Ivan Oljelund – Avfällingen


Vi har tidigare publicerat boktips om Ivan Oljelunds självbiografiska romansvit, se tidigare inlägg. Nedan presenteras del fem. Alla delarna kan ses som en enda roman i fem delar.

Årets sista boktips gällande ARAB:s bestånd av arbetarlitteratur är den sista delen i Ivan Oljelunds självbiografiska romansvit. Oljelund fick ett stort litterärt genombrott med boksviten, varav de första delarna redan presenterats på webbsidan.

Oljelunds verk Avfällingen kan ses med bakgrund till efterkrigsårens nyorientering av livsåskådningar. Verket Med stort G (1921) beskrev en omvändelse som fick dåtidens skribenter, bland annat Ture Nerman och Zeth Höglund att stämpla Oljelund som en avfälling. Verket och dess mottagande kom också att förorsaka en litterär debatt år 1921, om vad termen proletärförfattare egentligen betydde. Oljelund själv protesterade mot benämningen och ville inte att hans verk Med stort G skulle benämnas som en del av den proletära arbetarlitteraturen.

Ivan Oljelund, 1970, Ny Dags arkiv
Ivan Oljelund, 1970, Ny Dags arkiv, ARAB

Ivan Oljelund: Avfällingen, LT (1958), 256 s.

De fyra första delarna i Ivan Oljelunds självbiografiska romansvit kom ut i rask takt 1951 – 1954, därefter dröjde det till 1958 innan femte och sista delen, Avfällingen, publicerades. Titeln och delar av den övriga texten anspelar på Strindberg och hans drama Mäster Olof, två gestalter som Oljelund känner sig andligen befryndad med. I likhet med många författares självbiografier handlar verket till stor del om upphovsmannens läsning och skrivande och roll i offentligheten, vilket begränsar rörligheten och miljöskildringen jämfört med de tidigare delarna.

Mikael Häger, som Oljelund kallar sig i romansviten, får inledningsvis en diktsamling utgiven av Bonniers, här kallat Abrahams. Samlingen skildrar hans religiösa väckelse och tas ganska väl emot av kritiken, utom av hans tidigare åsiktsfränder, som ser honom som en förrädare.

Det stora förlaget uppfattar däremot hans debutroman I ny jord som inaktuell och vägrar ge ut den. Den ges i stället ut av Tidens förlag och blir en stor försäljningsframgång. Hans böcker ger upphov till många läsarbrev, bland annat ett från Ellen Key, med vilken Mikael har ett givande möte, och ett från den unga lärarinnan Lydia (i verkligheten Linda Öberg, 1885 – 1973) som bjuder honom hem till sin stora, vackert inredda lägenhet. I övrigt fortsätter hans umgänge med litteratörer, tidningsmän och partifolk, en i stort sett enkönad samling, liksom hans brödskrivande för allehanda tidskrifter.


Mikael fortsätter att träffa Lydia, förhållandet djupnar och de trolovar sig. Här inleds ett nytt skede och ett miljöombyte i handlingen, som nästan 150 sidor framåt utspelas på Lydias fäbod i Dalarna. Mikael strövar omkring i naturen, fiskar och umgås med grannar och tillresta författarvänner, i omgivningar som påminner honom om hans barn- och ungdomsår i Småland.

Så småningom börjar han på en ny bok, Med stort G, med likartat innehåll som diktsamlingen. Paret bor tillfälligt i Stockholm i samband med att Lydia föder en son. Mikael lämnar in sitt nya manuskript till förlaget och återfår det för korrekturläsning. De återvänder till fäbodvallen, Mikael läser korrektur, men hamnar i själskris och självtvivel då han återupplever sin omvändelse, stänger in sig och läser och grubblar.

Han övervinner krisen, de åker hem, boken kommer ut och får ett blandat mottagande. Många av hans gamla vänner inom arbetarrörelsen ser honom som en svikare, men boken väcker intresse i vidare kretsar.