1912, med flera verk har begåvat honom med epitetet indignationsförfattare.
Elf Norrbo debuterade som arbetarförfattare 1908 med novellsamlingen I norrsken och sol; en utvidgad upplaga kom 1913. De korta novellerna förmedlar ögonblicksbilder av livet i glesbygden, blandat med humoristiska anekdoter och skildringar av tragiska levnadsöden. Han beskriver det hårda och farliga arbetet i skogsindustrin och på brädgårdarna såväl sakligt som inlevelsefullt, och har särskilt blick för dem som har hamnat snett i tillvaron och inte kunnat utnyttja sina inneboende tillgångar. Förmäns och rättares hårdhet och hjärtlöshet, samt arbetsgivares hänsynslöshet, framhålls.
Störst litterärt intryck gör ödesdramat Ungdom, där svartsjuka och missunnsamhet leder till vansinnigt hat, mord och moraliskt förfall, delvis förmedlat genom en suggestiv inre röst som manar huvudpersonen till nattsvarta illdåd.
I Norrsken och sol finns tyvärr inte i ARABs samlingar. Dessa titlar finns däremot: Skövlare: Bild från ödelandet (1909), en arbetarskildring, Med Gud (1914), på temat pacifism, samt kalendern Från stigar och stättor (1925).