Arbetarrörelsens flyktinghjälps arkiv (Ref nr 4246) består bland annat av cirka 1400 persondossierer med korrespondens med och om enskilda flyktingar, samt korrespondens med olika flyktingorganisationer, partier och myndigheter. Flyktinghjälpen grundades 1933 under namnet Fackliga och politiska emigranters hjälpkommitté. Stora delar av arkivet är på tyska.
Av: Michael Horvath, praktikant våren 2011.
Listor, över personer som av inrikesministeriet hade blivit fråntagna sitt tyska medborgarskap under 1933-1938. Utdrag ur det statliga organet Reichsanzeiger publicerat av förlaget Pariser Tageszeitung. (Montage)
Händelserna i Tyskland på 1930-talet genererade en växande ström politiska flyktingar till Sverige. Det blev UD:s och socialstyrelsens uppgift att styra invandringen efter arbetsmarknadspolitiska och humanitära behov.
För att fastställa om politiskt flyktingskap förelåg samarbetade UD och Socialstyrelsen med de privata flyktinghjälporganisationerna, bland annat med Fackliga och politiska emigranters hjälpkommitté. Kommittén grundades den 15 maj 1933 av partistyrelsen, LO, Stockholms arbetarkommun, Stockholms fackliga centralorganisation och det socialdemokratiska ungdomsförbundet.
Uppgiften var att ge ekonomisk, juridisk och annat stöd till fackligt och politiskt förföljda flyktingar som kom till Sverige. De två pådrivande organisationerna var LO och det socialdemokratiska partiet. December 1938 bytte kommittén namn till Arbetarrörelsens flyktinghjälp.
Ansökningsblankett som innehöll frågor om bland annat namn, födelsedatum och -ort, medborgarskap, adress, facklig och politisk tillhörighet, uppgifter om flykten.
Ställdes många krav
För att erhålla understöd måste emigranten vara erkänd som politisk flykting (bland annat krävdes medlemskap i tyska LO eller det socialdemokratiska partiet, inget tidigare understöd av någon annan flyktingorganisation). Det ställdes alltså många krav för att bli erkänd av arbetarrörelsens flyktinghjälp.
Ansökande fyllde i en ansökningsblankett som innehöll frågor om bland annat namn, födelsedatum och -ort, medborgarskap, adress, facklig och politisk tillhörighet, uppgifter om flykten.
Den omfattande korrespondensen mellan Arbetarrörelsens flyktinghjälp och de utländska socialdemokratiska organisationerna speglar verksamheten att kontrollera flyktingarnas uppgifter.
Eftersom dessa flyktingorganisationer följde samma riktlinjer kunde ansökande som inte uppfyllde kraven utsorteras. I detta sammanhang upprepades en lista med varningar över personer som utgav sig “för att vara emigranter, men som av enskilda emigrantkommittéer hade avslöjats som bedragare, svindlare eller tyska agenter.” Samarbetet med utländska organisationer gällde även underrättelser om den civila och militära situationen i Tyskland samt flyktingarnas förhållanden i olika länder. Dessutom verkade Arbetarrörelsens flyktinghjälp ha haft bra samarbete med UD och Socialstyrelsen.
Ungerska studenter lär sig svenska. 23/5 1957. (A-bilds arkiv, 4773:5647e)
Av UD och Socialstyrelsen inhämtade upplysningar om varje ansökande från arbetarrörelsens flyktinghjälp verkade vara avgörande för deras beslut om flyktingen fick stanna kvar eller inresa. Efter att den ansökande hade erhållit flyktingstatus beviljades understöd efter fastställd mall. I vissa fall kunde emigranten få bidrag till kläder, sjukvård, yrkesutbildning och till jul.
Ekonomi
Arbetarrörelsens flyktinghjälp förfogade huvudsakligen över medel från LO och det socialdemokratiska partiet och stod alltid på säker ekonomisk grund. Dock fick organisationen även medel direkt från de olika fackorganisationerna. För att få ekonomiskt anslag måste förteckningar över utbetalt understöd insändas. 1939 godkände riksdagen ett anslag på 500 000 kr till flyktinghjälp som fördelades av Nämnden för statens flyktinghjälp på de olika hjälporganisationerna.
Arbetarrörelsens flyktinghjälp ansvarade inte för flyktingarnas boende från första början. Först 1939 inrättades på flyktinghjälpens initiativ ett flyktingläger i Klockarsvedja.
Judiska politiska flyktingar. Avskedsfest 1949 i Stockholm. (Fotosamlingen, 3331:2667.)
Inte heller hjälpte man att skaffa arbete till emigranter eftersom det rådde stor arbetslöshet. Först efter arbetsmarknadsläget hade förbättrats i mitten av 1930-talet bedrevs en aktiv arbetsanskaffningspolitik.
För att underlätta arbetsanskaffning planerade organisationen att fördela flyktingarna på flera platser framförallt industriorter. Underkommittéer bildades därför i Göteborg, Malmö och Eskilstuna. Underkommittéerna tog över en stor del av rutinärendena såsom anmälningar till polismyndigheterna, ansökningar om uppehållstillstånd och arbetstillstånd, främlingspass o.s.v.
Om arkivet
Flyktingdebatt i riksdagen 1949. Eje Mossberg. (Morgon-Tidningens arkiv, 868:14879)
Arkivet består bland annat av knappt 1400 persondossierer med korrespondens med och om enskilda flyktingar. Här finns det information om deras behov och problem men även mycket personligt och känsligt material ingår. T.ex. ett brev från koncentrationslägret i Dachau, vykort, CV, skildringar om hotet och förföljelsen i Tyskland, bråk med hyresvärd, behov av pengar och svartlistade personer.
Dossierer finns även för kända socialdemokrater som Bruno Kreisky och Herbert Wehner. Vid sidan om denna personliga korrespondens finns korrespondens med olika flyktingorganisationer, partier och myndigheter i in- och utlandet.
Observera att stora delar av arkivet är på tyska.
Litteratur
- Margareta Boman, Socialdemokratiska partiets och LO:s flyktinghjälp 1939-45 (studentuppsats) Historiska inst., Stockholms universitet, 1969.
- Pär Frohnert, “Den snäva solidariteten. Arbetarrörelsens flyktinghjälp, Svenska missionsförbundet och flyktingarna 1933 – 1945”, 36 – 42. I: Arbetarhistoria 2-3/2006, Nr. 118-119, Årgång 30.
- Gunnar Lefrell, Den socialdemokratiska flyktinghjälpen 1936-39 (studentuppsats) Historiska inst. Stockholms universitet, 1969.