{"id":3938,"date":"2012-11-08T17:21:52","date_gmt":"2012-11-08T16:21:52","guid":{"rendered":"https:\/\/arbark.se\/?p=3938"},"modified":"2017-03-14T15:12:10","modified_gmt":"2017-03-14T14:12:10","slug":"arab-och-arbetardiktarna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arbark.se\/sv\/arab-och-arbetardiktarna\/","title":{"rendered":"ARAB och arbetardiktarna"},"content":{"rendered":"

L\u00e4s om begreppen arbetarf\u00f6rfattare, arbetardiktare och prolet\u00e4rdiktare. F\u00f6rfattare sprungna ur arbetarklassen och som skrev ur ett underifr\u00e5nperspektiv om arbetare och f\u00f6r arbetare. <\/strong>Mats Myrstener reder ut begreppen och talar om det material som finns b\u00e5de i v\u00e5rt arkiv och i v\u00e5ra bibliotekssamlingar. L\u00e4s \u00e4ven om Karl \u00d6stman, m\u00f6jligen den sista riktige prolet\u00e4rf\u00f6rfattaren? <\/strong><\/p>\n

\"Moa<\/a>

Bild p\u00e5 Moa Martinson, fotograf ok\u00e4nd. Ur Lantarbetarens arkiv. <\/p><\/div>\n

Begreppet \u201darbetarf\u00f6rfattare\u201d eller \u201darbetardiktare\u201d anv\u00e4ndes f\u00f6rr om f\u00f6rfattare fr\u00e5n arbetarklassen, alltifr\u00e5n K.J. Gabrielsson, Leon Larsson, Alfred K\u00e4mpe och Henrik Menander: fr\u00e5n sekelskiftet, b\u00f6rjan av 1900-talet, och fram till guld\u00e5ldern p\u00e5 1930-talet med namn som Ivar Lo-Johansson, Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson, Rudolf V\u00e4rnlund och Moa och Harry Martinson.<\/p>\n

Efter andra v\u00e4rldskriget s\u00e5gs begreppet nog som en smula antikverat, mig veterligen anv\u00e4ndes det aldrig av vare sig Stig Dagerman eller Lars Ahlin. Under den studentradikala tiden p\u00e5 1960- och 1970-talet fick dock begreppet arbetardiktare en ren\u00e4ssans, speglat av tidens lite romantiska studentdr\u00f6mmar om arbetarklassens betydelse. F\u00f6rfattarskap som Erik Johansson (som aldrig sk\u00e4mdes f\u00f6r att kallas arbetarf\u00f6rfattare) lyftes fram; och Karl \u00d6stman, den timide s\u00e5gverksarbetaren fr\u00e5n Sundsvall, togs som exempel p\u00e5 att det visst gick att kroppsarbeta och samtidigt verka som f\u00f6rfattare p\u00e5 kv\u00e4llarna.<\/p>\n

\"Karl<\/a>

Bild p\u00e5 Karl \u00d6stman, fotograf ok\u00e4nd. Ur Lantarbetarens arkiv. <\/p><\/div>\n

Det finns en historia, jag vet inte om den \u00e4r sann, om att n\u00e5gra sovjetiska dignit\u00e4rer kom p\u00e5 bes\u00f6k till Stockholm runt \u00e5ret 1950, och att de ville tr\u00e4ffa en riktig \u201dprolet\u00e4rf\u00f6rfattare\u201d ur de djupa arbetarleden i Sverige. De socialdemokratiska v\u00e4rdarna gnodde sina huvuden, visserligen hade v\u00e4l Ivar Lo-Johansson f\u00e5tt Leninpriset i litteratur och var en stor och erk\u00e4nd f\u00f6rfattare i \u00f6st, men han hade inte kroppsarbetat \u201dp\u00e5 riktigt\u201d sedan sina ungdoms\u00e5r p\u00e5 luffen i Europa, och man kom fram till att Karl \u00d6stman (1876-1953) nog var den siste \u201driktige\u201d prolet\u00e4rf\u00f6rfattaren i livet, varp\u00e5 man bj\u00f6d de sovjetiska dignit\u00e4rerna p\u00e5 en tur till Sundsvall, d\u00e4r \u00d6stman fortfarande bodde i sin av arbetskamraterna sk\u00e4nkta diktarstuga i G\u00e4rde.<\/p>\n

