{"id":250,"date":"2007-04-26T11:35:56","date_gmt":"2007-04-26T09:35:56","guid":{"rendered":"https:\/\/arbark.se\/?p=250"},"modified":"2017-03-14T14:47:14","modified_gmt":"2017-03-14T13:47:14","slug":"den-hemlosa-konsten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arbark.se\/sv\/den-hemlosa-konsten\/","title":{"rendered":"Den heml\u00f6sa konsten"},"content":{"rendered":"

Utst\u00e4llning p\u00e5 Arbetarr\u00f6relsens arkiv och bibliotek 25 april – 31 oktober 2007.
\n<\/strong><\/p>\n

Vad h\u00e4nder med den heml\u00f6sa konsten?<\/h3>\n

Den svenska arbetarr\u00f6relsen f\u00f6rvaltar konstsamlingar som troligen \u00e4r de st\u00f6rsta utanf\u00f6r museiv\u00e4rlden.<\/p>\n

Men under de senaste \u00e5ren har en del av r\u00f6relsens traditionella samlingslokaler i tysthet lagts ner, s\u00e5lts ut eller omvandlats till neutrala m\u00f6tesplatser. Och n\u00e4r f\u00f6reningslivet f\u00f6r\u00e4ndras, s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndras ocks\u00e5 villkoren f\u00f6r konsten.<\/p>\n

Idag ers\u00e4tts politiska och fackliga m\u00f6ten av pension\u00e4rsdanser, filmvisning och bolagsst\u00e4mmor. D\u00e4rmed riskerar ocks\u00e5 arbetarr\u00f6relsens konst att bli heml\u00f6s.<\/p>\n

Konstverk s\u00e4ljs, f\u00f6rvisas till k\u00e4llare och vindar, gl\u00f6ms bort eller hamnar i v\u00e4rsta fall bland soporna. Nyligen d\u00f6k en m\u00e5lning upp p\u00e5 en av Stockholms mest k\u00e4nda auktionsfirmor.<\/p>\n

Hur ska man se p\u00e5 den h\u00e4r utvecklingen? Vem har egentligen ansvaret f\u00f6r att arbetarr\u00f6relsens samlade konstskatter bevaras? Om detta handlar utst\u00e4llningen ”Den heml\u00f6sa konsten – om m\u00f6tesplatser i f\u00f6r\u00e4ndring och arbetarkonstens ovissa \u00f6den” som \u00f6ppnas p\u00e5 Arbetarr\u00f6relsens arkiv och bibliotek den 25 april.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen vill visa delar av den konst som arbetarr\u00f6relsens organisationer har samlat under mer \u00e4n hundra \u00e5r, b\u00e5de konstverk som har ett s\u00e4kert hem, men ocks\u00e5 exempel p\u00e5 heml\u00f6s konst. En stor konstskatt har en trygg hemvist hos fackliga organisationer och i moderna Folkets Hus. Men n\u00e5gra av de utst\u00e4llda verken har hittats i k\u00e4llare eller skrubbar. Andra har \u00f6verg\u00e5tt i annan \u00e4go \u00e4n arbetarr\u00f6relsens.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen ”Den heml\u00f6sa konsten” \u00e4r en del av projektet Konsten i Folkets Hus och Parker som ett samarbete mellan Arbetarr\u00f6relsens arkiv och bibliotek och Riksorganisationen Folkets Hus och Parker.<\/p>\n

G\u00f6ran Greiders invigningstal vid vernissagen den 25 april 2007<\/h3>\n

V\u00e4nner! Kamrater! Detta \u00e4r l\u00e4get: Det spanska inb\u00f6rdeskriget h\u00e4nger i en skrubb i \u00d6sterbybruk och en del av inb\u00f6rdeskriget \u00e4r borta och utraderat f\u00f6r evigt.<\/p>\n

S\u00e5 d\u00e4r drastiskt kan man faktiskt uttrycka l\u00e4get. Och som ni f\u00f6rst\u00e5r talar jag om en m\u00e5lning – en m\u00e5lning av Hans Tombrock, en konstn\u00e4r som levde i det h\u00e4r landet i exil fr\u00e5n Nazityskland. Hans m\u00e5lning \u00e5terfanns just i en skrubb i ett f\u00f6re detta Folkets Hus. Och det \u00e4r ganska mycket av nittonhundratalet som bokstavligen nu h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6rsvinna. Det som f\u00f6rsvinner \u00e4r d\u00e5 inte den officiellt sanktionerade konsten, nittonhundratalets allm\u00e4nmodernism, utan framf\u00f6r allt den konst som v\u00e5gade g\u00e5 i dialog med en social r\u00f6relse.<\/p>\n

