{"id":159,"date":"2005-07-01T12:00:40","date_gmt":"2005-07-01T10:00:40","guid":{"rendered":"https:\/\/arbark.se\/?p=159"},"modified":"2017-03-14T15:06:18","modified_gmt":"2017-03-14T14:06:18","slug":"roda-bilen-och-andra-bilar-i-farg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arbark.se\/sv\/roda-bilen-och-andra-bilar-i-farg\/","title":{"rendered":"R\u00f6da bilen och andra bilar i f\u00e4rg"},"content":{"rendered":"

Riksdagsvalet 1911 var viktigt. <\/strong>Arbetarr\u00f6relsen var ordentligt f\u00f6rsvagad efter storstrejken. Samtidigt till\u00e4mpades nya r\u00f6str\u00e4ttsbest\u00e4mmelser. Det g\u00e4llde att mobilisera v\u00e4ljark\u00e5ren. I det l\u00e4get tog Socialdemokratiska ungdomsf\u00f6rbundet (SDUF) ”ett dj\u00e4rvt grepp”, en ny, modern agitationsform i valkampanjen: agitationsturn\u00e9er i bil – den ”r\u00f6da bilen” – genom hela landet, fr\u00e5n Ystad till Haparanda.<\/p>\nngg_shortcode_0_placeholder\n

Med dessa ”r\u00f6rliga talarstolar” skulle man kunna n\u00e5 ocks\u00e5 avl\u00e4gsna orter p\u00e5 landsbygden. Vem som kom med id\u00e9n har jag inte kunnat f\u00e5 fram. Einar Ljungberg skrev i Frihet<\/em> 1948, nr. 13, att det dj\u00e4rva uppslaget kom fr\u00e5n Fredrik Str\u00f6m. I SDUF:s centralstyrelseprotokoll den 2 februari 1911 dyker f\u00f6rslaget om ”j\u00e4tteturn\u00e9er pr. bil” upp f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen och spreds genom ett cirkul\u00e4r som publicerades i Stormklockan den 18 februari.<\/p>\n

F\u00f6rebilder i England och USA<\/h3>\n

Det fanns f\u00f6rebilder utomlands. Suffragetterna i England, Women’s Social and Political Union och Women’s Freedom League, som till\u00e4mpade uppseendev\u00e4ckande agitationsmetoder f\u00f6r kvinnlig r\u00f6str\u00e4tt anv\u00e4nde bilar. Man \u00e5kte omkring med bil f\u00f6r att g\u00f6ra reklam f\u00f6r tal av f\u00f6rgrundsgestalter som Emmiline Pankhurst. Man deltog i valkampanjerna 1909 och 1910 med bil ”dekorerad” med affischer med texter som ”Votes for women, women must vote that the will of the people may prevail”.<\/p>\n

Emmiline Pankhurst<\/strong> var ute p\u00e5 en kampanjturn\u00e9 med bil p\u00e5 landsorten under de sex f\u00f6rsta m\u00e5naderna 1911. Bilens kvinnliga chauff\u00f6r hade som f\u00f6rsta kvinna tagit Automobilklubbens ”bilk\u00f6rningscertifikat”. Bilen som var av m\u00e4rket Wolseley, en g\u00e5va fr\u00e5n en rik amerikanska, var tungt lastad med flygblad och broschyrer, och incidenter som punkteringar uteblev inte. En bil var f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 inblandad i en mera dramatisk aktion 1912: n\u00e5gra suffragetter k\u00f6rde fram till Downing Street i London, hoppade ur bilen, kastade stenar mot premi\u00e4rministerns v\u00e5ning och f\u00f6rsvann sedan snabbt i bil.<\/p>\n

\u00c4ven suffragetterna i USA anv\u00e4nde bil under vissa agitationsturn\u00e9er. (Informationerna h\u00e4mtade ur Antonia Raeburn, De militanta suffragetterna, 1973, och Rose Tremain, Suffragetterna, 1973). Bilar, ibland draperade med stj\u00e4rnbaneret, spelade ocks\u00e5 en roll under manliga politikers valkampanjer i USA.<\/p>\n

F\u00f6rslaget att anv\u00e4nda bil i valkampanjen 1911 <\/strong>m\u00f6ttes enligt Zeth H\u00f6glund av viss skepsis bland n\u00e5gra socialdemokrater. Bland annat menade V\u00e4rner Ryd\u00e9n att den ”r\u00f6da bilen” skulle ”f\u00f6rst\u00f6ra valr\u00f6relsen och \u00f6del\u00e4gga valet”. Han fick inte r\u00e4tt alls: SAP gjorde ett mycket bra val, \u00f6kade med 30 mandat till 64 i Andra kammaren, vilket H\u00f6glund tillskriver inte minst ”den st\u00f6rsta agitatoriska succ\u00e9s som socialdemokratin i v\u00e5rt land n\u00e5gonsin haft, ett triumft\u00e5g utan like genom landet”.<\/p>\n