Karl \u00d6stman torde ha blivit stort f\u00f6rundrad \u00f6ver det fina bes\u00f6ket. Han hade inte arbetat sedan 1936, d\u00e5 en arbetsskada gjorde honom of\u00f6rm\u00f6gen till fortsatt arbete. Han hade i m\u00e5nga \u00e5r som hamnarbetare burit plank p\u00e5 axeln \u00e4nda till kroppen sa stopp. Han avgick med en liten men v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt pension, och fortsatte att skriva noveller, ber\u00e4ttelser och k\u00e5serier i fackf\u00f6rbunds- och lokalpressen. K\u00e4nd fr\u00e4mst i och kring Sundsvall. 1923 hade Tidens f\u00f6rlag gett ut hans st\u00f6rsta verk, romanen Den breda v\u00e4gen. 53 \u00e5r senare, 1976, gav v\u00e4nsterf\u00f6rlaget Ordfront ut en samling av \u00d6stmans noveller med rubriken Stabbl\u00e4ggare, och lyfte d\u00e4rmed f\u00f6rfattarskapet till en nationell niv\u00e5; samma \u00e5r presenterades hans f\u00f6rfattarskap i den ansedda tidskriften Ord och Bild, och Sundsvalls tidning gav p\u00e5passligt ut en ny \u00d6stman-samling med ber\u00e4ttelser \u00e5ret efter, kallad De d\u00f6da s\u00e5gverken p\u00e5 Aln\u00f6n, som dokumenterade en tid n\u00e4r s\u00e5gverkspatronerna p\u00e5 hotell Knaust med sina uppt\u00e5g gjorde stenstaden i Sundsvall k\u00e4nd \u00f6ver hela landet. 2002 bildades det litter\u00e4ra s\u00e4llskap som b\u00e4r hans namn, i Sundsvall.<\/p>\n

En som definitivt inte sk\u00e4mdes f\u00f6r att kallas \u201dprolet\u00e4rf\u00f6rfattare\u201d var Ivar Lo-Johansson. Med hela r\u00f6relsen i ryggen kunde han myndigt definiera begreppet: en f\u00f6rfattare ur arbetarklassen, en \u00f6vertygad socialist som skrev ur ett underifr\u00e5nperspektiv om arbetare \u2013 och f\u00f6r arbetare. Och som dessutom hade kroppsarbetat (\u00e5tminstone i sin ungdom). Definitionen var nog satt f\u00f6r att passa honom sj\u00e4lv i f\u00f6rsta hand. F\u00e5 gjorde honom rangen stridig, och han var bara en av flera f\u00f6rfattare med erfarenheter fr\u00e5n livet som statare, det n\u00e4rmaste vi i Sverige kommit livegenskapen: Jan Frideg\u00e5rd, Moa Martinson, Lily Bengtsson. I hans stora arkiv p\u00e5 Carolina Rediviva i Uppsala ing\u00e5r bl.a. 8.000 brev, och han skrev 52 litter\u00e4ra verk, romaner, memoarer, noveller, reportage, stridsskrifter och n\u00e5gra diktsamlingar. Arbetarr\u00f6relsens arkiv och bibliotek har hans manuskript till romanen Socialisten, liksom mycket av hans korrespondens med tidningen Folket i Bild och Tidens f\u00f6rlag (b\u00e5da arkiven i ARAB), och vi hoppas med tiden f\u00e5 hela Lars Furulands arkiv och bibliotek, n\u00e5got som skulle ut\u00f6ka v\u00e5r samling av arbetarskildringar v\u00e4sentligt.<\/p>\n

\"ivarlo\"<\/a>

Bild p\u00e5 Ivar Lo-Johansson, fotograf ok\u00e4nd. Ur Lantarbetarens arkiv. <\/p><\/div>\n

Men \u00e5ter om begreppet. Vi anv\u00e4nder idag p\u00e5 ARAB begreppet \u201darbetarskildringar\u201d, d\u00e4rmed understrykande att det verk som \u00e5syftas utspelar sig i arbetarmilj\u00f6 (i begreppet l\u00e4gger vi i f\u00f6rsta hand skildringar som behandlar arbetare ur LO-kollektivet, tj\u00e4nstem\u00e4nnen och akademikerna har ju sina egna arkiv och bibliotek). En s\u00f6kning p\u00e5 det ordet i v\u00e5rt biblioteks webbkatalog KATA ger 1050 tr\u00e4ffar, omsp\u00e4nnande gott och v\u00e4l 125 \u00e5r av arbetardiktning.<\/p>\n

Paradoxalt nog behandlar de m\u00e5nga sj\u00e4lvbiografiska skildringarna ur arbetar- och bondeklassen – Ivar Los, Eyvind Johnsons, Rudolf V\u00e4rnlunds, Maj Hirdmans, och fram till dagens f\u00f6rfattare som Susanna Alakoski, Eija Hetekivi Olsson, Kjell Johansson, Elsy Johansson, Aino Trosell och \u00c5sa Linderborg, en vandring fr\u00e5n ett kollektiv \u2013 till en mer oppositionell och individualistisk position, \u00e4ven inom arbetarr\u00f6relsen. Och d\u00e5 f\u00e5r man inte gl\u00f6mma f\u00f6rn\u00e4mliga norrlandsskildrare som Bj\u00f6rn-Erik H\u00f6ijer, Olle Svensson och Karl-Rune Nordkvist. M\u00e5nga andra inte att f\u00f6rgl\u00f6mma.
\nMen n\u00e4r Eva Adolfsson (som sj\u00e4lv var dotter till arbetarf\u00f6rfattaren Gunnar Adolfsson) i Dagens Nyheter 1977 recenserade en nyutg\u00e5va av Josef Kjellgrens klassiska skildring fr\u00e5n bygget av V\u00e4sterbron i Stockholm, M\u00e4nniskor kring en bro, s\u00e5 po\u00e4ngterade hon n\u00e5got annat mer typiskt f\u00f6r efterkrigstidens litteratur: brist p\u00e5 sammanh\u00e5llande episk linje, fragmentariserat, modernistiskt. B\u00e5de kollektiv och individ i en skicklig mixtur. Avsaknaden av djupare arbetsbeskrivningar i boken kan ha att g\u00f6ra med att Kjellgren sj\u00e4lv aldrig arbetade med bron utan byggde sin historia p\u00e5 research och intervjuer. Adolfsson j\u00e4mf\u00f6r den med 1970-talets arbetarskildrare som ocks\u00e5 ville skriva kollektivromaner, som Per Holmers S\u00f6dert\u00e4ljeroman Allm\u00e4nheten, Hans Lagerbergs Saknar bildning och Reidar J\u00f6nssons Hemmahamn.<\/p>\n