Naturligtvis ser jag det d\u00e4r som en stor minnesf\u00f6rlust. Den heml\u00f6sa konsten? Ig\u00e5r kv\u00e4ll satt jag och f\u00f6rs\u00f6kte ta in sj\u00e4lva det uttrycket i medvetandet. Den heml\u00f6sa konsten – uttrycket blir en metafor f\u00f6r n\u00e5got \u00e4nnu st\u00f6rre som idag verkar bli alltmer heml\u00f6st: N\u00e4mligen hela den solidariska tanken. Vi har snart trettio \u00e5r av doktrin\u00e4r marknadsliberalism bakom oss. Denna marknadsliberalism \u00e4r till och med p\u00e5 v\u00e4g att ta en del av v\u00e5ra minnen ifr\u00e5n oss – och d\u00e4rmed ocks\u00e5 byggstenarna till en framtida politisk identitet. Det skr\u00e4mmer mig.<\/p>\n

Man kan fr\u00e5ga sig: Hur n\u00f6dv\u00e4ndigt \u00e4r det d\u00e5 att minnas? Det vet jag faktiskt inte riktigt. Den gryende arbetarr\u00f6relse som f\u00f6r hundra \u00e5r sedan b\u00f6rjade ta spj\u00e4rn mot \u00f6verhetssamh\u00e4llet tror jag inte intresserade sig s\u00e4rskilt mycket f\u00f6r de historiska minnena. Det fanns liksom inga antikvarier eller arkivarier bland dom. (\u00c4ven om Arbetarr\u00f6relsens arkiv startade redan 1902!) Pionj\u00e4rerna ville v\u00e4l snarare vakna upp ur historien, slippa den m\u00e4nskliga f\u00f6rhistorien som Marx uttryckte det, s\u00e5 att vi fick b\u00f6rja om igen. Det historiska minnet handlade snarare om sm\u00e4rta och or\u00e4ttvisa. De m\u00e4nniskor som byggde Folkets Hus och Folkparkerna byggde det nya och var inte besatta av att f\u00f6rvalta det gamla till varje pris. Och den g\u00e5ngen gick det gick ju faktiskt bra \u00e4nd\u00e5. Ja, jag kan till och med avundas dom den d\u00e4r k\u00e4nslan – av att f\u00e5 riva ner det gamla.<\/p>\n

Om jag ska vara helt vanv\u00f6rdig tror jag att det ibland faktiskt \u00e4r bra att inte st\u00e4ndigt tyngas av de v\u00e4ldiga historiska minnena. Minnen kan vara n\u00e4stan f\u00f6rlamande. Jag kan ibland bli r\u00e4tt utled p\u00e5 att det f\u00f6r somliga inom arbetarr\u00f6relsen verkar vara viktigare att bevara det f\u00f6rflutna intakt \u00e4n att f\u00f6rs\u00f6ka uppt\u00e4cka sp\u00e5ren av den nya konsten, litteraturen eller musiken som idag kommer underifr\u00e5n. Arbetarr\u00f6relsen ska ju i f\u00f6rsta hand trots allt inte vara ett arkiv, eller ett museum.<\/p>\n

Men \u00e4nd\u00e5 – alla de d\u00e4r konstverken som jag nu t\u00e4nker p\u00e5, varav \u00e5tskilliga \u00e4r h\u00e4r nu, de \u00e4r ju inte enbart minnen eller avtryck fr\u00e5n en svunnen tid. Det \u00e4r ju f\u00f6rem\u00e5l som finns nu! Man kan lyfta dom. Man kan tappa dom i golvet. Man kan g\u00e5 alldeles intill dom och lukta p\u00e5 dom. Det \u00e4r f\u00e4rger. Gestalter. Liv. Linjer. Kort sagt – konstverk. Och det alldeles oerh\u00f6rda med konst, eller litteratur, det \u00e4r ju att om den \u00e4r bra, s\u00e5 bryr den sig p\u00e5 s\u00e4tt och vis inte ett f\u00f6rbannade dugg om sin egen historia: Framf\u00f6r varje levande konstverk uppst\u00e5r ist\u00e4llet ett intensivt nu, som till h\u00e4lften tillverkas av betraktaren. Tiden \u00e4r ett rum. Vi r\u00f6r oss bara till ett annat st\u00e4lle i detta rum och st\u00e5r d\u00e5 inte inf\u00f6r ett tyngande minne, utan inf\u00f6r ett darrande nu.<\/p>\n

