Den nittonde juli 1870 f\u00f6rklarar Frankrike krig mot Preussen. Mindre \u00e4n tv\u00e5 m\u00e5nader d\u00e4refter, den 2\/9, kapitulerar arm\u00e9n och Napoleon III, som lett arm\u00e9n, tas till f\u00e5nga. N\u00e4r det st\u00e5r klart att kejsaren kapitulerat utropas republiken och en ”nationalf\u00f6rsvarsregering” tills\u00e4tts.<\/p>\n
Minnena och erfarenheterna fr\u00e5n Franska revolutionen och resningarna 1815, 1830 och 1848 tornar redan fr\u00e5n b\u00f6rjan upp sig; etablissemangets r\u00e4dsla och misst\u00e4nksamhet gentemot ”massorna” och arbetarnas och de radikalas erfarenheter av svek och repression bildar en m\u00f6rk klangbotten f\u00f6r de h\u00e4ndelser som f\u00f6ljer.<\/p>\n
Den tyska arm\u00e9n (Frankrikes motst\u00e5ndare best\u00e5r inte enbart av Preussen, utan \u00e4ven staterna i Nordtyska f\u00f6rbundet och stater fr\u00e5n s\u00f6dra Tyskland, bland dessa Bayern.) rycker vidare in i Frankrike. Dock inte utan att m\u00f6ta motst\u00e5nd. Kriget blir snart nog av det totala slaget, vilket f\u00e5r Bismarck att utropa: ”Det kommer att sluta med att vi skjuter ned varenda manlig inv\u00e5nare” (Ian Ousby: V\u00e4gen till Verdun, Stockholm 2003, s. 172).<\/p>\n
Paris bel\u00e4gras och bombarderas och tvingas kapitulera i slutet av januari (28) 1871. Den nationalf\u00f6rsamling som v\u00e4ljs den \u00e5ttonde februari kommer att domineras av ”rojalistiska borgare och klerikala, ytterligt reaktion\u00e4ra lantjunkare” (Gunnar Gunnarson: Pariskommunen 1871, Lund 1971, s. 56).<\/p>\n
Den 18\/3 s\u00e4nder nationalf\u00f6rsamlingen trupper till Paris f\u00f6r att avv\u00e4pna Nationalgardet, best\u00e5ende framf\u00f6rallt av arbetare som slagits mot tyskarna under bel\u00e4gringen. N\u00e4r soldaterna konfronteras med nationalgardister och en st\u00f6rre folkmassa l\u00e4gger flertalet av dem ned vapnen.<\/p>\n
\u00c5tta dagar senare g\u00e5r mer \u00e4n 229.000 parisare till val f\u00f6r att r\u00f6sta fram ett styrande r\u00e5d. Den 28\/3 utropas Kommunen. P\u00e5 den korta tid som st\u00e5r den till buds hinner kommunen skilja kyrkan fr\u00e5n staten, genomf\u00f6ra skattel\u00e4ttnader f\u00f6r arbetare och andra, inf\u00f6ra en milis ist\u00e4llet f\u00f6r en st\u00e5ende arm\u00e9, l\u00e4gga grunderna f\u00f6r ett socialv\u00e5rdssystem, ge arbetarna r\u00e4tt att ta \u00f6ver fabriker vars \u00e4gare flytt, inf\u00f6ra best\u00e4mmelser r\u00f6rande de valda r\u00e5dsmedlemmarnas l\u00f6ner som stipulerar att dessa skall ligga p\u00e5 samma niv\u00e5 som f\u00f6r en arbetare, f\u00f6rbjuda nattarbete f\u00f6r bagare, tills\u00e4tta flertalet positioner inom kommunen genom val ist\u00e4llet f\u00f6r utn\u00e4mning \u2026<\/p>\n
I b\u00f6rjan av april b\u00f6rjar den av nationalf\u00f6rsamlingen valda regeringen, stationerad i Versailles, vidta milit\u00e4ra \u00e5tg\u00e4rder mot Kommunen. Redan inledningsvis \u00e4r metoderna brutala och skoningsl\u00f6sa: De som tillf\u00e5ngatas av regeringstrupperna skjuts utan dom och rannsakan. Brutaliteten sl\u00e5r ut i full blom n\u00e4r trupperna n\u00e5r innanf\u00f6r Paris murar; under la semaine sanglante, ”den blodiga veckan” (21 – 28\/5 1871), och de efterf\u00f6ljande dagarna d\u00f6das c:a 20.000 parismedborgare. Dessutom arresteras 38.000 och 7.000 blir deporterade, flertalet till Nya Kaledonien i sydv\u00e4stra Stilla havet. (Dessa siffror, det finns andra, h\u00e4mtade fr\u00e5n Encyclopaedia Britannica, uppslagsord Paris, commune of (1871).)<\/p>\n