SDUF k\u00f6pte en l\u00e4mplig bil som levererades den 18 maj 1911. Priset: 6500 kronor, med en kontantinsats p\u00e5 2200 kronor och m\u00e5natliga avbetalningar med 300 kronor under juni-oktober och 150 kronor under januari-april. Till finansieringen bidrog insamlingar och f\u00f6rs\u00e4ljning av broschyrer och b\u00f6cker under agitationsresorna. Dessutom skulle varje plats som \u00f6nskade bes\u00f6k av ”r\u00f6da bilen” betala 25 kronor i f\u00f6rskott. Samtidigt delade man ut reklam \u00e5t firman John Fr\u00f6berg, Finsp\u00e5ng, vilket enligt den f\u00f6rsta \u00f6verenskommelsen inbringade 1000 kronor.<\/p>\n

F\u00f6rsta r\u00f6da bilen av m\u00e4rket Mathis<\/h3>\n

Den f\u00f6rsta ”r\u00f6da bilen” var en Mathis nr. 1039 som enligt beskrivningen i SDUF:s protokoll var utrustad med ”[\u00f6ppet] torpedkarosseri, suf[f]lett och framf\u00f6nster, signalhorn, domkraft, 2 str\u00e5lkastare, 2 fotogenlyktor, 1 baklykta, 1 gask\u00f6k, luftpump, n\u00f6diga verktyg, verktygsl\u00e5da”, och i ink\u00f6pspriset ingick fullst\u00e4ndig genomg\u00e5ng, reng\u00f6ring och lackering, dessutom ett \u00e5rs garanti mot fabrikations- och konstruktionsfel. Mathis var tysktillverkad. Konstrukt\u00f6ren Emil Mathis kom fr\u00e5n Strassburg i Elsass, d\u00e5 tillh\u00f6rande Tyska riket. Han byggde bilar sedan 1904, samarbetade bland annat med Ettore Bugatti, och hans ”Auto Mathis Palace” var 1906 den st\u00f6rsta bilfirman i Tyskland och tredje st\u00f6rsta i v\u00e4rlden. 1911 b\u00f6rjade han bygga tre bilmodeller Mathis Baby, Popul\u00e4r och Babylette. Om en av dessa motsvarar Mathis nr. 1039 kunde jag inte f\u00e5 fram.<\/p>\n

Mathis byggde ocks\u00e5 ett antal tillf\u00e4lliga modeller vilket f\u00f6r \u00f6vrigt var brukligt i denna bilens tidiga historia. Av 1911 \u00e5rs modell l\u00e4r det enligt uppgift p\u00e5 internet inte finnas m\u00e5nga bilar kvar hos samlare. Den Mathis som SDUF k\u00f6pte hade enligt offerten en motor p\u00e5 16 h\u00e4stkrafter och var f\u00f6rsedd med ”4 hastigheter fram\u00e5t och 1 bak\u00e5t s.k. kulisskoppling”. Marschfarten var omkring 50-60 km\/timmen men man kunde komma upp i en hastighet av 80 km\/timmen. Bilen s\u00e4gs vara ”en i alla afseenden fullt modernt konstruerad landsv\u00e4gsmaskin” med l\u00e5g bensin- och gummif\u00f6rbrukning. Den hade en lugn och behaglig g\u00e5ng vilket enligt en f\u00f6rsta f\u00e4rdrapport i Stormklockan 13 maj 1911 ”v\u00e4ckte ett visst f\u00f6rtroende hos m\u00f6tande landh\u00e4star”. ”R\u00f6da bilen” var verkligen r\u00f6dlackerad.<\/p>\n

Andra r\u00f6da bilen en Buick<\/h3>\n

Eftersom intresset att f\u00e5 bes\u00f6k av agitationsbilen var mycket stort k\u00f6ptes en andra ”r\u00f6d bil”, en Buick. F\u00f6rst hade man t\u00e4nkt sig en mindre bil, f\u00f6rmodligen den Bedford som samtidigt n\u00e4mns i offerten, men det visade sig att den inte kunde transportera ett tillr\u00e4ckligt lass med litteratur vilket ju var en av inkomstk\u00e4llorna. Enligt offerten hade Buick 18 h\u00e4stkrafter – i offerten st\u00e5r 18\/22 men det senare g\u00e4llde f\u00f6rmodligen Bedford-bilen – och i k\u00f6pet ingick sufflett, l\u00f6stagbara f\u00e4lgar, lyktor, str\u00e5lkastare och verktyg och priset var 6350 kronor. N\u00e5gra g\u00e5nger hyrde man dessutom en tredje ”r\u00f6d bil” f\u00f6r agitationsturn\u00e9er i anslutning till helger. ”R\u00f6da bilen” 3 startade den 12 augusti med m\u00f6ten i Rotebro och V\u00e4sby och dagen d\u00e4rp\u00e5 i Folkparken i Ingentingskogen. Det var det f\u00f6rsta bilm\u00f6tet i Stockholm. Talare inf\u00f6r 4000 personer var Zeth H\u00f6glund och Fredrik Str\u00f6m samt Reinhold och Elisabeth Mac fr\u00e5n K\u00f6penhamn. Ytterligare n\u00e5gra ”r\u00f6da bilar” var ute p\u00e5 agitation p\u00e5 distrikts- eller lokala initiativ.<\/p>\n