Jag satt h\u00e4romveckan och bl\u00e4ddrade i en mapp med n\u00e5gra kolteckningar av Johan Ahlb\u00e4ck, den m\u00e4rklige konstn\u00e4ren fr\u00e5n Smedjebacken. Det \u00e4r bilder som beskriver slitet i skogarna f\u00f6r n\u00e5gra generationer sedan. H\u00e4star som drar timmerlass i sn\u00e5riga skogar. N\u00e4r jag s\u00e5g p\u00e5 de d\u00e4r bilderna blev jag snarare som f\u00f6rh\u00e4stad. Det var inte minnet av ett forntida h\u00e5rt arbetsliv jag s\u00e5g – det var presens, ett fr\u00e4mmande nu som flyttade in i mitt eget huvud. F\u00f6r n\u00e4r konsten och litteraturen minns \u00e5t oss – d\u00e5 blir minnet n\u00e5got vitaliserande.<\/p>\n

Genom \u00e5ren har jag varit i or\u00e4kneliga Folkets Hus. I m\u00e5ndags kv\u00e4ll gick jag f\u00f6rbi en byst av Palme i Folkets Hus i Falun. Han s\u00e5g f\u00f6rresten ocks\u00e5 litet heml\u00f6s ut i v\u00e5rskymningen. I l\u00f6rdags stod jag i Folkets Hus i Borl\u00e4nge och f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e5nad sedan i Folkets Hus h\u00e4r i Stockholm p\u00e5 en s-kongress. Och \u00f6verallt konstverk, v\u00e4ggm\u00e5lningar, byster, portr\u00e4tt. Jag kan inte p\u00e5st\u00e5 att jag t\u00e4nkt s\u00e4rskilt mycket p\u00e5 de d\u00e4r konstverken. De har bara funnits d\u00e4r.<\/p>\n

Men den dag de pl\u00f6tsligt skulle vara borta – d\u00e5 skulle jag k\u00e4nna en stor tomhet dra genom hela min varelse. Och \u00e4n v\u00e4rre: Skulle de i \u00f6kande antal till slut dyka upp p\u00e5 de dyraste auktionsfirmorna f\u00f6r att till slut hamna i privata hem d\u00e4r de dammas av av en subventionerad hush\u00e5llsn\u00e4ra tj\u00e4nstekvinna, ja – d\u00e5 \u00e4r jag beredd att f\u00f6respr\u00e5ka en blodig revolution f\u00f6r att \u00e5terst\u00e4lla en b\u00e4ttre v\u00e4rld d\u00e4r den d\u00e4r konsten inte \u00e4r heml\u00f6s.<\/p>\n

Den heml\u00f6sa konsten \u00e4r inte bara ett heml\u00f6st minne – den \u00e4r en del av ett alltmer heml\u00f6st nu som best\u00e5r av starka solidariska k\u00e4nslor, inte minst klassk\u00e4nslor. Och det r\u00f6r sig f\u00f6rresten inte bara om konst i mer sn\u00e4v mening: Var \u00e4r alla affischer som Folkets Park-aktivisterna klistrat upp p\u00e5 anslagstavlor och affischpelare genom alla \u00e5r? Och var finns alla satirteckningar som gjordes i arbetarpressen? D\u00e4r finns, skulle jag tro, ocks\u00e5 en heml\u00f6shet.<\/p>\n

Slutligen: n\u00e5got kort om lokalfr\u00e5gan. Jag ska inte l\u00e4gga ut texten om var all den h\u00e4r konsten i framtiden skulle kunna h\u00e4rb\u00e4rgeras. Ett f\u00f6rslag \u00e4r ju att den samlas ihop i Dalarna, i Gr\u00e4ngesberg eller Smedjebacken. Att s\u00e4ga nej till ett s\u00e5dant f\u00f6rslag vore v\u00e4l, f\u00f6r min del, att beg\u00e5 tj\u00e4nstefel. Och det g\u00e5r ju ocks\u00e5 att t\u00e4nka s\u00e5 h\u00e4r: Nu n\u00e4r fr\u00e4mmande herrar tagit makten i huvudstaden, allts\u00e5 i Rosenbad, s\u00e5 f\u00e5r v\u00e4l den r\u00e4ttm\u00e4tige kungen dra iv\u00e4g till Dalarna igen. F\u00f6r att sen \u00e5terv\u00e4nda och driva bort de d\u00e4r herrarna igen.<\/p>\n

Jag tror inte att jag n\u00e5gonsin tidigare i livet har invigt n\u00e5gonting \u00f6verhuvudtaget. Jag dr\u00f6mmer heller inte om att bli landsh\u00f6vding. Men att inviga den h\u00e4r utst\u00e4llningen med tillsvidare heml\u00f6s konst borde vara en framtidshandling. Det \u00e4r ju v\u00e5r – och detta \u00e4r en v\u00e5rsalong.<\/p>\n

H\u00e4rmed f\u00f6rklarar jag utst\u00e4llningen invigd.<\/p>\n

G\u00f6ran Greider<\/p><\/blockquote>\n

Andra om utst\u00e4llningen (och relaterat)<\/h3>\n