Anti-fascism in the Nordic countries : new perspectives, comparisons and transnational connections / Edited by Kaspar Braskén, Nigel Copsey and Johan A. Lundin. London : Routledge, 2019, 290 s.
1922 publicerar den dåvarande kommunisten Zeth Höglund sin broschyr Fascismen kommer! Vad gör Sveriges arbetare till sitt försvar? I den uppmanar han svenskarna att uppmärksamt studera utvecklingen i Italien.
Han kritiserar borgerligheten för att sympatisera med fascismen och hylla dess antikommunism, klandrar socialdemokraterna för att de övergett ett handfast förverkligande av socialismen och beskyller militären för att planera en kupp mot demokratin.
För Höglund framstår tron på klassfred som en illusion och ett stort hot. Han menar att Italiens reformistiska socialdemokrati lurat arbetarklassen att stödja en borgerlig regim och därmed förlorat motståndskraft och stridsvilja när den fascistiska vågen kom. Fascismen måste tyglas och krossas i sin linda.
Broschyren kan sägas utgöra en form av startskott för denna antologi som spänner över 1920-talet fram till våra dagar och är det första större samlade verk som greppar hela Norden.
Ad Knotter, Transformations of trade unionism : comparative and transnational perspectives on workers organizing in Europé and the United States, eighteenth to twenty-first centuries /Amsterdam : Amsterdam University Press, 2019, 310 s.
Under 1900-talet växte den fackliga rörelsen fram som en effektiv kollektiv rörelse och formerade sig på ett globalt plan. Detta som ett svar på och en reaktion mot att alltfler arbetare sögs in i det kapitalistiska exploateringssystemet. I ett antal historiska fallstudier visar författaren på olika fackliga och kollektiva strategier för att skapa, kämpa för och försvara arbetarklassens rättigheter och skapa bättre livsvillkor.
Fallstudierna utgår från holländska exempel men kopplas samman med ett större internationellt perspektiv. Författaren betonar att denna utveckling inte går att kopiera, men att den går att lära sig av.
Richard Gough Thomas, William Godwin : a political life / Pluto press, vii, 166 s.
På William Godwins (1756-1836) tid var det knappt tänkbart att en berömd makes fru och dotter var, eller skulle bli, mer berömda såväl i deras samtid som efteråt. Likafullt var William inte lika namnkunnig som hans fru Mary Wollstonecraft, eller deras gemensamma dotter Mary Wollstonecraft Godwin (gift Shelley). I dag känner de flesta till den feministiska filosofen Wollstonecraft, samt författaren Mary Shelley. Den politiska filosofen William Godwin, däremot, är det förmodligen betydligt färre som känner till, trots att han retroaktivt räknas som en av anarkismens förgrundsgestalter. (Godwins tolkning av ordet anarkism är den på hans tid gängse, nämligen som synonymt med kaos.)
Författaren till denna biografi har grundligt läst William Godwins egna verk samt självbiografiska utkast. Han har dessutom, med stöd av en stor mängd källmaterial, däribland åtskilliga nyfunna brev och dokument, kunnat närma sig sitt ämne med en skarpare blick än kanske någon annan av Godwins tidigare levnadstecknare.
Undertiteln ”a political life” ger läsaren ett hum om att detta inte är en helt traditionell levnadsbeskrivning. Visserligen är de nio kapitlen en kronologisk berättelse om Godwins liv från vaggan till graven; hur han bli frikyrkopräst, sedan ateist, osv. Fokus ligger likväl primärt på hans tänkande, hur hans idéer successivt formas, den samhälleliga kontext de formas i, samt de människor som inspirerar honom.
Det ska tilläggas att Godwin var något av en skrivbordsanarkist i det att han varken var någon revolutionär, han höll inga brandtal eller publicera några anarkistiska manifest. I stället gav han uttryck för sina idéer i romaner, barnböcker, texter om social rättvisa och dylikt. Det är förmodligen därför han aldrig, till skillnad från vännen Thomas Paine, blev fängslad – men han chikanerades flitigt av de liberala och konservativa tidningarna. Det nyssnämnda kan framstå som lite förvånande med tanke på att Godwin numera även hyllas av vissa så kallade anarkokapitalister, så oavsett politisk hemvist kan denna utmärkta bok förmodligen läsas med stor behållning.
Vijay Prashad / Red star over the third world, London : Pluto press, 2019, 131 s.
Med den franska revolutionen 1789 som förebild följde en rad revolutioner på det västra halvklotet. Slavupproret på den franska kolonin Saint-Domingue (numera Haiti) är möjligen den mest kända. 1804 blev Haiti nämligen den första svarta republiken i modern historia och det enda lyckade slavupproret någonsin.
I denna bok, som består av tolv korta kapitel, redogörs för hur även den ryska oktoberrevolutionen 1917 på samma sätt tände ett hopp om en bättre värld för de förtryckta långt utanför Sovjetunionens gränser. För om arbetare, bönder och krigströtta soldater från fattiga hem, kunde störta världens största autokrati, det ryska tsarväldet – varför skulle inte det vara ett exempel värt att följa?
Mycket riktigt påbörjades en mängd revolutioner i andra länder, såsom Spartakistupproret i Tyskland 1919, vilket misslyckades då den socialdemokratiska regeringen krossade rörelsen och kort därefter lät mörda Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht. Men även om många andra revolutioner, såsom den nordvietnamesiska, på sikt misslyckades finns det flera som står sig än idag, däribland Kuba, Sydafrika och Kina. Visserligen blev ju varken Sovjet eller dessa länder några utopier, och att kalla dagens Kina för kommunistiskt är ju en sanning med en väldig modifikation.
Det ska dock tilläggas att författarens avsikt är att beskriva en revolutions förmåga att inspirera ideologiskt likasinnade i alla länder att förena sig. Att läsa Prashads verk är understundom som att läsa ett dussin fristående essäer, om än med Oktoberrevolutionens som den röda tråden.
Kapitlet ”The lungs of Russia” handlar exempelvis huvudsakligen om hur en lyckad revolution inte bara omstöper samhället utan även dess kultur:
In the crucible revolutions – whether in Russia after 1917 or China in the 1940s or Cuba after 1959 – litterature underwent a major transformation, with revolutionary artists tugging at the strings of reality, finding new ways to say things. (s. 51)