{"id":133,"date":"2005-11-01T12:00:38","date_gmt":"2005-11-01T11:00:38","guid":{"rendered":"https:\/\/arbark.se\/?p=133"},"modified":"2021-10-14T15:27:08","modified_gmt":"2021-10-14T13:27:08","slug":"hans-hergin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arbark.se\/sv\/hans-hergin\/","title":{"rendered":"Hans Hergin, bortgl\u00f6md arbetarf\u00f6rfattare"},"content":{"rendered":"

Arbetarf\u00f6rfattaren Hans Hergin<\/strong><\/p>\n

\"Svartvit

Hans Hergin (t v) tillsammans med Jan Frideg\u00e5rd. Bilden \u00e4r beskuren.<\/p><\/div>\n

(fr\u00e5n b\u00f6rjan Hans H\u00e5kansson) f\u00f6ddes i D\u00f6derhults socken i Sm\u00e5land. Fadern var stenarbetare, och Hergin b\u00f6rjade sj\u00e4lv arbeta som stenhuggare vid 14 \u00e5rs \u00e5lder.<\/strong><\/p>\nngg_shortcode_0_placeholder\n

Hans Hergin (1910-1988) var under flera \u00e5r lokalredakt\u00f6r f\u00f6r den socialdemokratiska tidningen \u00d6stra Sm\u00e5land<\/em> i Vimmerby. 1930 debuterade han som f\u00f6rfattare med romanen Deras livsuppgifter<\/em>.<\/p>\n

Mest k\u00e4nd blev Hergin f\u00f6r sina romaner om stenarbetare i Sm\u00e5land, fr\u00e4mst H\u00e5rd klang<\/em> fr\u00e5n 1937. H\u00e4r skildras ett stenbrott med ett stenspr\u00e4ngarlag. Den tyske \u00e4garen vill st\u00e4nga brottet och en strejk bryter ut. Boken filmades senare.<\/p>\n

Andra av hans b\u00f6cker \u00e4r Tack – det reder sig<\/em> (1935), Henne fick jag aldrig m\u00f6ta<\/a><\/em> (1940) och Din \u00e4r elden<\/em> (1949), alla utgivna p\u00e5 Tidens f\u00f6rlag. B\u00f6ckerna blev senare \u00e5terpublicerade p\u00e5 1950- och 1960-talet i Folket i Bilds serie Folkb\u00f6cker.<\/p>\nngg_shortcode_1_placeholder\n

Pj\u00e4ser och relationsromaner<\/h3>\n

Hergin skrev ocks\u00e5 flera pj\u00e4ser f\u00f6r scen och radio. S\u00e5 fj\u00e4rran, s\u00e5 n\u00e4ra<\/a><\/em> (1962) blev hans sista arbetarroman, senare b\u00f6cker, utgivna p\u00e5 f\u00f6rlaget Rab\u00e9n och Sj\u00f6gren, kan mer karakteriseras som relationsromaner. I S\u00e5 fj\u00e4rran, s\u00e5 n\u00e4ra<\/em> skildras tv\u00e5 br\u00f6ders, s\u00f6ner till en stenarbetare, k\u00e4rlek till samma kvinna.<\/p>\n

I romanen Vinden vill jag jaga<\/a><\/em> (1946) tar han avst\u00e5nd fr\u00e5n den politik som f\u00f6rdes under kriget av den svenska regeringen, fr\u00e4mst avseende de judiska flyktingarna. Romanen kan ses som ett avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n det politiska partiv\u00e4sendet och en uppg\u00f6relse med arbetarr\u00f6relsens v\u00e4rderingar.<\/p>\nngg_shortcode_2_placeholder\n

Hergin blev efter kriget f\u00f6rfattare p\u00e5 heltid, han flyttade till Stockholm och bosatte sig i T\u00e4by kyrkby. Han var gift med Astrid Lindgrens syster Stina. Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n honom, i Vallentuna bodde Jan Frideg\u00e5rd, som skulle bli en god v\u00e4n genom livet.<\/p>\n

Hans sista roman, Du, min tr\u00e4dg\u00e5rd<\/em>, kom ut 1971. Sammanlagt gav han ut 18 prosab\u00f6cker och ett antal pj\u00e4ser.<\/p>\n

Hans Hergins boksamling<\/h3>\n

I Hans Hergins boksamling, varav en del \u00f6verl\u00e4mnats till ARAB tillsammans med en del arkivhandlingar (se f\u00f6rteckning), finns bland annat en stor samling med f\u00f6rstaupplagor av Jan Frideg\u00e5rds b\u00f6cker, alla med dedikationer.<\/p>\nngg_shortcode_3_placeholder\n

Andra f\u00f6rfattarkollegor som f\u00f6rekommer med flera dedicerade f\u00f6rstaupplagor i boksamlingen \u00e4r Harald Beijer, Arvid Brenner, Walter Dickson, Erik Lundqvist, Sven Rosendahl och Per E Rundquist.<\/p>\n

Hans Hergins, arkiv med 23 volymer, inneh\u00e5ller manuskript till flera av hans romaner, bland annat H\u00e5rd klang, Du min tr\u00e4dg\u00e5rd, S\u00e5 fj\u00e4rran, s\u00e5 n\u00e4ra, <\/em>och Henne fick jag aldrig m\u00f6ta. <\/em>Dessutom h\u00e4r tidningsartiklar, f\u00f6redrag, brev, recensionsklipp och flera opublicerade romanmanuskript.<\/p>\n

Litteratur<\/h3>\n

Vidare l\u00e4sning<\/h4>\n