I september hölls riksdagsval, vilket ledde till regeringsbildning i oktober. Denna regeringsbildning var parlamentarismens slutliga genombrott, då kung Gustav V försökte hindra en regering där socialister ingick. Parlamentarismen segrade och Sverige fick sina första socialdemokratiska ministrar. Kampen för utökad demokrati genom kvinnlig rösträtt fortsatte. Som en del i den socialdemokratiska partisplittringen bildades det nya ungdomsförbundet SSU.
Artikelförfattare: Nina Sjöberg, fd. institutionschef, nuvarande landsarkivarie, Uppsala
7 oktober – Kvinnornas rösträttsdag firas i Stockholm
Rösträttsdag 7 oktober 2017. Notis i Morgonbris, oktober 1917.
Sedan 1916 firades Birgittadagen som kvinnornas rösträttsdag. 1917 hölls möte i Stockholm. Annons och rapportering finns att läsa i Morgonbris, socialdemokratiska kvinnoförbundets tidning.
17 oktober – Dan Anderssons diktsamling Svarta ballader
Proletärförfattaren och diktaren Dan Andersson gav ut Svarta ballader, en av Sveriges mest älskade och lästa diktsamlingar. Dikterna är tonsatta, några av dem av Andersson själv. En av dessa är “En spelmans jordafärd”, som även tonsatts av ett flertal andra. “Till min syster”, även den tonsatt av Andersson, tillägnades syster som fyllde 18 år i maj 1917.
Andersson skickade diktsamlingen till tre olika förlag, men lyckades inte få den utgiven med honorar. Verket gavs ut av Bonniers, men den enda ersättning Dan Andersson fick för en av seklets mer betydande svenska diktsamlingar var tjugofem gratisexemplar.
Angående rösträttsdagden den 7 oktober 2017. Notis i Morgonbris, november 1917.
19 oktober – Regeringen Edén tillträder
Den liberale ledaren Nils Edén bildar en koalitionsregering där socialdemokraterna Hjalmar Branting, Erik Palmstierna, Värner Rydén och Östen Undén blir de första socialdemokraterna i Sveriges regering.
Högern hade förlorat valet i september, socialdemokraterna var det största partiet, men det var aldrig aktuellt att statsministern skulle vara socialdemokrat, utan denne togs bland liberalerna, som var det näst största partiet och då ett borgerligt vänsterparti. Regeringsformen gav fortfarande stor makt till kungen och förhållandet till regeringsmakten var en av frågorna som splittrade socialdemokratin. Där fanns fortfarande ett motstånd mot ”ministersocialism”, att ingå i en regering tillsammans med borgerliga partier.
Motståndet till att ha socialdemokrater i regeringen var också stort hos kungen, som med hjälp av den tidigare statsministern från högerpartiet, Carl Swartz, motarbetade bildandet av en sådan regering.
Överläggningar hölls i många dagar, parlamentarismen segrade i Sverige och de som fått flest röster i valet bildade regering. (von Sydow, 1997, s 101-117.)
I socialdemokraternas partistyrelses protokoll kan du följa diskussionerna i partiet då de vunnit valet och förhandlar inbördes och med liberalerna om möjlig regeringsbildning. Diskussionerna visar att det viktiga för SAP var att få en regering som verkligen skulle driva författningsfrågan, men frågan var om denna kunde lirkas igenom med hjälp av högern eller om en kamp var nödvändig eller ens möjlig att vinna.
Ett förslag till koalitionsregering baserad på vänsterns program i författningsfrågan lades av höger-liberalen Johan Widén och övervägdes, men det föll slutligen på att ingen högerman var villig att ingå i en sådan koalition. Partistyrelsen vill helst se en liberal-socialdemokratisk regeringssamverkan och efter Widéns misslyckande gick uppdraget till Edén.
”Branting rapporterade att han kallats till hr Edén, sedan denne, efter hr Widéns uppgivande i försöket att bilda koalitionsregering, av kungen anmodats bilda ministär. Hr Edéns utgångspunkt var att vänstern vore pliktig göra ett försök. Innan han åtoge sig uppdraget önskade han dock, att vårt parti skulle bestämt förklara, att det icke vore benäget att åtaga sig regeringsbildandet. Branting hade påpekat, att vi redan vid vår första överläggning varit ense om, att den riktiga lösningen vore en liberal-socialdemokratisk regering och att programmet för denna ej kunde komma att avsevärt gå utöver liberala krav. Vi funno det därför oformligt att bilda en socialistisk regering eller en regering under socialistisk ledning. Detta hade konstaterats redan vid samtal, som Branting haft med kungen. Att nu säga det utåt var närmast en formuleringsfråga.
Beträffande regeringens sammansättning krävde Edén medverkan från åtskilliga socialdemokrater, bland dem Branting och Rydén. Skulle dessa vägra ansågs försöket från början misslyckat. Branting hade bestämt yrkat att om han skulle inträda det skulle bli som konsultativt statsråd. Hr Edén hade lika bestämt förklarat att detta icke läte sig göra; han önskade att Branting skulle bli finansminister, vilket Branting betraktade som en bisarr historia, som endast skulle komma att kompromettera. Här är ett svårt hinder.”
