Från ett av de värsta rasupploppen i USA:s historia, via livsmedelsransoneringar, smittkopps-epidemi och vänsterpolitiska konflikter i Sverige, till en brittisk storoffensiv i Flandern var juli månad 1917 sannerligen ingen sömnig sommarmånad.
Socialdemokraten rapporterar: “‘Massaker’ – sammanstötningar mellan negrer och vita” – Social-demokraten 1917-07-03
3 juni 1917 – Blodig massaker
I Social-Demokraten rapporteras om de raskravaller mellan afro-amerikanska och vita arbetare i Eastern Saint Louis där ett stort antal afro-amerikaner dödades. Det exakta dödsantalet var svårt att fastställa då vissa döda togs om hand direkt av sina anhöriga, kroppar brann upp eller inte togs om hand alls. Dödssiffrorna varierar mellan ett trettiotal till flera hundra beroende på källor. De vita dödsfallen har kunnat fastslås till nio stycken eftersom rättsläkaren utredde dessa i större grad. Tills följd av massakern blev ca 6 000 afro-amerikaner hemlösa då deras hem satts i brand.
Konflikten blåste upp då de vita arbetare som strejkat i Saint Louis snabbt ersatts av afro-amerikansk arbetskraft från södra landsbygden, vilket gjort strejken uddlös. När de afro-amerikanska arbetarna efter strejken sedan fick behålla sina jobb med samma lön som de vita arbetarna orsakade detta ytterligare oro och kravallerna var ett faktum.
3 juli 1917 – Ryska fredsdelegationen kommer till Stockholm
I förberedelserna för Stockholmskonferensen 1917 besöker många internationella kommittéer Stockholm. I början på juli ankommer den ryska delegationen V. Rosanov, J. Goldenberg och A. Smirnov, med sekreteraren Tatjana Rubinstein.
Ryska delegationen på besök. Social-Demokraten 1917-07-05
Holländsk-skandinaviska kommittén [samling], referenskod 1917/3, bildnummer 43
5 juli 1917 – Kaffepanik
Kaffe var då som nu riktig hårdvaluta i de svenska hushållen. När kaffet först kom till Sverige 1685 så var det en mycket exklusiv vara och det tog ytterligare ett par år innan det började säljas i Sverige. Det fanns då tillgängligt endast på Apotek, utskrivet som medicin.
Under 1700-talet hade kaffedrickandet ökat betydligt i Sverige, men det var fortfarande en kostsam dryck. Mycket tillskrivs populariteten Karl XII som sägs ha lärt sig uppskatta drycken i Turkiet och spridit bruket av den i de kungliga kretsarna. I mitten av 1700-talet hade kaffe-drickandet spridit sig så till den milda grad att importen av bönorna belades med extra tull och skatt. Detta fick dock inte de finare kretsarna i Sverige att sluta dricka kaffe. Tvärtom ansågs det då ännu finare att smutta i sig den dyrbara drycken.
Vid fem tillfällen mellan 1756-1822 har totalt kaffeförbud rått i Sverige. Första kaffeförbudet drevs fram av bönderna som ett svar på adeln, prästerna och borgarnas brännvinsbrännarförbud. Förbudet mot sprittillverkning drevs igenom då det rådde brist på spannmål och slog hårdast mot de fattiga i samhället. Bönderna riktade då in sig på kaffet, denna findryck!
Kafeér började dyka upp i stadsbilden, men då kaffe var dyrt valde många att dricka de alkoholhaltiga drycker som serverades billigare. Kaffehusen fick därmed ett rykte att vara uppsluppna och högljudda tillhåll. Först under 1900-talet började kaffe med tillhörande godsak att bli huvudsyftet med stadens kaféer.
“Ytterligare 5000 balar kaffe i handeln” Social-demokraten 1917-07-05
Likt mjöl, mjölk och socker blev kaffe en bristvara 1917 i dyrtidens Sverige. 19 februari 1917 infördes ransonering av bönorna.
