Magnus Nilsson, Literature and Class : aestetical-political strategies in modern Swedish working-class literature / Berlin; Nordeuropa-Institut der Humboldt-Universität, 2014, 172 s.
Magnus Nilsson, litteraturvetare från Malmö, är en av de mest betydande forskarna idag på området arbetarlitteratur. I en ny studie, ”Litteratur och klass”, visar han hur arbete skildras i skönlitteraturen, från Ivar Lo-Johansson och Folke Fridell, till Kristian Lundberg och Susanna Alakoski. Samtidigt kan han visa hur arbetet har förändrats, från det ganska statiska (och samtidigt relativt trygga) livet på gods och fabriker under 1930-talet, och fram till dagens arbetsliv, där osäkra anställningar, bemanningsföretag och ”just-in-time” förändrat förhållandena för lönearbetet radikalt – och hur detta ställer nya frågor till författaren och hans vilja att blottlägga strukturerna. Det kommer till uttryck i Kristian Lundbergs Yarden där också arbetarens etnicitet blir viktig; i Alakoskis Svinalängorna är också kön en viktig faktor.
Här skildras också 1968-vänsterns förkärlek för dokumentärromanen och modernistiska experiment, i försök att göra upp med vad man såg som den arbetarborgerliga bildningsromanen och Nilsson kan göra jämförelser med västtysk/tyska arbetarskildringar av till exempel Max von der Grün, Bertolt Brecht och Günter Wallraff. Verket utgör band 21 i serien Berliner Beiträge zur Skandinavistik.
Cockburn, Patrick, The rise of Islamic State : ISIS and the new Sunni revolution / Updated edition. – London : Verso, 2015, xx, 172 s.
Journalisten Patrick Cockburn har under flera år rapporterat från krigen och konflikterna i mellanöstern och publicerat ett antal böcker i ämnet. Den senaste, The Rise of Islamic State, är en grundlig genomgång av ISIS (även kallat IS, ISIL eller Daesh i medierapporteringen) och hur de lagt under sig stora landområden i både Syrien och Irak.
Cockburn skildrar på ett pedagogiskt sätt konfliktlinjerna mellan Sunni, Shia, Kurder, Yazidier och Alawiter och på det Västvärlden. Det är en konflikt med koloniala rötter, och som förvärrats av inblandning från västmakter utan intresse av annat än geopolitiska skäl. Cockburn gör en jämförelse med 30-åriga kriget, och menar att för många grupper och stater deltar i kriget för att en fred ska kunna förhandlas fram. Alla överdriver sina insatser och sin egen styrka. Det är en skildring utifrån. Cockburn har tillgång till intervjupersoner som lever i ISIS-kontrollerade områden, till politiker i Bagdad, underrättelseagenter och experter. Men inte till sympatisörer, ISIS-soldater eller ideologer.
Mest intressant blir den i kritiken av medias skildring av konflikten. ”If it bleeds, it leads” är en klassisk amerikansk journalistmachoslogan, och enligt den logiken är det inte konstigt att konflikten skildras som helt oförståelig. Det är alltid mer intressant (och bättre TV) med en reporter i fält bredvid dundrande stridsvagnar vid ”fronten”, än pedagogiska förklaringar av ett krig som inte har några fronter, som inte har några ”onda” eller ”goda”. Cockburn visar inte mycket kollegial kärlek till krigskorrespondenterna.
Bokens efterord skrevs i oktober 2014. Den är alltså förhållandevis färsk, men samtidigt har det skett en väldig utveckling sedan dess. ISIS belägring av den kurdiska staden Kobane har brutits. Boko Haram i Västafrika har formellt anslutit sig till ISIS. Inget tyder på att situationen är på väg att lugna sig. Som ögonblicksskildring är den intressant, och ger en viss fördjupning till bakgrunder i konflikterna. Men för att gå på djupet behövs en grundligare genomgång av konflikten mellan Sunni och Shia och till imperialismens och kolonialismens historia i området.
Waltraud Seidel-Höppner, Wilhelm Weitling (1808-1871) : eine politische Biographie / Frankfurt am Main : Peter Lang, 2014, 2 band, 1866 s.
Wilhelm Weitling föddes i det preussiska Magdeburg 1808. Under sin tid som kringvandrande skräddargesäll kommer han liksom många andra uthungrade och exploaterade arbetare till Paris på 1830-talet. I metropolen blandas dessa med och möter tusentals flyktingar och hundratusentals andra arbetsmigranter från halva Europa. Tankar, teorier och kunskaper utbytes, en radikalisering sker och olika sammanslutningar tar form. Weitling tillhör grundarna av Bund der Gerechten (Rättfärdigas förbund) 1834, som senare, i London 1847, blir Bund der Kommunisten (Kommunisternas förbund).
Weitling emigrerar till USA, återvänder till Tyskland under de revolutionära händelserna 1848, far därefter tillbaks till USA där han fortsätter sitt arbete för kommunismen och bl a grundar tidningen Republik der Arbeiter. Han dör 1871 i New York. Waltraud Seidel-Höppner låter oss följa denne intressante kommunist, en av de första ”moderna” sådana, under hela hans levnad. Hon belyser hans omfattande skribentverksamhet och teoretiska insatser, hans förhållande till Karl Marx och Friedrich Engels. Samtidigt erbjuder författaren en inträngande och fascinerande skildring av den radikala och upproriska värld i vilken Weitling ingick.
Charity Scribner, After the red army faction : gender, culture, and militancy / New York : Columbia University Press, 2015, 294 s.
Rote Armee Fraktion (RAF) bildades under 1960-talets sista år och upplöstes 1998. År 2003, kort efter den elfte september det året, drogs planer upp för en utställning om dem i Berlin. Utställningen realiserades 2005 och löpte från januari till maj det året. Zur Vorstellung des Terrors, Die RAF-Ausstellung. Så kom den att heta. Vid utställningen visades verk av bland annat konstnärer/filmskapare som Gerhard Richter, Hans-Peter Feldmann, Yvonne Rainer, Johan Grimonprez. ”Vorstellung” betyder bland annat ”framställning” – alltså i detta fall ungefär ”Angående framställandet av terrorn.” Och Scribners bok handlar just om det, om skildrandet av RAF, om framställningen av RAF, framförallt i Tyskland men även i vidare mening. Också om vad som frambringade RAF och om dess inverkan på det tyska kulturlandskapet.
Scribner analyserar filmer av bland annat von Trotta och Schlöndorff, konstverk, litteratur, teaterverk, skriftställningar som på ett eller annat sätt kan ses som framlockade av RAF och det våld organisationen släppte loss. I botten kan ett antal frågor sägas finnas: Hur greppar ett samhälle händelser liknande de som RAF initierade, hur smälter den kulturella världen dem, hur tolkas de, vad blir de till i efterhand? I botten finns också ett anslag som handlar om kön. För, som Scribner påpekar, många av RAF:s medlemmar var kvinnor och inte bara det: RAF var, som hon skriver i sin inledning, ”masterminded by women” (s. 1).