Vi talar idag knappast om \u201dinvandrarf\u00f6rfattare\u201d l\u00e4ngre, s\u00e5 som man fortfarande kunde g\u00f6ra av okunskap p\u00e5 1970-talet. F\u00f6rfattare som Theodor Kallifatides, Gabriela Melinescu, eller yngre kollegor som Jonas Hassen Khemiri och Hassan Loo Sattarvandi skriver visserligen b\u00e5de om invandrarens problem i f\u00f6rsta eller andra generation, ja \u00e4ven om arbetarklassens utanf\u00f6rskap och integrering i det moderna kunskapssamh\u00e4llet, men etiketterna fyller inte l\u00e4ngre n\u00e5gon riktig funktion.<\/p>\n

\"Lars<\/a>

Bild p\u00e5 Lars Furuland, fotograf ok\u00e4nd. Ur Lantarbetarens arkiv. <\/p><\/div>\n

Det intressanta ur litteraturhistoriens synvinkel \u00e4r nog \u00e4nd\u00e5 den breda linje av olika f\u00f6rfattarskap fr\u00e5n arbetarklassen, av arbetarskildringar med perspektiv fr\u00e5n snart sagt alla LO-grupper, som fortfarande finns i Sverige – en linje som Lars Furuland och m\u00e5nga med honom kallat unik i v\u00e4rlden med s\u00e5 m\u00e5nga betydande f\u00f6rfattarskap.<\/p>\n

Arbetarskildrarnas f\u00e5ra har blivit en helt egen genre i den svenska litteraturhistoriska myllan, en tradition lika gammal som socialdemokratiska partiet och LO, och den forts\u00e4tter att ge frukt och sk\u00f6rd \u00e4nnu idag.<\/p>\n

P\u00e5 Arbetarr\u00f6relsens arkiv och bibliotek \u00e5terst\u00e5r bara arbetet att f\u00f6lja med i utgivningen, presentera och g\u00f6ra den tillg\u00e4nglig f\u00f6r l\u00e5ntagare och forskare inte bara fr\u00e5n Sverige utan f\u00f6r forskare fr\u00e5n hela v\u00e4rlden som \u00e4r intresserade av svensk arbetarr\u00f6relse. Ingen liten uppgift kan det tyckas.<\/p>\n

1984 fr\u00e5gade sig litteraturhistorikern Brigitte Mral, vars avhandling handlade om den tidiga svenska arbetardiktningen uppfordrande i tidningen Ny Dag: \u201dVar g\u00f6ms arbetarlitteraturen?\u201d.<\/p>\n

Svar: jo den finns. Och mycket av den finns hos oss. Numera ocks\u00e5 p\u00e5 \u00f6ppna hyllor. Bland mycket annat finns en fin klippsamling jag fick av en supporter i Hisings-K\u00e4rra, med recensioner och klipp om idag n\u00e4stan gl\u00f6mda f\u00f6rfattarskap som Eskil Gustafsson, Karl-Rune Nordkvist och Nils Parling.<\/p>\n

H\u00e4r finns m\u00e5nga \u00e4mnen som bara v\u00e4ntar p\u00e5 att bli beforskade!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4s om begreppen arbetarf\u00f6rfattare, arbetardiktare och prolet\u00e4rdiktare. F\u00f6rfattare sprungna ur arbetarklassen och som skrev ur ett underifr\u00e5nperspektiv om arbetare och f\u00f6r arbetare. Mats Myrstener reder ut begreppen och talar om […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[3185,3054,3187,3189],"class_list":{"0":"post-3938","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-ur-vara-samlingar","7":"tag-arbetardiktning-sv","8":"tag-arbetarforfattare-sv","9":"tag-arbetarlitteratur-sv","10":"tag-karl-ostman-sv","11":"czr-hentry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3938","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3938"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3938\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3968,"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3938\/revisions\/3968"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3938"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3938"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/arbark.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3938"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}