Pierre Broué: The German revolution 1917-1923. Övers. John Archer. Merlin press, 2006. 991 s.
Pierre Broué (1926-2005) var professor i historia vid Institut d’études politiques i Grenoble. Broué var redaktör för publiceringen av Trotskijs samlade verk på franska, liksom för tidskriften Cahiers Léon Trotsky. Han har publicerat böcker om Spanska inbördeskriget, Sovjetunionens kommunistparti, Moskvaprocesserna, Kinas förhållande till den kommunistiska internationalen, Pragvåren 1968, Trotskij och Stalin, och en historik över Komintern 1919-1943.
Den stora boken om den tyska revolutionen och inbördeskriget 1917-1923 utkom på franska 1971, nu översatt till engelska. Broués skildring tar sin början i det katastrofala första världskriget, den tyska socialdemokratins försvagning, och tyska kommunistpartiets framgångar efter den ryska revolutionen 1917. Han behandlar ingående ledande personer som Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg, Paul Levi, Karl Radek och Willi Münzenberg. Han följer händelserna till det slutliga krossandet av revolutionen 1923, där en koalition av socialdemokrater, borgerliga partier, tysk industri, och, som dess redskap, den tyska armén, håller i yxan. Tysklands kommunistparti förbjöds samma år.
Broué argumenterar för att KPD därefter hamnasde i stark beroendeställning till Sovjetunionens kommunistiska parti, och att anti-parlamentariska krafter, med starkt stöd av den tyska befolkningen, gynnades av de politiska partiernas svaga ställning i Tyskland.
Jesper Huor: Sista resan till Phnom Penh. Ordfront, 2006. 229 s.
Journalisten Jesper Huor var två år när hans far, Someth Huor, lämnade sin svenska hustru och son i Berlin för att återvända till Kampuchea för att delta i revolutionen och återuppbyggandet av landet efter kriget i Vietnam, en majdag 1977. Från Peking skrev han några brev till familjen, därefter hördes han aldrig mera av.
Jesper Huor beger sig till Kambodja i sökandet efter sin far, och intervjuar faderns släktingar, och offer för den terror som inleddes när de Röda Khmererna tog makten 1976. Under de följande tre åren tömdes huvudstaden Phnom Penh på människor, intellektuella och utövare av ”borgerliga yrken” förföljdes och cirka en miljon kambodjaner mördades. Författaren skildrar i dokumentär form sin far, en politisk idealist, och hans grymma öde i det kommunistiska folkmord som genomfördes i Kampuchea.
Rolf Yrlid: Till Madrid : tre svenskars närvaro under det spanska inbördeskriget 1936-1939. Atlantis, 2006. 242 s.
Också Rolf Yrlids bok om tre svenskar som vistades i Spanien under inbördeskrigets sex första månader, är en blandning av fakta och fiktion. Genom tre par ögon skildras krigets inledning. Författaren och konstnären Peder Sjögren deltog som frivillig i fronten vid Madrid och skadades i september 1936. Barbro Alving, reportern Bang, vistades också i Madrid när staden belägrades av Francos trupper och bombades av tyskt och italienskt flyg. Den svenske konsuln i Barcelona, trävaruagenten Emil Beckman, får också ge sin version av kriget och de olika vänsterfraktioner som strider om makten i Katalonien, och om sitt engagemang för några Francofficerare som flytt till svenska ambassaden i Madrid av rädsla för att avrättas av folkfronten.
Frans Severin: Sabotage. Urval av Rikard Warlenius. Federativ, 2006. 255 s.
Frans Severin var på 1920-talet en av SAC:s främsta ideologer och publicister, chefredaktör på Arbetaren 1922-28. Han var i grunden marxist, och lämnade efter en konflikt SAC 1928 och blev socialdemokrat. Rikard Warlenius menar att man inom syndikalismen därefter ”glömt bort” Severin, på ett orättvist sätt. Någon biografi om den självlärde skåningen Severin finns inte, han tillhörde från början den ungsocialistiska klubben i Malmö, som genomfört det beryktade Amalthea-attentatet 1908. Ragnar Casparsson betecknade Severin närmast som ”kammarlärd”, en teoretiker med stora kunskaper i språk, samhällskunskap och ekonomi.
Severin hade dock svårt att samarbeta med den anarkistiskt inspirerade Albert Jensen. Han kritiserade kommunismens ”revolutionsmytologi”, och bedyrade i broschyren ”Är syndikalismen statsfientlig?” (1924) att syndikalismen inte ville avskaffa rättskipnings- och lagstiftningsmakten. Konflikten gällde också Jensens hustru, den kända feministen Ottar, som arbetade på tidningen Arbetaren. Ragnar Casparsson lämnade den syndikalistiska skutan först, 1924, och fyra år senare Frans Severin. Då hade syndikalister i västsverige, kring tidningen Arbetare-Kuriren, bedrivit kampanj mot både Casparsson och Severin, för att de ansågs för ”samarbetsvilliga” gentemot LO och SAP.
Boken innehåller följande texter: ”Arbetarnas övertagande av produktionen”, ”Sabotage ur moralisk och ekonomisk synpunkt”, ”Centralism och decentralism”, ”Syndikalismens mål”, ”Penningen i det socialistiska samhället”, ”Är syndikalismen statsfientlig?”, ”Gillesocialismen idéinnehåll”, ”Registerkamp mot arbetsfredslagen”.
Samir Amin: Beyond US hegemony? : assessing the prospects for a multipolar world. Transl. by Patrick Camiller. World book publishing/Zed books, 2006. 191 s.
Ekonomen Samir Amin, som bl.a. varit verksam vid Third World Forum i Dakar, Senegal, ger i boken en analys av Afrikas roll i framtidens ekonomi, och kampen mellan ekonomiska jättar som USA, Japan, EU, Indien, Kina och Ryssland, och FN:s framtida roll. För att bygga en global, ”multipolär” värld krävs enligt Amin att Europa avsäger sig sina imperialistiska ambitioner, att Kinas kommunistregim faller, att länderna på södra halvklotet bildar ekonomiska organisationer, och att juridiska och folkrättsliga framsteg görs i länderna i tredje världen. Han manar de många olika organisationerna inom World Social Forum att försöka bilda politiska partier.
Lena Barrow, Jona Elings: Vi har rätt : facklig handbok. Federativ, 2006. 219 s.
Syndikalismen är i första hand en facklig organisation skriver författarna i denna ”fackliga handbok”, som tar upp bl.a. arbetsrätt, lönefrågor, arbetstid, hälsa, medbestämmande, förhandlingar och stridsåtgärder.