(14 oktober 1917, § 8, Partistyrelsens protokoll, SAP)
Trots ytterligare försök från Brantings sida att enbart bli konsultativt statsråd accepterade han den 16 oktober posten som finansminister i den nya regeringen. Han avslutade partistyrelsens möte:
”Branting avslöt därefter partistyrelsens möte, uttalande att det varit ett ofantligt viktigt sammanträde, som inleder en ny tid för partiet. Överläggningarna hade präglats av en stark känsla för hur man bäst skulle gagna partiets intresse. Han hoppades att samma anda skulle alltjämt bli rådande och visa sig vara symbolisk för den allmänna stämningen inom partiet. Trots svårigheterna må ingen annan stämning vinna insteg än att vi nu skola slå oss igenom till gagn för det arbetande folket.”
(16 oktober 1917, § 14, partistyrelsens protokoll, SAP)
Sett i historiens backspegel kan vi ge Branting rätt i att en ny tid för partiet sannerligen inleddes.
27 oktober
Notis i Frihet. Från Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds konstituerande kongress, 27-28 oktober, bild från kongressförhandling.
Den sydafrikanske politikern Oliver Tambo föds i Bizana, Östra Kapprovinsen och var en av ledarna i African National Congress. 1967 blev han ANC:s partiledare och efterträddes år 1991 av Nelson Mandela 1991.
27 oktober – 28 oktober 1917 – SSU konstituerande kongress
Socialdemokraternas Ungdomsförbund (SDUF), stödde vänsterfalangen i partiet och godkände inte kravet på total lojalitet med partiet. Det ledde till att Socialdemokraternas kongress 1917 uteslöt ungdomsförbundet, vars ledning sedan formade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.
Ett nytt socialdemokratiskt ungdomsförbund, SSU, bildades under en kongress i Folkets Hus i Stockholm 27–28 oktober. Bland deltagarna fanns Per Albin Hansson och Gustav Möller. En kvinna deltog, Karin Andersson från Stockholm. Hon syns också på bilden som publicerades i tidningen Frihets provnummer som utkom under 1917.
I SSU:s konstituerande protokoll kan du läsa att kongressen inleddes med att deltagarna unisont sjön Ungdomsmarschen. Sedan vidtog både högstämda anföranden och det praktiska konstituerandet med beslut om stadgar med mera. Båda dagarna avslutades med sjungande av Internationalen och på lördagskvällen hade Stockholmsklubben anordnat kamratfest på restaurang Vita Bandet vid Värtan. ”Festen präglades av den bästa stämning.”
”Ungdomsrörelsen skall icke vara en sidorörelse, utan politisk blott i den meningen, att den fostrar ungdomen till klarsynta, medvetna kämpar i arbetareklassens kamp. Ungdomsrörelsen har ännu sin uppgift som arbetarepartiets avantgarde. Ännu finnas oöverskådliga massor av underklassen, som icke nåtts av socialismen. Över 100.000 av denna rösta ännu emot oss, står ännu som våra fiender. Det finns en väldig erövringsuppgift bland dessa massor för ungdomsrörelsen.
Den fostringsuppgift, ungdomsrörelsen har, avser också att smida vapen i arbetarerörelsens kamp. Vi ha nått fram till den ställning i samhället, som kräver vårt folk till ledande poster. Hur skulle den ungdom, som en gång skall övertaga dessa uppgifter, stå sig, om den icke äger god insikt och kunskap?
Vi drömma icke om att det som i dessa dagar skett är inledningen till socialismen, det är ett steg för att skapa förutsättningar för vårt fortsatta arbete. De män, som trätt i regeringen, äro förtjänta av vårt djupaste och fullaste förtroende.”
(27 oktober 1917, Kongressprotokoll SSU, s 3.)
Tips på stora och små ingångar till material i samlingarna :
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti [1921-1923], 1 volym, refkod: 248
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, 1917: Biograficasamlingen, refkod: 3170/2/4/126
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti [1917-1921], 14 volymer, refkod: 3176
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund [1907-2007], 1408 volymer, refkod: 2371
Hjalmar Branting, finansminister sedemera statsminister: personarkiv, 130 volymer, refkod: 110
Se även artikel av Martin Grass: “Hjalmar Brantings arkiv”, Arbetarhistoria, nr. 39-40, 1986, s. 67-74.
Erik Palmstierna, personarkiv saknas, däremot finns material i diverse andra arkiv.
16 publikationer i Kata, ingen 1917, en 1915 om fred.
Artikel i Tiden 1917, ”Ett skede”, om revolution och parlamentarism. Se bibliotekskatalogen.
Värner Rydén, personarkiv saknas, flertalet träffar finns däremot i både arkiv- och bibliotekskatalogen.
Östen Undén, personarkiv saknas, däremot finns material i Biograficasamlingen refkod: 1944/322
Se även i bibliotekskatalogen.
Dan Andersson Svarta ballader, 1917
Utgåvan 1917 saknas, däremot återfinns i publikation från 1977 och en samlingsvolym från 1944. Se bibliotekskatalogen.
Projekt Runeberg: http://runeberg.org/svartbal/01.html
Spelmannen
Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans,
i sol och när skyar skymma månens skära dans.
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill,
jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin,
ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin.
Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat,
fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat.
Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved,
jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned.
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol.
Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord,
jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord.
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng,
det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng.
Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt,
och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt.
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum,
mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum.
Tre sorgens strängar har jag – den fjärde har gått av,
den brast i en skälvning på den bästa vännens grav.
Men ända in i döden vill jag följa er med sång –
och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång.
Litteratur
Edén, Nils (red), (1935), Sveriges riksdag. Senare avdelningen, riksdagen från 1866. Sjuttonde bandet. Riksdagspartierna. Stockholm: Victor Petterssons bokindustriaktiebolag
von Sydow, Björn, (1997), Parlamentarismen i Sverige. Utveckling och utformning till 1945. Stockholm: Gidlunds förlag