Enligt rapporterna i SDUF:s arkiv om de ”r\u00f6da bilarnas” agitationsresor d\u00e4r samtliga m\u00f6ten \u00e4r uppf\u00f6rda bes\u00f6ktes under perioden 24 maj till 18 september (Mathis) respektive under 22 juni till 18 september (Buick) 511 platser med 317730 \u00e5h\u00f6rare och av den tredje bilen 20 orter med 12400 m\u00f6tesdeltagare. Bilarna, f\u00f6rsedda med r\u00f6da vimplar, fungerade som en r\u00f6rlig talarstol och m\u00f6tena kunde h\u00e5llas lite varstans. ”R\u00f6da bilen” var en nymodighet, ja en sensation p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll, och enligt rapporterna gick folk ibland flera mil f\u00f6r att se agitationsbilarna.<\/p>\n

Lyckad provtur S\u00f6dert\u00e4lje t. o. r.<\/h3>\n

I mitten p\u00e5 maj gjordes en f\u00f6rsta provtur med Mathis: Stockholm – S\u00f6dert\u00e4lje och tillbaka. Provturen beskrevs som lyckad. Bilen k\u00f6rdes av s\u00e4ljaren ingenj\u00f6r \u00c5ke W. Eklund. Det rapporterades att bilen formligen fl\u00f6g fram, ocks\u00e5 i backarna, och att en incident intr\u00e4ffade: man fick stoppa f\u00f6r en h\u00e4stvagn som stod mitt i v\u00e4gen, dr\u00e4ngen hade somnat. Den 24 maj startade Mathis sin f\u00f6rsta agitationstur s\u00f6derut fr\u00e5n SDUF:s lokal och Frams f\u00f6rlag p\u00e5 Upplandsgatan 7, med Axel R. Svensson vid ratten och med Kata Dalstr\u00f6m, Carl N. Carleson och Hjalmar Gustafson som agitatorer. Under f\u00f6rsta dagen bes\u00f6ktes M\u00f6lnbo med m\u00f6te kl. 19 och Gnesta med m\u00f6te kl. 20.30. Den andra ”r\u00f6da bilen” startade den 22 juni p\u00e5 agitationsturn\u00e9 norrut, med Emil Karlsson som chauff\u00f6r och Fredrik Str\u00f6m, Einar Ljungberg och Zeth H\u00f6glund som agitatorer, dessutom Gullan H\u00f6glund som broschyrf\u00f6rs\u00e4ljerska. F\u00f6rsta dagen avh\u00f6ll man m\u00f6ten i Morgong\u00e5va med omkring 350 \u00e5h\u00f6rare – d\u00e4ribland flera b\u00f6nder, p\u00e5pekades det i rapporten – och d\u00e4refter i Sala dit man kom f\u00f6rst kl. 23.30 och h\u00f6ll ett nattligt m\u00f6te inf\u00f6r 500 personer.<\/p>\n

Agitatorernas reserapporter<\/h3>\n

Reserapporter fr\u00e5n ”den r\u00f6da bilens h\u00e4rjart\u00e5g” skrivna av agitatorerna – ut\u00f6ver de redan n\u00e4mnda Ivar Vennerstr\u00f6m, Rickard Sandler, Per Albin Hansson, Gustav M\u00f6ller, Gotthard B\u00f6hmer, Adolf Lundegrehn med flera – fanns i varje nummer av Stormklockan under tiden 3 juni till 7 oktober och naturligtvis i den \u00f6vriga partipressen samt i motst\u00e5ndarpressen. Bilagitationen blev \u00e4ven uppm\u00e4rksammad utomlands som ett lyckat agitationss\u00e4tt, exempelvis i Arbeiter-Zeitung i Wien. Rapporter om agitationsturn\u00e9erna finns ocks\u00e5 i den av SDUF utgivna broschyren Den r\u00f6da bilboken<\/em><\/a> som utkom i december 1911 med en upplaga p\u00e5 4000 exemplar, pris 50 \u00f6re. Man gav dessutom ut tv\u00e5 bilvykort (upplaga 45000, pris 10 \u00f6re).<\/p>\n

Korta rapporter fr\u00e5n resorna och m\u00f6tena finns i memoarer, exempelvis i:<\/p>\n