Vi har presenterat Karl Östmans författarskap i tidigare boktips, men presenterar här dels hans debutverk Pilgrimer men även verket Hunger, som får avsluta vår svit av boktips med tidiga arbetarförfattare.
Karl Östman: Pilgrimer, Gustaf Lindströms förlag (1909), 173 s
Karl Johan Östman föddes 1876 i Nätra socken i Ångermanland. Hans far var båtsman, finsnickare och kronotorpare. År 1885 flyttade familjen till ”guldkusten” på Alnö, Sundsvalls sågverksdistrikt. Östman arbetade från tio års ålder omväxlande vid sågverk, i skogen och i hamnen. Han flyttade mellan Hälsingland, Ångermanland och Medelpad men var även i ryska Murmansk. 1906 gifte han sig med Hilda Sandström, dotter till en pråmsnickare. Paret fick tre döttrar varav två dog tidigt i tuberkulos. Östman var aktiv fackföreningsman, även under storstrejken 1909.
Karl Östman debuterade litterärt 1909 med samlingen Pilgrimer. De sexton novellerna ger ett blandat intryck, såväl innehållsligt som kvalitetsmässigt. En underlig historia bjuder på kolarromantik med övernaturliga inslag. Pilgrimer är en märklig symboliskt präglad vision av solidaritet och klasskamp. Plankbärare beskriver en debatt undre arbete om förhållningssättet till arbetsgivaren. Sågaren ägnar söndagsvilan åt att grubbla översamhällets orättvisor. Tremilsskogen är en suggestiv skildring av mänsklig kamp mot hård natur och svåra livsvillkor. En söndagsmorgon upptas av huvudpersonens samtal med en 60-åring arbetare om sågverkets klassklyftor. ”Sågen brinner”! är en målande skildring av en eldsvåda. Amerikabrefvet innehåller drömmar om Folkets hus och arbetargemenskap. I Två arbetare kontrasteras facklig anslutning, skötsamhet och andra goda egenskaper mot sina motsatser. Kärleks- och andra affärer är ett svartsjukedrama i bondemiljö. Styrkan. Några ord till folket utgörs av politisk filosofi. På sjukhuset är romantik av ganska enkelt slag. Ungdom innehåller dialog mellan två kamrater, dans och förälskelse. Den dystra novellen Höst skildrar sviken kärlek, social utstötning på grund av utomäktenskapligt havandeskap och självmord. Blad ur Jan Jollrares dagbok beskriver i lätt förklädnad Östmans egen levnadsbana.
Texten finns digitaliserad av Göteborgs universitetsbibliotek.
Karl Östman: Hunger : en bok om sågverksfolk och annat, Bonnier (1916), 181 s
Efter debuten 1909 dröjde Karl Östman några år med sin nästa bok. Han gick 1910-1911 en vintertermin på Brunnsviks folkhögskola. 1912 gav han ut En fiol och en kvinna och andra historier. 1916 kom novellsamlingen Hunger. Jämfört med debutboken har Östman nu utvecklats betydligt som författare. Språket flyter lätt och naturligt med viss närhet till muntlig berättarkonst och har fått ett tillskott av humor. De tio novellerna handlar ganska allmänt om livet på landet, endast tre av dem har anknytning till sågverk. Deras handling är talande och meningsfull utan att verka onödigt tillkrånglad.
Seglive-Lars behandlar en säljakt med ödesdigra följder. Hunger och I ödemarken skildrar livet på ett skogstorp som en kamp på liv och död. Sjåare är en brutalt realistisk beskrivning av hårt hamnarbete i snö och kyla. Stabbläggare är en målande arbetslivsskildring med skämtsamma inslag. Ett mysterium utgörs av en scen från en timmerkoja, ”21” av en episod i en arbetarbarack. ”En afton i solnedgången” är en tragisk skildring av en döende mans sista timmar, ”Fästefolk” en smålustig berättelse om ungdomlig kärlek. I ”Snickar-Larssons död” besöker en man sin döende far på sjukhuset, vilket ger anledning till bittra reflexioner om samhällets orättfärdighet.
1923 gav Östman ut romanen Den breda vägen. På 1930-talet arbetade han som stabbläggare på flera av Alnöns sågverk. Hans yrkesliv slutade med en arbetsplatsolycka 1936 på Laurents sågverk. Många läste sedan hans artiklar och noveller i tidningar och tidskrifter, men han fick inte någon mer bok utgiven. Karl Östman avled den 30 april 1953 i Sköns socken i Medelpad.
Texten finns även digitaliserad av Göteborgs universitetsbibliotek.
Se även Karl Östman-sällskapets webbsida för mer om Östmans liv och verk.