Under juli månad rapporteras om den överhängande kaffebristen i Sverige. Varje ny leverans som anländer blir nyhet i bland annat Social-Demokraten. Kaffebristen leder också till en del dråpliga historier om jakten på de åtråvärda bönorna.
”Onsdagens vilda kaffejakt”, Social-demokraten 1917-07-05
10 juli 1917 – Skarpa Valmanifest
Valmanifest – Sverges socialdemokratiska vänsterparti, Zeth Höglunds arkiv, referenskod 256, bildnummer 4
Sveriges socialdemokratiska vänsterpartis arkiv [1917-1921], referenskod 3176/A/2/1
Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis arkiv, referenskod 1889/B/3/A/7
Efter Socialdemokraternas splittring i två delar i februari samma år så förbereder sig vänsterfalangen Sverges socialdemokratiska vänsterparti, med Zeth Höglund i spetsen, inför val till andra kammaren i Sveriges riksdag. I juli 1917 presenterar de sitt valmanifest som inte skräder orden i den kritik som riktas mot tidigare partikamrater i Sverges socialdemokratiska arbetarparti:
Så kommer vi till det andra mellanpartiet; det socialdemokratiska (höger) partiet, det som fordom var, men ej längre är den svenska eniga socialdemokratin. Det är allom känt att den svenska socialdemokratin nu är delad i två partier: en höger och en vänster.
Anledningen till denna klyfning var den ena halvans ständiga marsch åt höger, bort från de klassiska socialdemokratiska idealen och principerna fram till en ställning där man slöt borgfred med folkets fienden, upphävde kampen för republiken och enkammarsystemet, beviljade väldiga militäranslag, godkände ”summa revisibilis” d.v.s. högerregeringens attentat mot likheten inför lagen, lämnade intresset för jordfrågans enhetliga lösning, försvagade sin kamp mot tullarne, klasslagarne och byråkratin.
De övriga partierna; Allmänna Valmansförbundet och Liberala Samlingspartiet, åker även de på en släng med sleven och omnämns som ”folkförtryckare”, ”vankelmodiga” och ”en ruin av vad det som fordom varit”. I slutet av juli 1917 kommer Sverges socialdemokratiska arbetareparti med sitt valmanifest som inledningsvis på intet sätt uppmärksammar vänsterns politiska ståndpunkter. Istället uppmanar de:
Tala därför nu i valen, Sverges folk, högt och oförtydbart, så att alla slingringsförsök från högerns sida på förhand måste uppgivas!
Avslutningsvis kommer dock ett tillägg på förekommen anledning av förfrågningar från partivänner i olika valkretsar angående partibeteckning på ”nysocialisternas parti”:
Det nya partiet begagnar valrörelsen till att blåsa till strids emot Sverges socialdemokratiska arbetarparti; dess uppträdande vid valmöten har i mycket högre grad till syfte att nedsvärta och misstänkliggöra detta parti än att rikta valmännens uppmärksamhet på faran av ett fortsatt högervälde. Partistyrelsen anser sig därför böra förklara, att sådana överenskommelser om gemensam partibeteckning icke kunna medgivas med mindre det nya partiets valledningar å de orter, där gemensam partibeteckning skall ifrågakomma, förbinda sig att se till, att dess partis valrörelse riktas mot högern och icke emot Sverges socialdemokratiska arbetareparti.
I andrakammarvalet september 1917 slutade Socialdemokratiska arbetarpartiet som största parti med 31,1% av rösterna och Socialdemokratiska vänsterpartiet som fjärde största parti på 8,1%.
5 juli 1917 – Bildningen tar inte semester
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek annonserar om sommarens öppettider i Social-Demokraten, 1917-07-05
31 juli 1917 – Brittisk storoffensiv i Flandern inleds
Tredje slaget vid Ypern. ett ytterst blodigt kapitel i första världskrigets historia, inleds.
Mellan den 31/7 – 6/11 1917 dör över en halv miljon människor i slaget som handlade om erövringar av några få kilometer fram och tillbaka i den meterdjupa lervällingen.