I k\u00f6lvattnet f\u00f6ljer att alla socialistiska och anarkistiska aktiviteter f\u00f6rklaras olagliga under mer \u00e4n ett decennium.<\/p>\n
Och \u00e4nd\u00e5: Det \u00e4r d\u00e4r och d\u00e5 som texten till Internationalen skrivs av kommunarden Eug\u00e8ne Pottier (1816-1887), g\u00f6md i Paris efter kommunens fall i juni 1871.<\/p>\n
Det kan, utan att ta till alltf\u00f6r stora ord och \u00f6verdrifter, s\u00e4gas att Pariskommunen 1871 tillh\u00f6r de h\u00e4ndelser som \u00e4r s\u00e4rskilt sv\u00e5ra att kringg\u00e5 n\u00e4r det r\u00f6r sig om att skriva socialismens historia. Hur den och h\u00e4ndelserna runt den skall v\u00e4rderas och bed\u00f6mas \u00e4r dock inte oproblematiska. En intressant aspekt g\u00e4ller synen p\u00e5 Staten.<\/p>\n
Den franske historikern och marxisten Henri Lefebvre (1901-1991) skriver: ”Natten mellan den 18 och den 19 mars [1871] uppl\u00f6stes Staten, krigsmakten, polisen. Allt det som trycker och betungar m\u00e4nniskorna det skingrades nu, dunstade bort.” (Folke Isaksson: 72 dagar i Paris, Stockholm, 1984, s. 30.)<\/p>\n
F\u00f6r Karl Marx medf\u00f6rde h\u00e4ndelserna i Paris, som han f\u00f6ljde med stort intresse och kommenterade f\u00f6r Internationella arbetarassociationens r\u00e4kning, en reviderad syn p\u00e5 staten. I f\u00f6rordet till en ny utg\u00e5va av Kommunistiska manifestet fr\u00e5n 1872 utg\u00f6res den enda st\u00f6rre anm\u00e4rkningen r\u00f6rande texten fr\u00e5n 1848 just synen p\u00e5 staten; Pariskommunen hade enligt honom och Engels visat att det inte gick att tro att arbetarklassen blott kunde ta \u00f6ver ett f\u00e4rdigt statsmaskineri och anv\u00e4nda det f\u00f6r sina egna syften. (Se t ex Das kommunistische Manifest. Mit Vorreden von Karl Marx und Friedrich Engels sowie Materialien zur Geschichte des Bundes der Kommunisten, Berlin 1927, s. 16.)<\/p>\n
Tanken h\u00e5lls vid liv av Engels, inte minst i hans f\u00f6rord till en nyutgivning av ”Inb\u00f6rdeskriget i Frankrike” fr\u00e5n 1891 – ett f\u00f6rord han avslutar med orden ”Den tyske k\u00e4lkborgaren har \u00e5nyo r\u00e5kat i en h\u00e4lsosam skr\u00e4ck vid ordet: proletariatets diktatur. N\u00e5v\u00e4l, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Betrakta Pariskommunen. Den var proletariatets diktatur.” (Se t ex Pariskommunen, Stockholm 1978, s. 21.) Den kopplingen g\u00f6r dock aldrig Marx.<\/p>\n
N\u00e4r sedan Lenin n\u00e4rmar sig och stiger in i den h\u00e4ndelsekedja som kommer att leda till Ryska revolutionen, b\u00e4r han med sig Inb\u00f6rdeskriget i Frankrike i bagaget; den utg\u00f6r en samtalspartner n\u00e4r han skriver Staten och revolutionen (urspr. 1917) och under hans fortsatta agerande. (Se t ex Neil Harding: Lenin’s political thought. Vol. 2, London, 1981, s. 83 ff.)<\/p>\n
Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som Lenin sveps i en r\u00f6d fana som vajat \u00f6ver en barrikad i Belleville under blodiga veckan maj 1871 n\u00e4r han d\u00f6r.<\/p>\n